Fredag 04 September 2015

Nu publicerar vi förundersökningen om Julian Assange

När jag läser förundersökningen om Assanges "sexbrott" förstår jag varför polis och åklagare inte åker till London och förhör honom. Gjorde man det skulle utredningen läggas ner med den klara motiveringen: Brott ej styrkt. 

Bilden som illustrerar den här artikeln visar hur man i stora delar av världen ser på staten Sveriges agerande gentemot Julian Assange.

Jag har en tid haft tillgång till hela den svenska förundersökningen om Julian Assanges påstådda sexbrott. Har varit tveksam till om vi skulle publicera den eller inte. Inte för att den är sekretessbelagd. Det finns ofta anledning för oss på Para§raf att låta publicera dokument som makthavare av olika slag vill dölja.

Utan för att den avhandlar intima sexuella detaljer. Och att de två kvinnorna som anmält Assange därmed i viss mån blir uthängda. Men det smutsiga spel som nu pågått månad efter månad gör att vi ändå publicerar den.

Frågor och svar

Några korta frågor och svar beskriver vad det handlar om:

Raggade Assange upp de här två kvinnorna?

Nej, de raggade upp honom och erbjöd honom att bo i deras lägenheter.

Sa de ifrån om att de inte ville ligga med honom?

Nej, inte alls.

Använde han våld för att ha sex med dem?

Nej.

Ville han helst ha sex utan kondom?

Ja, men det är inte olagligt.

Hade han medvetet sönder en kondom?

Det är ett påstående som han tillbakavisar och hur det var med den saken kan inte påvisas genom utredningen.

Blev någon av kvinnorna gravid eller smittad av någon sjukdom?

Nej.

Varför blev det överhuvudtaget en polisutredning om sexbrott?

Därför att de två kvinnorna ville få reda på om de via polisen kunde tvinga Assange att testa sig för HIV. I det läget var de inte en sekund inne på att hävda någon form av sexbrott och än mindre våldtäkt. Men diverse poliser, advokater/målsägarbiträden och deras medarbetare övertygade kvinnorna om att anmäla Assange för sexbrott, inklusive våldtäkt. Troligen ångrar kvinnorna det här idag, då de rimligen förstår i vilket maktspel de har hamnat – och hur det de har blivit utnyttjade av olika krafter.

Som en rockidol

När vi sett Assange i tv-reportage från olika delar världen är det alltid minst en kvinna vid hans sida som tittar beundrande på honom. Han behandlas lite som en rockidol och omges följaktligen av groupies. I det här fallet intelligensgroupies.

Problemet är att han sedan också uppträder som en för tillfället firad rockstjärna i sina relationer med kvinnorna som han hamnar i säng med. Av förundersökningen framgår att han är långt ifrån att vara någon fint uppvaktande gentleman. Kvinnorna får betala hans mat och resor. Och hans inställning och attityd vad gäller det erotiska kan nog bäst beskrivas i orden:

– Nå, ska vi knulla eller hur ska du ha det?

Han visar alltså tydligt att den han för tillfället delar säng med, definitivt inte är kvinnan i hans liv. Därtill tycks det vara si och så med hygienen. Kort sagt, kanske inte den roligaste att ha kvar i sin lägenhet efter den första nattens äventyr. Men det är inget nytt under solen. Vem har inte upplevt det, antingen vi är män eller kvinnor?

Situationen kan vara mer eller mindre otrevlig eller rent av lite obehaglig. Men det har inte hänt något olagligt, hur mycket vi än kanske ångrar just det erotiska äventyret.

Varnade Assange

En av journalisterna som hörs i förundersökningen berättar hur han varnar Assange för vad som kan resultera i att han blir honeytrapped, alltså hamnar i en sexfälla. Han gör det för att han ser hur kvinnor svärmar runt Assange, och han reagerar speciellt inför hur en av de här kvinnorna agerar.

Nu tror jag inte en sekund att de här kvinnorna ingår i någon konspiration mot Assange. Men man må vara oerhört naiv om man inte inser att olika krafter har utnyttjat situationen – och därmed dessa kvinnor.

Borde läggas ner

Jag har bett fyra erfarna domstolsjurister att läsa förundersökningen och bedöma om de kan se någon grund för åtal. Ingen av dem är advokat. En kunde möjligen tänka sig ett åtal för ofredande, men var tveksam till om det skulle hålla. De andra tre var samstämmiga i att det hela borde läggas ned. Alltså samma sak som den högt respekterade chefsåklagaren Eva Finné kom fram till när fallet hamnade på hennes bord.

Julian Assange må vara en drumlig älskare och ibland uppträda arrogant. Han utnyttjar onekligen sin stjärnstatus – men inget av det är olagligt. Och man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att inse att det nuvarande läget är det absolut bästa för CIA och USA:

Han gömmer sig på en ambassad hos ett stat som står för allt det han motarbetat. Och han vägrar att åka till Sverige för att förhöras om de sexbrott han är misstänkt för. För USA kunde det naturligtvis inte vara bättre. Att han där skulle dömas till livstids fängelse eller liknande skulle försätta USA i en mycket svårare situation såväl på hemmaplan som internationellt. 

Det sista som Julian Assange säger när han förhörs i utredningen i Sverige är:

– Vi kan alltid fortsätta om det behövs.

Det har han därefter hållit fast vid. Han har hela tiden varit tillgänglig för förhör i London – och är det än idag. När jag läser förundersökningen inser jag varför det inte blivit något mer förhör. Varför inte några poliser och åklagare har tagit sig till London och klarat ut det här:

Det skulle resulterat i att det hela lades ner. Eller uttryckt mer juridiskt och formellt: Brott ej styrkt. Av någon anledning vill inte staten Sverige medverka till det.

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen har vi fått fart på vårt Nyhetsbrev. Mejlas ut varje måndag och innehåller information om vad som kommer på Para§raf den närmaste tiden. Därtill extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

 

Nedan publicerar vi hela förundersökningen om Assange som separat fil. Tidigare artikel om fallet Assange finns att läsa här: Hög tid att förhöra Assange.
Ämnesord Bilden

Dick Sundevall

Maila:

Bilden

Hagamannen Niklas Lindgren

Om lynchmobben får råda

Idag släpps den så kallade "Hagamannen" Niklas Lindgren fri efter att ha avtjänat sitt straff för flera våldtäkter och mordförsök. Han dömdes till 14 års fängelse och har nu avtjänat sina två tredjedelar. Så långt är det inget konstigt. Men han vill återvända till sin hemstad, och därmed har det uppstått en lynchmobb i Umeå. Och i sociala medier – och i TV4:s morgonsoffa.

Lisa – en av vardagens hjältar

Vardagens hjältar

Det görs Tv-program om vardagens hjältar. Ofta handlar det om någon som vid något tillfälle gjort något speciellt, och förtjänar att bli benämnd vardagshjälte. Själv har jag nu under tolv dagar fått uppleva personer som inte bara varje vardag är hjältar, utan även är helgernas och nätternas hjältar. Vad det handlar om är sjuksyrror och undersköterskor. I det här fallet på en strokeavdelning.

Drottning Kristinas abdikeringsbrev

Apropå kungligt fjolleri

Så skulle då allt detta medieintresse för kungahusets jippo vara över för den här gången, tänker jag när jag slog på Tv:n denna söndagsmorgon. Men icke – SVT kör två timmar repis från spektaklet. 
Tänk tanken att Sveriges framtida drottning Victoria en dag skulle meddela att nu ville hon inte längre medverka i det kungliga fjolleriet. För nu ville hon övergå till att vara en fri självständig kvinna, och inte minst – befria sin dotter. Det har faktiskt hänt en gång tidigare i Sveriges historia.

 

Allt fler dödsstraff

Under 2014 ökade antalet personer som dömdes till döden med 28 procent jämfört med året innan, visar den årliga rapporten från människorättsorganisationen Amnesty International. Det innebär att minst 2 466 personer dömdes till döden i fjol. 

En av de gånger som poliserna rider in i folkmassan

Svensk polis gör aldrig fel

Så har det hänt igen, svenska polischefer och befäl försöker lösa en situation genom oproportionerligt våld. De tycks inte vara medvetna om att det kan finnas andra metoder än detta övervåld. Den riktigt otäcka frågan är om det är en tillfällighet att det är just i nazisternas och Sverigedemokraternas starkaste fäste, Skåne, som det här inträffar?

Cold case

Med jämna mellanrum sveper en tydlig trend eller en företeelse in som en vårvind över vårt land. För lite mer än tio år sedan hade en tv-serie premiär i Hollywood. Serien i sig kanske inte nådde några astronomiska höjder, men ordet och fenomenet cold case gick rakt in i vårt medvetande, och ända in i polisens rubriksättningsavdelning.

Bojkotta matcherna

Hade han våldtagit någons syster eller dotter? Nej. Hade han stulit något från någon? Nej. Hade han dödat någon? Nej. Han höll på det andra laget – och därför skulle han dödas. Polisen tycks inte kunna kontrollera det här. Inte heller klubbarna, och minst av allt supporterorganisationerna. Så vad att göra?

Nationalism utan bruna ränder

Visst får vi älska vårt Sverige, utan att behöva bli stämplade som högerextremistiska bruna löss i den svenska fanan. När Charlotte Kalla med fradga runt munnen går i mål som etta i stafetten i OS, står jag upp framför tv:n och skriker rakt ut. Och känner en stor varm stolthet över att de där fyra tjejerna har sett till att den svenska flaggan ska hissas högst upp och vår nationalsång ska ljuda ur högtalarna.

Ökad tilltro till rättsapparaten – eller tvärtom?

Under en måndagsmorgon mitt i vintern är det full fart i Stockholms tingsrätt. När klockan slår nio ekar utropen om kallelser till förhandlingar över hela den anrika lokalen på Kungsholmen. Vid informationstavlorna som anger vilka salar som förhandlingarna skall ske i trängs flackande blickar med varandra för att försöka hitta rätt. 

Inte så lite skumt

Vad är ett målsägarbiträdes uppgift? Dum fråga, det är naturligtvis att arbeta för sina klienter målsägarnas bästa. Men vad är det de två målsägarbiträdena Claes Borgström och Elisabeth Massi Fritz håller på med? De är målsägarbiträden åt de två kvinnorna som Julian Assange är anklagad för att ha begått sexuella övergrepp mot. Men arbetar de för sina klienters bästa?