Debatt

Thabo Motsieloa

SD tog över folkhemsidén – var gick Socialdemokratin vilse…

Av Para§rafs Redaktion 2019-06-06

Socialdemokratin växte fram när Sverige var ett land präglat av stora klasskillnader och där de som stod på botten verkligen led följderna av att tillhöra Europas allra fattigaste. Det är inte så länge sedan men minnet är kort och dagens socialdemokrater misslyckas allt som oftast med att bottna i sina förfäders kall.

   Kampen hade många dimensioner där ekonomin var central men där också en kollektiv tanke förhärskade. Vi är ett samhälle och ska ta hand om varandra, även de som inte har förmåga till egen försörjning. Det var inte en privatsak att man hade ett funktionsnedsatt barn eller hade råkat ut för en arbetsplatsolycka.

   Här hade samhället en viktig roll att spela. I välfärdssamhället skulle vi solidariskt och efter förmåga bidra till allas lycka och välgång. Det låter som ingressen till en Astrid Lindgren-saga och i många avseenden så börjar det idag framstå som just det, bara det och inget annat.

   På område efter område har man övergett grundidén. Makten som förtrycker är inte längre herrar med plommonstop och damer i krinolin. Det är staten självt… Hur många har inte upplevt det omöjliga i att få rätt mot Försäkringskassan till exempel.

   Institutioner som byggts upp för oss har blivit våra huvudmotståndare. Istället för att fångas upp när man faller så kränks man genom att bli ifrågasatt när hjälpen behövs som mest. Att med läkarintyg i handen och huvudet under armen få besked att man är arbetsför är en kränkning många vittnat om. Det var ju inte så det var tänkt från början – hur kunde det bli så här?

   Ja, som det huvudsakligen statsbärande partiet under de sista hundra åren så måste just Socialdemokratin granskas.

   Många av de paroller de utvecklat och fört fram har nu tagits över av Sverigedemokraterna. Det är dags att sluta spela förvånad över varför så många inom LO kollektivet flyr över från S till SD. Folkhemstanken som är djupt grundad i svenskheten har väckts till nytt liv via SD. De nya sossarna har förlorat sig i en blandning av gamla modeller och nyliberalt trams.

   Innan valet var det två stora frågor som levde starkt i samtalet på sociala medier och som partierna ägnade en hel del tid att diskutera:

1) Invandring/flyktingpolitik/integration

2) Brott/straff/gängkriminalitet

   Genom att spela ned sambandet mellan dessa har socialdemokratin, vänstern och mittfältet kommit att betraktas som naiva. Värre än så, man framstår som medvetet verklighetsfrämmande. I ett försök att lägga en värmande filt kring oss stackare som kommer från annat land har man bundit oss en törnekrans istället.

   Det är våra (blattarnas) möjligheter som urholkas av att man inte tar frågorna på större allvar. För med handen på hjärtat, idag är det fisljummet. Debatten i frågorna har i det närmaste dött ut.

   En katastrofliknande situation har normaliserats men under ytan sjuder det. För alla som bor, verkar i segregerade områden vet att de är övergivna. Deras barn är inte lika mycket värda.

   Det var 98% män som föll offer för dödliga skjutningar 2018 och det är inte djärvt att påstå att övervikten av såväl offer som gärningsperson i majoriteten av fallen har namn som inte är klassiskt svensk klingande.

   Deras öden drivs av en situation som är ohållbar. Varför skulle de annars ge sig in i en dödskult (gängen)? Unga män kannibaliserar på varandra för att få makt, prestige och respekt i ett dödligt spel som drivs av rädsla.

   Många gör som jag gjorde, man flyttar därifrån så fort man kan, om man kan och hoppas att man sluppit dra på sig skit som kommer att hemsöka en längre fram i livet. Gamla polare som behöver hjälp, syskon som sitter i skiten. Verksamhet som är kvar och drivs i området. (Jag syftar på de sex åren jag bodde på Malmvägen i Sollentuna).

   Men de som blir kvar och som skulle kunna utveckla området har bara en garanti och det är att det kommer fler som precis som de själva behöver ställa ned packningen, ta ett djupt andetag, orientera sig i den nya miljön, förstå spelreglerna, handleda sina eventuella barn, lära sig språket, bygga på sin utbildning, söka jobb och sedan hokus pokus bli en redbar svensk.

   Detta är en Herkulisk uppgift som ständigt underskattas. Det är dock många som klarar den. Men de tigs ihjäl! Melodifestivalen och fotbollsallsvenskan är blattarnas ’Time 2 Shine’ men alla dessa framgångsexempel som jag springer på dagligen, de får liksom inte vara med. De som skulle kunna spela en central roll i den nya svenska identiteten.

   Sverige har idag 2 500 000 individer som antingen själva är eller har den ena eller båda föräldrarna födda utomlands. Det är 25 % av befolkningen. Det är säkert en ganska ung del av befolkningen men den växer snabbt och de kommer att använda sin rösträtt.

   De kommer att kräva samma trygghet som det blonda Sverige kräver och de vet exakt vad det handlar om för de har nervtrådar som sträcker sig ut till miljonprogrammens problemområden.

   Så varför misslyckas sossarna (och mittenpartierna) med att hantera frågan? ’Only God knows’ men här följer lite tankar kring problemet. Texten är ursprungligen skriven för Facebook:

   ”Systemet” är så skapt med allianser och block att när man väl har nått en substantiell maktposition så har man blivit en taktiker snarare än visionär!

   Media förstärker bilden av taktiskt rävspel. En vanlig fråga som Knutsson och hans kollegor ställer är: Hur ska partiet locka fler väljare? Inte, vilka väljare är intresserade av partiets ideologi?

   Här har de partier som i vardagslag kallas extrema förtjänat sitt epitet genom att inte lika lättvindigt kompromissa bort ideologin de fötts ur! I tider av oreda och identitetskris är det troligt att de framstår som mer trovärdiga och det är väl det vi ser just nu! Karriärister har befolkat de etablerade partierna och ideologer befolkar de mindre salongsfähiga!

   Etablissemanget försöker skrämma folk med att kalla dem populister men det får motsatt effekt! Man definierar sig som en elit genom att använda elitens utestängande vokabulär! Människor är rädda för att bli frånkopplade. Vad hände med folkhemmet?

   Nyliberalismen skapade ett välstånd för alla som stått välrustade på arbetsmarknaden… man har jobbat hårt för att duglighet ska löna sig. Men vad händer när branscher dör? Jobb automatiseras? Produktion flyttar till låglöneländer? Billigare arbetskraft flyttar hit?

   I det nya samhällskontraktet tar medborgaren smällen. Du ska vara anställningsbar och för att du ska vara skarp tar vi bort så mycket stödfunktioner som möjligt! Hungrig varg jagar bäst… Men många vargar hänger inte med längre.

   Arbetsmarknaden har blivit alltmer krävande. Jobben kräver mer kunskapsinnehåll och det är inte alla som når upp till kraven. Eller som tröttas ut av att kraven ständigt förändras. Har vi svårt att hantera strukturen så är det inte strukturens fel… Det är i det läget samhället flyr sitt ansvar genom att sätta diagnoser på människor!

   Den lavinartade ökningen av ’misfits’ kan bara bero på samhällets ändrade krav, inte människans degenerering! Förändringen har skett på mindre än 20–30 år.

   Socialdemokraterna har inte lyckats leverera en uppgraderad lösning på hur alla ska känna sig delaktiga i samhället! Sverigedemokraterna är bärare av den nya folkhemstanken…

   Eliten ryggar och rynkar på näsan! Där står de som inte riktigt hängt med i svängarna, de som utsätts för den mördande konkurrensen om enkla jobb. De som inte går runt med feta avgångsvederlag och pensioner. De som kanar längre och längre ut mot avgrunden utan att någon kastar ut en livlina för att hjälpa till…

   De vill se en ny gemenskap. De vill se ett inkluderande samhälle. De vill känna att det arbete och det engagemang de lagt in ska berättiga… men de känner sig övergivna! Om inte de etablerade partierna slutar käka snittar o dricka rosé med uteslutande lobbyister så kommer man att få betala priset vid valurnorna.

   Det som hände i USA med Donald Trump var att han såg majoritetssamhället frustration och blev antietablissemang! Att isolera sig som Daniel Suhonen på Aftonbladets ledarsida beskriver är bara ett utdraget självmord.

   Frågan är… kan de etablerade partierna på ett trovärdigt sätt adressera dagens utmaningar? Hittills har man visat ett obstinat ointresse för frågor folket diskuterar. De som tar dessa frågor på allvar kallar man populister! Snart blir det ett statusuttryck istället. Något man är stolt över att kalla sig. Man uttrycker vad människor känner och vill på ett sätt som de kan begripa och som inte stänger dem ute… lång text men så här snurrar det i mitt huvud just nu!

 

Av Thabo Motsieloa

 


   Thabo Motsieloa 57 år, rötter i Sydafrika gjort resan från orten till Södermalms hipsterkvarter via dörrvaktande, kampsportande, journalistik med förkärlek Krim och samhälle. Senast var det Brottscentralen, och Cold Case Sverige.

Thabo arbetar idag som moderator, journalist och programledare. Han är därtill något av en kampsportslegend.

En mer utförlig presentation finns att ta del av här: www.thabo.se

 

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.