Torsdag 30 Oktober 2014

Offer för Skatteverket

En vanlig onsdag klockan sex på morgonen är inte någon tidpunkt man förväntar sig att det ska ringa på dörren. Än mindre att det ska vara polisen, som med barska miner och skarpladdade vapen ber dig följa med. Det är dock precis vad som hände Seppo Kesti den 5 juni 2007. Han hade utan att veta om det fallit i onåd hos Skatteverket.

Bilden: Seppo Kesti fick sitt liv raserat av Skatteverket
Foto: Petter InedahlBilden: Seppo Kesti fick sitt liv raserat av Skatteverket 

Det kunde varit en scen från någon diktaturstat. En man står i duschen en tidig morgon på väg till jobbet när det bultar hotfullt på dörren. Bistra civilklädda män, en snabbt framviftad myndighetslegitimation som ger bäraren befogenheter utöver de vanliga, och mannen i duschen försvinner utan att någon av hans vänner eller anhöriga har en aning om vart eller varför. I själva verket utspelade det sig i Stockholm 2007, och mannen var småföretagaren Seppo Kesti, som blivit misstänkt för bland det allvarligaste man kan i dagens Sverige: skattebrott.

Betonggjutning och skattefusk?

Seppo Kesti är betongarbetare. Han har arbetat med detta i 25 år, och hann med att vara företagare i lite drygt tre. I juni 2007 drev han aktiebolaget Seppos bygg och service, en firma med två år på nacken och fjorton anställda, och som i detta avseende inte skiljde sig mycket från hundratals andra liknande företag. Man jobbade med armering, gjutning och formsnickring, och enligt Skatteverket även med svartarbete, ett fenomen som tyvärr inte är helt ovanligt inom byggbranschen. Även Seppo Kesti är medveten om detta.
– Det fuskas på många ställen, även bland större företag, fast de gör det på ett snyggare sätt. Det undanhålls och konstlas, och helt kommer man nog aldrig att komma ifrån det, men att det finns fuskare är inte samma sak som att alla är det. Det känns som om Skatteverket förutsätter brottslighet när de ser att man driver ett byggföretag, säger han.

Ett storsvep

Häktningen av Seppo Kesti är en del i ett storsvep där man hämtar in tio misstänkta i samma härva. Polismännen rannsakar lägenheten utan att tala om vad de letar efter, och därefter kommer turen till kontoret. De borrar till och med upp bankfacket Seppo Kesti har hos Handelsbanken i Skanstull, trots att han gett dem nycklarna. Häktningstiden varar i femton dagar med fulla restriktioner, alltså utan att han tillåts ha någon kontakt med omvärlden. När han äntligen släpps efter ändlösa förhör där både han själv, hans företag och anställda misstänkliggjorts och pekats ut som grova ekonomiska brottslingar är det en omtumlad men lättad man som åker hem för att fundera. Allt kommer att bli bra. Han har ju ändå inte begått något brott, och så fort Skatteverket får se bokföringspappren kommer de att inse sitt misstag och lägga ner åtalet.
– Det tog några dagar innan jag smälte det. Det gick nog en fem dagar efter det jag släppts innan jag började tänka normalt igen. De frågade inte efter bokföringen, men jag åkte och hämtade den ändå. Jag ville ju visa att jag hade rent mjöl i påsen, berättar Seppo Kesti.
”Ett samhälle bygger på förtroende för systemet” skriver Ekobrottsmyndigheten på sin hemsida där man även menar sig vara ”samhällets fundament”. Ett modigt påstående, men dessvärre ett som rimmar väldigt illa med den malström av anklagelser, tvångsåtgärder, hot och ren och skär förföljelse som skulle drabba Seppo Kesti.

Telefonavlyssning och smygfilmning

Egentligen började det hela redan i december 2006 när valutaväxlingsföretaget X-change i enlighet med bestämmelserna om misstänkt pengatvätt uppmärksammade Ekobrottsmyndigheten på en man som stadigt återkom och gjorde stora kontantuttag, runt 300-400 000 kronor. Denne man, Francesco Lomartire, visade sig vid en kontroll driva Lomartire bygg och transport AB. Spaning gav vid handen att Lomartire bygg och transport var inblandade i omfattande verksamhet utan att ha vare sig lokaler, verktyg eller annan utrustning, och det stod snabbt klart att de misstänkta kontantuttagen gjordes för att täcka svarta löneutbetalningar. Ekobrottsmyndigheten utvidgade då spaningen till att gälla alla som haft kontakt med Lomartire bygg och transport eller dess ägare. Kundbesök filmades, telefonsamtal avlyssnades, och bankkonton gicks igenom, och här fann man bland många andra Seppos bygg och service. 

Ska man ringa polisen?

Seppo Kestis huvudsakliga affärsidé var att ställa upp som tillfällig personalpool åt större byggbolag. De ringde när de behövde folk; snickare, rörmokare, betongarbetare eller andra specialister, och Seppos bygg och service bidrog med personal. Ofta var det bråttom och ofta räckte inte hans egna fjorton anställda till, utan han tvingades i sin tur hyra in underleverantörer med större personalresurser. Sammanlagt rörde det sig om ett femtontal olika bolag, och ett av dessa var, tråkigt nog för Seppo Kesti, Lomartire bygg och transport.
– Jag kontrollerade att underleverantörerna hade f-skattsedel och att de hade avtal med ett finansbolag så att jag skulle vara säker på att de inte hade några större skulder. Vad mer är det jag kan kontrollera? Hur långt ska man dra det? Ska man ringa polisen innan man anlitar någon? Visst är det min skyldighet att kontrollera, men samtidigt måste det ju vara rim och reson i det, menar han.

Dödsstöten för företaget

Seppo Kesti släpptes ur häktet, uppenbarligen därför att polisen ansåg bevisföringen en smula luddig, en åsikt som Skatteverket alltså inte delade, utan betalningssäkrade Seppos bygg och service. Alla bolagets tillgångar låstes, och inte ens Seppo Kesti själv kunde längre komma åt dem. Det är troligen överflödigt att nämna att detta är dödsstöten för vilket företag som helst, och resultatet lät inte heller vänta på sig. Verksamheten tvingas upphöra med omedelbar verkan och efter att ha legat vilande i nära ett år försätter sig Seppos bygg och service AB i april 2008 i konkurs, den enda handling som i det läget längre var möjlig, och dessutom den enda som skulle ge de anställda sina garantilöner. Skatteverket hävdar att betalningssäkringar görs för att hindra skattesmitarna att tömma sina konton, men effekten är snarlik den som användes vid häxerirättegångar under medeltiden. Den misstänkte bands till händer och fötter och slängdes i sjön. Flöt hon var hon en häxa och avrättades, drunknade hon var hon oskyldig, men död likafullt. Ett öde som alltså nu drabbade Seppos bygg och service.

files/content/reportage/seppo-och-skattemyndigheten/Seppnara.jpg

 

Redan bestämt

Att inte längre sitta häktad var för Seppo Kesti naturligtvis en lättnad, men företaget var borrat i sank, och Skatteverket hade absolut inte gett upp kampen. Seppos bygg och service bokföring och kontoutskrifter, vilka alla motsade uppgiften om stora kontantuttag och svart utbetalade löner, var dokumentation Skatteverket menade sig inte ha behov av och endast motvilligt tog emot. Vem som var fifflare och vem som inte var det hade man uppenbarligen redan bestämt.
– Jag fick ringa till skatteutredaren och mer eller mindre tvinga honom att hålla förhör med mig. Det finns fyra olika versioner om vad som framkom i det förhöret, och Skatteverket påstår att alla är riktiga. Inte en enda av de fakturor som finns i revisionsakten kommer från min bokföring. De har blandat ihop fakturor från flera olika firmor. De påstår att jag yrkat avdrag vid tidpunkter då jag inte ens hade f-skattsedel. De har låtit nästan 40 olika utredare hålla på med det här och de får inte ihop det, men Skatteverket behöver inte förklara sig. Vi ska vara lika inför lagen, men vi är inte det, säger Seppo Kesti.
När bolaget betalningssäkrades uppgick de samlade skulderna till endast fyratusen kronor, men Skatteverket tog i ordentligt och betalningssäkrade 1 012 155 kronor och den halva miljon som fanns på företagets skattekonto lade man också beslag på.

Den snarkande advokaten

Seppo Kesti begärde Göteborgsadvokaten Jan Ohlson som försvarare, en jurist han tidigare anlitat, men tilldelas istället en obskyr kollega med det snarlika namnet Jan A Olsen och kontor på en adress närliggande Jan Ohlsons. En slump? Klart är i varje fall att Jan A Olsen anar både morgonluft och pengar. Ett skattemål av den här digniteten är värt åtskilliga kronor i en annars stillsam advokatpraktik. Själv är han så stillsam att han somnar under förhören på Ekobrottsmyndigheten.
– Det finns ljudinspelningar på att han snarkar, berättar Seppo Kesti torrt.
Han begär att Jan A Olsen ska entledigas, men denne vägrar släppa taget om kassakon, vilket innebär att Seppo Kesti nu befinner sig i den föga avundsvärda situationen att han inte bara har Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten mot sig, utan även sin egen försvarsadvokat. Det kostar skattebetalarna nära 90 000 kronor att bli av med Jan A Olsen som påstår att han, även sedan han blivit informerad om att han kommer att ersättas av Carl-Johan Malmberg, tillbringat 91 timmar med att läsa in förundersökningsprotokollet.

files/content/reportage/seppo-och-skattemyndigheten/Seppoinne.jpg

Skatteverket får bakläxa

Målet mot Francesco Lomartire och hans nio medåtalade, däribland Seppo Kesti, kommer upp i Stockholms tingsrätt i december 2007. Åklagaren menar att de alla borde sättas bakom lås och bom, och tingsrätten konstaterar lakoniskt att ”kraven på bevisningens styrka inom skatteprocesser är inte lika entydigt fastslaget i lagstiftning eller praxis som när det handlar om brottmålsprocesser”. Trots detta frikänns Seppo Kesti och ytterligare två andra helt från misstankarna om grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. Ironiskt nog är det skatterevisorerna själva, Lars Fredén och Björn Wärlegård, som pratar bredvid mun och under ed erkänner upprepade felsteg. Tingsrätten tvingas i domen anmärka ”att vissa utredningsåtgärder, som har avgörande betydelse för såväl den tilltalade som åklagaren, inte vidtagits vid skatterevisionen”. Bland annat har man struntat i de tidssedlar som skulle visat om Seppo Kestis inhyrda personal verkligen arbetat de timmar som sagts. Man har dessutom haft stora svårigheter att förklara hur Seppo Kesti skulle burit sig åt för att administrera de 158 svartanställda Skatteverket påstår att han haft. Då har ändå rättegången varat i tio dagar.

Farsen går vidare

För Seppo Kesti blev glädjen över frikännandet kortvarig. Innan han ens hunnit ut ur tingsrättens lokaler får han veta att Skatteverket kommer att överklaga. Rättsväsendets kvarnar fortsätter alltså mala. Seppo Kesti, som trots den friande domen därmed ännu inte är frikänd, tvingas lägga företagardrömmarna på hyllan och blir arbetslös och sedan sjukskriven. Inte förrän 2009 tar Hovrätten upp ärendet, och efter en sju dagar lång rättegång kommer så domen den 21 april, som återigen frikänner Seppo Kesti från alla anklagelser och dessutom sänker straffet för de som tidigare fällts, inklusive Francesco Lomartire. Här borde affären rimligen varit slut, men Skatteverket vill annorlunda och upptaxerar Seppo Kesti med tre miljoner kronor och hans numera avsomnade bolag med 15 miljoner, pengar man menar att han trots de två friande domarna ändå skulle myglat till sig svart. Ersättningen på 13 000 kronor han fått för att ha suttit oskyldigt häktad framstår som löjlig i sammanhanget.

Frikänd utan att bli fri

Efter att Kammarrätten satt ned Seppo Kestis påhittade skatteskuld med hälften ligger ärendet nu hos Högsta Förvaltningsdomstolen som ännu inte lämnat prövningstillstånd, någonting som bara sker i ungefär två procent av alla fall. Det har nu gått nära fem år sedan den där morgonen då polisen knackade på dörren. Inget brott har kunnat läggas Seppo Kesti till last, han har tvärtom blivit frikänd i två skilda rättsinstanser, och ändå är det långt ifrån säkert att han någonsin får upprättelse. Preskriberingstiden närmar sig, och en neutral betraktare har svårt att värja sig från tanken att detta är precis vad myndigheterna vill.
– För vår del är det här ärendet avklarat, säger skatteintendent Göran Pettersson i Örebro. Det är han som i egenskap av processförare haft det yttersta ansvaret för drivandet av åtalet mot Seppo Kesti, och tonen han använder gör klart att han anser det skedda vara småsaker och att det inte finns någon som helst anledning till att titta närmare på det. När ärendet väl preskriberats finns heller ingen anledning att titta närmare på Skatteverkets arbetsmetoder eller moral, och Seppo Kesti kommer i slutändan att förlora trots att han bevisligen varit oskyldig.

Ämnesord Reportage

Petter Inedahl

Maila:

Kommentarer

Kommentar från Abbe HASSOUN

När skatteverket anfaller. Av Elias MELKI

Kommentar från Anne Johannesdotter

Välkommen! Mvh e.a

Kommentar från Åke Grönberg

Jag och många andra företagare skriver under på att skatteverket inte har lagenliga metoder mot oss företagare. Jag själv har blivit oskyldigt dömd därför att mina underleverantörer
inte har skött sig. jag kollade att de hade F-skattesedel oc ringde till Skatteverket och frågade om det var ok att anlita dessa företag och fick ok. jg hade sjläv fungerande bokföring. Jag betalade skatt och skattetillägg och trodde att saken skulle vara slutagerad. Men jag blev dömd för företrädareansvar 2,6 miljoner sedan blev jag dömd till fängelse i 14 månader samt Näringsförbud i 5 år. Ändå säger myndigheterna att jag inte är dubbelbestraffad. Jag har klagat till EU och väntar på svar.M.V.H. Åke Grönberg

Kommentar från hans J

detta är ju för jävligt själv blivit utsatt för precis det samma då SKM anser mej varit arbetsgivare trots att jag alldrig haft ngn anställd försatt i konkurs mot mitt nekande
hög tid att byta ut dessa apor hos skatteverket och anställa riktiga människor som följer lagen såsom den ska följas i dag 9 år efter e jag fortfarande skylldig dryga halv miljon jag alldrig tjänat DÅRSKAP är vad det är
förstår mkt väl hur dåligt denne man mår
höj era röster för ett rättvist sammhälle.

tack för ordet..hans

Lägg till en kommentar

Reportage

Skottsäkert

Skottsäkra västar, eller skyddsvästar, som proffsen kallar dem, är ett nödvändigt ont i många yrken. Soldater, poliser och livvakter har länge förknippats med dessa plagg. I takt med att samhällsklimatet blivit hårdare och skjutvapnen mer lättåtkomliga har de spridit sig till dörrvakter och väktare. Idag börjar skyddsvästar bli vanliga även i branscher där man för bara ett par år sedan skulle skrattat åt dem. 

De gräver guld

Rånen mot butiker som säljer guldsmycken, klockor och liknande ökar drastiskt. Varför har det blivit så?
– För att det är så enkelt och så liten chans att åka fast, säger en av dem som utför rånen.

Det är guld som gäller

Rånarnas nya måltavla

Rånarna har bara bytt måltavla. När säkerhetsgraden höjs på banker och värdetransporter riktas vapnen istället mot guld-, ur- och juvelerarbutiker. Det är de som får betala priset för polisens storsatsningar mot bankrån, ett pris som många gånger är högt.

Clark Olofsson med gisslan i bankvalvet

Stockholmssyndromet

Den 23 augusti 1973 kliver en beväpnad man in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm. Han tar fyra bankanställda som gisslan. De följande sex dygnen utspelar sig ett gisslandrama som myntar ett nytt begrepp: Stockholmssyndromet.

Kämpaglöd. Trots att Karin Qvist-Wilsons utsikter att få rätt mot en internationell storbank är små, vägrar hon ge upp.  Foto: Petter Inedahl

Riggade affärer

Det såg lovande ut. Dagens Industris kände analytiker Ingemar Carlsson stod värd för mötet, och en rad frestande investeringsförslag presenterades. Kunder flockades, affärer sattes igång. Några veckor senare var alla pengar spårlöst försvunna, och Karin Qvist-Wilson hade förlorat så gott som allt hon ägde. Det kunde varit ett utslag av börsens nyckfullhet, men handlade i själva verket om organiserad svindel.

En lockande skylt? AB Stadsholmens styrelse består nästan uteslutande av politiker. Kanske några av dem snart bor i Stora Mejtens gränd.

Hyresvärden du inte vill ha

Carl-Anton i Vita Bergen var ett begrepp för en hel generation, kanske två. Från 1960-talet fram till 2011, då allmännyttiga bostadsföretaget Stadsholmen slängde ut honom. Nu har man dessutom börjat dra åt tumskruvarna för resten av de mångåriga hyresgästerna i skenbara söderidyllen Stora Mejtens gränd. 

Jonas Bergdahl

Massivt polistillslag mot Mongols

I dag på morgon slog polisen till mot Mongols MC på flera platser i landet. Kommissarie Lars Byström på länskriminalen i Stockholm bekräftar att man har gjort tillslag mot Mongols men vill inte närmare gå in på vilka platser eller personer som var berörda.

Maffiakonferensen

Några minuter i nio, dyker det upp två män på Club Napoli i kvarteret Forcella i Neapel. De bär motorcykelhjälmar som täcker deras ansikten. De går rakt fram till Giovanni Giuliano som står och spelar biljard och skjuter honom med fyra skott i ansiktet.

Tomas Lappalainen

Tomas Lappalainen

Frågan är om det finns någon, utanför Italien, som vet och kan mer om italiensk maffia än journalisten och författaren Tomas Lappalainen? När jag för många år sedan läste den första boken, Maffia, slog det mig att det var första gången jag läste en faktabok om grov organiserad brottslighet där författaren aldrig landade i något som liknade pojkboksäventyr.
Samma sak med nästa bok, Camorra. Och den senaste, Ndrangheta.
Lappalainen har förmågan till analys och kunskapen att ge läsaren bakgrund - och därmed förståelse. Det blir en viss logik i vendettorna och mördandet.