Lambertz och Quick
Författaren Lars Forsell pratade ofta och gärna om dessa stenar i skon som demokratin så väl behöver. Göran Lambertz är definitvit en av dessa stenar.
Först drog nästan alla åt ett och samma håll när man hade upptäckt en "seriemördare" som hette Thomas Quick. När han hade fått upp farten hade han till slut erkänt 30 olösta mord och dömdes för åtta av dem.
Sedan vände det när Quick påstod att alla dessa erkännanden varit påhitt och ljug – och att han var helt oskyldig. Då ställde sig nästan alla in i ledet och anammade den uppfattningen.
Det hela får inte så lite tragikomiska dimensioner: En person som är dömd till rättspsykiatrisk vård och som har begått sexuella övergrepp mot pojkar, försök till bankrån och nästan lyckats mörda en man som han knivhögg, blir någon form av sanningsvittne oavsett vad han säger – och oavsett hur han svänger hit och dit.
Stenarna i skon
Leif GW Persson var en av de få som från början ifrågasatte om Quick var en mördare. Han var då en sten i skon. Nu är det Göran Lambertz som går emot strömmen och utgör denna irriterande sten i skon som demokratin så väl behöver. Båda är personer som allt som oftast vägrar ställa in sig i ledet och anamma vad som för tillfället gäller. All heder åt sådana människor.
Vem som har rätt? Det vet jag inte. Men uppenbarligen kan vi inte förlita oss på att polis, åklagare och domstolar ensamma kan handha sådana här frågor. Och än värre blir det naturligtvis om advokaterna inte agerar som försvarare.
Ett stalltips: Nästa stora rättsskandal blir den rättegång mot Jonas Oredsson med flera som just nu pågår i Stockholms tingsrätts säkerhetssal. Åklagarna och en del av advoakterna slåss som hund och katt och juristdomarna tycks inte förstå hur stora övergripande principiella rättsfrågor det handlar om.
Kommentar från Claes
Dick, brasklappen att en ny rättegång: "hade gynnat Bergwall om han är oskyldig." dyker upp då och då i argumentationen från Claes Borgström och Göran Lambertz. Det är naturligtvis en uppfattning som Borgström kan framföra om han anser att det finns tillräckligt mycket, ny, bevisning för en fällande dom mot Quick. Justitierådet Lambertz kan däremot inte ifrågasätta de nuvaranade åklagarnas arbete och öppet sätta ifråga oskulden hos en man som i laglig mening är oskyldig.
Det är bra om domare förklarar domar och diskuterar generella rättsprinciper. Något går däremot väldigt snett när ett justitieråd ger sig in och kommenterar ett enskilt fall - där han ej har dömt. Dessutom, faktiskt, i praktken polemiserar mot hovrätten och allmänna åklagare. Det senare är faktiskt ditt jobb - som journalist.
Kommentar från Claes
Lambertz får gärna vara en sten i skon. Det är hans fria val. Men, han kan inte vara den där stenen i skon i Quick-fallet och samtidigt sitta kvar som justitieråd i högsta domstolen.
Där har Lambertz grovt missförstått sin roll. Senast i kväll, under debatten på Publicistklubben, gör Lambertz ett väldigt olyckligt inhopp där han upprepar att vi inte kan veta om Quick är skyldig eller ej. Lambertz är inte författare, filosof eller journalist - han är en av landets högsta domare.
Quicks skuldfråga har nu avgjorts genom att han i flera fall beviljats resning av hovrätten på grund av tvivel om bevisningen. Allmän åklagare har sedan gjort bedömningen att bevisningen inte håller för ett åtal och en fällande dom. De kvarvarande domarna lär gå samma väg.
Journalisten Gubb-Jan Stigsson kan naturligtvis ställa sig på en papplåda i Humlegården och fortsätta argumentera för Quicks skuld - däremot har Dala-Demokraten faktiskt ingen skyldighet att erbjuda honom plats.
Justitierådet Lambertz kan, och bör, däremot inte gå i polemik med hovrätten och allmän åklagare. Ändå gör han just detta gång på gång. Det är det märkligaste skådespelet av dem alla i Quick-affären. Lambertz bör lämna sin tjänst.
Svar från Dick Sundevall
Vi kommer framöver att publicera domarna mot Quick, resningsansökningarna, utredningarna etc, i fall efter fall. Jag har börjat läsa igenom det vi hitintills samlat på oss. Och en sak är klar. Utredningarna jag läst hitintills, som gjorts av de nuvarande åklagarna, innehåller väldigt mycket ludd. Kort sagt, de har inte klarat av att fullt ut avvisa de bevis och indicier som Quick dömdes på. Eller kanske inte brytt sig.
Så den här cirkusen är långt ifrån utredd och avklarad. Med nya rättegångar kunde den ha blivit det. Vilket hade gynnat Bergwall om han är oskyldig.
Kommentar från Fredrik
Intressant och sant fenomen du beskriver (döda fiskar "simmar" med strömmen). Tråkigt dock när Lambertz nu valt att gå emot strömmen i just det här sammanhanget (se försvara egen inblandning i äreéndet).
GW's civilkurage är dock intakt och landets största.
Kommentar från Daniel
Glöm inte alla turer kring Knutby där man också verkar ha haft samma pedagogik som förhörsledare genom att lägga orden i barnflickans mun. Det är mycket som behöver klargöras där, men jag förstår också att det hänger på att vissa personer också berättar mer än de gjort hittills. Bristerna hos polisen och åklagaren går dock inte att komma ifrån...