Några tankar om tiggeriförbud från Sveriges elakaste skribent

2018-09-24

Tiggeriförbud är kortfattat uttryckt tanken att man hjälper människor om man först tar ifrån dem deras möjlighet att arbeta och sedan också förbjuder dem att få in pengar på andra sätt.

   Synlig fattigdom provocerar alltid den som har i överflöd. Att tiggarna ofta placerar sig utanför våra konsumtionstempel gör inte saken bättre. Vi gillar inte att påminnas om att det samhälle vi har skapat är orättvist. En del föreslår därför tiggeriförbud.

   Det huvudsakliga argumentet för ett införande av tiggeriförbud är detsamma som det huvudsakliga argumentet för införande av kepsförbud i skolan: Det ser inte bra ut!

   De huvudsakliga argumenten mot tiggeriförbud är följande:

  • Det funkar inte. Tiggarna försvinner från gatorna men deras fattigdom blir inte avhjälpt.
  • De som tigger önskar sig inte själva ett förbud. Man påstår sig alltså veta bättre om vad som är bra för människor än vad de själva vet.
  • De som arbetar med utsatta människor, till exempel Stadsmissionen och liknande, tror aldrig någonsin att förbud skulle hjälpa.
  • Om tiggeri förbjöds skulle det vara svårare att hjälpa människor som behöver hjälp eftersom de inte blir lika synliga.
  • När man införde tiggeriförbud i Danmark så ökade den övriga kriminaliteten.
  • Ligor som utnyttjar tiggare kan aldrig bli stora ändå eftersom det är en dålig affärsidé. En tiggare får i genomsnitt 150 kronor om dagen i Stockholm. Alla som tror på marknadsekonomins lagar måste inse att det är betydligt mer lönsamt för kriminella ligor att syssla med narkotika, trafficking eller annan illegal verksamhet.
  • Utnyttjande av tiggare är redan kriminaliserat.
  • Förbudssamhällen blir alltid auktoritära och obehagliga att leva i. Varje förbud öppnar upp för införandet av ett nytt förbud.

    I torsdags medverkade jag i debattprogrammet Opinion på SVT. Jag debatterade där med den moderata kommunpolitikern Ann Heberlein.

   Debatten utgick från en av mina krönikor där jag pekar på att det allt hårdare debattklimatet där politiker gör poänger av att ge sig på utsatta människor från olika religiösa och etniska minoriteter kan få obehagliga konsekvenser.

   Om människor utmålas som problem istället för att ses som människor så finns alltid risken att någon ser det som sin uppgift att lösa problemet på ett handfast sätt.

   Som barnen som slog ihjäl EU-migranten Gica. De lever inte i ett åsiktsfritt vakuum. Givetvis har de, liksom alla andra, tagit del av vuxenvärldens hårda ord mot tiggare, muslimer och invandrare.

   Givetvis inte genom att ha lusläst alla ledartexter av Ivar Arpi. De fina salongernas smygrasister befattar sig inte gärna med de lite folkligare smygrasisterna – men de är en del av samma samtalsklimat.

   Jag har varit med i Opinion live en gång tidigare. Då handlade debatten om skolfrågor och jag hade bjudits in eftersom jag arbetat som lärare i sjutton år och har varit engagerad i skolutvecklingsprojekt och i skoldebatten.

   Den gången fick jag prata i trettio sekunder ungefär och efteråt rasade bland annat Hanif Bali, Tino Sanandaji och Rebecka Weidmo Uvell. Hur kunde egentligen SVT låta en välkänd ”vänsterextremist” få taltid? 

   I kommentarerna på deras Facebooktrådar kunde jag läsa att jag borde klippa mig, tvätta mig och stryka min skjorta och en hel del annat. Det påstods till exempel att jag var trippelmördare på frigång för att sprida kommunistpropaganda åt SVT. Så pass extrema var dock inte alla. De flesta menade bara att jag var ful och korkad.

   Så den här gången hade jag klippt mig, strukit skjortan och till och med tvättat mig. Korkad tänkte jag fortsätta vara. För alla som står till vänster om avgrundsmoderater uppfattas ändå alltid som korkade av en viss sorts människor.

   Debatten stod alltså den här gången mellan mig och Ann Heberlein. Vi ställdes upp på varsin sida av slaktbordet och showen kunde börja.

   Jag hann knappt beskriva min tes om kopplingen mellan det retoriska hatet och ökningen av hatbrott förrän jag först av programledaren och sedan av Ann Heberlein bemöttes med det klassiska ”men du då”-argumentet. Hur kan jag kritisera de hårda orden mot människor från etniska och religiösa minoriteter om jag själv raljerar om högerpopulister och rasister?

   Ann Heberlein hävdade att jag var Sveriges elakaste skribent, eller i alla fall topp tio, och att jag var ”en elak människa”. Hon berättade att jag hade skrivit fruktansvärda saker om henne.

   Programledaren Belinda Olsson tolkade det som att vi inte tyckte om varandra. Jag tolkade det som att Ann Heberlein inte tyckte om mig.

   Jag har skrivit en del om Ann Heberlein. Det har varit ganska raka och tydliga saker. Ibland lite raljerande, men det har i min värld varit välförtjänta slängar. Efter att ha gått igenom allt jag skrivit om henne (det är inte särskilt mycket) så kan jag inte riktigt fatta vad det är som gjort henne så upprörd.

   I en tråd på Flashback hittar jag ett inlägg från någon som efter programmet har försökt ta reda på samma sak. Vad ligger egentligen bakom Heberleins utspel om min elakhet? Så här skriver denna person:

”Vad är det för förskräckliga saker som Ann Heberlein menar att Andreas Magnusson skrivit om henne? När jag googlar hittar jag framförallt krönikor från Magasinet Paragraf där han sagt att hon är långt åt höger, ordet ”radikaliserad” nämns också (det andra jag hittar är ett twitterinlägg där Heberlein kallar Magnusson ”kommunist” för att han kallar henne radikaliserad). Men inte något så mycket värre än så. Är det verkligen så att hon kandiderar för Moderaterna, och sedan säger att en person är en ”elak människa” för att han kallar henne högervriden?”

   Ögna gärna själv igenom alla texter på Paragraf som taggats med ”Ann Heberlein”. Där finns allt jag någonsin skrivit om henne. Fundera sedan över om det är tillräckligt för att ens platsa på topp 100-listan i elakhet.

   Nåväl, istället för att bemöta eller komma med personangrepp ville jag prata om konsekvenser av ett samhälle där språket blir allt hårdare och Ann Heberlein ville prata om hur elak jag var och hur snällt det var med tiggeriförbud. Det fanns väl en taktik i det antar jag.

   Hon berättade omgående att hon tyckte att min tes var motbjudande – att det var osmakligt att göra politiska poänger av ett fruktansvärt mord. En minut senare gjorde hon själv en politisk poäng när hon sa:

”Däremot menar jag att detta som har hänt är ytterligare ett gott argument för att förbjuda tiggeri i Sverige.”

   Det är lätt att häpna över inkonsekvensen. Antingen tycker hon alltså att den egna argumentationen är motbjudande eller så tycker hon bara att det är motbjudande när någon gör politiska poänger som hon själv inte håller med om. 

   Jag kommer även fortsättningsvis att reagera på hatiska utspel och logiska inkonsekvenser från dem som aktivt arbetar för ett kallare och mindre mänskligt Sverige. Om det ger mig epitetet ”Sveriges elakaste skribent” så är det något jag kan leva med.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.