Torsdag 23 Oktober 2014

Våldtäkten på 15-åringen i Tensta – en av poliserna som utredde händelsen berättar

Det var i vintras. Min grupp jobbade för tillfället ”inne”, det vill säga med utredningsarbete, så när en misstänkt gruppvåldtäkt med unga gärningsmän kom in så hamnade ärendet hos oss. Tack vare bra arbete av krimjouren och kollegorna i gruppen identifierades snabbt de flesta av de misstänkta killarna. Samarbetet med åklagaren fungerade utmärkt, och de anhölls, hämtades in och häktades senare.

Martin Marmgren
Martin Marmgren 

Martin Marmgren är civilingenjör i grunden, men valde att gå vidare och utbilda sig till polis. Han arbetar idag på ungdomssektionen på spaningsroteln i Västerorts polisdistrikt i Stockholm.

Martin har bloggat sedan 2009 och fick riksomfattande uppmärksamhet sommaren 2013 när han som polis ifrågasatte vad som hände när en pensionär i Husby sköts ihjäl av polisen. Martin har också aktivt deltagit i samhällsdebatten kring frågor som rör polisen genom artiklar och intervjuer, exempelvis under diskussionen kring ”reva” och i samband med Husbykravallerna. Martins skrivande drivs till stor del av tron att både polisen och samhället i stort tjänar på mer öppenhet och kunskap kring polisarbete och polisiära frågor.

Martin har en polisblogg som kan läsas här. Och en blogg med mer allmänna funderingar som finns här.
Nu är Martin också en av Para§rafs återkommande krönikörer.

Med tanke på hur grovt brottet var och hur många misstänkta det rörde sig om (åtta totalt), så behövde i princip hela gruppen hjälpa till med ärendet. Jag kom in då det skulle hållas längre förhör med de misstänkta. Vid det laget hade vi, tack vare att två kollegor hållit ett strålande förhör med målsägaren, en 15-årig tjej, en hyfsat klar bild av vad som faktiskt hade hänt.

   Flickan och en vän till henne hade följt med en annan tjej som hennes vän kände till en fest dit hon i sin tur hade bjudits in av en kille som hon var bekant med. De tre tjejerna åkte ut till den tunnelbanestation där de skulle bli hämtade, och fördes sedan till den lägenhet i vilken festen hölls. En av tjejerna blev snabbt väldigt berusad. Flickan själv, som var relativt blyg och tillbakadragen, fördes av en av killarna till ett sovrum. Hennes kompis var också där inne ett tag med en annan kille, men lämnade sedan då han ville ha sex med henne.

   Flickan övertalades först till att ha sex med den kille som hade tagit med henne in i rummet. Därefter kom det in fler och fler killar. Dessa ville flickan absolut inte ha sex med, men trots att hon sa nej flera gånger så insisterade de. En efter en hade de sex med henne, och hon blev stundtals fasthållen av den kille som för tillfället låg över henne och höll på. Hon försökte ibland vrida sig undan, men vågade annars inte göra något motstånd. Då hennes vän redan hade gått och den andra tjejen var redlöst berusad, var hon i princip ensam med de för henne okända killarna. Dessutom hade någon av dem tagit hennes mobiltelefon, vilket gjorde hennes situation ännu mer utsatt. Då de alla var färdiga lämnade flickan lägenheten. Hon var chockad och grät, och fick hjälp av förbipasserande som kontaktade polisen då hon berättade att hon hade blivit våldtagen.

   Mitt första förhör i ärendet var med killen i vars lägenhet allt hade skett. Han mådde fruktansvärt dåligt. Vi fick bra kontakt. Han berättade utförligt om hela händelsen och om vem som hade gjort vad i vilken ordning. Hans berättelse skilde sig ifrån målsägarens då han hävdade att ingen hade hållit fast henne och de hade slutat om hon hade sagt till. Han var dock djupt ångerfull och sa mot slutet av förhöret gråtandes att han förstod att hon inte ville ha sex med dem alla. I förhöret framkom också att flickan inte hade visat några tecken på att vilja vara med på det hela, utan bara hade legat helt passiv.

   Mitt andra förhör gick sämre. Då jag och kollegan kom in, cirka 15 minuter försenade, möttes vi av arga och spydiga kommentarer från advokaten. Att vi bad om ursäkt hjälpte inte. Sedan började advokaten skälla ut kvinnan från socialtjänsten som var med. Där vi ville ha en trygg stämning som gjorde det lättare för den misstänkte killen att öppna upp och berätta hade vi istället fått en spänd och irriterad situation där advokaten i sin klients ögon hade gjort både oss och socialtjänsten till fiender.

   Killen tvärnekade till att ha varit på plats, trots att flera av hans vänner hade namngett honom och sagt att han var där. Då vi försökte öppna upp och skapa kontakt, samt prata om behovet av att stå för det man har gjort för att kunna gå vidare, så avbröt advokaten konstant och bad oss att ställa frågor som var relevanta för utredningen. Varken jag eller kollegan kom någonstans, och vi tvingades bryta förhöret. Den killen var den enda som häktades om.

   I det tredje förhöret som jag var med om att hålla började killen med att tvärljuga. Han hade dock en bättre advokat, så efter att vi hade fått advokaten att förstå att vi hade övertygande bevisning om att han hade varit på platsen och att han hade haft sex med flickan, bad vi dem ta ett enskilt samtal. Efter det berättade killen att han och de andra hade haft sex med flickan, och redogjorde för sin version av vad som han påstod hade hänt. Han visade dock inte samma ånger som den första killen, och stod fast vid att allt hade varit frivilligt, även om han också sa att flickan hade varit helt passiv. Den här killen förekom redan trots sin unga ålder i våra register. Det fanns även meddelanden som visade att han direkt efter händelsen hade försökt sälja en likadan telefon som den som flickan blev av med, att han hade försökt övertala andra att ljuga om händelsen, samt att han hade filmat och ombads radera filmen.

   Efter att alla inblandade hade förhörts gick det att pussla ihop en ännu tydligare bild av vad som hade hänt och vem som hade gjort vad. Vissa detaljer återkom, som exempelvis att den första killen kommer ut och kaxigt visar upp en använd kondom, samt att en av killarna hade erbjudit den som kom efter honom att använda samma kondom som han själv precis använt genom att bara vända den ut och in. Även om ingen av killarna erkänner brott och alla hävdar att flickan gjorde det frivilligt, så träder också i deras berättelser fram en bild av en rädd och passiv tjej som mest ligger orörlig på sängen medan killarna väntar ”på kö” och den ena efter andra tar för sig.

   Hon tar inga egna initiativ, visar inte på något sätt att hon samtycker. Flera nämner att hon säger att hon inte vill, men sedan blir ”övertalad”. Stundtals är dörren in till rummet låst, och ibland är det ett antal killar där inne med henne samtidigt. Även om det är uppenbart att killarna gärna vill ge en berättelse som inte innebär att de själva har gjort något fel, och än mindre något brottsligt, så stärker förhören med dem den totala bilden av en ensam 15-årig livrädd tjej som inte har vågat göra något för att ta sig ur situationen som hon hamnade i mer än att då och då tyst säga att hon inte vill.

   Under utredningens gång framkom även att det förekom hot och förolämpningar mot flickan på sociala medier, och speciellt då på ”KIK”. Vi var flera i gruppen som genast ville ta tag i detta för att se till att de upphörde direkt. Hon var redan enormt utsatt, och att hon kallades för lögnare, anklagades för att hon anmälde för att hon ville ha pengar, samt hotades med stryk om hon inte tog tillbaka anmälan var bara rent vidrigt.

   Jag pratade med flickan om hoten. Vi lyckades sedan få tag på tjejen som stod bakom dem, vilket resulterade i ett allvarligt samtal med henne och hennes mamma tillsammans med socialtjänsten. Brottsmisstankarna lades ned eftersom hon var 14 år. Det mest tragiska med det samtalet var kanske hennes initiala förklaring till hur hon ”visste” att flickan ljög om våldtäkten, i hennes värld kunde det inte ha varit en våldtäkt eftersom flickan befann sig frivilligt i den lägenhet där det skedde...

   Eftersom vår grupp regelbundet jobbar med våldtäkter och vet hur svårt det är att nå fram till en fällande dom var vi fullt medvetna om att det var ett svårt ärende. Därför jobbade vi så hårt vi bara kunde för att göra allt som stod i vår makt för att öka chansen för en fällande dom. Handläggaren och en kollega till gjorde ett otroligt bra arbete. Åklagarna var modiga och beslutsamma och drev ärendet stenhårt, vilket också ledde fram till en fällande dom i tingsrätten.

   Nyss kom hovrättsdomen, och där friades alla inblandade helt och hållet. Det känns för jävligt. Jag vet att det faktum att en domstol anser att ingen kan bevisas vara skyldig inte betyder att inget brott har begåtts. Den signal som både flickan, de misstänkta pojkarna, deras vänner, och alla andra ungdomar med en tvivelaktig syn på tjejers rätt till sin egen kropp får, är dock att allt gick rätt till. Det är förfärligt, speciellt för 15-åringen som efter den initiala kränkningen också har kämpat sig igenom en krävande utredning och två tuffa rättegångar. Man skäms å samhällets vägnar.

   Hur kan det då bli så fel? I grunden handlar det mycket om bevisvärdering och rättspraxis. Våra domstolar har extremt höga beviskrav i brottsmål. De utgår ifrån att den misstänkte alltid har rätt, och kräver väldigt övertydlig bevisning för att fälla någon (till skillnad ifrån exempelvis civilrättsliga mål). I strävan att aldrig riskera att en oskyldig person fälls, så frias mängder med skyldiga. För oss poliser kan det vara en frustration även i mål om rån eller stöld, men det är väldigt mycket värre i just våldtäktsmål. Detta då den friande domen blir ett slag i ansiktet och en ytterligare kränkning för den målsägare som har kämpat sig igenom hela rättsprocessen.

   Det faktum att många tolkar en friande dom som att det är bevisat att den misstänkte är oskyldig (vilket i så fall skulle innebära att målsägaren har ljugit) gör det hela ännu värre. Jag känner personligen att balansen har hamnat fel, och att bevisvärderingen i det här våldtäktsmålet, där målsägaren har väldigt mycket högre trovärdighet än de misstänkta men ändå ifrågasätts av hovrätten på viktiga punkter, är ett exempel på det. Sen är ju juridik en bedömningssport, så det är möjligt att högsta domstolen skulle fatta ett annat beslut. Därför hoppas jag innerligt att man i alla fall försöker ta fallet dit.

   En annan anledning till att det blev fel är den våldtäktslagstiftning som gällde då brottet begicks. Då krävdes det enkelt sagt våld eller hot om våld, eller att målsägaren befunnit sig i ett ”hjälplöst tillstånd” för att en handling skulle vara straffbar som våldtäkt. Det ansåg alltså inte hovrätten att flickan hade gjort. I den nu gällande lagen har ”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt situation”, och det är möjligt att det hade räckt för en fällande dom. Jag hoppas det, och jag hoppas att man även framgent tar hänsyn till ung ålder, då det känns underligt att brott begås om en 14-åring har sex med sin pojkvän, men dagen hon fyller 15 så blir det fritt fram för ett helt killgäng om hon inte gör tydligt motstånd.

   Jag tror dock att det bästa vore att även införa ett tydligt samtyckeskrav, kanske i en kompletterande paragraf om sexuellt utnyttjande. Med en sådan lag är jag övertygad om att killarna hade blivit fällda för brott, och att tjejen hade fått den upprättelse som hon förtjänar. Det hade dessutom inte bara minskat risken att uppenbara sexuella kränkningar förblir ostraffade, det hade också skickat en tydlig signal om att en tjej faktiskt måste vara med på det för att det skall vara ok att ha sex med henne.

   Det finns några saker till som jag tycker är värda att reflekteras över. Trots den friande domen, så känner jag att vi kom ganska långt i utredningen vad gäller att ta reda på vad som faktiskt hände. Till stor del så beror det på mycket bra arbete av handläggarna och på att åklagarna fattade bra beslut igenom hela utredningen. Ett av de helt nödvändiga besluten var att anhålla och häkta killarna trots deras ringa ålder. I förhören med de misstänkta fick vi fram en hel del som stärkte målsägaren berättelse, exempelvis att de hade väntat ”på kö”, att hon hade varit helt passiv, att killarna bestämde sig för att de alla skulle ha sex med flickan, att dörren stundtals var låst, att mobilen stals, med mera. Under rättegången, efter att de hade haft chansen att i lugn och ro prata ihop sig, så nekade de till alla dessa uppgifter. Utan frihetsberövandena hade alltså flickans version varit mycket svårare att styrka.

   En annan sak som blev tydlig i det här ärendet är hur viktig advokatens roll är, och hur mycket en advokat kan påverka. Den av killarna som jag misslyckades med att förhöra hörde senare av sig till min gruppchef och ville ha ett nytt förhör, utan advokat, där han ville berätta. Min chef åkte dit, men insisterade på att ringa killens advokat först och låta dem prata igenom det hela själva innan förhöret påbörjades, detta på grund av killens ringa ålder och den grova brottsmisstanken. Efter telefonsamtalet så ändrades killens attityd helt ifrån att vara ledsen och ångerfull till att inte vilja prata alls.

   Jag kan tycka att det finns ett problem med att en del advokater så tydligt enbart verkar bekymra sig om att använda sin juridiska kompetens till att få sin klient frikänd oavsett skuld, och därigenom inte bara bortser ifrån ett samhälls- och målsägarperspektiv, utan även ifrån det faktum att det faktiskt kan vara bra för en ungdom som har gjort något som är fel att erkänna misstaget, ta ansvar för det, be om ursäkt och gå vidare. Istället lär man sig att det bästa är att ljuga så övertygande som möjligt. Det är självklart jätteviktigt att det finns advokater som tar tillvara de misstänktas intressen, men med tanke på hur ofta det blir uppenbart att advokaterna bara har hjälpt de misstänkta att hitta juridiskt vattentäta lögner, så kan jag ibland fundera på om vi skattebetalare som finansierar deras väl tilltagna löner kanske genom lagstiftning borde förtydliga eller ändra det finstilta i deras uppdrag...

   Slutligen, så visade den här tragedin på ett fruktansvärt sätt på värderingar där våldtäktsoffret döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Det är inte bara killarna som dömer, den person som hotade målsägaren med stryk om hon inte tog tillbaka anmälan var ju en tjej. Flickan hade vid ett tillfälle chansen att lämna lägenheten, men hon stannade för att inte lämna den redlöst berusade tjejen som hon faktiskt inte kände kvar själv då deras gemensamma vän gick. Samma tjej säger senare i förhör att hon inte tror på att flickan har blivit våldtagen då hon hävdar att hennes vänner ”berättat att hon fortfarande är med killar och har urringade kläder”.

   Den andra tjejen, som är nära vän med flickan, säger sig först tro på henne eftersom hon är ledsen, men börja tvivla då hon stundtals beter sig normalt och bland annat pratar med killar. För att bli trodd så måste man alltså vara konstant nedbruten och avlägsna sig från alla andra, och speciellt då killar? Det känns som ett sätt att säga att man förväntas bete sig som om man hade något att skämmas för, och det är inte svårt att se ett sådant vidrigt underliggande budskap. Att offret borde skämmas. Dessa värderingar är kanske speciellt starka i en del ungdomsmiljöer, men de finns här och var i hela samhället. Att göra upp med dem är totalt grundläggande. Och jag hoppas att den här tragedin blir ett steg i att hjälpa oss att ta tag i den här frågan. Det är vi skyldiga den här modiga 15-åringen, och alla andra som har utsatts eller riskerar att utsättas för samma kränkningar.

 

Det finns två krönikor till om det här fallet på Para§raf:

Mårten Schultz ifrågasätter att Martin Marmgren har gått ut med ovanstående krönika här.

Dick Sundevall beskriver varför han är övertygad om att det var en gruppvåldtäkt här. Till den krönikan har vi bilagt tingsrättens och hovrättens domar i målet.

Martin bemöter sina kritiker i ett blogginlägg här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Ämnesord Krönikor

Martin Marmgren

Maila:

Kommentarer

Kommentar från Niklas

Ingen som verkar reflektera över att tjejen anmälde en kille som det senare kom fram att samlaget var frivilligt med i början av kvällen? Att hon själv sagt i sin berättelse "jag sa till han att han måste använda kondom om han vill ha sex med mig, egentligen ville jag inte, men om han använde kondom så var det okey" till den första av våldtäktsmännen? Hur hade du själv känt om din son blivit anmäld för våldtäkt när tjejen uttryckligen själv sagt att det var okey? Poliser skall inte ta en sida, ni skall vara NEUTRALA, precis som domare. Sen är det åklagarens jobb att försöka bevisa att pojkarna var skyldiga och advokatens att de var oskyldiga. Jag tror inte du hade haft denna inställning, och skrivit allt detta om din son var en av pojkarna. Då hade du tagit upp bevisningen som pekade på att de var oskyldiga.. Gör om-gör rätt!

Kommentar från Marie-Jeanne Atanasia

Gjorde en SVT TV 1 Dokumentär m prod. Birgitta Bergmark & m Expressens Christel Persson & Tobias Hellström & m Franco Castaldo för dagstidningen La Sicilia, senare även Prix Italiafinalist för mer än 20 år sen (22), men d jag nu läser om 15åriga FLICKAN i Tenstamålet låter som en juridisk tillbakagång & d i SVERIGE: & så får d faktiskt inte vara.
Vädjar t åklagaren om överklagan & går in som 3e part enl Genevekonventionen.
Marie-Jeanne Atanasia, utbildad humanist & regissör, radioproducent, frilansskribent (Facebook)

Kommentar från Erik

@Lars Ahlström Skillnaden mellan Martin Marmgren och Leif Silberskys resonemang är att Silbersky tydligt skiljer på moral och juridik. Detta medan MM menar att killarna fortfarande är skyldiga, trots att de friats i Hovrätten. Att en polis kläcker ut sig något sådant är direkt förkastligt. Ska vi verkligen ha poliser i det här landet, som på förhand dömer oskyldiga människor? Precis som LS så väl uttryckte det, har vi det här landet bara skyldiga eller oskyldiga. Det finns inga mellanting.

Svar från Dick Sundevall

Under perioden när Quick var ett klart "mellanting" mellan skyldig och oskyldig, gick poliser som hoppat av utredningen ut och klargjorde varför de ansåg att Quick inte skulle ha dömts för de där morden. Gjorde dessa poliser och kriminaltekniker alltså fel? De argumeterade ju mot utdömda domar. Kort sagt, skulle de ha varit bättre om de hade hållit käften?

Martin Marmgren som själv har deltagit i utredningen, läst förundersökningen och domarna, vet rimligen mer om det här fallet än 99,9 procent av svenska folket, inklusive Silbersky. Varför ska just den med mest kunskap hålla tyst? Vem vinner på det?

I andra länder hyllas visselblåsare av olika slag - här får de skit. 

Det är rimligen bra för demokratin att alla inte alltid hukar sig inför vad domstolarna kommit fram till. 

Kommentar från olle

@Martin. Uppskattar din uppriktiga beskrivning av din version av hur förundersökningen gick till.
jag tillhör dom som naivt eller pragmatiskt uppskattar att poliser rundar vissa hörn för att skapa rättvisa men ärligt talat så är din beskrivning av åsiktshororna, förlåt advokaterna lite märklig ställd mot min juristutbildning. Är nyfiken på vad Dick tycker om krönikörens inställning i denna fråga.
Tycker du att polisen skall ha en sådan grundinställning som krönikören framförde?

Svar från Dick Sundevall

Para§rafs krönikörer är fria röster. Det finns en hel del i olika krönikor som jag inte håller med om fullt ut. Para§raf är inte en toppstyrd sajt där alla ska ställa in sig i ledet.

Kommentar från Lars Ahlström

Först skulle jag vilja vända mig till Leif Silbersky, som först sa att de var skyldiga i moralisk mening men inte i juridisk. Därefter något senare i debatten, skäller han ut Martin för att just anse att de var skyldiga i moralisk mening. Jag vill säga till Leif: Gå i pension. Du har uppenbarligen inte alla hästar hemma.

Sen vill jag fråga alla, hur det skulel gått till efter tingsrättsdomen, om dessa djupt vanhedrade föräldrar till pojkarna bett sina aggressiva advokater att besticka hovrätten? Med så mycket pengar att de skulle producera en dylik dom?
Advokaterna fick efter tingsrättsdomen totalt 1454530 kronor att dela på. (en miljon fyrahundra femtio tusen femhundra trettio kronor)
Det är en årslön för en person som tjänar 25000 i månaden.
Per advokat.
Jag tror att vi skulle börja lösa dessa problem i rätt ända om vi såg till hur mycket pengar som rör sig mellan dessa olika jurister, och särskilt då advokaterna. Jag skulle också bevaka bankkonton hos de jurister som sitter i hovrätten.

Är det "far out" att spekulera så? Jag tror faktiskt inte det.
För vad annars kan en sådan dom bero på? Om inte grov korruption?

Kommentar från Sandra

"Mina ögon kan tindra, mina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se" stämmer så väl in på den här artikelns slutstycke.. Så sorgligt om det som hänt, om det som inte blev en fällande dom, om det som sagts och det system som inte skipat rättvisa.

Kommentar från Hanna

Nu har jag inte orkat läsa alla inlägg, men vill påpeka att alla personerna som Martin nämner är avpersonifierade. Han har inte ens nämnt åldern på killarna ifråga.

Men det som skrämmer mig mer än något annat, är den totala brist på attitydförändring som beskrivs. De åsikter som de tre tjejerna uttrycker, är exakt samma typ av resonemang som skola och media förfasades när jag var i samma ålder.
På 15 år(!) har inte skolan, föräldrar och sociala medier lyckats förändra någonting.

(Redaktionen har tagit bort en länk här. Om vi publicerar länkar till olika sidor måste vi granska dessa sidor först, och allt som kan följa på den länken. Det har vi inte tid med och därför tar vi bort alla länkar, och ibland hela kommentarer som innehåller länkar.)

Varför är det alltid kvinnans skyldighet att inte bli våldtagen?
Vad hände med männens skyldighet att kunna hålla sina snoppar innanför byxorna?

Kommentar från Anonym

Jag har nästan inget förtroende alls för det Svenska rättssamhället, ändå har jag då en morfar som är pensionerad Kriminolog. Jag har själv blivit utsatt för saker, bl a övergrepp av mitt ex. Han gav mig aldrig en chans att säga "Nej". De som vet om vad som hände mig då har avrått mig från att ta upp någon kontakt alls med honom, och min nuvarande pojkvän har sagt att jag kan polisanmäla honom. Det är jag medveten om att jag kan, men jag har inga bevis på att det har hänt då det här hände för ca 2 år sedan. Vem skulle någonsin tro på mig? Mitt ex skulle neka till att det hänt, trots att han då skrattade åt mig när jag sa att jag blev rädd för honom när han gjorde så. Jag står på 15-åringens sida och jag hoppas att hon kämpar på, trots att det inte alltid är lätt! Jag är jätteglad att du skrivit om det här och att jag, som många andra, fått chansen att läsa om det.

Kommentar från Rena häxjakten

Den anklagade måste ju också ha rätt att bli trodd. Annars blir det som rena häxjakten där någon bara pekas ut.. Varför insisterar Martin och en del andra på att beviskraven ska sänkas i just sexbrott, Ska det gälla mord och andra grova brott också?

Kommentar från Jonas

Grymt bra vågat Martin, såg när du var med på SVT, du var ska vara en stolt Polis, det här fallet bevisar att svenska rättssamhället inte hänger med i utveklingen, förstår eran frustration i sådana fall. Jag förstår inte hur en våldtäckt inte kan vara en våldtäck och som du sade så även om personerna i fallet inte blev dömda så betyder det inte att hon inte blev våldtagen. Mer poliser som du Martin.

Kommentar från Pia

Jag håller med dig i sak, men jag tycker inte det är okej att publicera uppgifter från polisförhör. Då törs man ju inte gå varken till polisen eller sjukvården. Överallt vill man publicera uppgifter på internet som är privata för de berörda.

Kommentar från Per

Hur man kan fria dessa killar för grupp våldtäkt om det gått till du beskriver i denna artikel?? Vad hakade hovrätten upp sig på ?? Är det för hovrätten fullständigt normal att en 15 årig tjej vill bli påsatt av 6-8 okända killar? Kanske i deras värld. Om inte detta var en hotfull och utsatt situation för flickan så vet inte jag vad som skulle krävas FÖ var du KLOCKREN i debatt mot Silbersky. Tror många tycker så

Kommentar från Sara

Tycker denna text var riktigt bra. Det är underbart att läsa om poliser som säger sin mening. Till er andra väldigt vilsna människor. Hoppas att ni aldrig behöver uppleva det flickan fick göra. Att era framtida döttrar slipper vara i denna situation och att era söner lär från samhället att våldtäckt är en olaglig handling. Man blir mörkrädd när man läser en del kommentarer. Det är hemskt hur folk idag ser på detta och det är tragiskt att de blev friade.

Kommentar från Joakim

Väldigt intressant text. Håller med till fullo, men tycker även att straffen borde skärpas. Ett straff ska inte kunna ses som en fjäder i hatten. Till Adam: Det slog dig inte att han kanske dragit slutsatsen att det "faktiskt hänt" efter det hela, när han skrev texten? Tänk lite, och kom tillbaka sen.

Kommentar från Håkan Sjögren

Mycket intressant läsning. Delar uppfattningen om försvarsadvokatens roll till fullo. Även de borde naturligtvis i första hand utgå från moral och etiktänkande, framförallt i fallen med underåriga.

Kommentar från Källarn

Det har som tur är iaf gått framåt. Jag anmälde en gruppvåldtäkt ca 1978. Då kom uniformerad polis och parkerade vid skolan. Rektorn kallade mig till sitt kontor via högtalare i klassrummet

Kommentar från DIana

Starkt Martin, tack!

Kommentar från martin i

Så himla bra och sakligt samt med intressanta vinklingar tur att det finns såna poliser som du. Mitt förtroende för polisen gick upp rejält. Kämpa på trotts alla imbicilla dårar som mest vurmar för förövarna.

Kommentar från peter

Dagens samhälle....

Kommentar från Anton

Till anonymaa!!!Tycker du att domen var rätt trots att flesta bevisen pekar mot andra hållet??

Kommentar från rustan forsberg

För ett tag sedan, räckte det att indicier låg till grund för en fällande dom....Varför inte nu...Det är ju samma lagbok, rätten dömer efter, eller finns det en dold agenda för vissa.....fattar ingenting....E det Sverige vi pratar om...eller....?

Kommentar från Mormor

Bra skrivet!
Advokater skulle utrustas med etik.

Kommentar från Sandra

Fantastiskt skrivet, bra jobbat av er och bra att detta kommer upp! Man blir glad av att läsa om er som jobbar för det goda i vårt ibland ociviliserade och kalla samhälle. Tack!

Kommentar från Wondering

En lika skrämmande sak som de flesta verkar glömma i ojandet om hur orättvis domen är. Det säger jag inte emot! Men OM de hade blivit dömda dessa 15-16 åringar. Vad hade de fått för "straff" av samhället då? Knappast något kännbart i alla fall. För vissa av dessa härliga killar skulle det mest bli en fjäder i hatten att få spendera lite tid inom "ungdomsvården". Så även om HD tar upp det, dömer dem och ändrar lagen så kommer inte mycket hända ändå. Det är ju så "synd" om dessa stackars förorts-kids...

Svar från Dick Sundevall

Den stora och väsentliga skillnaden om de döms är att den 15-åriga flickan blir trodd, och rimligen får ut ett ordentligt skadestånd. Killarna döms i så fall med utgångspunkti  att de bara är 15-16 år gamla, och döms då milt som alla andra i den åldern, vilket sannolikt innebär att de hamnar på ett ungdomshem. Men - med en sexdom på sig.

Kommentar från Granska domstolsväsendet

Lätt att dra en slutsats att detta är en fråga om kvinnors rätt det är det inte, det handlar om domstolsväsendets tillkortakommande. Exempelvis är ju Kortedalamålet minst lika upprörande liksom en mängd andra brottmål. Domstolarna tycks styras av trender för ett antal år sedan var det helt ok att fälla folk för incest utan egentliga bevis. Nu efter ett antal reportage där "oskyldiga" blivit dömda så handlar det istället om att frikänna alla om det så bara finns en teoretisk liten möjlighet att vederbörande skulle vara oskyldig. Vad händer om en hovrättsdomare visar integritet och går emot gällande trend? Är chansen till HD befordran då körd? Vad händer om någon journalist skulle granska ur brottoffrens perspektiv (lär väl aldrig hända) och påvisa att gärningsmannen var skyldig och bevisen räckte? Får vi en ny trend då?
Med ett fallerande rättssystem där folk på mycket goda grunder är ointresserade att vittna kanske också att anmäla brott är frånvaron av granskning av domstolarna häpnadsväckande. Vad är det för några som sitter där? Vad är det som styr deras domar? Inte är det en stringent tolkning av lagboken i alla fall, eftersom variationerna över tiden är så abnorm.

Svar från Dick Sundevall

Ulf, du skriver: "Är chansen till HD befordran då körd? Vad händer om någon journalist skulle granska ur brottoffrens perspektiv (lär väl aldrig hända) och påvisa att gärningsmannen var skyldig och bevisen räckte? Får vi en ny trend då?"

Det var väl precis det gjorde i gårdagens artikel: 

http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/vad-vet-vi-om-gruppvaldtakten-i-tensta

 

Lägg till en kommentar

Krönikor

Dick Sundevall

Är det änglar vi vill ha?

Nu pågår jakten som bäst på de nya ministrarna. Vad har de för skelett i garderoben? Någon tidning hittar en fortkörning eller två, en annan någon förfallen och bortslarvad räkning som hamnat hos kronofogden. Och några har i tonåren prövat på att röka hasch. Själv är jag mer orolig över de där ministrarna som framstår som några slags änglar. 

Ricard A R Nilsson

”Hade jag varit lat hade jag fortsatt jobba här”

Ibland har jag antytt att kriminalvårdarna inte gör så mycket skäl för sin lön. Det är mycket sittande (som officiellt kallas för bevakningsuppdrag) och kaffedrickande (kanske för att hålla sig vakna). En vakt erkände faktiskt detta. Vet inte om det var menat för mig att skriva om, men de bör vid det här laget veta att allt som sägs kan komma att användas i mina krönikor.

Dick Sundevall

Barnens tårar gjorde ont

Har genom åren hört historier från intagna i landets fängelser om hur tufft det kan vara när barnen har varit på besök och besökstiden är slut. Hur barnen sliter i sin pappa för att han ska följa med hem. Eller tvärtom, hur de försöker gömma sig kvar hos pappan. I går fick jag själv bevittna det här. Det gjorde ont.

Ricard A R Nilsson

Högt valdeltagande i fängelse

Valdagen har kommit och gått, utmärkande var bland annat ett högt valdeltagande, 85,8 % bland de som röstade till riksdagen. Här i fängelse var det ännu högre, 93,3 % – i alla fall på avdelningen där jag är placerad. Tro det eller ej, men även här i fängelset är alltså politiken ett hett diskussionsämne.

Dick Sundevall

Respektera – så fan heller

Så var det även dags för Sverige att försöka få ihop en mittenregering. Kan inte vara så värst svårt när Socialdemokraterna inte längre är ett socialistiskt vänsterparti. Och efter några att dagars bitterhet över förlusten har lagt sig hos de mindre allianspartierna, så lär de nog vilja vara med och fördela ministerposterna. Men det här med att respekterade 780 000 som röstade på Sd – det blir svårare.

Dick Sundevall

Stort polispådrag nu på måndag

Nu på måndag eftermiddag ska Jonas Falk flygas ner till Spanien. Med tanke på den hysteriska polisbevakningen och de rigorösa säkerhetsåtgärderna som förevarit under rättegångarna, så lär det blir ett polispådrag av sällan skådat slag. 

Ricard A R Nilsson

Farliga tidningar

En del av Kriminalvårdens beslut får mig att skratta högt. Det var fallet när Kirseberg förbjöd innehav av en tidning eftersom den i sig ansågs kunna användas som ett påtryckningsmedel.

Dick Sundevall

Fredlösa medborgare

Ministrar och politiker i allmänhet kan ibland slinka med tungan och uttala sig förhastat. Det är mänskligt och i efterhand får de förklara sig. Men när det kommer ett pressmeddelande från Justitiedepartementet så är det ordentlig granskat av pressekreterare och andra innan det går iväg. Därmed blir det skrämmande när justitieministern hävdar att vissa medborgare "inte är skyddsvärda".

Bengt Sändh

Anusblekning

Bengt Sändh funderar på att slå sig på det här med intimkosmetologi. Planerna är långt framskridna och marknadsföringen håller på att ta form. 

 

 

Ricard A R Nilsson

Du är dömd för tre mord och jag vill tacka dig…

Nyligen fick jag ett anonymt brev från en okänd kvinna. Hennes rader gjorde mig varm inombords.