Privata fängelser – javisst
Visst kan vi pröva på det här med fängelser i privatägd form, eller i varje fall styrda av privata företag. Men bara under vissa klara tydliga förutsättningar. Det kan rimligen inte bli sämre än vad det är idag.
I största allmänhet har vi gott om exempel på misslyckade privatiseringar i Sverige under senare årtionden. Men om det blivit fel och dåligt på grund av att något blivit privatstyrt, eller om det beror på att företagen fått alldeles för fria tyglar, kan nog diskuteras.
Men hur kan jag vara positiv till att något sådant som kriminalvården, eller i varje fall delar av den, skulle få styras av privata företag med vinstintressen? Den verksamheten, om något, ska väl ändå hanteras av staten?
Ja, det kan man ju i största allmänhet tycka. Men att den nuvarande kriminalvården fungerar riktigt dåligt och har så gjort i årtionden, är allmänt känt. Bit för bit blir den snarare sämre än bättre. Och så kan vi väl inte bara låta det fortgå?
Syftet är färre återfall
Det centrala för mig är att ett fängelsestraff om möjligt ska förhindra återfall i brottslighet. Alltså att det ska resultera i färre brottsoffer och en större rättstrygghet på gator och torg. Idag återfaller i runda tal hälften av dem som dömts till ett fängelsestraff. Och ju fler gånger de suttit inne och med allt längre straff – desto större bli risken för återfall. Från Kumla återfaller 80-90 procent. Ja, egentligen ännu fler, för en del utvisas och deras fortsatta brottslighet blir då registrerad i något annat land.
Många börjar missbruka narkotika under fängelsetiden. Kriminalvårdschefer på olika nivåer brukar bli förbannade på mig när jag hävdar att det sannolikt är fler som börjar knarka än som slutar under fängelsevistelsen – men hitintills har de inte kunnat påvisa att jag har fel.
Varje år släpps det ut ett antal fångar som är levande krutdurkar, som kort tid efter muck begår betydligt grövre brott än vad de suttit inne för. Varför? Därför att stora delar av kriminalvården skapar hatiska människor – med nya brottsoffer som följd.
Vad gäller de som inte återfaller i brott finns det anledning att fråga sig om det är tack vare kriminalvården – eller trots deras kontakt med kriminalvården. Kort sagt, så här kan det inte få fortsätta.
Vinsten på rätt sätt
Låt oss tänka oss följande: Några privata företag får ta över ett antal fängelser. De intagna som kommer dit ska göra hela sin fängelsetid inom fängelser som ett och samma företag driver. Det företaget får alltså ta hela ansvaret. Företaget ifråga får ut en viss summa i ersättning per fånge och år. När det gäller det grundläggande som boendet, maten, läkarvård etcetera så ska det finnas klara tydliga avtal som reglerar det på ett vettigt sätt. Summan företagen får ut ska vara snålt tilltagen. Den ska i princip bara ge en minimal vinst, eller ingen alls.
Vinsten ska ligga i nästa led: En bonus för varje intagen som inte återfallit i brott efter ett år. Nästa bonus om personen fortfarande efter tre år inte återfallit i brott och ytterligare en utbetalning om han eller hon efter fem år inte har återfallit.
De där tre bonusutbetalningarna kan vara frikostiga. Det har vi råd med, för den samhälleliga vinsten i att kriminella slutat begå brott är så väldigt stor att vi, i meningen samhället/skattebetalarna, ändå blir de stora vinnarna. Och då har jag ändå inte räknat in det minskade mänskliga lidande som blir följden av att brottsligheten sjunker.
Skulle pröva allt som fungerar
Det här skulle resultera i att varje vettigt professionellt skött privat företag skulle ta till sig allt som bevisligen fungerar när det gäller att komma tillrätta med destruktiva beteenden och brottslighet. De skulle utvärdera, justera och gå vidare. De skulle följa upp sina intagna ordentligt efter muck och framförallt, fängelsepersonal som uppenbart inte ska arbeta med människor skulle varnas och med tiden avskedas för sitt destruktiva beteende – eller omplaceras till att skura toaletterna nattetid.
Enkel logik, ett privat företag där vinsten ligger i så få återfall som möjligt, skulle inte ha råd med att sådan personal hade direktkontakt med de intagna. Det här skulle i sin tur innebära positiva resultat som skulle sätta press på övriga anstalter att försöka åstadkomma liknande resultat. Eller i varje fall att försöka stiga in i 2000-talet.
Och naturligtvis skulle ett privat företag se till att de intagna kunde utbilda sig. Allt ifrån att avsluta grundskolan, till gymnasiestudier, yrkesutbildning och högre studier. Varför? Därför att utbildning ger större möjligheter till vanliga hederliga jobb och därmed minskad brottslighet.
Men när något privatiseras brukar företagen försöka skära ner antalet anställa, kanske någon invänder. Ja, så sant. Men svensk kriminalvård lär ha fler anställa per intagen än något annat land, så det går nog att skära ner lite här och där, inte minst i den centrala och regionala byråkratin – och lägga pengarna på annat. Färre men bättre, brukar vara ett fungerande framgångsrecept. Påståendet att alltför stor del av den nuvarande personalen mest sitter i sina kurar och spelar dataspel, är inte helt grundlöst.
Det här är värt ett försök, för vad finns att förlora – det kan ju inte gärna bli sämre resultat än vad den nuvarande kriminalvården levererar.
Kommentar från Sven
@michael.hus. Bra där om den svenska verksamheten av att skicka förfarna och utsatta ungdomar
på obskyra behandlinhgshem ala 5000 per dygn. Det borde locka den mest intrikate ägare att starta någon slags verksamhet som ser ut som vård, där de kan parkera sina dyra nyinköp i form av luxuösa firmabilar... Kontrollen är inte särskilt plågsam och inte blir de skärskådade heller eftersom de intagna inte ens betraktas som betrodda om de nu händelsevis skulle göra en anmälan..
@krönikören.
Privata intressen kommer aldrig känna ett gediget ansvar för verksamheten. Det har de aldrig gjort i andra sammanhang. I USA är det väl en katastrof. Kanske finns det något gott exempel precis som det finns företag som verkligen är positivt inställda till sin personal, men de är tyvärr undantag.
Kommentar från michael.hns
Man pratar om Privatisering och vinster i världfärd.
Men i USA är det kids for Cash som gäller, där fick barn som begått simpla brott flera månaders slav kontrakt inom privata fängelser och arbetsläger.
Man hade hemligt avtal med två domare som levererade en stadig ström av dömda barn till de privata fängelserna som gjorde en vinst på 402 miljoner om barnen begått grova brott.
För att kvoten skulle fyllas så dömdes över 6000 barn till stränga straff, fast dom bara hade snattat och skulle ha böter.
En 10 årig flicka fick 1 månad, en 14 årig pojke fick 11 månader, en 16 årig kille fick 6 månader för att ha pekat finger åt en polis, trots att detta inte är brottsligt.
Kanske dags att någon granskar den svenska tvångsvården av barn och ungdomar. Hur många av landets socialsekreterare-politiker har ex samtidigt ägarinflytande eller anhöriga som bedriver HVB hem och fosterhemsförmedlingar
Kommentar från Dennis Nilsson
Att privatisera fängelserna skulle vara lika "bra" som att privatisera regeringen. Att ha det som affärside gör att det blir ett självändamål att hålla medborgarna fängslade. Lär mer om hur illa det fungerar i USA.
Kolla gärna in bl.a PBS Frontline-dokumentären:
Lost in Detention
http://video.pbs.org/video/2155873891/
National Geographic Americas Hardest Prisons-Stateville
http://www.youtube.com/watch?v=rydhZIBAp4A
Life In Prison: A Project Envision Documentary
http://www.youtube.com/watch?v=alcK_QBE7h8
Kommentar från Chris
Fängelserna i USA är privata. Och börsnoterade. Folk tjänar alltså pengar på att så många som möjligt åker in i fängelse. Under 90-talet fördubblades antalet fångar, numer sitter 2,3 miljoner människor inne. Kan det kanske finnas ett samband med att folk tjänar pengar på att fler sitter innne och den stora ökningen av interner?
Svar från Dick Sundevall
Kan så vara Chris, men antalet som åker in ökar även i länder där fängelserna är statliga - om än inte så mycket som i USA.
Kommentar från L.Eriksson
Intressant frågeställning! privata fängelser kan mycket väl fungera! Men med att skära ner i byråkrati inom verksamheten Vem skall då sköta uppföljningen? Hur väl fungerande är den verksamheten idag? Kommer den att behöva utökas?
Jag tror att den viktigaste frågan är: Hur skall vi få stopp på den explosiva utvecklingen i Polis och Fängelseindustrin. I USA är ju dessa enorma maktfaktorer och har stora resurser och många lobbyister. Den politik som utformas där i denna fråga ( mycket tack vare denna industris propaganda och även politisk populism) leder till som vi alla kan se att Sverige följer i deras fotspår. Massivt utökade kontrollsystem....fler poliser...fler fångar...längre straff....utan att brottsligheten i stora stycken ökat. Varför verkar det vara så få som med skräck ser på denna utveckling?
Svar från Dick Sundevall
Kan bara instämma och var kanske lite förhastad när det gäller de administrativa enheterna.
Ställde vid ett tillfälle följande frågan till professor Jerzy Sanecki:
– Om vi hittade metoder för att halvera den grövre brottsligheten, vad skulle det innebär för antalet fångar på landets fängelser?
Han svarade vad jag hade förväntat mig:
– Det finns inget sådant samband. Hur många det sitter i landets fängelser är ytterst en politisk fråga.
Kommentar från Alexander
Det är tvivelsutan en smart tanke. Men det kräver ju en ganska rigorös reglering av verksamheten så att det verkligen blir lönsamt med få återfall. Mer lönsamt än med slavar, för det är ju den andra änden att dra in pengar på fångarna. Saten betalar för uppehället och fängelset tjänar pengar på slaveriet.
Sen har man ju ett annat problem. Det är att staten bestämmer strafftiderna. Ju kortare straff desto lägre återfallsrisk gäller ju redan idag, då blir det mer lönsamt att ha korttidare. Så ska inte fängelserna få plocka de tjuvaktiga russinen ur repressionskakan så bör man ju ge olika bonusar beroende på strafftiden.
Alternativet är ju att fängelserna få korta strafftiderna och då blir det ju lönsamt med svängdörrar där alla fångar benådas direkt. Det minskar ju återfallsrisken. (Samtidigt är kortad strafftid för att svara på behandling en effektiv vårdmetod).
Den största tröskeln är att staten inte vill erkänna att fängelse är en dålig metod för att minska brottsligheten och att straffsystemet bara ökar brottsligheten och det till enorma kostnader. Så staten kommer aldrig utforma ett system som kräver insikt i verklig kriminalvård.