Onsdag 16 April 2014

Vart tog ni vägen, alla ni föräldrar?

Ni som kom till skolan och kollade läget. Jag minns pappan som kom in i vår klass när ett gäng killar varit elaka mot hans dotter. Pappan var fullständigt vansinnig. Skällde ut allt och alla. Ingen sa halv sju. Hela klassen satt och stirrade ner i bänken. Den där flickan fick vara ifred sen. 

Calle Paulsson
Calle Paulsson 

Calle Paulsson är ungdomspolis i Helsingborg.

Han presenterar sig så här: 
Adopterad från Colombia vid ett års ålder. Uppväxt i olika delar av Sverige. Bloggar, twittrar och föreläser. Var med och startade upp Områdes & ungdomsgruppen i Helsingborg, vilket är en ungdomsgrupp som jobbar förebyggande i utsatta områden och med ungdomar på individnivå. Det sker i samarbete med socialtjänst, kommun, skola och fritid, och även med andra personer och organisationer som verkar i ungdomsvärlden i Helsingborg.

Calle extraknäcker som skådis och kan bland annat ses som knarklangare i några av Johan Falk-filmerna.

Nu går han över från att blogga till att skriva krönikor på Para§raf.

De föräldrar som gick in på fritids och hängde där en halvtimme innan det var dags att åka hem. Tog en kaffe med fritidsledarna. Slängde käft med lite ungar. Jontes farsa liksom. Han kom alltid, vi visste det. Jontes farsa var hård men rättvis. Därför gick han hem hos alla.

   De där morsorna som kom ut på gården och skrek att nu fick vi sluta lira boll. Mörkret hade fallit och det var dags för kvällsmat och sedan ner i bingen. De sa även till andras ungar.

   – Gå hem med dig.

   Vi höll truten och gjorde som de vuxna sa. Morsan gick in och ringde polarnas föräldrar. Sa att hon skickat hem dem. Telefonkedjorna var givna. Vissa päron dök upp mer frekvent än andra. Visst suckades det.

   – Fan nu kommer Henkes farsa.

   Ibland för att skälla, eller bara för att visa hur man sköt en sträckt vrist. Han avbröt vårt spel. Men vi höll käft. Tittade otåligt på medan Henkes farsa sköt boll efter boll i målet. Sträckt vrist. Bredsida. Henke avled varje gång.

   Föräldrarna var givna under min uppväxt. De fanns där. Kollade läget. Sa ifrån. Ville vara med. Dök upp eller hämtades.

   – Jag säger till farsan om ni inte slutar.

   En kille som var syrian brukade säga sådär. Vi retade killen, och hans farsa blev galen. Vi visste vad som gällde. Så fort killen gick för att hämta sin farsa så la vi benen på ryggen. Man ville på nåt sätt visa sig duktig inför vuxenvärlden. Man ville inte att polarnas föräldrar skulle tycka att man var ett dåligt umgänge. Vara ögontjänare och vara överdrivet trevlig. Inte tjafsa emot. Det var melodin.

   Jag minns killen i fotbollslaget. Vi satt i omklädningsrummet. Killen satt på en bänk och sparkade på en dörr som inte gick att stänga ordentligt. Upprepade gånger sparkade han till den. En annan killes farsa kom in. Han sa till killen som satt och sparkade på dörren.

   – Sluta sparka på dörren!

   – Det gör väl inget, svarade killen nonchalant.

   Gubben blev galen och skrek

   – GÖR DET INGET!!!!????

   Han tog killen i kragen och tryckte upp honom mot väggen. Gav honom en utskällning så att hans hår än idag står bakåt. Vi andra satt som förstenade.

   Idag, 2013, hade väl den där farsan blivit anmäld. En ung kille har väl rätt att få sparka på en dörr utan att bli upptryckt mot väggen? Jag menar att den där farsan är sällsynt idag. Jag menar att de där morsorna som gick ner på gården och kallade in sina ungar inte heller finns i överflöd. Jag menar att vuxenvärlden inte alls på samma sätt rör sig i ungdomarnas värld. 

Calle har följt upp den här krönikan med en till på samma tema: Dags att våga stå upp.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

Ämnesord Krönikor

Carlos Paulsson

Maila:

Kommentarer

Kommentar från Hampus

Jag växte visserligen upp i skarven mellan den föräldrageneration du beskriver och den nya som säger "hen" och lovprisar MP:s ickevåldsförsvar. Men nog tycker jag att scenariot där en kille sparkar på dörren är liiite väl att ta, va?

Nog om han hade sparkat för att förstöra dörren på något vis, då hade väl en utskällning av den kalibern kommit väl till pass och det utan föregående tillsägelse. Det har till och med jag varit med om.

Men att få en tillsägelse för ett beteende som kan liknas vid att rulla tummarna (utan att förringa faktumet att föräldern gjorde rätt i att säga ifrån) för att bli mer eller mindre demolerad för att man inte lyssnar är lite väl hårt, tycker jag. Ett grabbatag i armen med en metodisk förklaring om att man lyssnar när äldre talar hade varit lämpligare.

Kommentar från Calle Polis

Hej Marjis!
Din berättelse är tyvärr inte unik, men givetvis fullständigt oacceptebel. Och det är väl detta krönikan vill belysa. Hade det funnits Marjis x10 i ditt område hade konsekvenserna varit annorlunda. För kidsen alltså. Ensam är inte stark, Kidsen kan inte angripa eller tysta en enad vuxenvärld.

Kämpa på!

Kommentar från Marjis

Jag e en av dem som reagerar. Säger åt ungdomar att vårda sitt språk, kontaktar föräldrar om jag lyckas spåra ungdomarna till en adress. Pga det har jag fått bilen bränd, en repad, sonen slagen, fönstret krossat. Men det värsta och mest sorgliga är likgiltiga, stumma, icke reagerande föräldrar. Föräldrar som står där, på sin höjd kanske ber om ursäkt. That's it! Förstå att barn och ungdomar blir konstiga!

Kommentar från Calle Polis

Det är väl just så vi inte får tänka. Tyvärr har jag hört för många föräldrar som sagt att "När mina barn är i skolan så är det skolans ansvar att ta hand om min unge". Håller absolut inte med där. Det va lite det som var den röda tråden i krönikan. Förr tog föräldrar en sväng förbi skolan. Kom ut på rastgården. kom in i korridoren. Det är för många måste idag. Sant! Dagarna går i 130 för alla. Visste hade föräldrar som inte hinner/hänger med mått bra av samhällets stöd på ett annat sätt än vad det är idag.

Kommentar från F.

Var är föräldrar??

Finns inga längre, inte i Sverige i alla fall, där båda föräldrar måste jobba heltid häken av sig. Där barnet är på dagis vid 1 år, istället för att vara hemma med mamma, den personen vi ALLA behöver mest vid denna åldern. Staten är numera våra föräldrar. Det är dem som tog över familjen. Vi behöver inte längre ta hand om våra bebisar,ungdomar och gamlingar. Vi behöver bara jobba hela dagen så att staten får så mycket skattepengar som möjligt. Vi struntar i familjen och människan. Pengar är viktigast, för detta moderlösa korkade samhälle. Och Staten har sin egen armé av tjänstemän som ska sköta oss. ..praktiskt eller hur? :)

Kommentar från Jimmy

Visst säger man till, och riskerar sten-, äggkastning. Att bli uppsökt av gäng som inte accepterar tillsägelser av släkt/vänner. Förföljelser och trakasserier. Vilket har hänt.. Men visst måste vi vuxna våga säga ifrån, visa oss.

Kommentar från Daniel

Mycket bra! Skriv mer Calle!

Kommentar från Andreas

Bästa jag läst på mycket, mycket länge! Ska försöka bli mer som du beskriver fr.o.m nu! Tack! :)

Kommentar från Johan

Du skriver så oerhört vettigt, Calle. Och jag håller med dig till fullo. Precis så här var det även när jag växte upp. Var man än vände sig så fanns det någon vuxen i närheten. Det var inte så att de övervakade varje steg man tog, men de fanns precis inom räckhåll för att uppfatta exakt vad som försiggick. Gjorde man fel fick man också höra det och det dröjde länge innan man provade nåt liknande igen, om man ens fick för sig att upprepa samma misstag. Även om jag inte ännu är pappa själv så försöker jag vara en så bra fadersgestalt åt de barn jag ändå har i min närhet, speciellt för de barn vars fäder inte finns där. Dina bägge krönikor har med all säkerhet inspirerat många med mig att fortsätta föregå med gott exempel och fortsätta säga ifrån även till andras barn när de är ute på tunn is. All heder åt dig!

Kommentar från Anneli

Mycket bra skrivet.E kanske dax för oss föräldrar att ta upp kampen när det gäller uppfostran på våra barn.Jag försöker följa det min egen mamma lärt mej men e tyvärr inte så lätt i dagens samhälle men än så länge har jag nog lyckats ganska så bra.Har en 13-årig tjej o det e inte det lättaste:)

Kommentar från X Y

Många tysta trotjänare av rättvisa och sanning, de som växte upp under de rätta förhållanden, fortsätter att göra de rätta sakerna än idag.. de syns dock inte mycket

Kommentar från Assalafi

Mycket bra skrivet?
Men varför e du polis. Nova gruppen tryckte ner min syster naken med en k-pist emot huvudet. Om polisen har en lag som tillåter dom att bryta mot de männskliga rättigheterna då beter sig folket efter dom dom. Eller låt mig citera en följeslagares (må Allah vara nöjd med honom) ord; Ur ett dåligt folk kommer det dåliga makthavare.

Kommentar från Carina

Så sant det du skriver. Jag är född -64 och uppvuxen då mammor fortfarande arbetade i hemmet. Det fanns alltid någon mamma som hade koll :) På 80-talet fick jag mina 2 av mina 4 barn...och då fanns det fortfarande några mammor som valde att vara hemma med sina barn OCH det fanns dagmammor!! Dessa dagmammor var alltid ute på gården och höllt på så vis koll på alla barn :)
Nu finns det sällan eller aldrig någon vuxen ute på lekplatsen. Man ser aldrig en grupp med vuxna som sitter och fikar...för samhället har sparat in på så mycket som våra barn måddebra av.

Kommentar från Anette

Jag har också varit en "obekväm" förälder. När en av mina pojkar och hans klasskompisar stal i en butik så skulle inte jag få reda på det. Dom andra föräldrarna visste om det, men inte jag. Till slut fick jag reda på det. Drog ihop kvarterspolisen, kristeamet och lärare. Polisen kom till skolan i full utstyrsel och med polisbil. Grabbarna höll på att göra på sej. Kristeamet behövdes inte men vi ville prata med grabbarna. Läraren kontaktade jag så hon skulle veta vad som komma skulle. Jag berättade även för grabbarna att det fanns bilder på dom i den butik dom stulit i. Min grabb har nu idag berättat att han inte stulit så mycket som en knappnål och att även om han var skitskraj just då ändå kände lättnad när jag tog tag i detta. Det tog över ett år innan han vågade gå in i butiken igen. Jag gjorde det här av omtanke för grabbarna.
Jag själv hade inte några tider jag behövde vara hemma på kvällarna och andra gränser. Jag skapade dom själv. Ljög för mina kompisar att jag var tvungen att vara hemma vid en viss tid. Att ha gränser ger trygghet. Känslan att någon är hemma och väntar på en och om man inte kommer hem i tid är det någon som blir orolig. Samhället i dag är kriminellt och skyddar dom som beter sej illa mot sina medmänniskor. Mina grabbar kommer från landet. Vi hade kor. Dom blev mobbade av några invandrarkillar. När dom till slut svarade upp blev dom uppkallade till rektorn. Och det resulterade i att de mobbande killarna fick rätt. Jag blev förbannad och drog ihop ett möte vilket resulterade i att vi var rasister. Det jag ville var att alla dom här grabbarna skulle kunna hitta på något gemensamt på rasterna. Spela pingis eller annat. MED en vuxen skolpersonals sällskap. Men det gick inte. Dagen efter gick min yngsta grabb till rektorn och ställde frågan om hur han tyckte mötet gått. Då erkände rektorn att det blivit lite fel. Men inte att han kunde kontakta alla parter och be om ursäkt, inte. Sånt här kan få vilken ungdom som helst att tappa förstroendet för vuxna.

Kommentar från Lars

Bra sagt, bra skrivet...! Jag är uppväxt med tanten som öppnade fönstret och sa till oss. Gubben som kom ut och bad oss veta hut. Jag kommer ihåg det väl, deras sätt att säga ifrån och att bry sig om andra. Vad jag gör åt det själv ? Jag är aktiv nattvandrare och är inne på 7:e året nu i min lilla stad där jag bor och det har gett resultat. På samma sätt som då jag växte upp, säger jag ifrån fast på ett lite annat sätt. Men det fungerar varje gång jag är ute...

Kommentar från midna

Man kanske inte var så glad med päronens auktoritära sätt om man valt bort det uppfostringssättet. Lätt att ta tag i folks nackar och trycka dem mot väggen när de är mycket mindre än dig själv. Har du inte lärt dig att förklara saker på ett civilt sätt? Gå till en dörrvakt på klubben och gör det med dem, se vad som händer ;) Barn har lika rättigheter med alla andra invånare. Du kan inte hota dem med våld för att få dem att förstå nåt, det är helt enkelt olagligt. Hur klarar du ditt eget liv om du inte får ta till hot för att få din röst hörd? hur kommer de att klara av sina liv om de lär sig av dig?

Kommentar från Micke

Det du just skrev skulle kunna vart gården jag växte upp på, fick en enorm back in the days känsla. Fanns några föräldrar där som man visste att var de dom som kom fick man sig en förjävla utskällning om man höll på med dumheter och även om mina egna kom.
Men endå var det även dom alla tyckte mest om. När jag gick andra året i skolan var det ett 3 grabbar som gick året över mig som höll på och retades en dag och farsan som var mobbad som liten flög i taket när jag kom gråtandes hem. Då knalla ha med mig till skolan sen fick min lärare och dom här grabbarna sitta i ett klass rum medans dom först fick sig en rejäl utskällning, men sedan berätta även farsan om hur han hade blivit mobbad som liten och hur mycket det kan förstöra. Jag hade aldrig mer nå problem med dom här killarna sen. Jag skulle vilja se vems förälder som gör nått sånt i dag.

Kommentar från Maggan

Föräldrar ska finnas överallt, det är givet. Men jag håller inte riktigt med om att det var bättre förr. Jag är 60-talist och på skolan där jag gick var man livrädd när man gick korridoren fram. Flera av pojkarna hade verktyg med sig för att göra inbrott efter skolans slut. Fylla förekom på skoltid, även andra droger förekom. Skällsord som hora och bögjävel var inte ovanligt. Föräldrar syntes aldrig till, vare sig i skolan eller ungdomsgården. Ledarna på ungdomsgården satt och krökade på fredagkvällen innan de gick på krogen. De kvällar det var inträde (något band eller filmvisning) kunde man som tjej slippa betala om de fick ta en på brösten. Att ifrågasätta skolans auktoritet fanns inte, det var bara att bita ihop. Men visst undrar men var föräldrarna är idag, men under min uppväxt var de inte överdrivet närvarande heller. Kanske är det dags att ställa högre krav på alla vuxna??

Kommentar från jenita

Mkt bra skrivet , Håller med var är medmänskligheten överhuvudtaget? Jag är uppvuxen med en pappa som var likadan alla hade respekt för han inte för han var elak men högljudd , och var den som tordes bryta upp en dörr där det fanns en minderårig flicka kanonfull hos en äldre man bla .. och han sket fullständigt i om han blev anmäld el inte , så är jag också och är stolt över det. jag lägger mig i även opm jag inte har med det att göra oavsett vad det gäller och jag önskar att alla tar denna läsning på allvar och gör så som det var förr inte förlita sig på andra . tack för mig .

Kommentar från P

Jobbar själv på en skola.
Två grabbar åkte hem från en övning för att de var sjuka. Hörde ljud nära skolan vid halv ett på natten, gick ditt för att kolla vad det var. De var de grabbarna som tjoade på. Jag sa: -vad bra att ni verkar vara friska nu, passa på att gå och lägga er istället så ni orkar komma tillbaka till skolan.
Fick sedan höra att rektorn hade fått ett argt samtal från en mamma att lärare inte ska "ge sig på" elever efter skoltid...men suck...vart är vi på väg?

Kommentar från Merja Persson Toiminen

Har många gånger efterlyst var sammanhållningen samt modet blivit av från oss föräldrar? Ingen bryr sig och barnen svär vid tid och otid. Föräldrar backar vid konflikter, de vågar inte bli jobbiga inför andra föräldrar. Lekplatser står tomma för barnen sitter vid datorn eller mobiltelefonen. Ingen har tid och våra barn har ingen fantasi. Våldet har eskalerat och jag tror att många barn skriker efter uppmärksamhet och någon som bryr sig. Vi jobbar ihjäl oss för att kunna köpa senaste Iphonen till sonen?
Barn behöver riktlinjer och någon som de respekterar, det hade föräldrar tid med förut. Tog upp detta på skolan med rektorerna och fick då höra att jag var gammaldags, så ser det inte ut idag. Jag är en engagerad förälder men får inte andra föräldrar med mig, tyvärr..

Kommentar från Zoran

Kan man inte få använda elpistol för att visa andras ungar till rätta. Då slipper man ialla fall fysisk kontakt. Dessutom blir ungarna bra mycket mer avslappnade efteråt, helt utan överskottsenergi.

Kommentar från Olle Strömbom

Det är inte ofta som jag använder det här uttrycket, men NU är det dags. Bra! Förbannat Bra! Jag har arbetat med ungdommar i 40 år och vet/övertygad att alla barn och ungdommar vill ha fasta ramar att följa. Att dom sen försöker ta sig utanför, är bara ett friskhetstecken. Jag har aldrig haft problem med mina eller andras ungar. Jag är nämligen konsekvent. men med alla ryggradslösa politiker, som inte vågar fatta beslut, eller stå upp för sin sak kommer det att vara så här.

Kommentar från Taina

Dom föräldrarna är ju VI!

Kommentar från Nina

Allt jag tänkte skriva har redan formulerats så väl i tidigare kommentarer, så jag instämmer bara och säger: Mycket bra skrivet". Fortsätt så.

Hälsningar från en strikt men rättvis, helhjärtat engagerad mamma.

Lägg till en kommentar

Krönikor

Lillemor Östlin

Men finns det jobb då?

Det är mycket som man undrar över. Eller kanske är det bara jag som inte fattar? Fast när jag frågar människorna, som är här i min närhet, så verkar de inte heller så mycket klokare. Ändå är det vanliga saker… Sånt som de pratar om varenda dag i TV och på radion. 

Ricard A R Nilsson

Kirsebergsanstalten censurar musik

Två fångar vid Kirsebergsanstalten har fått avslag på att inneha en CD-skiva av rappartisten Dr Dre. Skälet anges vara att det finns ett marijuanablad tryckt på skivan och omslaget, samt att dess musikaliska innehåll kan motverka rehabliteringen och normaliserar våldsanvändande.

Mattias Edvardsson

Jag var en mobbare

Förlåt. Vad betyder ett förlåt? Ett alldeles för litet ord, för slitet ord. Det är nästan kränkande att komma med ett förlåt så här långt efteråt. Men ni får det ändå, för det är allt jag har.

Martin Marmgren

Misstron mot polisen

Det finns ingenting i mitt förra yrke som ingenjör som kunde mäta sig med känslan av att precis ha räddat livet på en människa som är suicidal, eller med att ha fått tag på en våldtäktsman eller en speciellt hänsynslös rånare och på så sätt hjälpa dem som har utsatts eller riskerar att bli utsatta för grova kränkningar. Men det finns också baksidor.

Dick Sundevall

Fängelse efter att ha stoppat en misshandel

Läser om mannen som stoppade en misshandel men som dömdes till fängelse i sex månader för att han vägrade att uppge vem kvinnan var som hade misshandlat den andra kvinnan. Det fick mig att minnas när jag själv var inblandad i en liknande historia.

Gunno Gunnmo

Dags för byktvätt

Det har slagit mig att de poliser som vägledde mig in i polisyrket i mitten på 60-talet, mycket väl drygt 20 år tidigare kan ha varit med om att, under brinnande världskrig, tränga in i romska bosättningar för att kartlägga alla, med namn, ålder och inbördes släktskap. Det går inte bortse ifrån att också vi här i Sverige redan då visste vad som pågick i Nazityskland.

Ricard A R Nilsson

Låstes in i en nerkissad cell

I en cell fanns blod och stelnat snus på väggarna. Golvet var nersölat av spott och snus. Dessutom fanns en stor pöl med kiss i ena hörnan. Trots att vakterna såg cellens oacceptabla skick så låste de in mig där.

Dick Sundevall

Vad kom först – hatet eller hatet?

Jag får kommentarer till vissa artiklar och krönikor där det till exempel påstås att allt är den nassistiska stadsfeminismens jevla fel. Alltså felstavade kommentarer som dryper av hat. Jag publicerar dem naturligtvis inte men funderar på vad allt detta hat kommer ifrån? Är det möjligen inspirerat uppifrån – högt uppifrån?

Lillemor Östlin

Ny rättegång för den romske mannen

I oktober 2012 skrev jag om hur det skulle kunna gå när en nämndeman från Sverigedemokraterna skulle vara med och döma en åtalad romsk man. Här i fängelset har jag inga möjligheter att följa alla medier men det kan väl i alla hela jösse namn inte varit den enda kommentaren med farhågor om den saken? 

Dick Sundevall

Grogrund för svensk maffia

För en tid sedan hörde jag ett utmärkt föredrag av författaren Tomas Lappalainen. Han torde vara en av Europas främsta experter på allt vad maffia heter. Inte minst har han som få andra analyserat vad det handlar om. Vad han framförde fick mig att fundera på vad i Sveriges utveckling som kan utgöra en grogrund för den maffia som än så länge inte finns i vårt land.