Utsikten är i alla fall fängslande

   Kriminalvården målar upp en vision om en rehabiliteringstid, men det är just bara en vision, en vision om att man ska komma ut ”fixad”. Vi har aldrig motarbetats så mycket av en myndighet. För oss liknar det mer en sekt.

   I broschyren, Bättre ut – Kriminalvårdens vision och värdegrund, går det att läsa om vad det finns för möjligheter att få studera och utbilda sig inom olika yrken samt om olika program för att bli människa igen. PRISA KRIMINALVÅRDEN FÖR DESS HELANDE KRAFT.

   Men få av våra frågor blir besvarade och man bryts lätt ner av ologiska motiveringar om att man äventyrar säkerheten med sina brev till samhället, med sina frågor och samtal för att återuppta ens liv och komma åter till samhället.

   Sedan kommer avslagen på ens samtal och besök som på parad – och ingen festlig sådan. Viktiga frågor om utslussningsåtgärder är till exempel sådana som aldrig besvaras. Man får höra att det är individuellt, men inget i hur man behandlas eller bedöms är särskilt individuellt. Det ligger en till last om man inte har missbruksproblem eller psykisk ohälsa, för fel måste hittas. Många inom verket arbetar hårt för att försöka ge svar och hjälp, men ofta – alltför ofta – kommer de åter med beskedet att regelverket inte tillåter det.

   Ibland är vår största rädsla att regelverket dömer ut oss och tycker att vi redan har levt våra liv, så vi förväntar oss inget mer. Vi borde inte behöva känna att vi måste utmana en hel myndighet för att bli sedda. Många av oss har gjort en kriminell handling, men vi behöver inte vara kriminella personer. Vi är redo och i behov av stöd från Kriminalvården för att ta oss upp igen för att få leva ett värdigt liv. Men är Kriminalvården redo att räcka fram den hand som vi oroligt sträcker oss efter. Vi vill leva i framtiden och inte i skuggorna.

Elisabeth Unanue & Katarina Svärd