Staden Aurora, delstaten Colorado, USA. En tårgasbomb slängs in i en fullsatt biosalong under premiären av The Dark Knight Rises. Strax därefter stiger en man iförd gasmask in och börja skjuta på allt som rör sig. Den unga förövaren med orangefärgat hår säger sig vara Jokern, Batmans ärkefiende. Tolv döda och 58 skadade blev resultatet av ännu en extrem dödskjutning. Någon vecka efter dådet i Aurora griper polisen i Washington en man som hotat sin arbetsgivare. Enligt polisen sa han: ”Jag är Jokern, jag ska ladda mina vapen och spränga alla.” Vid en husrannsakan hittas 25 vapen och flera tusen kulor. Det var uppenbart att mannen i Washington härmade gärningsmannen i Colorado.

Werthereffekten

Antalet skjutningar i USA och resten av västvärlden, där dödstalen varit höga, blir allt fler. De senaste åren har man även kunnat läsa om hur svenska ungdomar planerat att skjuta, bomba eller på annat sätt skada personer i sin skolomgivning. Ofta enligt samma mall som de många skolrelaterade våldsdåden i USA har skett.

Den faktor som hela tiden har varit konstant är att den mediala bevakningen varit omfattande. Märk även att det oftast är ungdomar och unga vuxna som utför dåden. Ser man sedan till hur de beskrivna beteendena ökar, så verkar det som om den ansenliga mediala rapporteringen medverkar till en upprepning av ett visst beteende.

Detta är inget nytt fenomen, socialpsykologisk forskning har nämligen visat att stor medial uppmärksamhet av ett visst fenomen främjar relaterade beteenden, det kallas för Werthereffekten. Begreppet härstammar från den tyske författaren Johann von Goethes brevroman från 1774, Den unge Werthers lidande, där hjälten Werther begår självmord på grund av en olycklig förälskelse. Resultatet av denna succéromans publicering var en våg av självmord över hela Europa, vars tillvägagångssätt stämde väl överens med Werthers. Allmänheten, främst ungdomarna, härmade helt enkelt det självdestruktiva beteendet. Effekten visade sig vara så pass stark att boken under en viss tid förbjöds i ett flertal länder.

Självmorden ökade med 175 procent

Ett modernare exempel är hur antalet självmord i Västtyskland i början av 1980-talet ökade till följd av en specifik TV-serie. I seriens samtliga sex avsnitt så inleddes dramat med en nittonårig student som tog livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg. Först visades serien en gång, och sedan repriserades den året därpå. Analyser som skedde från det att TV-serien visades och 70 dagar framåt, åskådliggjorde att antalet självmord ökade markant i åldersgruppen 15-29 år. För den grupp som åldermässigt låg närmast TV-seriens huvudrollsinnehavare, så ökade antalet självmord med hela 175 procent.

Detta är en form av identifikations- och imitationseffekt som framförallt ungdomar samt yngre vuxna ligger i riskzonen för. Imitation och identifikation är nämligen viktiga faktorer då det kommer till inlärningsprocessen och den allmänna utvecklingen. Till följd av den bristande erfarenhet som yngre personer av naturliga skäl ännu inte hunnit få, så är de känsligare och öppnare, tillika mer okritiska inför omvärldens påverkan. Detta medför att de lättare tar intryck och kan därmed i större utsträckning påverkas till olika typer av såväl positiva som negativa beteenden.

Media har ett stort ansvar

Det är i denna påverkansprocess som media spelar en väsentlig roll. TV, tidningar och inte minst internet är med och skapar en stor del av ungdomarnas identitet, vilken i sin tur är med och styr deras beteende. Är det då en person som känner sig mobbad i skolan och ser att någon som han identifierar sig med har ”tagit tillbaka kontrollen över sitt liv” och ”satt mobbarna på plats” genom våld, så blir det naturligt för honom att fundera över att själv lösa sitt problem på ett liknande sätt. Enligt samma princip kan en ökad självmordsfrekvens förklaras. Om någon känner sig deprimerad och han eller hon ser andra göra slut på sitt lidande genom att ta det egna livet, så kan det kännas som en naturlig utväg.

Även om media spelar en viktig roll i förmedlandet av nyheter så visar den vetenskapliga forskningen på att rapporteringen kan få långtgående konsekvenser. Med detta uppstår frågan om nyhetsvärdet alltid överväger allmännyttan. Bör media publicera grafiska foton av självmord och skolskjutningar? Är det nödvändigt att ge detaljerade beskrivningar av händelserna; vilken metod som har använts vid självmordet, vilka vapen som användes vid dödskjutningar, etcetera? Är det värt att sälja några extra lösnummer genom en spektakulär löpsedel om det medför att en tragisk händelse riskerar att upprepas? Rimligen är det bättre om media är måttfullare i sin rapportering och därmed undviker påverkan enligt Werthereffekten. För även om människan ofta har en morbid nyfikenhet att få nyheter om självmord, galna dödsskjutningar och andra dramatiska händelser, så får man inte glömma att en överdriven sensationsjournalistisk rapportering kostar unga människors liv.