Min styvfar är en mördare

Publicerad 2022-05-20

Hur pass mycket tid och energi ska man lägga på att skydda sina barn från vår hemska samtid? Åsikterna skiljer sig från person till person, men de allra flesta är nog överens om att barnen inte ska få se exakt allt som rapporteras på teve i en allt för ung ålder.

Kanske var det alla nyhetsinslag jag och min syster i smyg bevittnade som små som fick oss att kalla vår styvfar för mördare, eller kanske är det vår alltför livliga fantasi som har orsakat det.

Att i unga år försöka förstå konceptet kring att en människa kan bli bragd om livet av en medmänniska är i princip omöjligt. Hur jag växte upp till att istället bli orimligt intresserad av detta fenomen och spendera åtskilliga timmar med att lyssna och titta på alla dokumentärer, poddar och böcker som någonsin producerats om kända mördare är en annan femma.

Kanske är det min morfars sociopati som simmar runt i mina gener eller så kanske jag helt enkelt har en hemlig dröm om att bli Sveriges värsta seriemördare.

Den rimligaste gissningen är nog att detta ”intresse” tog sitt fasta grepp om min stackars deformerade hjärna när min kära mor började dejta en dömd mördare.

Hur man ger det intressanta beskedet till sina barn borde nog räknas som en slags konstform, och den kvällskursen kanske min mamma borde ha funderat på att söka in till.

Nåväl. Hon sålde inte in sin nya före detta kriminelle pojkvän på det bästa sättet, när hon valde att sakta trappa upp berättelsen om honom från att han suttit inne en kort tid för en stöld, till att slutligen närma sig det laddade beskedet att han blivit dömd till många år i fängelse för mord.

Jag och min syster var allt skeptiska till en början, och med tanke på min mammas – låt oss säga tvivelaktiga – tidigare partners så kändes inte den här sitsen som en fåtölj som kungen hade satt sig i direkt.

Men trots åtskilliga barndomstrauman som eskalerade till att jag blev lyft upp och ned och nästan tappad rätt in i julgranen av min mammas stupfulla ex, så står jag nu här med en dömd mördare som styvpappa.

Och hur känns det för mig, kanske ni undrar nu? Det känns faktiskt toppen! Sensmoralen här må vara lite luddig, men kanske är det ändå bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Om fågeln i handen är en dömd mördare och de tio fåglarna i skogen är mammas galna ex, det vill säga.

Av Nathalie

Detta är en gästkrönika. Skribenten vill vara anonym men redaktionen vet vem hon är.


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.