Knutby del 9: Sektsjuk

– Jag tordes inte berätta om Åsa Waldaus roll i brotten, för jag fruktade att min dotter i så fall skulle dö. Åsa hade hotat mig med det, säger Helge Fossmo.

Av Dick Sundevall

files/content/knutbybilagan/AsaW_iTV2.png

 ”Jesu brud” – Åsa Waldau

Helge Fossmo har fått vår artikelserie om Knutbyhaveriet utskriven och har gått igenom de olika artiklarna. Han har invändningar här och där som rör påståenden, direkt eller indirekt, om hur aktiv han skulle ha varit i den här mordhistorien. Han hävdar att han inte alls haft en så aktiv roll i vad som hände, som vi här och där framställt det i våra artiklar. Men understryker samtidigt han vad han sagt till mig vid tidigare samtal:

– Jag påstår inte att jag är oskyldig, men att jag är feldömd. Jag borde ha dömts för medhjälp till mord och inte för till anstiftan till mord som det blev.

– Men i så fall hade du nog ändå dömts till 10 års fängelse eller kanske till livstid.

– Jag vet inte vad det hade blivit i så fall men nu blev det fel.

files/content/knutbybilagan/helge1.jpg

 Helge Fossmo

Det var Daniel som skulle dö

Helge Fossmo är nu inne på sitt åttonde fängelseår och har haft gott om tid att fundera över åren i Knutby.

– Jag har insett hur sektsjuk jag varit, säger han. Men när Åsa Waldau sätter sig framför dig, tar dina händer och tittar dig bestämt djupt in i ögonen, så klarar ingen att stå emot.

– Vad menar du mer konkret med att du var sektsjuk?

– När Sara ringer mig under mordnatten och frågar om hon ska knacka på Daniel Lindes dörr, när hon upptäckt att den är låst, eller om han ska skjutas genom fönstret, så tänkte jag något väldigt konstigt: ”så det var alltså Daniel som skulle dö”, tänkte jag. Så sektsjuk var jag.

– Så du var inställd på att någon skulle dö?

files/content/knutbybilagan/Asa_Framifran_hog.png– Ja, det måste jag ju ha varit. Jag hade pratat med Åsa och undrat över sms som hon hade skickat till mig och som jag skulle skicka vidare till Sara. Och jag frågade Åsa om hon visste att Sara höll på och försökte köpa ett skjutvapen. ”Ifrågasätter du mig”? frågade Åsa. ”Älskar du mig inte mer än så”? Och sedan sa hon med stor skärpa, ”det sker ingenting i Knutby som inte Gud vill”.

De sms Helge Fossmo talar är sms som Sara fick och som enligt vad hon uppfattade, kunde vara några slags budskap från Gud.

Polis och åklagare hävdade att de var skrivna av Helge Fossmo och att han hade skickat dem. Han tillstår att han skickat en del av dem, men att han i sin tur fått dem tillsänt sig från Åsa Waldau.

Vi kommer att återkomma mer utförligt till dessa sms i en separat artikel.

Vaknade upp

– Men när jag satt där med Daniel och försökte stoppa blodflödet, så var det som om jag vakande upp, berättar Helge Fossmo. Han fick inte dö. Allt blev verkligt. Blodet pumpade ut och han var rädd för att dö.

Försöker Helge Fossmo framställa sig i bättre dager med ovanstående? Inte som jag uppfattar det. För mig låter det logiskt utifrån att man pratade om att de som dör i sekten ”tas hem till Gud” och predikade om att man inte var rädd för att dö, som pastorerna i Knutby mässade om.

Men när Helge Fossmo ser dödsskräcken i Daniel Lindes ögon, hans sönderskjutna ansikte och blodet som pumpar ur bröstkorgen, så är det krass verklighet. En person man känner väl håller på att dö – och behöver hjälp. Man kan vakna upp ur febrig sektsjuka till en krass verklighet för mindre.

files/content/knutbybilagan/daniel_linde_smal.JPGHelge ropade på Per-Arne Waldau och Samuel Frankner som stod utanför rummet och pratade med ryggarna vända mot honom och Daniel Linde, på bilden till höger.

– Hur ska jag göra? ropade jag till Samuel, som var utbildad på sånt där, berättar Fossmo.

– Men du fick väl ingen hjälp?

– Nej, Samuel sa att han skulle gå och byta kläder. Det var så absurt och jag har haft svårt att få någon ro över det där efteråt.

– Vi pratar väl om den Samuel Frankner som alltid är först på plats när någon dör eller blir skadad?

– Ja, även när Heléne dog.

– Jag har reagerat på det där. Det blir lite för många tillfälligheter. Vem är han?

– Jag har känt Samuel långt innan vi kom till Knutby. Han var då snäll till gränsen för menlös. Men i Knutby blev han ganska obehaglig. Där skulle han leva upp till något. Han skulle aga sina barn. Han skulle få bukt på upproret hos eleverna i skolan och likaså i hans team.

Varför just han?

– Hur ser du på det här med att Frankner alltid tycks vara först på plats när någon dör eller är näst intill döende?

– Ja, det är som du säger för många tillfälligheter. Och det finns ju andra, om än inte helt bekräftade uppgifter, som med honom som är begravd bredvid Helene.

– Ernest B Davis?

– Ja, som drunknade efter att han inte velat ta till sig Åsas erbjudande om frälsning. Och där det sägs att Samuel var med och simmade i den där sjön den gången. Samuel har vid ett annat tillfälle dragit ner en lärarkollega under vattnet, på ett sätt som inte var lekfullt. Hon klarade sig men hon upplevde det inte som bus, utan som något väldigt obehagligt.

– Var det inte också något med en grannes barn?

– Ja, det var dom som bodde i det hus där jag bodde, före mig. Pojken höll på att drunkna i en damm och det var Samuel som hittade honom. Som du säger, det blir för många tillfälligheter. Det blir något knepigt där, eller också är han extremt otursförföljd.

– Det skvallras om att han har blottartendenser. Men det kanske bara är ont förtal?

– Nej, det stämmer. Han hade strosat omkring spritt språngande när Karin Swärd och hennes team var där och spelade in för TV4. Och det finns fler tillfällen där han kunde komma med en handduk med hål i där han hängde ut apparaten inför teamet och andra.

– Att man är blottare gör ju inte en person till en mördare. Men det är ett grovt normbrott. 

– Ja, och det är än mer ett normbrott i en frikyrkoförsamling, får man väl konstatera, säger Helge Fossmo och skrattar.

Att hjälpa någon hem

– Är det möjligt att tänka sig Samuel Frankner som en mördare, om Sara inte klarade av det. Som en backup?

Helge blir tyst. Så säger han tankfullt:

– Jag vet inte … Jag kan väl säga både ja och nej. Du får komma ihåg att i Knutbytänk så är ju inte att skjuta någon människa samma sak som för andra. Det är ju att hjälpa någon hem. Det är med det synsättet det i så fall har skett. Och då … då kan jag inte säga, att det kan jag inte tänka mig om Samuel.

– Så det är tänkbart för dig?

– Jag vill ju inte anklaga honom men det är inte otänkbart för mig, för Åsa har ju hållhakar på honom. Han är en av dem som har varit längst i Åsas ledband. Som har varit hennes livegna slav sedan i tonåren. Sedan han var en ung tonåring. Så det är väl inte mycket han inte skulle göra om han blev tillsagd att göra det.

– Men han hade väl ingen framträdande ställning i sekten?

– Nej, han har alltid varit nära Åsa men aldrig fått någon vidare position utifrån det.

– Hur lång är Frankner?

– Ja du, han är väl något kortare än mig.

Helge Fossmo är 1,78. Och Daniel Linde säger att den maskerade man som skjuter honom är i hans längd. Daniel är 1,75.

Tre kvinnor under samma period

Helge berättar att han skäms för den person han var i Knutby:

– Det var ingen trevlig människa.

files/content/knutbybilagan/Alexandra.JPG– Nej, du var under hösten 2003 gift med Alexandra, samtidigt som du prasslade med er barnflicka Sara. Och därtill vänstrade med grannen Anette.

– Ja. Under den perioden, hösten 2003, mådde jag som sämst. Jag var beredd att lämna Knutby. Inte för att jag inte trodde att Åsa Waldau var Jesu brud, utan för att jag inte orkade med alltihop. Inte kunde leva upp till allt som förväntades av mig. Jag övervägde att lämna Knutby då. Men det fick inte hända.

 

files/content/knutbybilagan/SaraBryggaSmalare.jpeg– Varför det?

– För att jag visste för mycket.

Det är inte så lite svårt att förstå att man i församlingen köpte allt som Åsa Waldau påstod.

Att hon hade någon form av direktkontakt med Gud är väl en sak. Det är det många som påstår. Men att hon skulle vara Kristi brud och skulle upp och gifta sig med Jesus – där går väl ändå en gräns?

Bilderna till vänster: Överst Alexandra Fossmo och där under barnflickan Sara Svensson.

 

– Vi var väl en del som till och från ifrågasatte att Åsa verkligen kunde vara Jesu brud, säger Helge Fossmo. Därför att hon ibland betedde sig som en självisk idiot. Hon kunde vara så väldigt dum. Men det var ju inget man sa.

– Jag har fått uppfattningen att hon stördes av att andra kvinnor kunde betraktas som mer attraktiva än henne. Stämmer det?

– Oja, och det är ju därför som kvinnor har råkat mest illa ut. Och har hamnat i onåd hos Åsa.

Jag var en dildo

– Var det något sexuellt mellan dig och Åsa Waldau?

– Ja … men det var enkelriktat. Jag har aldrig haft samlag med Åsa. Jag har bara tillfredsställt henne. Hon har aldrig ens rört vid min penis.

– Så det hon sagt om att du var hennes kärleksslav, stämmer alltså?

– Ja, jag var hennes kanal till Jesus lust och kärlek och skulle därför tillfredsställa henne, menade hon. Hånglat har vi gjort men i övrigt är det bara jag som har tillfredsställt henne.

– Men var du inte attraherad av henne?

– Jovisst. Och att hålla på och leka med en kvinnas bröst och kön gör naturligtvis en man kåt. Men …

 

files/content/knutbybilagan/Asa_helgekram.jpg

 Åsa Waldau och Helge Fossmo

 

– Menar du att du blev sexuellt utnyttjad?

– Hade jag varit en kvinna och hon en man, så hade man väl sett det så. Men nu var jag en slags dildo för henne. Och jag ville faktiskt inte ligga med henne. Varför vet jag inte riktigt.

”En har påverkat mig”

– När du läser min artikel, 22 punkter som friar Sara, är det något i den du invänder mot? Något du vet som motsäger min tes?

– Nej, egentligen inte. Som helhet tycker jag att det är oerhört intressant. Punkterna 6 till och med 17 är väldigt bra. Jag har försökt nå min advokat för att han ska uppmärksamma det här. Det jag kan invända mot är att när du beskriver att hon har ett extremt bra minne, så är det ju sant. Hon tycks ha ett nästan fotografiskt minne. Men det är ju inte samma sak som när det gäller att återge samtal ur minnet. Och ett stort problem är att de flesta förhör med henne inte är utskrivna som replikförhör från bandinspelningen.

– På den punkten är vi helt överens.

– En enda person har påverkat mig, säger Sara. Och det är den som skrivit de olika sms:en till mig. Och sedan övertygar polisen henne om att det är jag som har skrivit dem.

– Men du tar ju sedan på dig att du har skrivit dem men säger att de betyder något annat.

– Ja, och därmed gräver jag ju min egen grav, kan man konstatera. Och då får Sara också veta att församlingen nu betraktar mig som ond och Sara som ett offer. För så är det ju i Åsas värld. Man är antingen helt svart eller helt vit.

Då dör din dotter

files/content/knutbybilagan/saranedbruten.jpeg– Under dom åtta år jag suttit inne har jag inte hört någon intagen som köpt Saras berättelse. Dom skämtar och säger att, du Helge är den enda som fått livstid för otrohet.

– Men du menar väl inte att hon ljuger rakt av om allting?

– Nej, men man kan konstatera att Saras redogörelse för mordnatten inte stämmer med den tekniska bevisningen. Vid rättegångarna har Sara inte ett ont ord att säga om sekten eller om Åsa. Hon nekar till att veta någonting om Kristi brud. Och Åsa har bara gett kärlek, sa Sara, trots att Saras dagböcker beskriver något helt annat.

– Och med det vill du säga att det hon säger om dig kanske inte heller stämmer?

– Ja, men i den situation hon var kanske hon inte såg någon annan utväg än den här. Inte vågade. Och jag vågade ju inte heller, för att min dotter då kanske skulle få betala med sitt liv.

– Menar du på fullt allvar att du är orolig för din dotters liv?

– Inte idag, men då var jag det. För Åsa hade ju sagt till mig i ett samtal att, ”du får absolut inte berätta för någon att jag har skrivit sms:en”. Hon satte sig tätt inpå mig, stirrade mig in i ögonen, tog mina händer och sa, ”lova mig inför Gud att du inte gör det. Om du sviker det löftet kommer du att förlora din dotter precis som du förlorade Heléne”.

– Trodde du på det?

– Ja, i min verklighet då hade Åsa förutsagt att jag skulle förlora Heléne. Och nu hotade hon alltså med att jag skulle kunna förlora min dotter. Och därför vågade inte jag heller berätta fullt ut i förhören och rättegångarna, om hur det verkligen var i församlingen under Åsas hårda ledning. Den där rädslan satt kvar länge. Det var många som hade dött på olika sätt. Varför skulle det stoppa där, tänkte jag.

– Men trodde du verkligen att dom skulle skicka någon på din dotter?

– Nej, men jag var ju mitt uppe i det där Knutbytänket och trodde att hon kanske skulle dö i någon svår sjukdom eller liknande, om jag berättade.

– För att Åsa Waldau sa sig ha direktkontakt med Gud?

– Ja, och så tänkte och trodde vi ju. Och så tänker väl dom fortfarande som är kvar där.

Om artikeln, Falska erkännanden

– Borde det inte ha funnits en massa fragment i rummet om det skjutits genom en sån där kudde? Och Daniel säger ju att han stirrar in i pipan, säger Fossmo. Det blir ju solklart att det inte har funnits någon kudde.

Om artikeln, Åsa Waldaus hemliga självprofetia

– Mycket bra, har jag skrivit högst upp, säger Helge Fossmo. Jag har inga som helst invändningar. Men jag har så svårt att förstå själv att jag kunde jönsa med i det här. Att en människa sitter och skriver sånt där om sig själv som Åsa skrivit i den där självprofetian, är ju riktigt ruggigt. Och man blir ju inte så stolt över sig själv när man tänker på att sånt där har jag stått och applåderat.

files/content/knutbybilagan/HelgeNyBeskuren02 2.jpg– Varför blev det då som det blev?

– Det är bara att konstatera att jag med tiden blev väldigt sektsjuk. När man befinner sig i en sådan där sluten grupp och inte tar in omvärlden över huvud taget så kan det ju uppenbarligen bli hur galet som helst. När jag har pratat med andra intagna här så visar det sig att det finns fruktansvärda likheter med kriminella gäng, när det gäller hur det fungerar. Hur normförskjutningar blir okey i den kretsen. Att det finns en väldigt tydlig hierarki. Och är man där inne så ska man följa det regelverket och inget annat.

– Så du har en hel del gemensamt med dom andra som sitter där?

– Ja, säger Helge Fossmo skrattande, så blir det ju. Dom har väldigt roligt varje gång någon kvällstidning kör ut den där listan med Sveriges farligaste och har med mig där. ”Så man kanske inte ska gå in ensam i ett rum där Helge är”, säger dom och gapskrattar.

 

Om artikeln, Blev även Heléne mördad?

Helge Fossmo har begärt att det görs en ny utredning om Heléns död.

– Rigmors Robèrts artikel om Heléns död gjorde mig väldigt irriterad, säger han. Hon har gjort ett oerhört bra jobb. Men varför kunde inte polisen ha gjort samma sak? Nu vet ju ingen vad som egentligen hände.

– Om Heléne blev mördad, vilket jag tror att hon blev, kunde det ha skett utan att Åsa Waldau visste om det?

– Om Heléne blev dödad så kan ju ingen få mig att tro att någon hade agerat utan Åsas vetskap. Om hon blev mördad så är det ju Åsa som ligger bakom. Det är helt enkelt ingen som skulle våga fatta ett sånt beslut, utan Åsas tillstånd.

Måste erkänna

Jag har följt en del livstidsdömda genom åren. Några som varit oskyldiga och andra som erkänt vad de dömts för. Och en del som hävdat att de varit oskyldiga.

Ett inte ovanligt beteende är att de den första tiden försöker överklaga och få resning. Men när det börjat närma sig 8-10 år som de suttit inne så börjar de se ljuset i tunneln, i form av en möjlighet att få straffet omvandlat till tidsbestämd påföljd. Men för att de inte ska få vänta allt för många år på det, så måste de erkänna vad de är dömda för.

Helge Fossmo har nu suttit i åtta år. Är han medveten om det här?

– Ja, alla säger att man måste erkänna.

– I ditt fall kanske både att du hade en väldigt aktiv roll i mordet på Alexandra och kanske därtill i mordet på Heléne. Hur tänker du om det?

– Jag kan ju inte ljuga om det för att få komma ut och sedan försöka förklara för mina barn att jag ljög. Så då får jag väl sitta några år till i så fall.

Helge Fossmos fråga

– Jag har en fråga till dig Dick, säger Helge Fossmo. Det finns diskussioner på nätet om att Alexandra hade kunnat bli skjuten ett antal timmar tidigare än vad polisen och du utgår ifrån. Och det grundar files/content/knutbybilagan/Blodigkudde.jpgman då på graden av likstelhet och att blodet hade börjat koagulera och annat. Har du tittat något på det här?

– Ja, men jag har inte gått vidare med det. Menar du att någon alltså i så fall skulle ha skjutit Alexandra innan Sara kommit till Knutby den där natten?

– Ja, och att Sara då bara gick upp och sköt det där skottet i höften eller liknande.

– Det skulle då innebära att någon hade revolvern i Knutby innan Sara kom dit. Vilket ju inte är omöjligt. Och det kan vara en förklaring till varför hon inte kunde redogöra var hon hade revolvern någonstans i bilen, när hon körde till Knutby under mordnatten.

– Ja, så kan det ju vara i så fall.

Jag hade funderingar på att skriva två tänkbara mordscenarier. Ett med en utomstående lejd mördare och ett annat med en i sekten som mördade Alexandra och skadesköt Daniel. Dock inte med Sara i den rollen.

Efter vad Helge Fossmo berättat i den här intervjun kanske det finns anledning att för mig att fundera över om jag även ska försöka få ihop ett mordscenario med en i sekten som mördare.

Som sagt, de tio artiklarna i den här omgången kommer att följas av fler framöver. Fyra nya är redan inplanerade.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.