Fredag 24 Maj 2013

Utsatta vittnen

Du tror att du gör en insats för rättsväsendet. Du kommer dit med bästa vilja. När du är där blir du hotad och ifrågasatt inte bara av brottslingarna, utan även av den så kallade rättvisan. Att vittna inför domstol blir för många en bestående upplevelse. 

Foto: Petter Inedahl 

– Vi är oändligt beroende av vittnen, av de här bevispersonerna som kommer till domstolen utan att vara misstänkta för brott. Om bevispersonerna inte kommer så leder det oftast till att brottsoffersidan blir lidande.

Orden är Sven-Erik Alhems, före detta överåklagare och numera ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund. Det är troligen onödigt att påpeka riktigheten i dem, eller vad det skulle betyda för svensk rättssäkerhet om vittnena slutade komma. Ändå är detta en fullt möjlig utveckling, och en som inte heller är svår att förstå.

Fientlig omgivning

Att vittna är för de allra flesta inte någon vardagshändelse, och en domstol är sällan en plats du besöker om du inte är polis, advokat eller kanske kriminell. En domstol har makt att utdöma straff även åt dig som vittne, en makt du blir hotad med redan i brevet med kallelsen. Det talas om vittnesplikt, böter och fängelsestraff, och inför rätten upplyses du om mened och dess påföljder i form av ytterligare hårda straff. Som vittne står du dessutom ensam i rättssalen. De åtalade skyddas av sina försvarsadvokater, offren har i varje fall på pappret åklagaren på sin sida. Själv hamnar du mitt emellan i en främmande och ofta öppet fientlig omgivning, barskt mönstrad av uniformerade väktare, misstrodd av såväl advokater som samhällets representanter.

Du blir uthängd

files/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/SvanteNilsson.jpg

Svante Nilsson                        Foto: Petter Inedahl

Urmakaren Svante Nilssons företag har blivit rånat nio gånger, själv har han personligen varit med om sex rån, och har därför vittnat och fått större kontakt med domstolar än han någonsin kunnat ana eller ens velat. Om hans erfarenheter av polisen är uttalat positiva är de från domstolsväsendet och vittnessituationen raka motsatsen.

– Brottslingen är ju i det här fallet skyddad hela rättegången tills domen kommer. Som vittne blir man ju så uthängd. Alla mina uppgifter blir ju offentliga. Jag tror att det enda som inte står är min skostorlek och vad jag väger. Telefonnummer, personnummer, var jag bor. Det räcker ju liksom. Jag har suttit vid tre tillfällen och väntat ihop med dem som jag ska vittna mot. I samma väntrum innan rättegången, och då får man ju det här tecknet, berättar Svante Nilsson.

Han gör en talande gest med fingret över halsen innan han fortsätter.

Sönderskurna däck och nattliga telefonsamtal

– I ett fall pekade jag ut andra som hade varit med vid rånet, och då började de gå förbi utanför affären och stå och stirra. De ringde hem på nätterna, jag hade sönderskurna däck på bilen eller avbrutna vindrutetorkare. En kille ringde flera gånger mitt i natten och sa att ”jag ville bara kolla att du var hemma”. Det är obehagligt. I de här fallen har det inte skrämt mig från att vittna, men jag kan säga att det finns lägen där jag absolut inte skulle gå och vittna idag. Det beror helt på vem som sitter på andra sidan. Att få vittnesskydd... jag vill tro att det fungerar, men efter det jag varit med om så skulle jag vara väldigt försiktig med vilka man pekar ut eller vittnar mot, och det tycker jag är den värsta biten.

Enligt Sven-Erik Alhem hör det till undantagen att vittnen utsätts för våld, men även han garderar sig.

– Det är sällsynt att hoten mot vittnen omsätts i verkligheten. Duktiga kriminella vill inte riskera att öka på sitt straff med en sådan grej, men säker kan man aldrig vara. Det kan finnas någon yngre i den kriminella svansen som vill sig upp, säger han.

Rädd att säga fel

”På vilket sätt du berättar och hur du uttrycker dig har mindre betydelse. De människor du möter i domstolen vet hur det kan vara att vittna för första gången”, skriver Domstolsverket på sin hemsida. Det är möjligt att de har rätt, men passa dig som vittne för att använda vardagsuttryck som till exempel ”tja, jag tror att...”, då kommer repliken omedelbart från rättens ordförande:

– Det här är en rättssal. Här sitter vi inte och gissar. Du ska inte sitta här och säga saker du inte vet.

Orden är verkliga. Hämtade från en autentisk rättegång i Stockholms tingsrätt. Det rör sig inte heller om något enstaka fall.

– Man är ju inte beredd på de där frågorna som vittne. Man är så rädd att säga någonting fel eller att inte kunna stå på sig, säger Svante Nilsson.

files/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/Tingsratten.jpg

En katastrof

Det finns gott om vittnen som menar att de känt sig mer utpekade och utsatta än de anklagade, en förnedrande och förvirrande upplevelse, och en som kanske inte alltid ökar beredvilligheten att ställa upp igen.

– Det ligger ju i rättsstatens intresse att man också måste få ifrågasätta bevispersoner. Tänk dig själv att du vore tilltalad för ett brott som du inte hade begått, så är det självklart att du vill att man också ifrågasätter de som lämnar uppgifter som är negativa för dig, men vad som saknas är det här att någon upplyser dig som vittne om att under ett förhör så kommer det tuffa frågor. Egentligen är det bemötandet i grunden som är det viktiga. Det är en katastrof att vi inte insett att vi måste ha ett helt annat bemötande av vittnen i domstolen. Att vi låter bli hotfulla kallelser. Det är fullkomligt förkastligt, menar Sven-Erik Alhem.

Trauma

Det kan för både vittnen och brottsoffer bli något av ett trauma att tvingas möta självsäkra förövare inför en likgiltig rätt i en rättssal där man själv känner sig misstrodd, ringaktad och ovälkommen, på samma gång som man, i varje fall som vittne, faktiskt tvingats dit under hot.

– Man känner sig ibland som att det skulle vara mitt fel att det här hänt. Det där är ju ett jättetrauma för många. De anklagade är ju i sitt vardagsrum och sitter och hånler, men jag har haft personal som har brutit ihop helt efter rättegången när de behövt vittna, berättar Svante Nilsson.

Fler och fler drar sig undan

Vittnessituationen är som sagt ofta föga avundsvärd, en sak som i ett hårdare samhällsklimat fått betydligt fler än Svante Nilsson att börja väga för och nackdelar innan de bestämmer om de ska vittna eller ej. Att det finns någonting sådant som vittnesplikt, och att brott mot denna kan ge fängelse spelar mindre roll. I februari 2012 häktade till exempel tingsrätten i Norrköping en kvinna som nekat att ställa upp som vittne, men trots den typen av myndighetsmarkeringar menar insatta att benägenheten att vittna fortsätter minska.

– Tyvärr är det så att beredvilligheten att vittna inte är så hög, och obenägenheten att ställa upp har spritt sig från grova brottmål även till vanliga mål. Vi har idag en jätteriskfaktor i att fler och fler drar sig undan och vill inte ställa upp. Det finns ju ett enormt mörkertal naturligtvis, men det är alldeles uppenbart att många vänder bort blicken, menar Sven-Erik Alhem.

Är vittnet betydelsefullt?

Det kan låta som om situationen var hopplös, med upptrappat myndighetsvåld på ena sidan, och dito kriminellt på andra, och som sagt; någonstans däremellan de som förväntas vittna, men trots allt finns det enkla och billiga åtgärder som skulle kunna vända trenden.

– Jag brukar säga lite provocerande att tänk dig om man rullade ut en röd matta och hade en person som stod vid entrén och sa till vittnet att: ”Välkommen till tingsrätten, du är en mycket värdefull person för att vi ska kunna skipa rättvisa. Vi har ett särskilt rum där du får vänta och du får en kaffe och en kaka under tiden.” Detta låter barnsligt, men det är väldigt, väldigt sant att det skulle öka benägenheten att vilja ställa upp om man märkte att man var betydelsefull, menar Sven-Erik Alhem.

Saknar hjälp från samhället

Svante Nilsson är inne på liknande tankegångar.

– Det man saknar lite grann är hjälp från samhället när det kommer till rättegångar och den här biten. Per automatik skulle man vilja få en lathund som säger att nu kommer det att bli en rättegång och det kommer att gå till så här. Man kanske skulle få ett papper som beskriver hur det går till. Tänk om det kom någon som sa att jag är din livlina genom den här processen. Jag stöttar dig och du kan ringa mig dygnet runt om du har svårt att sova innan rättegången. När man har anmält ett brott skulle det också hjälpa att veta vad som händer under processen. Jobbar polisen med det här eller har de lagt ner det? Som brottsoffer känner man ju annars den här oron om att gärningsmännen kanske är fria och kommer tillbaks imorgon igen, säger han.

files/content/rattssakerhet/utsatta-vittnen/Brochyr.jpg

Kanske kommer sådana reformer en dag. Tills vidare får man som vittne nöja sig med de broschyrer där Brottsoffermyndigheten informerar om vittnesstöd.

I Stockholms tingsrätt står de i ett ställ undangömt avsides i trapphuset, och har du tur kan du hitta dem strax innan du ska in till rättegången. Det är så dags då. 

Ämnesord Rättssäkerhet

Petter Inedahl

Maila:

Kommentarer

Kommentar från Ung_åklagare

Hej Petter

Först ett par frågor. Har du tittat på någon statistik eller andra underlag inför artikeln? Många domstolar gör ju sk
"brukarundersökningar" nu för tiden. Det finns förmodligen även statistik att hämta kring hur många övergrepp i rättsak som begås varje år. Vidare undrar jag om du vet vilka de sk vittnesstödjarna är? De lyser mer eller mindre med sin frånvaro i din artikel och är kanske den viktigaste personen avseende den fråga du problematiserar.

Tänkte också bemöta några uppgifter i din artikel. Jag känner inte till någon absolut sanning naturligtvis men misstänker att den bild du förmedlar inte är allmängiltig.

"Vittnen måste vänta ihop med den tilltalade utanför rättegången"
Urmakaren Svante Nilsson är förmodligen inte vittne alls utan målsägande. Det har en viss betydelse för hur man upplever processen. För att ta det där med att behöva vänta tillsammans med den tilltalade i väntrummet. Det stämmer (tyvvärr) ofta avseende målsäganden. Däremot skulle jag påstå att chansen för att vittnet måste göra det är väldigt liten. Det har med processen i en rättegång att göra. Målsägande och tilltalad kallas oftast direkt till rättegångens början. Vittnen kallas däremot senare och behöver därför nästan aldrig vänta ihop med den tilltalade utanför eftersom den tillalade redan sitter i salen.

"vittnens och målsägandens adresss och personuppgifter lämnas ut"
Också detta är en sanning med modifikation. Den tilltalade får ju del av förundersökningen. Däri står namnen på de inblandade. Däremot skickas alltid personuppgifter och adresser i en separat bilaga. Denna går vad jag vet aldrig ut till den tilltalade. Det är därför det är en särskild bilaga. Adresser, personuppgifter, telefonnummer mm läses heller aldrig upp under rättegången. Det kan vara så att försvarsadvokaten får en kopia på de inblandades personuppgifter. I så fall är det ju upp till denne att lämna vidare detta men det är i så fall advokatens ansvar och jag tror inte de gör. Det är klart att den tilltalade förmodligen kan leta reda på uppgifterna. Men i själva verket agerar domstolar och åklagare målmedvetet för att uppgifterna INTE ska spridas till den tilltalade.

Låt mig avslutningsvis ge en bild av hur det fungerar för ett vittne i den tingsrätt jag är mest verksam i. Det kan naturligtvis vara annorlunda i andra tingsrätter.

Före rättegången får du förmodligen information om något som kallas för rättegångsskolan. Hur informationen ges vet jag inte men den ges på ett eller annat sätt. Mer kan du läsa här.
http://www.rattegangsskolan.se/

Vittnen och målsgäanden ringer ibland innan huvudförhandlingen. Då får de information och man kan bestämma att träffas en stund innan förhandlingen för att prata igenom vad som kommer att hända.

När du som vittne kommer till tingsrätten så möts du omedelbart av ett par äldre fabröder/gummor. De är de sk vittnesstödjarna. De har listor på alla som ska vittna under dagen och är väldigt aktiva på att söka ut potentiella vittnen (har nog själv blivit tillfrågad ett 10tal gånger trots kostym och slips). De förklarar hur rättegången går till och om det är så att vittnet eller målsäganden känner olust så går de med personen till det enskilda rum som faktiskt finns. De informerar även om ersättningar, hjälper till fylla i blanketter mm.

Jag har som åklagare aldrig varit med om att någon aktör uppträtt hotfullt eller aggressivt mot ett vittne. Ifrågasättande ja, men nästan alltid på ett trevligt sätt. En duktig advokat vet att det är dumt att vända vittnet mot sig.

Kaffe, kaka och godis finns att köpa för alla tilltalad, vittnen och målsäganden. Vatten och mineralvatten är gratis.

Det är enligt min mening väldigt sällsynt att ett vittne ifrågasätts pga sitt sätt att uttrycka sig på sk vardagssvenska. Men det händer säkert.

Efter att någon vittnat så tackar alltid ordföranden vittnet för dess tid och för att det ställt upp.

Vad gäller hot mot vittnen så förekommer det säkert och det är väldigt allvarligt. Det kallas övergrepp i rättssak och har ett ganska högt straffvärde. Men bara för att ge lite perspektiv på hur vanligt det är att vittnen hotas kan jag säga att under mina 3-5 år som åklagare har jag drivit 1 åtal om övergrepp i rättssak och haft ytterligare 2 misstankar om det. Det finns säkert ett stort mörkertal, men som du säkert förstår menar jag ändå att det är väldigt ovanligt att vittnen hotas.

Kommentar från Fredén69

Intressant med en "åklagare" som ska tillrättavisa en kompetent journalist. Särskilt som "åklagaren" tydligen är osäker på hur länge densamma varit just åklagare ( se "3- 5år").

Jag tror mer på en kunnig journalist än i det här fallet en pojk som läst på åklagarmyndighetens hemsida samt domstols dito.

Ps. En riktig åklagare är inte knuten till just tingsrätt, utan syns även i hovrätt.

Kommentar från Ung_åklagare

Att jag skriver ca hur länge jag arbetat har att göra med att jag inte vill bli för lättidentifierad. En åklagare är inte knuten till någon domstol överhuvudtaget utan till en åklagarkammare. Sedan är ju kammaren vanligen knuten till viss(a) underrätt(er) och hovrätt. Men kan även uppträda i andra.

Men jag blir intresserad. Vad i artikeln är egentligen fakta. Han har uppenbarligen pratat med någon som heter Svante Nilsson och med Sven Erik Alhem. Enligt min mening innehåller artikeln mest en massa löst tyckande.

Lägg till en kommentar

Rättssäkerhet

Åklagarens försvarstal

Återigen häckar vi i säkerhetssalen i den stora kokainrättegången. Och återigen avviker det från rättegångar i allmänhet. Under förmiddagen ägnar huvudåklagaren Karin Bergstrand omfattande tid av sin sakframställning åt att försvara sitt och polisens agerande, istället för att klargöra vad man kommer att framföra i form av bevis för att de åtalade skulle vara skyldiga.
Vi bifogar en ljudfil från rättegången.

Vi fick komma in!

Uppdaterad 03 05 2013 11.30

Som rättsjournalist närvarar man ofta på rättegångar men man får aldrig vara med på häktningsförhandlingar. Då är det stängda dörrar. Men idag öppnades den möjligheten. Ljudinspelningen från hela förhandlingen biläggs nedan.

Flera rättegångsfel i kokainmålet, konstaterar Svea hovrätt

Svea hovrätt konstaterar idag i sitt yttrande att flera rättegångsfel har begåtts i tingsrätten, i det stora kokainmålet mot Jonas Oredsson Falk med flera. Och att dessa fel är så allvarliga att de har kunnat påverka domsluten.

Jonas Oredsson Falk

Jonas Oredsson matvägrar

I tio dagar har Jonas Oredsson Falk matvägrat, på grund av hur han behandlas på Huddingehäktet. Nu har överklagan av domen mot honom lämnats in till hovrätten. Den bifogas här tillsammans med en bilaga som Oredsson själv har skrivit.

Straffprocessutredaren Stefan Strömberg

Kronvittnen allt närmare?

Regeringens utredare föreslår att åklagaren och inte domstolen ska avgöra hur strängt ett straff kan bli. Det blir ett steg närmare kronvittnen, menar kritikerna.

En del av kokainet som påstås ha hittats i båten

Placerat kokain?

Flera advokater i den stora kokainrättegången har ställt frågor med inriktningen att nio kilo kokain skulle kunna ha placerats av polisen i en av ensamseglaren Mauritz Andersson båtar. Kan det vara möjligt? Ja, det kan faktiskt vara så, säger advokaterna.

Bradley Manning

Bradley Manning – 1000 dagar i häkte

Bradley Manning greps i maj 2010 misstänkt för att ha varit den som läckte videoklippet där amerikanska soldater skjuter ner obeväpnade civila i Bagdad. Rättegången mot honom har gång på gång skjutits upp och idag har han suttit häktad i 1000 dagar.

Polisen vill öva på terrorattentat

Rikspolischefen Bengt Svensson presenterade idag resultatet av en analys av svenska polisens möjligheter att hantera terrorist- och våldsbrott som Säpochefen Anders Thornberg och chefen för rikskriminalpolisen Klas Friberg gjort på uppdrag av Svensson. 

Skärpta straff för vapenbrott

Maxstraffet för vapenbrott ska höjas från fyra till sex års fängelse. Begreppet Synnerligen grovt vapenbrott, införs i lagstiftningen.