Pelle Svensson borde vara glad att slippa åtal
Av Gubb Jan Stigson
Gubb Jan Stigson bemöter här Pelle Svenssons debattartikel som vi publicerade för några dagar sedan. Stigson hävdar bland annat att fel i Svenssons "rättsutredning" sedan återkommer i såväl andra medier som i den pågående resningsprocessen.
Pelle Svenssons bristande tillförlitlighet präglar hela hans så kallade ”rättsutredning”. En sannolik förklaring till att dåvarande JK Göran Lambertz så snart kunde avfärda påståendena i den, är dess brist på seriösa argument.
Nedanstående citat är ur domen i det så kallade Johan-målet av den 9 april 1986. Det utgör en god illustration till förre advokaten Pelle Svenssons brist på tillförlitlighet och trovärdighet.
Hovrätten finner med hänsyn härtill att utredningen i målet inte anses innefatta tillräcklig bevisning att A, på det sätt målsägarna påstått, bemäktigat sig Johan och bortfört honom eller på annat sätt berövat honom friheten. Än mindre har utredningen visat att A uppsåtligen berövat honom livet eller av oaktsamhet orsakat hans död. Det är anmärkningsvärt att målsägandens i de sistnämnda båda hänseenden framställt sina påståenden utan att ens försöka prestera något som helst objektivt stöd för dem.
Pelle Svensson har ”inte ens försökt” prestera något stöd för sin mordanklagelse.
Det bör kanske påpekas att Svensson i åtalet yrkade ansvar för i första hand mord, i andra hand människorov men alternativt också för olaga frihetsberövande och vållande till annans död. Allt ogillades.
En myt
Att allt ogillades är av vikt att påpeka därför att det i åratal spridits oriktiga påståenden om att domen blev friande, därför att Svensson utökat åtalet till att gälla mord. Påståendet har nära nog blivit en myt.
Det framfördes senast 6 september i Expressen av kriminologen Leif GW Persson. Det har nyligen också framförts i Norrländska Socialdemokraten (NSD).
Rättsutredningen
Svenssons bristande tillförlitlighet präglar också hans så kallade ”rättsutredning” liksom boken ”Quick - den stora rättsskandalen” (Blue Publishing) 2009.
Några exempel:
Svensson skriver:
Åklagaren har för rätten undanhållit att sperma med DNA från annan person är Quick påträffats i mördade Gry Storviks kropp.
Svensson hävdar vidare att sperman kommer från mördaren och fyndet utesluter Quick som gärningsman.
Fakta: Spermafyndet avhandlade två dagar i rätten. Om fyndet sa rättsläkaren Kari Ormstad ”att det bara visade att hon (Gry) haft vaginalt samlag några av sina sista dagar i livet”. Alla tre påståendena från Svensson är alltså oriktiga.
Det bör kanske i sammanhanget påpekas att Gry Storvik var prostituerad missbrukare som försvann under en arbetsnatt i Oslo. Hon skildes från några kolleger med att berätta att hon fått en kund som lovat skjutsa henne mot ”ett nummer”.
Svensson skriver:
Åklagaren har från rätten undanhållit också det faktum att det på Storviks kropp hittats blod från annan än henne själv.
Svensson drar följande slutsats:
Den som mördade Gry Storvik fick skador under hennes dödskamp och avsatte blod på hennes nakna, våldtagna kropp.
Fakta: Blodfyndet avhandlades under två dagar i rätten. Det ledde till dramatik då Kari Ormstad i sakkunnigförhöret sa att blodet inte var Quicks. Det fick åklagaren att till nästa dag kalla in Bente Mevaag som gjort analyserna. Mevaag sa ordagrant så här:
– Vi har kunnat fastställa att blodet är av blodgrupp A, men det har inte varit möjligt att analysera mer. Därmed kan vi inte utesluta Thomas Quick. Han har blodgrupp A.
Även fel i resningsbeslutet
De här omständigheterna har fullständigt missuppfattats av hovrätten i resningsbeslutet. Utan att kontrollera med vare sig Ormstad eller Mevaag dras felaktiga slutsatser. Vidare konstateras att det ”av tillgängligt underlag inte framgår om eller i vilken utsträckning ovan nämnda frågor frågor rörande blod och sperma” avhandlats i rätten. Inte heller den som borde försett hovrätten med ”tillgängligt underlag”, åklagaren Bo Lindgren, har gjort sig besväret att göra så.
Förhörsledaren
Svensson skriver:
Förhörsledaren har vilselett rätten i samband med att han vittnat i målen.
Fakta: Varken JK, riksåklagaren eller i resningarna agerande åklagare har riktat någon kritik mot förhörsledarens vittnesmål eller förhör. Så här skriver chefsåklagare Björn Ericson i förklaring i Levy-målet:
Först vill jag säga att jag delar uppfattningen att de många förhören skötts på ett bra sätt. --- Det finns som jag ser det inte något som tyder på att utredningsförfarandet varit illojalt eller oskickligt utfört. --- Anledningen till att jag tar upp detta är att enligt min mening innehåller resningsansökan överord och helt onödiga angrepp på de tjänstemän som på olika sätt deltagit i utredningen.
Försvunna flyktingpojkar
Under utredningen av ett erkännande från Quick av mord på två flyktingpojkar, publicerades i tidningen Dagbladet en bild på 27 pojkar där två ringats in som eventuella Quick-offer, då de försvunnit vid aktuell tid. Båda påträffades våren 1995 vid liv. I maj genomfördes en fotokonfrontation med bådas bilder inlagda.
Svensson skriver:
Quick pekade utan tveka ut båda två som sina offer.
Fakta: Quick pekade bara ut en av dem. För den andra visades inget intresse. Tre av pojkarna på bilden är än idag försvunna, bland dem en som var till förväxling lik den utpekade.
Charles Zelmanovits
Svensson skriver: Mannen som utpekades som ”medhjälpare” vid mordet i Piteå ”tog som trolig konsekvens av det osanna utpekandet livet av sig”.
Fakta: Charles Zelmanovits försvann den 11 november 1976. Hans kvarlevor hittades i september 1993. Quick nämnde att han haft en ”medhjälpare” första gången i förhör i april 1994. Den aktuella personen begick självmord i augusti 1977 och hade alltså varit död i drygt 16 år när han blev ”beskylld” för att vara ”medhjälpare”.
Parentetiskt kan nämnas att Jan Guillou i som bok ”Häxornas försvarare” påstår att mannen tog livet av sig ett år innan Zelmanovits kvarlevor hittades. Guillou missar alltså med 15 år.
Levy-mordet
I boken ”Quick - den stora rättsskandalen” ger Svensson på liknande sätt den man som en tid var misstänkt för Levy-mordet, den så kallade ”Glasögon-mannen”, en helt ny identitet.
Svensson kriver:
Mannen var libanesisk pizzeriaägare som förlorat anhörig i kriget med Israel vilket gav motiv att mörda israelen Levy.
Svensson berättar vidare att mannen sedan han släppts ur häkte sålt sin pizzeria och flyttat hem till Libanon.
Fakta: Mannen var tunisier som kommit till Sverige gift med en svensk kvinna. Vid tiden för mordet försörjde han sig som mattförsäljare utan legal verksamhet. Han var när han anhölls i Levy-utredningen redan häktad för bland annat anstiftan till grov misshandel, sedan han skickat en bekant att knivskära hans före detta fästmö. Mannen dömdes till fem års fängelse och förvisades efter avtjänat straff ur landet på livstid.
Geografiskt är alltså felet i klass med att påstå att Pelle Svensson kommer från Grekland.
Samma fel i resningsansökan
De senaste beskrivningarna är nära nog skrattretande exempel på Svenssons bristande tillförlitlighet. Så mycket allvarligare är att han utan underlag anklagar enskilda för brott som grovt tjänstefel och mened.
Han skulle rimligen kunna lagföras för såväl falsk tillvitelse som grovt förtal. Lika allvarligt är att han utsätter sina klienter för samma risk.
Allvarligt är också att han i häpnadsväckande stor omfattning tycks bli trodd.
Påståendet om den från rätten undanhållna sperman i Gry-fallet dyker upp i resningsansökan i Levy-målet. Där nämns det som en brist i JKs hantering att inte utredarna kritiserats för att just ha undanhållit fyndet. Vilket alltså inte skett.
Dessutom upplät flera tidningar stort utrymme åt Svensson att kritisera JK när denne avvisat hans rättsutredning.
Utelämnat i Råstams bok
Som framgår i inledningen har Pelle Svensson fel intill åtalbarhet i fråga om hur blodet på och sperman i Gry hanterats av åklagare och domstol. Det kan vara intressant att jämföra med hur samma fenomen beskrivs i ”Fallet Thomas Quick” (Ordfront).
På sidan 50 nämns spermafyndet och att det uteslutits komma från Quick/Bergwall samt att ”detta inte väckte någon större uppmärksamhet”. Vilket är korrekt.
Fel är däremot påståendet på sidan 311 där det påstås att dna-analysen inte åberopats i rätten. Inte heller nämns blodet på Gry, dramatiken det gav upphov till i rätten eller att det konstaterats vara av samma blodgrupp som Quick/Bergwalls.
Samtidigt kan i boken läsas att Hannes Råstam av mig fått 300 artiklar om Quickfallen. Ett par av dem handlade om dramatiken kring blodet på Gry vid rättegången och att sperman DNA-bestämts och avfärdats som Quicks. Mer exakt sa rättsläkaren Kari Ormstad att fyndet visade att offret haft ”vaginalt samlag någon av sina sista dagar i livet”.
Varför utelämnas de här omständigheterna i boken?
Kommentar från Per Vallin
Om man driver en tes och någon försöker vederlägga den med påpekanden att några datum, namn o.dyl. är fel och saknar betydelse för tesen. den kritiken är ovidkommande.
Jag tycker att du,Dick, borde göra en kvalitetsanalys av GJS:s bloggande om Stue Bergwall. Det skulle ge dig perspektiv på hans intelektuella kapacitet.
Nota Bene! Jag vill inte hindra GJS att yttra sig. Men gör han det får han finna sig i kritik och av hålla sig från kränkande omdömmen om de som framför kritik.
Svar från Dick Sundevall
Det är svårt att göra en analys av Gubb Jans bloggande då den har censurerats. I övrigt är det inte så att jag och Gubb Jan är överens i de här frågorna.
Kommentar från Bemp
Goddag yxskaft!
Ja, jag liksom andra efterlyser faktakritik. Men det får ju då lämpligtvis kretsa kring omständigheter som på något sätt kan binda Quick till de här brotten. Om nu det fortfarande är av intresse. För Gubb Jan kvittar det ju. Han har som reträttposition valt att skjuta in sig på det motståndarna säger som inte har ett dyft med skuldfrågan att göra (när han inte väljer att barrikadera sig i den föga kontroversiella ståndpunkten att Bergwall har en diagnos).
Men så upplys mig då, Dick, om vad i Stigsons felfinnarjakt som är besvärande för dem som anser att Quick inte haft nånting med de här brotten att göra? Det tycks ju som om du hittar nåt här som gått mitt klena förstånd förbi.
Är det den felangivna nationaliteten på den misstänkte araben? Är det omständigheten att Quick bara påstod sig ha haft ihjäl en av de livslevande flyktingpojkarna? Tycker du att brist på DNA gör matchande blodgrupp till ett indicium?
Apropå din heja-på-lag-analogi så tycks det mig snarast som om du är fastlåst i en bekväm varken-eller-position i nån sorts omsorg om debatt och meningsutbyte. Lovvärd ambition måhända men det grusar ditt omdöme. När två träter ligger inte sanningen alltid i mitten, hur gärna det än motsvarar din tes.
Svar från Dick Sundevall
Är väl medveten om att sanningen inte alltid ligger i mitten, som du skriver. I den här frågan så kan den inte göra det. Antingen har Quick mördat eller inte. Så långt är vi helt överens.
Men jag är inte fastlåst i någonting. Däremot förbehåller jag mig rätten att inte i det här läget vara övertygad om någotdera. Och jag lovar dig att oavsett var jag landar, så kommer redaktionsledningen och jag även i fortsättningen att släppa fram olika åsikter på Para§raf.
Om några vill göra det till en personlig vänskapsfråga och andra till något misstänkt så får de väl hålla på med det.
Kommentar från Haimat
Dick, ang din sista kommentar. Du tycker alltså att de påstådda felen i Pelle Svensson bok och övriga påståenden som Gubb-Jan tar upp är relevanta när man diskuterar Bergwalls skuld?
Den här debatten lämnar aldrig sandlådan om vi ska sitta här och låtsas som att Gubb-Jan tar upp relevanta uppgifter.
Kommentar från Bemp
Det här är alltså vad som återstår av Gubb Jans solkiga inblandning i den här affären - och hela yrkesmässiga eftermäle får man väl förmoda. Han lyckas beslå meningsmotståndarna med halvdussinet helt ovidkommande faktamissar. Har han nån gång hört talas om uttrycket "sila mygg och svälja kameler"?
Svar från Dick Sundevall
Ovidkommande!
Några tycks ha satt följande i system: Först efterfråga faktakritik. När de får det stämplas det som ovidkommande. Snacka om att vara helt låst. Som sagt, det här handlar inte om AIK mot Djurgården och vilket lag man håller på.
Kommentar från Fredrik
@ Alexander
GJS hänvisar i artikeln under stycket "föhörsledaren" och benämner det som "fakta" därefter citerar GJS ett stycke ifrån Ericson angående "Levy-målet".
Vilket jag tolkar som att GJS anser är till stöd för att förhörsledarna agerat korrekt.
Viss reservation för att jag läst tokigt (använder mobiltelefon med liten skärm).
Kommentar från Erik Svenssen
Jag undrar var alla tekniska bevis finns? Hur kan en man mörda 8 personer utan att lämna ett endaste ett säkert tekniskt bevis. Jag förstår att det inte är så relevant för nåt av fallen men i en del av fallen så borde det finnas ett nätverk av tekniska bevis. Detta tyder antingen på att Q inte gjort brotten, att utredningarna varit dåliga map tekniska bevis, att Q skulle vara ytterst skicklig och/eller på slumpen. Att Q skulle vara så fantastiskt skicklig låter inte rimligt (planera morden i detalj, handskar, mask, hårnät, städa upp sina egna spår, lämna spår efter andra istället osv). Att det skulle slumpa sig att en person utan riktig detaljplanering lyckas mörda flera personer utan att lämna spår skulle väl vara "one of a kind". Lägger vi därtill avsaknaden av vittnesuppgifter så borde saken vara avklarad. Vad en då störd och neddrogad person säger ska vara förbaskat bra för att räcka nån vart. Och vi vet ju hur det är med gissningarna i flera (alla) av fallen, fail, fail.
Kommentar från Alexander
Det är väl ingen som hänvisar till något Björn Ericsson kommit fram till? Björn Ericsson har ju inte själv kommit fram till något alls.
Kommentar från Fredrik
@ Dick
Ja fast nu är det ju Björn Ericson som GJS tar stöd i för att påvisa att inga enskilda myndighetsutövare i FU har agerat klandervärt.
Mina "röriga" exempel var till för att belysa det osunda i det resonemanget (att luta sig mot Ericson).
Kommentar från Jan Götesson
Gubb Jan Stigson är i sin fulla rätt att hävda att Sture Bergwall har mördat Johan Asplund, och kanske har han någet relevant att anföra. Men när han också skriver om "A" (den andra person som allvarligt misstänkts i fallet) uppstår ett problem, nämligen intellekuellt godtycke. Alla sansade personer, inklusive Dick Sundevall och Göran Lambertz, skulle säkert hålla med om att bevisningen mot alla som på något sätt misstänkts i Johan-fallet har betydande svagheter och frikännande dom (eller beslut att ej väcka åtal) skulle vara försvarligt för alla misstänkta.
Därför är det i min mening godtycke att göra som Gubb Jan Stigson har gjort, att bestämt hävda att just Sture Bergwall är skyldig och att andra alternativ är ointressanta. Om en journalist i upplysningssyfte vill hävda att bevisningen som pekar mot en viss misstänkt är starkare än vad allmänheten inser, så är det i sin ordning. Men jag tycker inte Gubb Jan Stigson har beaktat det intellektuella problem som uppstår om man samtidigt förringar sannolikheten för andra möjliga lösningar på en olöst brott. Om man nu är så intresserad av att hävda misstänktas skuld, varför inte lika gärna snöa in på att "A" är skyldig till mordet på Johan och skriva hundra artiklar om det? Det finns ju (otillräckliga) indicier mot honom också. Även om indicierna mot viss en person är starkare, är det inte rimligt att låsa fast sig i en uppfattning. Det är ju som Dick Sundevall skriver, att ingen av oss vet. I fallet med Johan är detta inte bara en fras, utan det är en realitet att vi är genuint ovetande om vad som hände. Som jag skrev ovan tror jag att många har missat att i ett läge när sanningen är genuint okänd är det är stor skillnad mellan att å ena sidan bidra till argumentationen för ett alternativ (till exempel att sannolikheten är 60% i stället för 30%) och å andra sidan att också påstå att ett annat alternativ är ointressant fastän insatta och sansade bedömare kanske anger sannolikheten till, låt oss säga, 20% eller 15%.
Detta är visserligen ungefär vad Pelle Svensson gör när han påstår att "A" är skyldig och Bergwall är oskyldig. Men Svensson är advokat. Gubb Jan Stigson borde vara omutligt sanningssökande journalist och intellektuell. Det är berömvärt att Dick Sundevall vill låta alla komma till tals (det är nog ett olycksfall i arbetet att Dick skriver "bägge sidor" som om detta vore en kamp mellan två läger, vi vet ju att Dick egentligen vill ha en nyanserad debatt med alla slags synpunkter företrädda). Frågan till redaktör Sundevall blir därför: Vilken "sida", vilken meningfull ståndpunkt, företräder Gubb Jan Stigsons artikel? Den här artikeln handlar mest om att Pelle Svensson har gjort felaktiga påståenden. Det är ointressant. Vi tidningsläsare behöver ju bara läsa Svenssons yviga texter för att gissa att han förhastar sig ibland. Det enda intressanta skulle vara om Gubb Jan Stigson koncentrerade sig på att visa att felaktiga påståenden i Pelle Svenssons skriverier på ett betydande eller avgörande sätt bidrar till felaktiga beslut av rättsväsendet. Dick Sundevall skulle, utan men för yttrandefriheten, kunna fordra av sina skribenter att de skriver artiklar som är relevanta, logiska och tjänar allmänintresset.
Både Gubb Jan Stigson och Dick Sundevall borde förstå att det är tröttsamt att helt plötsligt läsa om en felaktig uppgift av Jan Guillou, om det nu stämmer att det finns ett sådant fel i hans bok. Jag tänker inte hämta Guillous bok och kontrollera huruvida Guillou har haft fel, helt enkelt därför att det är ointressant och för jag inte tror att någon ansvarig person fattar beslut med "Häxornas försvarare" som underlag. Men Gubb Jan Stigson skriver sådant irrelevant trams i sin artikel därför att han (som så många andra) fastnat i det här beteendet att skriva elakheter och polemik istället för att skriva artiklar som är sakliga, ärliga och relevanta.
Om Magasinet Paragraf ville göra en originell insats skulle ni kunna ta diskussionen med skribenterna före publicering och gemensamt försäkra er om att deras alster uppfyller intellekuella kvalitetskrav. Det skulle vara ett viktigare bidrag än att låta "bägge sidor" publicera sitt onyanserade och opålitliga ordsvall. Det gör de ju redan i alla andra medier. PS: Heder åt Gubb Jan Stigson för att han håller på det gamla namnskicket med gårdsnamn (Gubb) och fadersnamn (Stigson efter fadern Stig). En stor och viktig kulturinsats. Den är nog viktigare än hans åsikter om Bergwall. Jag heter Jan Götesson efter min far Göte och min dotter heter Jansdotter.
Svar från Dick Sundevall
Jan, ja det kan ske är lite väl förenklat när jag använder begreppet "båda sidor". Inte minst för att det inte är åsikter huggna i sten som är exakt lika på respektive "sidor". Men jag tror att läsarna förstår vad jag menar.
Om jag som chefredaktör tycker att en och annan debatartikel kan vara väl yvig eller till och med veta att den i delar är rent osaklig, så ska jag nog ändå akta mig väldigt noga för att gå in och stoppa den av det skälet. Debattartiklarna står för den som har skrivit den och våra läsare ska lunna känna sig säkra på att jag inte har varit inne och stoppat något, för att jag inte delar den personens åsikter.
Under hela Para§rafs existens har jag bara stoppat fyra kommentarer. Detta då de varit klart raistiska eller pekat ut namngivna person som grovt brottsliga, trots att dessa inte vara dömda för någonting.
Det har också hänt att någon debattartikel inte blivit publicerad. Men aldrig för att den skulle framföra "fel åsikter", utan för att den inte hållit måttet för en debattartikel.
Nu ska jag iväg och intervjua ännu en polis som steg av Quickutredningen för att han ansåg att den bedrevs fe.
Kommentar från Fredrik
Märkligt att nu tar GJS Riksenheten för polismåls överåklagare Björn Ericson som en garant för att förhörsledare och FU-ledare har agerat i enlighet med rättegångsbalken under FU.
Har Björn Ericson någonsin klandrat en polis eller åklagare för dess agerande i tjänsten?
Svar nej!
Det är just det som är Riksenheten för polismåls specialitet.
Dom kritiserar aldrig vad en polis eller åklagare har gjort när dom är i tjänst.
Riksenheten åtalar enbart poliser som slagit sina fruar på fritiden.
Undantaget är G. Lindberg som vart förmycket av en sk "svarte petter".
Samt poliserna som åtalades för felparkering i gbg av Bengt Landahl.
Lägg därtill åtalet mot en polis som stulet 50kr ur kaffekassan (åtalades av Lars Willquist), så förstår ni att exempelvis en 24årig man som togs av daga av 13st piketpoliser i gbg år 2008, var enligt Björn Ericson "sjukvårdspersonalen på Östra sjukhuset i gbg gav ej mannen adekvat vård.".
Så att GJS nu tar stöd i Ericson förvånar ej.
Svar från Dick Sundevall
Nu blev det väl rörigt Fredrik. Överåklagare Björn Ericson är som du så riktigt beskriver något av inoficiell svensk mästare i att inte ta det han får på sitt bord till åtal. Men det är väl den andra sidan i den här debatten som brukar luta sig mot Björn Ericsons bedömningar – och se vad han kommr fram till som den stora SANNINGEN.
Kommentar från Haimat
Efter att ha läst igenom Gubb-Jans artikel ovan är jag glad att han äntligen släppt blodet innanför tröjan i fallet Levy som han envisades var det "starkaste beviset" i hela Quick-härvan.
Gubb-Jan tar upp Johan fallet och den man som tidigare var dömd för mordet. Bevisläget mot denna man sammanfattas i Pelles bok "Quick den stora rättsskandalen". Bl.a. saknade mannen alibi. Han hade framfört hot vid flera tillfällen och angett att hämnden skulle riktas mot Johan explicit. Ett vittne hade sett hans bil vid Johans bostad vid tiden för bortförandet. Han ljög om vilka kläder han hade på sig den dagen. Det finns mängder av indicier att denna man var Johans mördare. I jämförelse med bevisläget mot Bergwall, som är obefintligt, var bevisläget starkt.
Att Gubb-Jan kallar sig journalist är en skam för journalistkåren.
Kommentar från Haimat
Alexander säger det så rätt i förra kommentaren.
Det är tragiskt att läsa Gubb-Jans förvirrade argumentation. Gubb-Jan kommer att hävda Bergwalls skuld in i döden om man så hittade videobevis på samtliga 8 mord där det klart och tydligt framgår att Bergwall inte var mördaren. Han kommer fortsätta prata om blodet på Levis tröja och andra irrelevanta detaljer som han tar upp i artikeln ovan. Jag kan inte tänka mig någon som inte är insatt i fallet skulle läsa Gubb-Jans dravel.
Kommentar från Alexander
Vad ska det här tjäna till egentligen? De oinsatta bryr sig inte om att läsa pajkastningen och de insatta vet redan vem som ljuger. Yttrandefrihet i all ära, men vissa bör få vägledning för¨hur de ska nyttja den för sitt eget bästa.
Svar från Dick Sundevall
Man bör vara försiktig med ordet "vet". Som jag ser det är det rimligen bara mördaren som vet exakt vad som hänt. Plus möjligen någon medhjälpare eller ett ögronvittne. Vi andra kan bara vara mer eller mindre övertygade, eller mer eller mindre skeptiska. Och det gäller även för domstolar och de som nu delat i resningsprocessen.
Just för att det är så många som tror sig "veta" så kommer vi att fortsätta att publicera artiklar från bägge sidor. Om det stör "vetandet" för några så har det tjänat ett bra syfte. Därtill vet vi att intresset för artiklarna är väldigt stort.