En applåd till våra duktiga politiker

2018-09-18

Alliansen och vänstersidan förtjänar en gemensam applåd. Oavsett vem som har styrt landet så har de lyckats alldeles förträffligt. Sverige har haft (och har) en strålande utveckling. Nu klättrar vi från plats fjorton till plats sju i FN:s välståndsliga. Den som vill röra om i grytan måste vara djupt okunnig om världen eller genuint korkad.

   Enligt Global Age Watch finns det inget annat land i världen där man behandlar äldre människor bättre än i Sverige. Om du tvekar på att det är sant så besök kommunala äldreboenden i vilket annat icke-nordiskt land som helst för att ta dig en titt.

   Enligt Gini coefficent finns det inget annat land i världen där man har en mer jämlik fördelning av inkomster än i Sverige.

   Enligt Gender Gap Index är vi ett av de länder i världen med högst grad av jämlikhet. Det har pendlat lite de senaste åren mellan plats fyra och plats fem, men internationellt sett är vi ett land med stor jämlikhet.

   I Social Progress Index är vi topprankade. Vi är i topp fem vad gäller BCG:s Global Inovation Index.

   Vi toppar listor över konkurrenskraft och över mest transparenta myndighetsutövande. Vi tillhör de länder i världen med minst korruption. Vi ligger på första plats i pressfrihetsindex. Vi ligger i topposition när det gäller bästa land att vara förälder i. Vi kommer i topp på lyckoundersökningar.

   En sak är vi däremot unikt dåliga på. Tillsammans med England och Tyskland tillhör vi de länder där unga människor allra mest sällan pratar om politik med sina föräldrar. Färre än 10% av svenska 15-åringar pratar varje vecka med sina föräldrar om politik eller samhällsfrågor.

   Det är nog så att vi precis som de flesta söndercurlade och bortskämda människor har tagit vårt välstånd för givet.

   I Sverige gnäller vi när tåget är fem minuter försenat, när pumptvålen är slut på den välstädade gratistoaletten eller när skolmaten som serveras utan kostnad är lite dåligt kryddad.

   Människor som har kommit till vårt land från krig och förföljelse ser det på ett annat sätt. I en artikel i SVD uppmärksammades det att valdeltagandet var som lägst i Zlatans gamla uppväxtområde i Rosengård. En man som intervjuades berättade att han röstade på sossarna men att det för honom inte spelar så stor roll om det blir S eller M som bestämmer. Det viktiga är att det inte är krig här.

   Att många människor i utsatta områden röstar på Socialdemokraterna handlar nog i ganska stor utsträckning om att de gillar Sverige och att de inte vill sabba något som funkar. Det är egentligen inte ett parti de röstar på, utan ett land.

   Till skillnad från de som kallar sig Sverigevänner så tror de på vårt land. Till skillnad från de som kallar sig Sverigevänner så är de Sverigevänner.

   Jag tror att Sverigedemokraternas valframgångar på andra platser beror på att många människor är rasister. Jag tror också att det beror på att många människor är okunniga och bortskämda. Jag tror också att det beror på att många människor saknar omvärldsuppfattning. De har gått på myten om en svensk systemkollaps där vi måste segra eller dö.

   Det är inte särskilt konstigt att Sverigedemokraterna får väldigt få röster från våra utlandssvenskar. De bor i andra länder och kan med det perspektivet se att de sju demokratiska partierna har gjort ett bra jobb med att bygga detta land till den framgångshistoria det är.

   Visst finns det saker som inte är bra. Visst har vi utmaningar och problem. Att klyftorna mellan de som har mest och de som har minst har tillåtits att växa ohejdat i snart fyrtio år har lett till att landet på många sätt har slitits isär. Det är svårt att glädjas åt framgång om man själv inte får ta del av den.

   Bostadssegregationen leder till att arbetslösheten och brottsligheten blir större i vissa områden än andra. På platser där människor känner sig bortglömda och inte ser en framtid inom den vanliga arbetsmarknaden finns det alltid en kriminell arbetsmarknad som välkomnar oss oavsett bakgrund eller utbildning. Vi måste göra vad vi kan för att hålla människor borta ifrån den.

   Jag önskar mig inte politiker som agerar klämkäcka allsångsledare i väntan på att få ett småhus uppkallat efter sig, men jag önskar att vi alla sträcker på oss en smula. Om inga av de tidigare nämnda topplaceringarna imponerat på dig så kan jag berätta att Sverige, enligt Slate.com, har högst andel Heavy Metal-band per invånare. Det du!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.