Gubb Jan Stigson har återfått sin yttrandefrihet
Journalisten Gubb Jan Stigson har nu återfått sin yttrandefrihet – till viss del. Ledningen för Dala-Demokraten backar och Stigson får nu delta i debatten om Quick-fallet. Men han får fortfarande inte skriva om fallet i Dala-Demokraten.
I tisdags redogjorde vi här på Para§raf för bakgrunden till att en svensk journalist hade fråntagits sin yttrandefrihet i fallet Quick. Ett fall som han följt från början och skrivit 300 artiklar om. Först stoppades han från att skriva fler artiklar.
När magasinet Filters chefredaktör Mattias Göranson skickade ett hotfullt mejl till ansvarige utgivaren på Dala-Demokraten, stoppades Gubb Jan Stigson även från att skriva om fallet på sin blogg, och de inlägg som tidigare publicerats där om fallet togs bort – censurerades.
Fråntogs sin yttrandefrihet
Därtill förbjöds han av sin arbetsgivare att delta i debatten om Quick-fallet på sin fritid. Han stoppades från att medverka i Sveriges Radios Studio Ett och från att skriva en debattartikel här på Para§raf.
Efter att vi uppmärkammat det här och det även togs upp av mig i SVT:s program Debatt igår kväll, har nu tidningsledningen backat.
– Från och med idag får jag delta i den allmänna debatten, säger Gubb Jan Stigson när vi når honom på telefon.
– Men du får alltså fortfarande inte skriva om Quick-fallet i Dala-Demokraten.
– Nej, inte i någon form.
– Får du till exempel skriva debattartiklar i andra tidningarna om fallet?
– Ja, efter vad jag förstår så får jag det.
– Har du fått någon förklaring till den här vändningen?
– Ja, men därvidlag är jag lojal med tidningen, så det stannar så att säga inom huset.
– Vårt erbjudande om att du kan skriva en debattartikel på Para§raf kvarstår.
– Tack. Jag får se. Jag har egentligen semester nu och ska ut och jaga älg.
Det kan tyckas självklart att en svensk medborgare ska få yttra sig i vilken fråga som helst utan att arbetsgivaren ska lägga sig i det, så länge det inte rör företagshemligheter. Inte minst mot bakgrund av att svensk grundlag ger varje medborgare denna yttrandefrihet.
Men det tycks inte omfattas av alla. Så här skriver magasinet Filters chefredaktör Mattias Göransson på magsinets hemsida, apropå det hotfulla mejl han skickade till Dala-Demokraten:
I sak gick mejlet ut på att Gubb Jan Stigson ägnade sig åt förtal, och att Mats Larsson bar det juridiska ansvaret. Mats Larsson replikerade att han skulle ta itu med problemet och nästa dag raderades Gubb Jans blogginlägg.
Senare kunde vi läsa att Dala-Demokraten även belagt Gubb Jan Stigson med privat yppandeförbud. Det var inget vi vågat drömma om, än mindre kände till att man som arbetsledare på en tidning kunde utfärda – samtidigt var det en uppenbar välgärning mot den nu pågående debatten om rättsrötan kring fallet Thomas Quick...
Kommentar från Haimat
Det är självklart att vilken galning som helst ska få säga vad de vill. Att Gubb-Jan har en trovärdighet i fallet Quick som är lika med noll är en annan fråga och att Dala Demokraten skäms varje gång han uttalar sig är tråkigt för dem. Vilken redaktör skulle låta en anställd skriva fullständiga galenskaper i deras tidnings namn?
Svar från Dick Sundevall
Nja, nu har han faktiskt skrivit mer än 300 artiklar om fallet Quick och såg under en väldig massa år som den främsta experten inom journalistkåren i den frågan. Så hur mycket de har skämts kan nog diskuteras. Varje artikels publicering har ju en gång i tiden beslutats av någon redaktionschef eller liknande.
Och vad det handlade om var ju att de också förbjöd honom att yttra sig i frågan offentligt över huvud taget. Jag ror och hoppas att du är överens med mig om att det ska arbetsgivare inte lägga sig i så länge det inte rör företagshemligheter av något slag.
Kommentar från Haimat
Det står idag klart att Gubb-Jan har en skev bild av verkligheten när det gäller fallet Quick. Han hävdar fortfarande Quicks skuld med argumentation som är verklighetsfrånvarande och i många fall felaktig.
Att Gubb-Jan av många sågs "som den främsta experten inom journalistkåren i den frågan" är oroväckande när man läser hans artiklar. Under samma tid trodde folk på Seriemördaren Quick. Kanske p.g.a. att "trovärdiga journalister" som Gubb-Jan skrev så passionerat om fallet. När man idag läser hans artiklar, nya som gamla, slås man av hur dåligt underbyggda dessa är och hur okritiskt Gubb-Jan granskar fallet utifrån den information som finns tillgänglig.
Svar från Dick Sundevall
Under den tiden beskrev 99 procent av journalistkåren Quick som en seriemördare. Och minst lika stor del av svenska folket var övertygade om att det var så. Jag tor inte att du var något undantag.
Kommentar från Per Vallin
Dick
Tro det eller ej. men det finns de som aldrig har trott att SB varit en seriemördare.
En sådan seriemördare finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas.
Svar från Dick Sundevall
Det är möjligt att du har rätt i det Per. Men det "finns" inte heller någon sådan mördare som "tyskan" som skulle ha slagit ihjäl två små barn på det sätt hon är dömd för.
Kommentar från Alexander
Dick Sundevall
Det finns ju visst, det är ju inte något nytt med svartsjuka personer som har ihjäl sitt kärleksobjekts älskade. Dessutom är bevisningen mot henne inte direkt övertygande. Bara det här att man måste dra in en modern variant av "fotohandlarparet" för att visa att hon skulle haft tillgång till hammare. När sådana dumheter finns med så ska man dra öronen åt sig tills man vet mer.
Det är en stor skillnad mot den unike seriemördaren Quick, någon sådan har aldrig existerat. Det är precis som psykopaten Ulf Olsson som begick självmord, något som är unikt med den svenska psykvården snarare än unikt för dessa personer.
Kommentar från Per Vallin
Kommentar till Dick Sundevall ovan
Förlåt mig, lät vältalighet få överhanden på bekostnad av förståelsen.
Den gängse uppfattningen är att seriemördare uppfyller ett antal kriterier. De allra flesta (95+%) uppfyller alla kriterier. Resten (5-%) missar ett kriterium med någon enstaka som missar två. Någon som missar tre eller flera kriterier finns inte. Skulle det vara samma gärningsman till de åtta mord SB är fälld för uppfyller han inte något kriterium förutom numerären. Därför ”… har aldrig funnits, finns inte och kommer aldrig att finnas.”
I skenet av detta är inte ”Tyskan” fullt så unik.
Kommentar från per olsson
ska inte en journalist kritiskt granska källor och så vidare.då borde jornalistkåren reagera när två av hans påstådda offer ringer och berättar att de lever,när det sedan framkommer att han är ca 55 mil från den plats hans första förmenta offer mördades.borde tänkar och kritik mössan åkt på.nu ser det ut som ett antal dårars förvarstal.