All makt åt polisen

2018-08-20

Polismyndigheten är en myndighet med en dysfunktionell organisation som skapats på ett sätt som gör den näst intill omöjlig för det mesta polisarbetet. Myndigheten har kommit att bli en myndighet bestående av byråkrater, administratörer, all-vetare av olika slag, chefer och massor av olika större eller mindre enheter. Men blir det bättre av att polisen får mer makt?

   Poliser som gör polisarbete är i minoritet, en bristvara och genom numerären blir resultatet därefter.

   Hur polisen organiserats är i detalj en väl förborgad hemlighet där myndigheten hänvisar till rikets säkerhet för att slippa visa ett detaljerat organisationsschema. En av den forne rikspolischefens (Dan Eliassons) sista målsättningar var att försöka se till så hälften av poliserna ska arbeta i lokalpolisområdena.

   Brottsligheten är nästan uteslutande en lokal företeelse, statistiskt säkerligen minst 90–95 %, men den ska utredas och bekämpas av långt mindre än halva poliskåren.  Under ett antal år har polisen statistiskt sett gått kräftgång och de flesta polisiära resultaten har minskat. Statistiken talar här ett tydligt språk.

   Nu, i de senaste två offentliggjorda tabellerna över utredningsstatistik, har det dock vänt och enligt Mats Löfving har polisen lyckats vända kurvan och är på rätt väg. Att i detalj penetrera detta är omöjligt eftersom varje fråga besvaras med ”nu blir det bara bättre”. (Statistiken för första halvåret, 2018, offentliggörs inte förrän i mitten av september, alltså strax efter valet. En slump?)

   Vad han inte säger är att den statistiska uppgången nästan helt handlar om de så kallade självuppklarade brotten. Självuppklarade brott är brott som knappast kräver någon utredning utan de är klara i och med att en polis färdigställer en rapport. De brott som kräver utredning går fortfarande kräftgång.

   Nu verkar det dock som om statsmakterna börjat förstå att polismyndighetens organisation inte är fullkomlig utan behöver en liten knuff på vägen för att kunna vända utredningsresultaten.

   Vad göra för att vända den negativa trenden hos polisen? Ja, man gör inte vad man kan förvänta sig för att få till en bättring. Det naturligaste vore väl att göra en översyn och revidera polisorganisationen så fler poliser får göra polisjobb och färre poliser slipper sitta och stämpla nollor i byråkratins olika palats. Denna lösning kanske är alltför enkel, för praktisk och för radikal och blir således inte aktuell.

   Trots en kritisk uppfattning om Ebba Busch Thor gjorde hon avtryck när hon medgav att KD i samband med en omröstning, i riksdagen, tog ett felbeslut som hon numer ångrar och gärna skulle vilja ha ogjort. Detta var uppfriskande och jag hoppas att politikerna i större utsträckning kunde säga att det enhälliga beslut som regering och riksdag, tog när polisen senaste om organisation klubbades, blev fel. Tänk om politikerna kunde ha den stake som krävs för att säga och åtgärda detta.

   Statsmakterna beslutar i stället om ett antal olika undersökningar där slutresultatet skall ge mer (all?) makt åt polisen utan tidsödande prövningar till rättssäkerhetens fromma.

   Det föreslås att polisen skall få använda allt överskottsmaterial från olika hemliga utredningsåtgärder. Här förvånas jag lite ironiskt över att steget inte tas fullt ut och låta polisen själva besluta om dessa olika hemliga tvångsåtgärder.

   Här finns ju inom polisen en uppsjö av jurister som kan pröva detta i stället för att slösa tid med åklagare och tingsrätt. Dessutom används ju redan nu det mesta överskottsmaterialet.

   Det föreslås att polisen själva ska få bestämma om dolda och öppna övervakningskameror på olika platser (?) i samhället. Här har tidigare både länsstyrelse och Datainspektionen varit inblandade i beslutsgången och det är tydligen bara slöseri med tid för en hårt pressad poliskår.

   Det föreslås också att polisen mer generellt ska kunna muddra människor och undersöka deras fordon i jakt på vapen.

   Polisen har redan börjat masstopsa Sveriges befolkning och det står väl inte på förrän det kommer beslut om att dessa DNA-profiler också får sparas för framtida behov.

   Det pågår diskussioner om hur heligt PKU-registret är men det står väl inte på förrän också detta register ska få användas.

   Det är uppenbart att rättssäkerheten håller på att sättas ur spel och att målet är att effektivisera de få poliser som arbetar med polisarbete så lejonparten av landets poliser kan pyssla med det som är ”viktigt för verksamheten”. 

   Det pågår säkerligen fler utredningar där målet är att underlätta för den polisiära minoritet som gör polisarbetet.

   Den tekniska utvecklingen strävar åt samma håll och jag förstår inte varför ”fartkamerorna” bara mäter hastigheten. Genom registreringsnummer borde kunna utläsas om fordonet är skattat, besiktat, försäkrat och eventuella fordonsbrister samt om föraren har körkort.

   Föraren borde kunna identifieras genom dataprogram med ansiktsigenkänning. Om det därutöver införs ett strikt ägaransvar minskar problemen ytterligare och de få trafikpoliser som finns kvar kan få pyssla med något viktigare, till exempel trafikstatistik. (OBS mycket allvar och lite ironi eller tvärtom.)

   Är det så här framtiden ska få bli bara för att poliserna inte får arbeta som poliser i rätt forum i en därtill anpassad organisation?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.