Jag är fjärde generationen företagare på min pappas sida. Var med på den tiden då man bara kunde få telefon och abonnemang från televerket, som Telia hette på den tiden. Det kunde då ta upp till en månad innan man fick en telefon levererad och inkopplad efter att man hade beställt det. Och vanliga människor hade inte råd att ringa mer än något enstaka rikssamtal i månaden, om det så bara vara 5-10 mil mellan de som ville prata med varandra. Kort sagt, jag är positivt inställd till privat företagsamhet.

Försämrande privatiseringar

Men de senaste åren har vi fått se den ena dåliga privatiseringen efter den andra. Privatiseringen som har försämrat för medborgarna. Riskkapitalbolag som  går in och förstör livet för gamlingar och liknande. Självklart är risken stor för att det kan bli så. Bra privata företag byggs upp underifrån för att det finns ett behov de kan lösa. Billigare möbler som man kan montera ihop själv. Bättre mobiltelefoner med ett urval av olika abonnemang att välja mellan. Bättre service inom olika sektorer och så vidare.

Men vad har då märket ovanför porten med det här att göra? Det sitter alltså kvar här och där i Stockholm på gamla hus. Och det sitter där som en ständig påminnelse om hur hänsynslöst det kan bli om vissa sektorer drivs i privat regi. Så här ser det ut i närbild. Elden i mitten på märket är det centrala.

Märket satt en gång i tiden på de hus där ägaren hade betalat sin avgift till den privata brandkåren, som då hade hand om att släcka bränder. Brann det i några hus, och det gjorde det ofta i de gamla träkåkarna som värmdes upp med kaminer och liknande – så kom den privata brandkåren och släckte de hus som hade märket ovanför porten.

Brann det i huset bredvid och små barn hängde ut genom fönstren och skrek av fasa, så släckte man inte de husen. Ägarna till de husen hade ju inte betalat avgiften och hade därför inte märket ovanför porten. Så – barnen fick brinna inne.