Seppo Penttinen kritiserar Hannes Råstams bok
Thomas Quicks hårt kritiserade förhörsledare Seppo Penttinen gör här en kritisk genomgång av Hannes Råstams bok: Fallet Thomas Quick. Han menar att Råstam utelämnat väsentlig information och därtill framfört uppenbart felaktiga påståenden.
Normalt har författaren slutordet för all redigering och allt innehåll, så länge inget i boken är direkt åtalbart. Men den möjligheten hade alltså inte författaren den här gången.
Därmed vet vi inte om eventuellt befogad kritik mot boken ska riktas mot Hannes Råstam.
Dick Sundevall
Chefredaktör
Av Seppo Penttinen
Anledningen till att jag förmedlar mina synpunkter på detta sätt, är att Hannes Råstams bok, ”Fallet Thomas Quick”, innehåller en rad rena felaktigheter och vilseledande påståenden som även rör min yrkesutövning. I stora delar har Hannes Råstam med påtaglig noggrannhet utelämnat den stödbevisning som tingsrätterna tagit hänsyn till i de fällande domarna.
Boken används idag som ett slags sanningsdokument i den hätska debatt som råder. Sammanställningen kunde ha gjorts längre, men belyser ändå bristerna i Hannes Råstams researcharbete. Eftersom jag genomfört ca 100 förhör, samtliga rekonstruktioner och vallningar med Sture Bergwall anser jag mig ha en grundmurad kunskap om vad som varit verklighet i utredningsförfarandet.
Jag vill ge läsaren en möjlighet att själv bedöma hur fakta kan förvanskas, ibland till och med, med rena lögner. Det synes som att Hannes Råstams ambition att bli övertygande, med marginal passerat gränsen för saklighet när det gäller att få förundersökningarna att framstå som manipulerade och att domstolar vilseletts. Läsaren kan själv avgöra trovärdigheten genom att ta del av det axplock som redovisas nedan i 30 punkter. Boken innehåller betydligt fler felaktigheter.
1. Sid 33
Angående morden på makarna Stegehuis i Appojaure. Hannes Råstam skriver: ”Bägge två visade avvärjningsskador på armarna.”
Fakta: Uppgiften är felaktig och står i strid mot obduktionsprotokollet F95-0662/7. Enligt utlåtande hade bara mannen avvärjningsskador på armarna.
2. Sid 35
Hannes Råstam skriver: ”Efter samråd mellan Seppo Penttinen och S-Å Christianson hade det beslutats att Quick skulle byta till kändisadvokaten Claes Borgström.”
Fakta: Uppgiften är felaktig. Varken jag eller Christianson har haft någon aktiv del eller inflytande på advokatbytet.
3. Sid 37
Hannes Råstam: ”På en stulen damcykel cyklade han (Sture Bergwall) till Domus där han träffade Johnny Farebrink.”
Fakta: Uppgiften är felaktig. Den stämmer inte med vad Sture Bergwalls utsaga. SB har däremot sagt att han observerade en gammal klasskamrat från Jokkmokk, Lundmark, på Domus den dagen. Lundmark vittnade i tingsrätten att han sannolikt varit in på Domus just den dagen. Han kunde uppvisa en biljett med rätt datum efter en transport med Fiskeflyg. Johnny Farebrink träffade SB enligt egen utsago på ett kafé i Jokkmokk. Det aktuella kaféet hade öppnat för säsongen ett par dagar innan.
4. Sid 40
Hannes Råstam skriver: ”van der Kwast fick finna sig i att läsa i Expressen att Quick begått ett av sina ”nya” mord i Dalarna, vilket genast ledde tankarna till det uppmärksammade mordet på den israeliske medborgaren Yenon Levi i utkanten av Rörshyttan den 11 juni 1988.”
Fakta: Uppgiften är felaktig. SB började sitt erkännande redan i samband med rekonstruktionen i Piteå, när han började prata om ”Shalomhändelsen”.
5. Sid 41
Hannes Råstam tar upp en dialog från pågående rekonstruktion i Yenon Levi-mordet. ”Ser du någonting som längdmässigt överensstämmer, frågade Penttinen, samtidigt som han måttade ungefär en meter med sina händer. Quick gick då omedelbart och plockade upp en påk av ungefär samma längd, och som lägligt nog låg i närheten.”
Fakta: Uppgiften är felaktig. Det som visas i videoavsnittet är att jag spontant måttade ett kortare avstånd än en meter mellan mina utsträckta händer. Att SB därpå plockade upp en smal gren från marken. Det är insinuant att skriva att det han tog upp låg ”lägligt” i närheten. Råstam använder samma sekvens som man gör i resningsansökan. Det man från åda håll nogsamt undviker, är att SB ca 10 minuter längre fram i rekonstruktionen helt på egen hand utan att fråga ställs om brottsverktyget, går in i terrängen och kommer ut med en påk som mycket väl motsvarade den aktuella påken enligt den kriminaltekniska undersökningen.
6. Sid 50
Hannes Råstam skriver angående spermafynd i Gry Storvik-mordet: ”Genom DNA-analys kunde man utesluta att det var Thomas Quicks, men inte heller det väckte någon uppmärksamhet.”
Fakta: Uppgiften är felaktig. SB har sagt att han haft samlag med Gry, men förnekat att han fått utlösning. Gry Storvik var prostituerad och verksam i den aktiviteten enligt polisens spanare under kvällen då hon försvann. DNA-problematiken redovisades i detalj bland annat genom muntligt förhör med laboratorieansvarig vid Rettsmedicinskt Institutt i Oslo.
7. Sid 61
Hannes Råstam tar upp sina samtal med f.d kriminalkommissarie Jan Olsson. Råstam skriver att Jan Olsson har uppfattningen att saker som talat emot SB:s skuld inte utretts. Och att försvararen inte ifrågasatt bevisningen. Jan Olssons engagemang har rört morden på makarna Stegehuis och Yenon Levi.
Fakta: Jan Olssons uppgifter är felaktiga. Han har vittnat i sin roll som kriminaltekniker i Gällivare tingsrätt. Han var även närvarande vid förhandlingen kring Yenon Levi. Vid båda dessa huvudförhandlingar hölls ingående vittnesförhör med mig där försvararen ställde frågor om hur förhören utvecklats och förändrats. Det var ingående utfrågningar och ifrågasättanden under avsevärd tid.
Jan Olssons vittnesmål kring samstämmigheten mellan SB:s agerande mot paret och tältet i Appojaure var helt övertygande. Jan Olsson har dock i ett senare skede ändrat uppfattning och bland annat i förhör antytt att jag påverkat SB till att hamna rätt i sin berättelse. Det är en uppgift som även okritiskt redovisas i resningsansökan kring morden på makarna Stegehuis.
I resningsansökan skriver chefsåklagare Kristian Augustsson att SB först gjorde allt fel i rekonstruktionen, och att han ”efter en paus med enskild överläggning med Penttinen, gjorde allt rätt enligt förhör med Jan Olsson.”
På sid 14 sägs: ”Enligt J0 (Jan Olsson) samtalade därefter Penttinen och Bergwall för sig själva rätt länge.”
Uppgifterna i resningsansökan säger inte i klartext att SB skulle ha fått instruktioner av mig inför del 2 av rekonstruktionen. Däremot ger sättet att formulera sig en mycket stark antydan om så kunde ha varit fallet. Annars skulle uppgiften inte förekomma i resningsärendet. För mig är det anmärkningsvärt att resningsansökan utan vidare tar Jan Olssons uppgifter om att det förekommit en längre överläggning mellan mig och SB som intäkt för att det skett någon form av otillbörlig anvisning från min sida till SB, och att han efteråt kunde göra ”allt rätt.”
Chefsåklagare Kristian Augustsson använder Jan Olssons förhörsuppgift som sakargument i resningsansökan. På sid 14 skriver Augustsson: ”Enligt O (Olsson) samtalade därefter Penttinen och Bergwall för sig själva rätt länge. När rekonstruktionen sedan gjordes om, visade Bergwall helt rätt tillvägagångssätt enligt vad man kommit fram till om troligt händelseförlopp baserat på gjorda undersökningar.”
Till skillnad från Jan Olssons hypotes, hände följande i pausen. SB brottades ner av mig när den första sekvensen fick avbrytas på grund av hans ångest och våldsamma beteende. SB förklarade strax efteråt, att han önskade göra om rekonstruktionen. Han beskrev att han drabbats av svår ångest när han sett en exakt kopia av tältet. SB togs omhand av vårdpersonal och fördes till den vallningsbuss som användes. Där förde han samtal med vårdpersonal, sin terapeut Birgitta Ståhle och Sven-Åke Christianson. Jan Olsson och övriga i utredningsteamet gick ner till Appojauresjöns strand där man tände en brasa för att skydda sig mot myggplågan. Som brukligt när det gäller rekonstruktioner eller vallningsresor med SB, tog jag ingen kontakt med honom under den tid han vårdades eller förde samtal med Birgitta Ståhle och Sven-Åke Christianson. Det har alltid varit en oskriven regel att jag inte avlyssnar vad som pågår i terapisammanhang. Efter en stund kom Sven-Åke Christianson och gav mig en del råd inför fortsättningen ur minnesmässigt perspektiv. Det var hans roll i sammanhanget. Detta ledde så småningom till ett samtal med SB strax innan del 2 av rekonstruktionen kom till stånd. Det samtalet omfattade inga instruktioner för fortsättningen. Att det skulle ha förekommit någon form av vägledning beträffande brottet är helt uteslutet. Att hedersmannen Jan Olsson antyder detta är beklagligt. Han har gjort det även i andra offentliga sammanhang utan att någon som helst täckning för påståendet. Det Jan Olsson kanske inte har förstått, är att SB redan i tidigare förhör beskrivit det scenario som han uppvisade i del 2 av rekonstruktionen. Han behövde ingen ledsagning i den delen. Jan Olsson vittnade i det närmaste lyriskt över SB:s träffsäkerhet när det gäller ett tänkt scenario kring gärningen.
8. Sid 76
Hannes Råstam skriver att det i den ursprungliga polisutredningen kring Therese Johannesen finns ett sista fotografi som visar att Therese ”lyckligt leende blottar en glugg efter två saknade framtänder.” Han noterar att SB berättat om Thereses stora framtänder. Sen skriver han: ”Kanske hade hon hunnit få framtänder sedan fotografiet togs?” Hannes fortsätter: ”Jag ringde upp Inger-Lise Johannesen, Thereses mamma, som berättade att de inte ens börjat växa ut.”
Fakta: Råstams uppgift är mer än bara fel. Efter att ha läst domen där det står att Inger-Lise Johannesen i förhör sagt att Thereses framtänder inte vuxit ut helt, tog jag den 25 september 2012 kontakt med henne via telefon. Jag ställde frågan om hon haft samtal med någon svensk journalist angående Thereses tänder. Hon svarade nej. Jag nämnde namnet Hannes Råstam. Inger-Lise visste inte vem Hannes Råstam var. Hon hade inte heller pratat med någon annan journalist om Thereses tänder. Hon tillade att det hon sagt i förhör stämmer till 100 %. Thereses framtänder hade vuxit, men var ännu inte helt utvuxna. Någon glugg fanns inte längre.
Vid samtal med norske utredaren Ole-Thomas Bjerknes i Norge förklarade han för mig att det är en tradition i Norge att fotografera barnen när de börjar i klass 1 som 7-åringar. Det är det fotot som figurerat i media. Där saknas framtänderna. Det hade således gått i det närmaste två år när Therese försvann.
9. Sid 80
Råstam skriver att han träffat Ole-Thomas Bjerknes, norsk utredare, och lärare vid Polishögskolan i Oslo. Bjerknes och Råstam hade besökt Haerlands kyrka och Örjeskogen. Bjerknes hade enligt Råstam undervisat samma dag på Polishögskolan och ”råkade ha med sig tre videoband med råmaterialet från vallningarna med Quick.” Råstam hade frågat om han fick låna banden. ”Till min förvåning räckte han fram dem till mig. Jag tog emot de eftertraktade VHS-banden och lovade att han skulle få tillbaka dem innan jag lämnade Norge.”
Fakta: Råstams uppgift är felaktig. Jag har nyligen pratat med Ole-Thomas Bjerknes. Han säger att han aldrig lämnat några videoband till Råstam. Han bekräftar att han åkt runt med Råstam vid Haerlands kyrka och Örjeskogen. För att vara helt säker på hur den tekniska utredningen dokumenterats hade han tagit med sig en pärm med kriminaltekniska undersökningsresultat och kartmaterial, men inga videoband. Pärmen glömde han kvar i Råstams bil. Vid telefonkontakt med Råstam lovade han återlämna den till länsmanskontoret i Örje när han skulle åka tillbaka till Sverige. Pärmen är fortfarande borta.
10. Sid 79
Råstam skriver att Therese Johannesens mor sagt att ”hon stått på balkongen och spanat efter flickan hela tiden.”
Fakta: Råstams uppgift är fel. I förhör den 4 juli 1988 (dagen efter försvinnandet) har Inger-Lise Johannesen sagt att hon höll på med tvätt i källaren fram till ca klockan 20.00. Strax efter 20.00 var hon ut på balkongen och såg tre barn som var på väg till en närliggande butik. Therese var inte med. Thereses mor tog sedan hissen ner för att leta efter Therese, men fann henne inte.
11. Sid 102
Råstam skriver att SB berättat att han var orolig för att polisen skulle upptäcka att det var konfirmation för honom den helgen då Thomas Blomgren mördades.
Fakta: Det stämmer inte med hur SB bevisligen sa i det första förhöret den 1 mars 1993, sid 46. Förhöret hölls av Borlängepolisen och var inledningen till utredningarna kring SB. När han tillfrågades om tidpunkten för mordet på Thomas Blomgren svarade han tveklöst: ” I samband med min egen konfirmation.” Uppenbarligen visade han ingen oro.
12. Sid 179
Avseende mordet på Charles Zelmanovits. Råstam skrivet att SB använt en bågsåg av det slag som man använder för att kapa ved när han styckat kroppen.
Fakta: Råstams undviker att nämna att polisen vid sök med metalldetektor anträffade en motsvarande såg i skogen under mossan längs den sträckning där SB berättat att han kastat sågen. Sågen anträffades först efter det att SB fört den på tal.
13. Sid 183: Råstam skriver att SB sagt att det var snö i Piteå i sina förhör i samband med mordet på Charles Zelmanovits. Råstam gör gällande att det i verkligheten regnat i flera dagar och det var barmark.
Fakta: Råstams uppgift är fel. Enligt tidningsfoton från skallgången i anslutning till försvinnandet kan man se att det finns snö kvar i lägre terräng. Av SMHI:s klimattabell som ingår i utredningsmaterialet i avsnitt D, framgår att det dagarna före försvinnandet varit mellan 2-7 grader kallt och ett snödjup upp till 11 cm. Fredagen den 12 november då Zelmanovits försvann, var det minus 6,2 grader och ”lågt snödrev”.
14. Sid 184
Råstam redovisar SB:s uppgift om hur S-Å Christianson skulle ha räknat stegen i samband med en rekonstruktion i Säter beträffande Zelmanovits när han skulle visa hur långt han burit kroppen i skogsterräng. Christianson skulle enligt SB ha sagt ”nu är vi framme” när Bergwall gått 300 steg.
Fakta: Uppgiften är fel. Jag var med vid det tillfället. Det gick inte till på dt sätt som SB nu ger uttryck för och som Råstam anför i sin bok. Det var SB som själv bestämde avståndet. Sen konstaterades det vara ett visst antal steg. Stegantalet visade sig vara i det närmaste korrekt i förhållande till sträckan som SB gick från bilen till fyndplatsen i Piteå. Jag har nyligen farit i kontakt med Christianson. Han är starkt kritisk till SB:s påstående.
15. Sid 184, 186
Råstam relaterar till vad SB uppgett för honom. SB skall ha sagt att det fanns ett mycket brett dike vid en ”för-vallning” i Säter, och att jag gett honom en vink om att ett sådant dike var det rätta att påvisa i Piteå vid den kommande vallningen.
Fakta: Uppgiften är fel. SB talar inte sanning när han säger att han vid vallningen i Säter hittade ett dike som motsvarade det som senare återfanns i Piteå. Han menar att jag gav honom instruktioner om vad som kunde vara rätt. Det är nonsens. I verkligheten hittade SB inget passande dike under den vallningen. Däremot beskrev han muntligen att diket skulle vara så pass brett att det inte gick att stiga över den direkt. Det framgår av en promemoria upprättad i samband med ”för-vallningen” i Säter. SB:s detaljerade uppgift om diket överensstämde med diket i Piteå när han väl kom dit. Råstam kunde ha nämnt att SB i Säter även påvisade vilken sorts mossa som skulle finnas i anslutning till kroppen. Han valde mellan olika arter. Den typen av mossa han påvisade fanns det facto vid kroppen.
16. Sid 186
Råstam konstaterar att han nu fått facit på att SB fått hjälp vid ”för-vallningen” i Säter. Han baserar det på att SB vid Piteå-vallningen i en dialogutskrift sagt: ”Såna här diken letade vi efter i samband med att vi var ute och gjorde en vallning i Säter.”
Fakta: Uppgiften är fel. Råstam drar en felaktig slutsats och inser inte att motsvarande dike inte fanns att uppbringa i Säter, men att SB nu när han kom till diket i Piteå, konstaterade att hans muntliga uppgift i Säter stämde.
Sid 186: Råstam relaterar till en uppgift som han förmodligen fått av SB beträffande vallningen i Piteå. Råstam skriver: ”När de kommit till diket närmast fyndplatsen ser Quick att det bildats en stig efter alla poliser och kriminaltekniker som undersökt platsen de senaste veckorna.”
Fakta: Uppgiften är fel. Den väg som användes för att ta sig till fyndplatsen av kriminaltekniker och mig själv var definitivt inte samma väg som SB använde sig av. Jag själv och kriminalteknikerna gick en helt annan väg. Jag har stämt av min minnesbild med en av kriminalteknikerna, Björn Jonasson, som deltog i undersökningen.
17. Sid 187
Råstam skriver att SB i förhör berättat att han suttit på en sten eller stubbe när han hanterat kroppen i samband med mordet. Och att han när han valls i Piteå hittar en ”stor sten nära fyndplatsen”.
Fakta: Det korrekta är att kvarlevorna efter CZ låg helt intill den sten som SB hittade. Han placerade även den figurantdocka som användes på en dm när rätt och med huvudet åt rätt håll. Råstam kunde lagt till att SB i samband med ”för-vallningen” i Säter, kunde beskriva storlek och omfång på stenen, ”ungefär som en s.k sugga”, som används för att hindra infart. Stenen i Piteå stämde väl med den uppgivna storleken.
18. Sid 188
SB har enligt Råstam sagt att det blev ett firande efter den lyckade vallningen i Piteå på en Paltzeria.
Fakta: Det är inte korrekt. Det är rent påhitt från SB:s sida. Vi besökte Paltzerian dagen efter vallningen och åt lunch. Och något firande var det definitivt inte tal om. Tanken är absurd.
19. Sid 199, 258
Avseende morden i Appojaure på makarna Stegehuis. Råstam gör gällande att jag ansåg att den bredbladiga kniv som SB ritade i första förhöret stämde dåligt med skadebilden på offren enligt rättsläkarutlåtandet.
Fakta: Råstam spekulerar i hur jag skulle ha tänkt om SB:s förhörsuppgift och hur han ritat. Man skall komma ihåg att det använts minst 2 knivar på offren. En smalbladig och en bredbladig enligt rättsläkarutlåtandet.
På sid 258 skriver Råstam: ”Det enda mordvapnet som med säkerhet användes mot paret Stegehuis var deras egen filékniv.”
Fakta: Uppgiften är som ovan nämnts felaktig i förhållande till rättsläkarutlåtande/obduktionsprotokoll.
20. Sid 209
Råstam tar även här upp knivanvändningen mot makarna Stegehuis. Han gör en egen analys och skriver att det är uteslutet att breda knivklingor ”kan ha gett upphov till de sårkanaler som huggits i offrens kroppar. De har förorsakats av en kniv med betydligt smalare blad, högst 20 mm. Just ett sådant mordvapen, parets filékniv, har återfunnits på mordplatsen. Obduktionsprotokollet slår fast att den kan ha orsakat samtliga skador.”
Råstam vill med detta visa att SB:s uppgift om att han även använt en bredbladig kniv är fel.
Fakta: Uppgiften är fel i förhållande till obduktionsprotokoll och rättsläkarutlåtande. I utlåtande F 95-0662/6 framgår att rättsläkaren beskriver skadorna som uppkomna med olika knivar, med bladbredder under och över 20 mm.
21. Sid 249
Råstam skriver att Johnny Farebrink har vattentätt alibi för Appojauremorden eftersom han var på Södersjukhuset tillsammans med sin flickvän Ingela som fått en psykos kvällen efter mordet. Och att uppgiften stämmer med en journalanteckning vid Södersjukhuset.
Fakta: Uppgiften är fel, men används även i resningsansökan. Att Johnny Farebrink skulle ha ett vattentätt alibi, genom att besöka Södersjukhuset ett helt dygn efter morden i Appojaure är inte vattentätt. Journalanteckningen för gällande att Ingela kom dit med flera personer. Varav en benämns som pojkvän. Något namn finns inte antecknat i journalanteckningen.
22. Sid 268
Råstam påstår att SB inte sagt att Yenon Levi hostat blod under rekonstruktionen innan jag ställer en fråga om detta.
Fakta: Uppgiften är fel. Det Råstam beskriver finns att läsa på sid 14 i vallningspromemorian. Men redan på sid 13 säger SB, när han redogör för blodflödet: ”Från skallen, sen kräks han också blod, eller hostar, kräks.”
23. Sid 275
Råstam relaterar till kriminalkommissarie Jan Olssons uppgifter i Yenon Levi-ärendet: ”Christer van der Kwast begärde att Anders Eriksson, som var chef och professor i Umeå skulle ändra på intyget, berättar Olsson.” Och att Jan Olsson förvånades över att ”Eriksson böjde sig för van der Kwasts önskemål.”
Fakta: Uppgiften är fel. Det är en ren och skär lögn riktad mot van der Kwast och rättsläkaren Anders Eriksson. Jag har pratat med Anders Eriksson om detta och jag var med på mötet då det första utlåtandet avhandlades. Anders Eriksson är minst sagt mycket bekymrad över Jan Olssons beskyllning. I det ursprungliga obduktionsprotokollet fanns en uppgift om en uppfläkt huvudskada baktill på höger sida i hjässan. Den skadan överensstämde helt med SB:s beskrivning. I det första rättsläkarutlåtandet saknades noteringen om skadan. Anders Eriksson säger att det var en självklarhet att ändra utlåtandet eftersom SB även kommit med kompletterande uppgifter.
24. Sid 291
Råstam tar upp temat att norsk polis hittat ett träd med en markering på stammen. Och att detta var ett tungt vägande bevis mot SB. Råstam påstår att SB var osäker på var trädet fanns i Örjeskogen.
Fakta: Råstams påstående är fel. SB hade nämligen innan han vallades i området, på en skiss ritat och även i detalj beskrivit omständigheter kring ett vägavsnitt med en speciell klippformation, som han kallade ”kal sten”. På den skissen hade han med en rund ring markerat trädet. Det var exakt där trädet anträffades. SB:s beskrivning av vägavsnittet och den markanta klippformationen överensstämde till 100 %. Unik kunskap som beaktades av tingsrätten.
25. Sid 296
Råstam skriver att man fann ett träd som hade ”någon form av skada eller markering”, och, ”den uppenbar inte några som helst likheter med den symbol Quick beskrivit.”
Fakta: Råstam har fel. I tingsrättens dom står att läsa att inristningen i trädet ”var lik” den som SB ritat. Råstam kunde även ha skrivit att inristningen daterades till att ha uppkommit sommaren 1988 då Therese försvann. Dateringen gjordes av en professor i botanik.
26. Sid 297
Råstam skriver att SB berättat att han sett ett upplag av brädor i bostadsområdet Fjell där Therese försvann, men att brädorna hade levererats ”först dagarna efter Thereses försvinnande.”
Fakta: Uppgiften är fel, men unik i Bergwalls erkännande. Norsk polis har utrett leveranserna. Det är klarlagt att brädor levererats före försvinnandet till ett pågående lekplatsbygge. Det finns vittnesmål som styrker detta. Råstam kunde ha tillagt att SB berättat att han sett ett antal brädor i den slänt dit han drog ner Therese. Och att längden var ca 150 cm. Råstam kunde även ha sagt att de levererade brädorna hade motsvarande längd, och att vaktmästaren i området var irriterad eftersom barnen drog ner brädor i slänten. Och att det vid den kriminaltekniska undersökningen anträffades en mossbelupen bräda i slänten just där SB beskrivit, dessutom korrekt längdmässig. Dessutom att den åldersmässigt hade legat på plats inom rätt tidsmarginal.
27. Sid 297
Råstam tar upp att Therese hade böjveckseksem i armvecket och att det var en central uppgift som inte tidigare var känd för utredarna enligt tingsrättens dom. Råstam skriver att modern, när hon hördes i rätten, berättade om Thereses atopiska eksem, men att hon inte visste om Therese hade eksem eller något ärr i armvecket då hon försvann.
Fakta: Uppgiften är fel. I domen står att Thereses mor i förhör berättat att Therese ”besvärades av böjveckseksem, något som behandlades med salva och som förbättrades sommartid även om ärren syntes.”
28. Sid 302
Råstam skriver att professorn i osteologi, Per Holk, grävt i Örjeskogen för att försäkra sig om likhunden Zampos förträfflighet. Att han grävde sex gropar och lade ner material från människa, en med bränt djurben, en med träkol och en tom grop. Råstam påstår att Zampo markerade för lik vid samtliga gropar utom den med bränt djurben. Den höga felfrekvensen borde ha stämt till eftertanke enligt Råstam.
Fakta: Råstams uppgifter är fel. Hunden markerade helt perfekt enligt hundföraren och åsyna vittnen. Det var inte heller professorn som grävde hålen, det gjordes av en kriminaltekniker. Jag har nyligen kontrollerat min egen minnesbild med ansvarig utredare (Ole-Thomas Bjerknes) på norsk sida. Vi har samma uppfattning.
29. Sid 311
Råstam skriver att man hittat sperma i Gry Storvik och att den DNA-analysen inte åberopades i rätten. Samt att SB inför rätten påstod att han inte fick utlösning under våldtäkten, trots att han i förhör hävdat motsatsen.
Fakta: Uppgiften är fel. Råstams påstående att SB i förhör skulle ha medgivit att han fått utlösning under våldtäkten är fel i den bemärkelsen att SB i förhör den 20 oktober 1999, sid 37 beskriver att han fick utlösning utanför kroppen och att han fångat upp sädestömningen i egna klädesplagg. Någon förhörsuppgift kring sädesavgång i Gry Storviks slida finns inte i utredningsmaterialet. Att DNA-analysen inte åberopades i rätten är även det fel. I förundersökningsmaterialet under punkten 4.4.2 finns DNA-analysen av spermaförekomsten analyserad vid Rettsmedisinskt Institutt i Oslo. Overingenjör Bente Mevåg hördes muntligen i rätten om detta.
30. Sid 312
Råstam skriver att man hittat mordvapnet, en väskrem intill Trine Jensens kropp.
Fakta: Remmen var inte omnämnd i media innan SB berättade att han använt handtagsremmen från Trine Jensens väska och strypt Trine med den genom att aptera en strypsnara. Remmen hittades dessutom som en strypsnara runt hennes hals där håret fortfarande satt fast, inte som Råstam påstår intill kroppen.
Kommentar från Alexander
@Helgonet
Nej det sitter personer inom VoF och modererar forumet så att bland annat ingen saklig kritik mot VoF ska uttalas. Nu var det inte jag själv utan en bekant som diskuterade Quick på deras forum och diskussionen handlade om olika vetenskapliga spörsmål om psykologi och kriminalteknik. Det anslöt sedan några andra Quick-kritiker. Han och de seriösa Quick-kritikerna kastades ganska snabbt ut från forumet eftersom VoF-kaderns uppfattning var att Quick var skyldig. Nu tror jag att hela debatten är raderad.
En liknande sak återkom sedan när de utsåg Annika Dhalqvist till "årets förvillare". Motiveringen byggde på vad Aftonbladet rapporterat. I diskussionerna om detta raderades en lång rad användare på forumet för att de hade fel inställning (men rätt i sak). Särskilt när det gällde VoF:s ställningstagande för vaccineringshetsen under svininfluensan så accepterades inga andra åsikter.
Sedan kom nästa förvillarutmärkelse om miljön där delar av VoF:s styrelse försökte utnyttja föreningens (tidigare) auktoritet för att avgöra en strid med en annan akademisk grupp. Detta fick Germund Hesslow att ta avstånd från föreningen. Återigen bannades något dussin användare på forumet som tyckte fel. Debatten kom istället att föras på andra forum, som newsmill.
För att få lite lugn och ro så valde man ett okontroversiellt ämne 2011. Men missade att den som skulle ha förvillat hade låtit parter yttra sig precis som minimum av rättssäkerhet kräver och inte alls tagit ställning. Fel och slarv av VoF igen och nya banningar.
Kort sagt: En oseriös samling av ryggkliare som nog ofta är duktiga på vissa smala områden och dåliga på socialt samspel.
Kommentar från helgonet
@ Alexander:
På deras forum får väl vem som helst framföra vad som helst?
VoF:s allmänna inställning till kvasivetenskap, etc. anser jag dock högst hedervärd.
Kommentar från Alexander
Helgonet:
VoF är ingen auktoritet att skryta med direkt, men analysen har ju samma styrka som sina argument. Jag vet att Quick-kritiker blev bannade som "foliehattar" från deras forum före 2008.
Kommentar från helgonet
För ordningens skull vill jag rätta mitt förra inlägg. Den nämnda analysen av Christianssons kvasivetenskapliga statistik är gjord av en användare på Vetenskap och Folkbildnings blogg. Således inte av någon med direkt anknytning till VoF.
Dock har ingen så här långt kommit in med några invändningar mot slutsatserna man gör i blogginlägget om Christiansson.
Kommentar från helgonet
@ Tim
Eftersom du nämner oldwolf-bloggen, vill jag samtidigt dra upp vad han skriver om psykologen Christiansson. Jag tycker inte man skall glömma hans (Christianssons) viktiga del i TQ-haveriet.
"Christianson fortsätter att anlitas av domstolar"
http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.se/2012/10/christianson-fortsatter-att-anlitas-av.html
Framförallt vill jag be er studera en ingående analys av hur man kan ljuga med statistik. (Christianssons minnestest).
Den mycket seriösa analysen av Vetenskap och Folkbildning, sågar Christianssons minnestest jäms med fotknölarna:
http://networkedblogs.com/D03A5
Än en gång, som sagt - Christiansson är fortfarande i full gång med sin ovetenskapliga verksamhet.
Vetenskap och Folkbildning är mycket noggranna och kända för sina vetenskapliga kontroller av allsköns humbug. Och dit måste man utan tvivel räkna Christianssons verksamhet.
Kommentar från Glenn
Det är sannerligen inte modigt att ge sig på någon som inte kan svara.
Lite som att sparka på någon som ligger ner, eller varför inte som att manipulera en psyksjuk att erkänna brott den inte begånget.
Kommentar från Fredrik
Att Quick "fick läsa den slutgiltliga FUp innan rättegång" är i enlighet med vad rättegångsbalken reglerar, dock får det tidigast ske vid den sk "slutdelgivningen av FU.
Att Quick "satt kvar på Säter och blev aldrig häktad" kan bero på att den som har LRV får ej hållas i reguljärt häkte.
Dock fanns möjlighet att häkta honom samt belägga han med fulla restriktioner och inhysa honom i RMVs lokaler i gbg, rättspsyk växjö alternativt sth.
Kommentar från Tim
Spännande genomgång av Seppos list:
http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.se/2012/10/seppos-list.html
Kommentar från Ben
Jag har i tidigare kommentarer givet två exempel på att Quick-fallet är en rättsskandal. Här kommer det tredje:
En person som misstänks för ett grovt brott t.ex. mord, blir med stor sannolikhet häktad med restriktioner för att inte kunna försvåra brottsutredningen. Det betyder oftast att den häktade inte får läsa tidningar, titta på tv, ha telefon, prata med medhäktade o.s.v. Oftast inte ens träffa de närmast anhöriga. Att polisen tycker det är viktigt att följa, kan vi ta del av i medior nästan dagligen.
Vad händer då med Thomas Quick?
Under alla de år som brottsutredningarna pågår så:
- Är han aldrig häktad, ännu mindre med restriktioner
- Finns aldrig i ett häkte, utan är i huvudsak kvar på Säter
- Har hela tiden permissioner från Säter, så att han kan t.ex. besöka KB i Stockholm
- Läser dagligen minst två tidningar bl.a. Dala Demokraten, där Gubb Jan Stigson skriver flitigt om TQ. Köper ofta andra svenska och norska tidningar
- Har hela tiden tillgång till TV, telefon och inga besöksrestriktioner.
- Ger intervjuer till bl.a. norska tidningar. Får i utbyte norska artiklar om sig själv
- Diskuterar de s.k. morden med terapeuten innan polisen är inblandad. Terapeuten och TQ gör privata resor till potentiella brottsplatser.
- Förhörsledaren SP diskuterar ofta brotten med TQ, när bandspelaren inte är påslagen. TQ ringer hem till SP. Ingen vet vad som sägs, men ofta kommer TQ närmare sanningen efter ett sådant samtal.
- SP ställer hela tiden ledande frågor. Följer inte regeln att det är TQ som skall prata.
- Får läsa den slutgiltiga förundersökningen innan rättegången
- O.s.v. Listan kan göras ännu längre.
Det kan också finnas anledning att återge ett stycke ur Hannes Råstams bok. På sidan 62 ger Jan Olsson Hannes Råstam ett gott råd: ”Tänk då på en sak: Har han någonsin lämnat en enda uppgift som polisen inte redan kände till? Det tycker jag att du skall tänka på.”
TQ slapp alltså alla de restriktioner som vilken annan mordmisstänkt med säkerhet skulle ha haft. Är det konstigt att åklagare, förhörsledare, försvarsadvokat, terapeut och inte minst TQ själv till slut fick som de ville.
Kan det verkligen finnas någon (utom möjligen Göran Lambertz och ”laget”) som efter detta anser att Quick-fallet inte är en rättsskandal?
Kommentar från RolandW
LUGNA er! Dick S fungerar som en moderator (inte moderat förstås) på ett bra sätt. Han har ju ansvar för en hyfsad debattnivå i sin nättidning. Sanningen kommer ändå att göra oss fria - Joh 8:32 / Agnostiker :-)
Kommentar från thomas skogman
aj,,attans vad jag missförstod fredricks kommentar:),,hur lång är prespektionstiden för mened?
Tjänstefel som klassas som kriminell? Förtal?
Skyddande av brottsling?
undangömmande av fakta i form av förhör och rent fysiska bevis??
shit,,finns mycket mer att fylla på listan med om man betänker vad som skett.
Inte undra på att alla inblandande nu slås med näbbar och klor för att rädda deras redan svedda rövar. :)
Kommentar från thomas skogman
tack till Erik KH för att du ifrågasätter Dicks kommentar från mina åsikter,,är medveten om att det inte var guldspaden gubbjan fick,,det väsenliga är att han faktiskt fått ett pris byggt på förutfattade meningar och SB´s lögner,,Man undrar ju om priset vilket det nu må vara hänger uppe på någon vägg hemma hos GubbJan och om han känner stolthet över det?
faktum är,,kan någon av de inblandade vara stolta över ett väl utfört arbete,,om de ser tillbaka på sina handlingar??
Var det inte så att prespektionstiden för mord avskaffades??eller gällde det bara Palmemordet?
Svar från Dick Sundevall
Gubb Jan fick inte priset i första hand för arbetet med Quick utan för hans grävande reportage avseende ekonomisk brottslighet. Och han fick det när alla utom ett litet fåtal var övertygade om att Quick var en mördare.
Prespriktionstiden avskaffande gäller inte för mord där den gamla tiden på 25 år redan har löpt ut.
Kommentar från Böle Petter
Bra fråga Erik KH!
Vill ta upp det här grundläggande knökiga i att hr Quick dragit runt som en demon och mördat 30 - 40 personer utan att någonsin lämna spår eller bli sedd i anslutning till gärningarna. För det är inte sant! Han har blivit sedd. En gång. Appojaure, tältmorden. Och den siktningen säger en hel del om sanningshalten i Quicks tidigare berättelser.
Ska inte dra allt, ni som kan er Quick vet hur han - och konstigt nog då även tingsrätten - menade att det gick till. han företar en tågresa för att han fått ångest, måste mörda någon. Eftersom han ska mörda ser han till att inte kontakta folk, vill inte bli sedd. Säger han själv. Kliver av i Jokkmokk och till slut blir det ju mord då. Efter att han dödat makarna Stegehuis med 50 - 100 knivhugg med 2-3 knivar ska han ha blivit skjutsad till en stackars man i Messaure där han byter kläder varpå Jonny farebrink, enl Quick, skjutsar honom till järnvägsstationen i Gällivare.
Vi är nu bara timmar efter ett fullkomligt vansinnigt knivmord. På tågstationen får Quick syn på en gammal bekant från folkhögskoletiden i jokkmokk 10 år tidigare, en samisk konstnärinna, Maj Doris Rimpi. Hon ser inte honom (hennes vittnesmål). Han ser henne (hans vittnesmål). vad gör han nu? Jo, han går fram, presenterar sig!!! Hon känner fortfarande inte igen honom, han får förklara sig. Då minns hon. De småpratar, hon säger nåt om en utställning hon har i Stockholm (hans vittnesmål). Här är alltså deras uppgifter samstämmiga. Ett vittne har placerat Quick åtminstone inom några mil från en brottsplats. Hon har ingen aning vilket år det här kan ha varit, men jo, vid koll, hon hade haft en utställning i Stockholm sommaren 1984, dvs mordsommaren.
Så Quick har rört sig i Norrbotten. Kanske rentav rätt sommar? Men agerandet?? - gör det honom till en mördare eller till den minst sannolika mördare man någonsin kommer att stöta på så länge man lever?
Jag vet vad jag tror. Vad tror Dick? Och vad tror Gubb- Jan om detta?
Svar från Dick Sundevall
Vad jag tror: Inte så värst sannolik mördare.
Kommentar från Alexander
Kan inte kommentatorerna sansa sig lite?
Det flyger så mycket anklagelser och bedömningar så att debatten glider från ämnet (Precis som Lag Lambertz (LL) vill).
1. Det är väl utmärkt att LL får yttra sig fritt i Paragraf så får man se vad de har att komma med. Jag tycker väl förvisso att de borde fått hjälp att sila sitt material lite eftersom de uppenbarligen är i försvarsposition och tar till pinsamheter. Men att de får säga sitt är väl utmärkt?
2. Att de får göra det på just Paragraf är ju ännu bättre. Paragraf är ju en nystartad och relativt okänd tidning med många sunda värderingar i artiklarna. Att få in hela LL här har såklart varit suverän reklam. Sen kan jag vara lite förvånad/besviken på Sundevalls märkliga mittenställning men han får väl ha vilken han vill?
3. När LL försöker förvrida debatten och så okunskap och man ser detta, då är det väl bara att inte glida ner i fällan? Lägg debatten där den ska vara.
Kommentar från AndersA
@ Dick, håller med dig fullständigt att duellerna med kända profiler och korta TV-debatter är värdelösa för sakfrågan. Men det värdefulla är att en stor publik nås, som kan gå vidare om man vill bilda sig en egen uppfattning. Då är det intressant och viktigt att kunna läsa faktamaterial, intervjuer, inlägg och kanske framförallt kommentarer i forum. Om man läst BOKEN och kollar filmerna blir man upprörd. Om man sedan läser domar, resningsansökningar och beslut blir man ännu mer upprörd. Om man sedan leker Kalle Blomqvist och Googlar på Sverigekartan blir man förbannat upprörd.
Förundersökningar som börjar på brottsplatsen och man glömmer hur gärningsmannen kan ha tagit sig dit. Quick tar tåget från Falun till Jokkmokk, snor en trasig damcykel och cyklar 8 mil rakt ut i vildmarken med en kniv i fickan för att leta upp "en pojke" . (version 1) osv... Den här storyn visar någonting som utredarna saknar -fantasi. Självklart måste Quick komma med detaljer i sina berättelser för att fortsätta vara intressant och trovärdig i förhören. "Hur kunde han veta det" upprepas nu av Gubb Jan och hela mailgänget till leda.
Svaret är nog att han inte alls visste - han hade fantasi nog att hitta på. Den slutliga förklaring får vi säkert så småningom veta av SB själv? Problemet var att utredarna de här gångerna inte letade fel utan bara registrerade "rätt". Rätt som efter ett antal försök vävdes ihop till en historia som ledde till fällande domar. Den här processen är snart över. Snart tystnar debatten när JK eller politikertillsatta utredare lägger locket på för oöverskådlig tid. Utgången är väl ganska given - synd, det är ju trots allt Sveriges i särklass största rättsskandal , även om några aldrig kommer att övertygas.
Kommentar från ErikKH
Bäste Dick Sundevall!
Bra att du kommenterar kommentarerna! Men varför koncentrerar du dig inte på väsentligheter och fakta?
I din kommentar här ovan till Thomas Skogman ironiserar du över hans guldspademetafor. Har det någon betydelse i sammanhanget om Gubb Jan Stigsson belönats med Publicistklubbens Stora pris, den ena eller andra Guldspaden, Guldmedaljen eller möjligen Guldbaggen? Annat än kanske för Skogmans metaforiska språkbruk.
Varför inte hellre kommentera avgörande väsentligheter. T ex frågor ställda till de orutinerade Penttinnen o Kwast samt Gubb Jan m fl om de erfarna mordutredarna Jan Olssons och Ture Nässéns kraftiga kritik och därpå icke önskvärda deltagande i förundersökningsarbetet? Om SB:s nylevererade uttalande att hans dop med efterföljande dopkalas knappast gav tidsutrymme åt en 100-milaresa till Växjö. Samt varför den påstådde chaufförens vittnesmål ignorerades. (http://sturebergwall.wordpress.com/2012/09/29/parentes-konfirmation-1964/)
Varför tar du dig tid att kommentera futtigheter istället för betydelsefulla faktauppgifter? Det där med att hålla sig till fakta är nog ingen dum idé!
Kommentar från Fredrik2
Tyvärr Tomas Skogman tack vare Göran Lambetrz slappa utredning som JK 2006 så skyddas fuskarna, preskriptionstid för deras brott har gått ut. Samt har utredningen med att hitta dom rätta mördarna tappat 6år så preskriptionstid för mord har i flera fall gått ut. Tragiskt.
Kommentar från Tim
@Dick
Det står ju naturligtvis er fritt att endast granska innehållen i kommentarsfälten.
Kommentar från Erik E
Ja inte ser jag vad ni har bidragit med som inte Newsmill, DN Debatt eller SVD Brännpunkt hade gjort lika bra. Total avsaknad av journalistik är inte lika med bra journalistik.
Och jag är också less på det du beskriver. Men man kan intervjua och ställa frågor utan att ägna sig åt "käbbel". Se bara på Studio Ett's special om Quickfallet. Fantastiskt intressant, och båda sidor fick komma till tals.
Jag tycker bara att det är bakvänt att kriminaljournalistiken sköts av dagstidningarna medan kriminalmagasinet rycker på axlarna och bara upplåter plats åt debbatartiklar när den största rättsskandalen i Sverige genom tiderna verkar vara ett faktum. Jag skulle inte ha blivit förvånad om SVD bara sagt "jaha" när Lambertz gick ut med sina "starka bevis". Jag hade dock förväntat mig att seriösa kriminalreportrar kollat upp det och ställt följdfrågor till justitierådet. Nu blev det tvärtom och det tycker jag är konstigt.
Men har man noll ambitioner och likställer granskning och intervjufrågor med käbbel då blir det magasinet givetvis bara ett modererat diskussionsforum till slut.
Svar från Dick Sundevall
OK, nytt hatobjekt. Denna vecka Para§raf.
Vilka skulle ha pressats och ifrågasatts? Jan Olsson och Thure Nässén? Eller skulle vi inte ha Publicerat Pelle Svenssons debattartiklar?
Kommentar från thomas skogman
Man undrar ju om Seppo Penttinen tänkte på konsekvenserna när han beslutade sig för att SMSa och telefonterrorisera Theres mor i Norge. Detta har nu resulterat i en JK –anmälan av hennes advokat för att som det står, ”överträtt sina befogenheter”.
Jag hoppas han fälls så att de konsekvernser som jag personligen anser att de sammansvurna gäng som bedrivit jakten på Sture Bergwall både på laglig men även olagliga sättskal få.
Seppo har i Tingsrätt begått mened genom att inte tala sanning ang hans roll som informatör till Sture om detaljer från utredningarn och vallningar,,Sture säger vänster och Seppo svänger höger, vilket ledde sällskapet direkt till stället för ett mord.
Är inte det att ge information så vet inte jag vad det är.
Borgström bör som konsekvens av sitt sämsta jobb i svenskrätts-historia bli utesluten ur advokat-samfundet och tvingas betala tillbacka de ca 5 miljoner han tjänade genom att ganska omgående undanhålla förhör och information som visade på Stures oskyldighet.
I mitt tycke den som gjort det värsta övergreppet mot Sture Bergwall.
Birgitta Stålhe hör man inte så mycket av,, men troligen kommer hennes och Säters roll i denna skandal att bli det naturliga steget vidare i denna affär där Säter genom sin terapi och frikostliga utdelning av narkotikasom har en betydande del i detta.
Är ganska säker på att Thomas Olsson har mer att lägga fram när Sture friats från alla mord som han dömts oskyldig till.
Kan man inte ta guldspaden som Gubb-Jan fick för sitt grävade i Qvickaffären,Han grävde inte, han tog ställning och förbisåg information talade om att sture troligen var oskyldig,,men som kvasten försvann dessa uppgifter.Dett är inte att gräva opartiskt,,det är att privatspana.privatspan tillsammans med polis och åklagare är direkt olagligt och bör straffas,,så vi vanliga invånare i sverige kan kanske få tillbaka förtoendet för svenskt rättsväsen.
Att inte Åtala Qvicks medkompanjoner visar ju att hela processen skulle falla om dessa sade som det var,,åklagaren Kvast begick ett rent tjänstefel när han inte åtalade dessa personer,,Åtala kvasten för grovt-tjänstefel och genom detta underlättat för ett antal mördare går fri i denna värld. .
Minnesexperten cristiansson bör åtalas för mened och falsk redovisning av den terapi som Sture utsattes för,,vilket i mina ögon mer verkar som pzykisk tortyr,,trycka någon full med dessa tabletter i dessa styrkor är att direkt ge Sture droger som gjorde han medgörlig och tyvärr inte trovärdig,,eftersom han rimligtvis måste ha verit på gränsen till medvetslös av de doser han fick.
Sist men inte minst, Lambertz,,jobbar i högsta domstolen och hävdar att Sture med all sannolighet är skyldig till åtminstonde nått an de åtta morden, och så desperat försöker att täcka över det otroligt slarviga och partiska undersökningen han gjorde 2006 som JK.
Avsätt han snarast,,han har genom sitt agerande att han inte har den rättskänsla som man bör kunna kräva av en domare i hans position.
Tackar GW, Jan Olsson, jan Guillou , Thomas Olsson och alla andra för att ni slåss för rättvisa,, yttrandefrihet och rättsamhället skull.
Svar från Dick Sundevall
Blir svårt att ta någon guldspade från Gubb Jan då han aldrig fått någon. Det där med att kolla fakta är ingen dum idé.
Kommentar från Erik E
Har inte Para§raf något intresse av att granska Quickfallet? Det är ju lite trist att de obekväma frågorna, granskningen av sanningshalten i debattörers påståenden och alla avslöjanden sköts av de vanliga dagstidningarna, medan kriminal- och rättsmagasinet bara låter representanter för de olika lägren påstå vad de vill, säger "jaha" och sedan publicerar det.
Svar från Dick Sundevall
Vi har medvetet valt att låta de olika sidorna komma till tals i intervjuer, debattartiklar och krönikor, utan att sammanföra dem med meningsmotståndare, eller själva hålla på med något käbbel. Vi trodde, och är numer övertygade om, att vi på det sättet skulle få fram mer information till våra läsare. Därtill behöver vi ju knappast klargöra i varje artikel att det finns olika åsikter i den här frågan.
Personligen är jag innerligt trött på den "journalistik" som består i att man sammanför två personer med olika åsikter och låter dem käbbla ett tag. Oftast ger det ingenting nytt.
Kommentar från Fredrik2
Fråga till Dick Sundevall.
Du som följt denna debatt länge om Quick var tror du är han skyldig till dessa 8 mord han dömdes för?
Svar från Dick Sundevall
Nej, jag tror inte att han är skyldig till något av de mord han är dömd för. Men jag är inte hundraprocentigt övertygad. Tillhör alltså inget "lag".
Kommentar från Tim
Fakta 32.
Detta förnekas dock av Inger-Lise Johannesen som menar att hon inte sagt något annat än att de uppgifter hon lämnade under rättegången är korrekta. Enligt artikeln i Paragraf ska Inger-Lise Johannesen även sagt att hon aldrig intervjuats av Hannes Råstam, författare till boken ”Fallet Quick – att skapa en seriemördare”. Inte heller den uppgiften stämmer menar Inger-Lise Johannesen.
(Inger-Lise Johannesen svar på Seppos privatspaning, Svd)
Kommentar från Ulla S
Det blir bara värre och värre och värre.... Seppo Penttinen verkar precis som Lambertz, ha problem med att hålla isär arbete och privatpersonen Penttinen. Under Quick-tiden pratades det en hel del om multipla personligheter....
Men som tur är kan inte Quick-gänget längre använda samma mystiska utrednings- och förhörsmetoder som man gjorde under 1990-talet. Med dagens mediebevakning och allmänhetens möjlighet att få del av, ta ställning och sprida nyheter, kommer skumma saker fram i dagsljus på ett annat sätt... får vi hoppas.
Idag har en anhörig till ett mordoffer (som aldrig återfunnits) lämnat in en JO-anmälan på Seppo Penttinen. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/quickutredare-jo-anmals-av-norsk-advokat_7546572.svd
Kommentar från Fredrik
Ben du har en poäng i att man borde ej få förhöra personer i ett neddrogat tillstånd.
Ett ämne som även avhandlas i artikeln "Sveriges farligaste man del 2" här pa para§raf.
Svar från Dick Sundevall
Problemet på ett rättspsyke är att en del patienter måste vara mer eller mindre drogade för att kunna hanteras, eller för att inte utgöra en fara för sig själva. Men sedan kan naturligtvis dosernas storlek diskuteras. Och att man inte ska belönas med olika former av droger för att man eventuellt säger vad psykologer och poliser vill att man ska säga, kan väl rimligen alla vara överens om.
Kommentar från Ben
Göran Lambertz har ihärdigt hävdat att Quick-fallet inte är någon rättsskandal. 2012-09-30 lämnade jag här ett första exempel på att jag inte håller med honom. Jag vill gärna komma med ett andra exempel.
Förutom många tidningsartiklar har jag också tidigare läst alla domarna. Jag har just avslutat läsningen av de 459 punkterna i Sture Bergwalls resningsansökan gällande Trine Jensen/Gry Storvik, och är nu mitt uppe i Hannes Råstams bok.
Fram träder för mig en neddrogad mentalpatient med obegränsad tillgång till narkotikaklassad medicin. Som i sitt drogade tillstånd erkänner mer än 30 mord. Ibland, trots att det händer för 10 – 15 år sedan, och oftast sker mitt i natten, kan i minsta detalj redogöra för vad som hände. Men ibland mindes ingenting. Thomas Quick släpas också runt i skogarna oförmögen att ens stå upp utan måste stöttas. Runt omkring står bl.a. terapeuten, förhörsledaren, åklagaren och försvarsadvokaten och lyssnar på denna sluddrande och mumlande Thomas Quick. Inte nog med att dessa experter inom sina gebit tror på vad Quick säger utan man använder till och med materialet som bevis senare i rättegångarna.
I medelpunkten av denna cirkus står hela tiden förhörsledaren Seppo Penttinen. Jag tycker att han i stället för att leta fel i Hannes Råstams bok, skall lägga ned sin tid och energi på att försöka förklara för oss som inte begriper, hur det var möjligt att en hel hög experter trodde på och använde uppgifterna från en drogad och psykiskt sjuk person.
Jag är ingen jurist, men ifrågasätter ändå om det kan vara förenligt med lagen att använda material från en neddrogad mentalpatient som bevis. I alla fall måste jag starkt ifrågasätta om det är etiskt försvarbart. Och oavsett vad Göran Lambertz och de övriga i ”laget” säger så tycker jag att detta är ännu ett exempel på att Quick-fallet är en rättsskandal.
Kommentar från Alexander
Jag har svårt att skriva om Quick-gänget utan att hänfalla åt hånfullheter.
Men skulle man inte kunna jämföra trovärdigheten på precis det sätt som SP och GJS har gjort. Man tar alla uppgifter i Råstams bok som är ostridigt riktiga och delar dessa med de som Quickgänget anser vara fel. Då kanske det blir något i stil med 1000/50. Sen gör vi samma sak med Quicks uppgifter i förundersökningarna men med motsvarande övervikt för Quick-gänget en gång till. Alla uppgifter som Quick-gänget anser vara riktiga delat på de som är ostridigt fel. Säg att vi då hamnar på 50/5000 (snällt bedömt).
Sen kan man då med Quick-gängets egen metod se vad man bör tro på. Råstams slutsatser eller Quicks skuld.
Kommentar från Tim
Fakta 31.
"Man ska även komma ihåg att Thomas Quick påvisat reella fynd av brända kroppsdelar, ben, från en ung individ i ett skogsområde i Norge. Det kan svårligen förklaras på annat sätt än att han begravt rester av en död människa på den platsen."
(Citat av Seppos tidigare försvartal i Sundsvalls Tidning)
Kommentar från Fredrik
@ Claes B Nilsson
Hur får du ihop det resonemanget?
Jag har täckning för dom påståenden jag givit om åklagarna på Riksenheten för polismål (om det är det du avser).
Angående piketpolisen så är det en åklagare på Riksenheten för polismål som fattat beslut om "ringa tjänstefel" mao ett "brott" men ej åtalbart enligt BRB's regleringar.
Det är dessutom en offentlig handling vilken vem som helst kan lägga upp/sprida på nätet.
Jag har ej frihetsberövats eller blivit dömd pga förtal, förolämpning eller dylikt (möjligen indirekt) pga att jag alltid har kunnat styrka mina påståenden med myndigheternas egen dokumentation.
Angående TFs källskydd så kan jag informera dig om att jag innehar dokument där en fd spaningschef gjort efterforskning på en icke periodisk tidskrift vilken innehar utgivningstillstånd och där röjt min identitet trots att jag skrev under en psedonym. Dokumentet är dessutom innefattande en begäran om att spaningschefen vill att "någon inom åklagarmyndigheten alt länspolismästaren kontaktar sajten o ber dom ta bort sidan".
Sry off topic, men Claes behövde avindoktrineras.
Kommentar från AndersA
Penttinen skriver att han genomfört ett hundratal förhör, alla rekonstruktioner och vallningar med Thomas Quick. Det är kanske det som är problemet? Men varför så många förhör? Den som mördar en medmänniska och senare vill göra ett erkännande, bör väl inte ha problem med att att ge en trovärdig och sammanhängande bild? Vad som verkligen hände under förhören vet förstås bara den som var med. Men jag tror inte minnesexperterna går med på att man byter en cykelpump mot en morakniv utan vidare om man vill vara trovärdig.
Kommentar från Claes B Nilsson
@Fredrik, Med alla respekt för dina dåliga erfarenheter av kontakter med polisen så tycker jag ändå du blandar ihop två olika saker. Det är en sak att debattera och en helt annan sak att anklaga en person för ett brott, hur litet det än är och hur skyldig denne, enligt dig, än må vara.
I en debatt borde ingen ha anledning att dölja sin person bakom ett patetiskt nick-name. Att gå ut med anklagelser om lagbrott kan man bara göra på två sätt, antingen genom att vända sig till polis /JO och anmäla personen i fråga eller att gå ut anonymt via media som kommer att granska dina uppgifter. I det senare fallet är du skyddad av anonymitetsskyddet i pressfrihetens lagar.
Jag har precis som du erfarenhet av makmissbruk och lagöverträdelser från polisen där jag då hjälpte en god vän med att JO anmäla händelsen. Denna erfarenhet av polisens förljugna kåranda med deras patetiska och rent falska interna utredningar, och med ett lika patetiskt lamt JO som inte orkar göra sitt jobb och som därför alla tar med en klacksperk har fått mig att fullständigt tappa förtroendet för rättsapparaten.
Jag reagera med märgen när jag ser och hör mer av dessa rättsvidriga övergrepp. I dagarna startar debatten om polisens sätt att missbruka sin lagliga men missbrukade rätt att köra ut folk långt ut i skogen. Media skulle också kunna ta upp polisens maktmissbruk av lagen om tillfälligt omhändertagande , dvs 24 tim i häktet/fyllesäll. Båda lagarna missbrukas av polisen på ett oerhört flagrant och fullständigt oacceptabelt sätt. Vittnes målen om detta på nätet är ofantliga många. Polisen är alldeles uppenbart inte mogen att hantera dessa lagar, många av dem vet inte ens om vad lagen säger och ger dem rätt till. Jag menar och har klara bevis för att dessa lagar oavbrutet används som personlig bestraffningsverktyg av poliser som hyser agg till en person, helt oberoende om denne är är en fara för omgivningen eller sig själv. JO/JK klarar / vill/ orkar inte ta i saken och när de i bästa fall anmärker på polisens agerande så gör polisen en mooning rakt i fejan på oss alla.
Alla som vittnar, debatterar och anmäler dessa övergrepp gör en god gärning för rättssäkerheten. Men...anklaga inte någon för brott i debatter på nätet, för då kan det, med rätta, kosta dig friheten.
Kommentar från Raven
Fult att Hannes Råstam, Sveriges mest prisbelönta grävande journalist, får skit av Quickgänget.
Tänk på att boken skrevs medan Hannes var dödligt sjuk.
Ovanstående "fel" som Seppo Penttinen redovisar, är endast en skamlig dimridå för att undvika de viktiga frågorna.
Kommentar från Claes B Nilsson
Att åklagare Kwast och nu även utredaren Penttinen försvarar sitt agerande är ju knappast förvånande för någon. Försvarsargumenten de använder är petiteter i det större sammanhanget och kan inte ursäkta eller bortförklara det faktum att utredningar, domstolsmaterial och på det sätt som det presenterats för domstolarna är rent skandalöst dåligt och rättsosäkert. Penttinen och Kwast är tveklöst ansvariga för detta usla arbete som saknar all sans och vett. Frågan är hur vi kan ha en rättsapparat där sådant kan ske utan att säkerhetsspärrarna slår till och stoppar vansinnet.
En bidragande anledning är naturligtvis att Quick haft försvarsadvokater som uppenbarligen alldeles för okritiskt agerat utifrån sin klients/patients enträgna önskemål om att bli fälld, för över trettio mord dessutom. Vad är en försvarsadvokats roll när hans klient inget annat vill än att bli dömd? Lyssnar man på Claes Borgström egna "försvarstal" så tolkar han sin roll som att alltid prioritera sin klients önskan och då före rättvisa och sunt förnuft. Detta trots att Quick bevisligen erkänt långt fler mord utan att ha blivit åtalad och där två av dessa erkännande bevisligen var lögn eftersom mordoffren inte ens var mördade utan befunnits friska och helt ovetande om knäppskallen Quicks existens . Varningsklockorna rörande Quicks obefintliga trovärdighet borde med andra ord ha varit öronbedövande för alla inblandade, utredare, åklagare, och försvarsadvokater.
Vad jag förstått så fanns det inga som helst misstankar mot Quick innan han själv långt efter händelserna och under stort drogintag, började yra om dessa mord. När han nu senare kommit bort från dessa tunga droger och då berättar om sina lögner så förklarar han det med ytterst logiska och trovärdiga argument. Långt mer trovärdigt än det utrdeningsmaterial Kwast presenterde för rätterna och som inte ifrågasattes av . Rättsskandal, stavas detta, och gärna med stora bokstäver för den som vill.
Den störste skurken i sammanhanget är naturligtvis Quick själv som mycket målmedvetet och med lite stöd här och där ljugit ihop allt så gott han kunnat i syfte att gå från att vara en nolla till att bli en massmördare, och därmed få fortsatt obegränsad tillgång till droger. En sjuk människas beteende men som nu ändå haft vett nog att be om ursäkt och förlåtelse något som ingen i Kwast-gänget har mod nog för att göra. I det gänget råder prestigens lagar .
Lambertz , som också snackar för sin sjuka moster, försöker hela tiden flytta fokus ifrån rättskandalen genom att istället framföra sina åsikter om ytterst överytgande bevis för att Quick faktiskt är mördare - om inte till åtta mord så i vart fall till några! Rättskandalen handlar inte om huruvida Quick är skyldig eller inte , den handlar om hur in i detta glödhete helvete kan en polisutredning få gå till på detta sättet? Hur kan en åklagare så totalt bortse och kanske till och med undagömma material som pekar mot att den åklagade är oskyldig? Hur kan en försvarsadvokat medverka vid dessa förhör och sedan tillåta att allt detta material läggs fram till en domstol utan att han protesterar och ifrågasätter? Hur kan vi tillåta att psykvården så uppenbart påverkar resultatet av polisiära förhör? Hur kan vi tillåta juridiskt granskande institutioner att göra sina utredningar på ett så flagrant och slappt sätt som Lamertz i egenskap av JK tilläts göra? Sammantaget är det dessa frågeställningar som ligger bakom skandalen och som nu bevisligen satt rättssäkerheten ur spel.
Quick har sig själv att skylla att det kommer att finnas fler än Lambertz som faktiskt tror han är en mördare eftersom Quick själv tidigare sagt att han är det. Helt klart är dock att det inte finns några som helst bindande bevis för att Quick har begått något av de mord han blev fälld för och därmed aldrig skulle ha blivit fälld om allt gått rätt till.
Självklart måste denna rättskandal utredas men då måste man lyfta perspektivet upp över Lambertz och övriga Kwast-gängets nivå.
Kommentar från Claes B Nilsson
När man granskar Quick-utredningarna är det inte bara rimligt utan också nödvändigt att även titta på alla Quicks erkännande som INTE ledde till åtal. Frågan som borde ställas är hur grova Quicks lögner var vid dessa förhör? Kunde man inte se ett mönster i lögnerna? Varför lyckades man inte dessa gånger trots de "speciella greppen" och trots att Quick själv hela tiden ville ge utredaren den sanningen han sökte? Vad fick åklagaren/utredaren att lägga ner Quick-spåret i just de fallen? Råkade det kanske vara så att den verklige mördaren dök upp i utredningen och att man av det skälet tvingades släppa knäppgöken-spåret? Frågorna runt Quicks andra erkännanden är om möjligt mer intressanta och också något för media att granska. Penttinen kan ju förekomma den granskningen genom att själv publicera de förhörsprotokoll som inte ledde till åtal, om han nu inte lyckats trolla bort dem. Min gissning är att Penttinen inte kommer att hjälpa till där eftersom jag misstänker att publiceringen av dessa förhör skulle vara som spiken i kistan för hela Kwast-gänget.
Kommentar från Tim
http://www.expressen.se/nyheter/gw-han-har-overtratt-sina-befogenheter/
Kommentar från Ulla S
Ja du Seppo Penttinen. Jag trodde inte att det kunde blir värre men blev bara värre och värre och värre.... för att citera en av Sture Bergwalls släktingar.
Expressen idag http://www.expressen.se/nyheter/gw-han-har-overtratt-sina-befogenheter/
Kommentar från Nick
@Doulee
Instämmer helt!
Att debatten hela tiden går tillbaka till att pröva indicierna som om media vore en domstolinstans är ett tecken på hur underhållande ($säljande$) mordutredningar kan bli, om inte media hjälper oss att tygla vår inre Kalle Blomqvist och istället komma ihåg de anhöriga till de mördade.
Det räcker och blir över med listor - nu måste debatten gå vidare till det som Zaremba la fokus på i DN: hur fungerar domstolarna idag i Sverige (bl a vad som presenteras i rätten och då utgör underlag för dom och vem som är ansvarig för att kontrollera att inget väsentligt utelämnas).
Kommentar från Tim
Hederligt, kritisera en döds persons beskrivningar utan att med ett ord ta upp förtjänsterna.
Modigt, först vägra alla intervjuer, sen göra sig untouchable genom att skriva på en webbsida utan att svara på en enda följdfråga eller ifrågasättanden.
Kommentar från Namgreb
Det framkommer fortfarande inte någonting konkret som talar för SB:s skuld så det ändrar absolut ingenting. Skulle Pentinnen, Kwast & Co bemött SB:s påståenden med samma skepsis som man nu gör med Råstams skulle aldrig ens något åtal väckts.
Kommentar från Doulee
Det är viktigt att komma ihåg att alla domar bygger på indiciebevisning. Det finns inga "riktiga" bevis för att Quick begått något av de åtta mord han är dömd för. Att det kan föras en diskussion i media, efter beslutad resning i fem fall, gällande styrkan av indicierna är helt förkastligt och visar med glasklar tydlighet vad det handlar om. Thomas Quick har inte begått något av de mord han är dömd för.
Kommentar från Haimat
men Claes B Nilsson, du säger ju absolut ingenting om ämnet. Vad tycker du om Penttinens lista?
Kommentar från RolandW
Sorgligt att H Råstam inte kan debattera. Stigson och Penttinen har nog poänger när de för fram skäl till tvivel att HR inte är 100%-ig i boken, vilket de flesta av oss läsare nog tänkte. OK, likväl känns det fortfarande orimligt att domarna är riktiga. Det finns brister och omständigheter som ligger djupare än olika teknikaliteter som ofta hängs upp på andra detaljer som i sin tur är tvivelaktiga eller fel osv. Och ord står mot ord. Man måste nog se förbi detta ordkrig, för att inte förlora väsentligheterna.
van der Kwast i SvD 29/8 för väl ett rimligt resonemang men så kommer vi till S Bergvalls bloggartikel (tack för den länken) från 29/8 och då är man (fler än jag antar jag) tillbaka i övertygelse dvs. hur kan de åklagande tro att en 14-åring åkte till Växjö osv. Då saknas både logik och känsla, Och dessa undanhållanden. Det är en underlig gåta.
PS Skulle Råstam ha ljugit om de norska videobanden, om en hel natts kopieringsmödor?
Kommentar från Fredrk S
Jag ber om ursäkt att jag inte kollade av om någon fler angivit sig som Fredrik, det var slarvigt. Det är jag som skrev inlägget om "Quicktänkt" och ett annat som började med "gäsp". Rätten att vara anonym hör till en grundläggande rättighet och så länge man inte är kränkande i vad man säger så bör det inte vara något problem.
Kommentar från ErikKH
Seppo Penttinnen!
Jag ber om ett rakt svar på mina två frågor angående din punkt 11. (Sid 102 i HR:s bok). Du skriver:
”Råstam skriver att SB berättat att han var orolig för att polisen skulle upptäcka att det var konfirmation för honom den helgen då Thomas Blomgren mördades.
Fakta: Det stämmer inte med hur SB bevisligen sa i det första förhöret den 1 mars 1993, sid 46. Förhöret hölls av Borlängepolisen och var inledningen till utredningarna kring SB. När han tillfrågades om tidpunkten för mordet på Thomas Blomgren svarade han tveklöst: ” I samband med min egen konfirmation.” Uppenbarligen visade han ingen oro.”
Mina två frågor:
Fråga 1: Hur kan du veta vad SB sagt till Råstam 2008? Han kan väl mycket väl ha glömt det exakta innehållet i förhören halvannat decennium tidigare. Om dessutom Gubb Jan Stigssons redogörelse (i detta forum) för SB:s formulering är korrekt är det ju högst troligt att de slarviga utredarna inte gjorde en noggrann undersökning av konfirmationsomständigheterna och att SB:s oro senare skulle kunna gälla hans rädsla att de så småningom skulle göra det. Eller?
Fråga 2: Vilken är din kommentar till SB:s blogg (http://sturebergwall.wordpress.com/2012/09/29/parentes-konfirmation-1964/) där han påtalar dels det egna dopet med åtföljande dopkalas efter konfirmationsförhöret och dels det märkliga i att utredarna inte undersökte SB:s dåvarande bekantskap med den påstådde chauffören samt uppgiften om den betydligt senare tidpunkten för bilinköpet?
Om du inte lyckas besvara dessa frågor på ett rimligt sätt, har du då inte bekräftat den bild av usla utredare i Quick-fallen, som den senaste tidens avslöjanden lyft fram i ljuset?
Kommentar från Fredrik
@ Claes B Nilsson
Du verkar tro att vi i Sverige har en oinskränkt yttrandefrihet.
Hade du som jag blivit inplockad av en o samma länskrimmare 8gånger på 7månader där huvudbudskapet var "du ska sluta gå ut i media samt skriva på nätet!" (budskapet skreks oftast fram), så hade du nog funderat både en o två gånger.
Ansvarig utgivare på para§raf vet vem jag är och kan bekräfta att polis fortsatt att försöka tysta mig även när jag blivit frihetsberövad.
Det skedde senast i januari när jag under mitt fullständiga namn på egen blogg publicerade namnet på en piketpolis som begått ringa tjänstefel mot min mor.
Kommentar från Haimat
http://sturebergwall.wordpress.com/2012/09/29/parentes-konfirmation-1964/
Kommentar från Claes B Nilsson
Till alla Fredrikar och nicknamnare. Om ni har och känner ett problem med att sammanväxlas med andra varför använder ni inte ert fulla namn och står för vad ni skriver? Att skylla på att man inte , "av olika skäl", kan ange sitt eget fulla namn håller inte. Kan eller törs ni inte stå för era åsikter kanske ni istället borde fundera på att avstå från att debattera.
Kommentar från Ben
SP börjar punkt 12 med: "Avseende mordet på Charles Zelmanovits" I det här fallet vet vi inte ens om det var ett brott, ännu mindre ett mord. I Piteå tingsrätts dom 1994-11-16 går det att läsa om rättsläkaren Anders Erikssons vittnesmål: "Han kan inte uttala sig om dödsorsaken men strypning är fullt möjligt." Inte ens obducenten kunde alltså avgöra om ett brott hade begåtts. Ändå kunde tingsrätten fastslå "ställt utom varje rimlig tvivel" att TQ begått mordet på CZ??!!
Denna punkt är tillräcklig för att kalla Quick-fallet för en rättsskandal.
Vi måste börja i rätt ända. Det meningslöst att som SP prata om det var snö eller inte snö, om det var mer eller mindre mörkt, när vi inte ens vet om det var ett brott. Det mesta talar i stället för att CZ i sitt onyktra tillstånd gick vilse och frös ihjäl.
Kommentar från Fredrik2
Man bör vara väldigt skeptisk till att Quick har begått dessa mord med tanke på att ingen teknisk bevisning iform av finger avtryck, DNA eller vittnen finns i nåt fall. Samt alla hans mer eller mindre osannolika historier som ändrades hela tiden. Han borde ha haft låg trovärdighet tycker man som t ex påstådda dödade människor visar sig vara vid liv. Rätt mördare hittas genom DNA (Helene mordet) m.m
Kommentar från OldWolf
UllaS: Rättsläkaren Anders Eriksson var med i stort sett varje mordfall och var en i teamet
Kommentar från Frederic
Till Penttinen & van der Kwast,
Om ni är så övertygade om att Bergwall är skyldig och ni tycker att resningsärendena handlagts felaktigt, varför hjälper ni inte de anhöriga till Gry & Trine att överta åtalet och föra enskild talan i Tingsrätten? Ni vet väl att det är en reell möjlighet?
Ert Quicklag innehåller ju en drös kompetenta personer med gedigen utrednings- och processerfarenhet så med de felaktigheter ni pekar på borde det inte vara några problem att få Bergwall dömd igen. Eller? Kan det vara så att inte heller de anhöriga till Gry & Trine vill detta, precis som de anhöriga inte velat det i de tidigare målen då de inte tror att Bergwall begått brotten?
Här är van der Kwasts inlägg idag:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bergwall-ges-graddfil-till-frikannandena_7537884.svd
/Frederic
Kommentar från Fredrik
@ "Fredrik"
Har du lust att göra ett tillägg i ditt nick/namn typ "Fredrik3"? (Fredrik2 är taget)
Jag har skrivit under med "Fredrik" sedan sajten startade och det blir rörigt om flera har identiska signaturer.
Jag kan av olika skäl ej skriva under med mitt efternamn (hade löst det så annars).
Tack på förhand.
Kommentar från Ulla S
Punkt 23 "Anders Eriksson är minst sagt mycket bekymrad över Jan Olssons beskyllning. I det ursprungliga obduktionsprotokollet fanns en uppgift om en uppfläkt huvudskada baktill på höger sida i hjässan. Den skadan överensstämde helt med SB:s beskrivning. I det första rättsläkarutlåtandet saknades noteringen om skadan. Anders Eriksson säger att det var en självklarhet att ändra utlåtandet eftersom SB även kommit med kompletterande uppgifter."
Hur kan en rättsläkare slarva så att en "uppfläkt huvudskada" inte redovisas i rättsläkarutlåtandet? Det är förmodligen fler personer som borde granskas.
Jag har i hela mitt liv haft respekt för polis, rättsväsende och läkare men alltmer inser jag att dessa yrkeskårer inte bara består av intelligenta, noggranna, ärliga och hedervärda personer. Det finns en hel del måndagsexemplar även där vilket känns mycket osäkert.
Kommentar från Ulla S
Lambertz hade väl ca 10 punkter som var fel i Råstams bok, Gubb Jan 70 st, Pentinen redovisar 30 men Kwast har väl som vanligt inte redovisat något konkret. Låt se, 10+70+30=110 punkter som är fel eller "konstiga". 110 punkter som missades i de fem fall där resningsärendet är klarlagt.
I nuläget är man mycket mer villig att leta och hitta fel och, som Gubb Jan uttrycker sig, "konstigheter" än man var under utredningsarbetet och JK:s granskning.
Vad alla undrar över och som Pentinen borde redovisa är varför i hela friden 13 pärmar med förhör som talar för Quick oskuld, gömts undan på Pentinens kontor. Att dessa pärmar fanns förnekades gång på gång.
Kommentar från Fredrik
Man kan säga mycket om Seppo men speciellt Quicktänkt är han ändå inte....
Kommentar från Fredrik2
Oavsett om Seppos påståenden är korrekt eller ej så består faktumet att en person dömdes för 8mord och erkände 33 utan nån teknisk bevisning iform av finger avtryck, DNA eller vittnen som stödjer sitt erkännande. Hur sannolikt är det att Quick har varit en sån super mördare som inte lämnar ifrån sig nånting. Inte i nåt fall fanns Quick inån utredning före sina egna erkännanden. Hur sannolikt är det?
Kommentar från Christian
Seppo Penttinen är en skojare :D Klart som korvspad att han vill rädda sitt eget skinn och framstå som seriös och noggrann mordutredare.
Kommentar från Terje
Ang. punkt 30 så påstår inte HR att remmen omnämnts i media, tvärtom. Däremot menar han att SB:s uppgifter om remmen växte fram under alltför stor påverkan av förhörsledaren SP, och det hade varit intressant om den senare istället hade diskuterat denna poäng.
Kommentar från felkälla
"Råstam har fel. I tingsrättens dom står att läsa att inristningen i trädet ”var lik” den som SB ritat."
Jag plockar bara ett enda citat och detta är ett så vanligt missförstånd att man blir klart förvånad att man kan ta upp det som ett FEL alls. (Dock vet jag att även andra tex JO gör precis likadant, då man klagat på en polisutredning) Man läser DOMEN då det är utredningen det är fel på! Leta där felet finns och inte där ändå fler fel uppstått! Fel i domskrivningen finns nog något i varje domslut, eftersom det är helt godtyckligt och individuellt vad den som skriver protokollet lägger in i det som sägs, och vad hen väljer att redovisa.
Hur mycket fel i boken som än redovisas här, så har ändå ett rättsövergrepp, en rättsskandal inträffat. Sedan kan det naturligtvis variera VAD man lägger in i det ordet
och VILKA som skall klandras.
Kommentar från Fredrik
gäsp, bara ord mot ord och inget som för saken framåt. Problemet är att det inte finns ett enda konkret bevis att SB överhuvudtaget befunnit sig på platserna.
Kommentar från thomas skogman
seriöst,,seppo ägnar sig åt privatspaning på arbetstid och ringer anhöriga för att pressa dessa på information om vilka journalister de kontaktats av????
vad har de med saken att göra??Aftonbladet 29/09
Kommentar från Anette
Efter detta inlägg. Har vi nu kommit närmare sanningen. Vet vi nu vem som har begått alla morden?
Kommentar från helgonet
Penttinen slirar själv en hel del på sina "fakta"!
Ex.:
8. sid.78
"Råstam noterar att SB berättat om Thereses stora framtänder."
Penttinens "fakta":
"Thereses framtänder hade vuxit, men var ännu inte helt utvuxna."
Jaha? Och hur får man detta att peka ut SB, som ett sanningsvittne?
Kommentar från Åke
Stämmer Seppos uppgifter ovan ställer det onekligen bokens trovärdighet i sämre dager. Sen om detta har någon betydelse för skuldfrågan är ju en helt annan femma.
Kommentar från Claes
I lagens mening, den som Seppo Penttinen ska upprätthålla, är Thomas Quick oskyldig till sex av de åtta mord han dömdes och han kommer förmodligen få resning i de två kvarvarande (det är svårt att hålla räkningen i den här härvan). Det innebär att förmodligen åtta mördare går fria där ute någonstans - i sådant fall till stor del på grund av Seppo Penttinens sätt att leda mordutredningarna.
I fallet med mordet på de holländska turisterna diskuterat Penttinen om det bara var mannen eller båda som hade avvärjningsskador från en kniv. Han hoppar helt över flera graverande, grundläggande, fakta som att Quick inte kunde hitta mordplatsen. När han väl kom till mordplatsen var det efter anvisning från Penttinen. Väl på mordplatsen rekonstruerade Quick först händelserna på ett sätt som överhuvdtaget inte stämde med fynden efter morden. Det var först "kognitiv samtalsterapi" och instruktion från Penttinen som det blev "rätt" från Quicks sida. Kritiska poliser kopplades bort.
Penttinens lista tyder på ännu en av dessa män som är fastlåst i sina tidigare, svåra, misstag. Lyckligtvis har Hovrätten korrigerat Penttinens alla fel. Däremot går de riktiga mördarna förmodligen fria.