Veckans värsta

Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupus

Rasismen är inget pojkstreck

2018-12-01

Rättegången i fallet med den hemlöse EU-migranten Gica som slogs ihjäl av några ungdomar efter flera år av misshandel och tortyr har inletts. 14-åringens advokat kallar det för ”ett pojkstreck som har gått överstyr”.

   Nej. Det är inte ett pojkstreck som har gått överstyr. Det är inte Anderssonskans Kalle och slangbella i bakfickan och boys will be boys. Det är rasismen i Sverige och hatet i samhället som har gått överstyr.

   Den här sortens brott är en naturlig följd av ett kallt och hårt diskussionsklimat där politiker i hela landet med sitt prat om tiggeriförbud och att få bort tiggarna från gatorna har bäddat för ett samhälle där människor gör vad de kan för att få bort tiggarna från gatorna.

   Berättelserna om hur Gica misshandlades och torterades under flera år är skrämmande. Ungdomarna filmade tortyren med sina mobiltelefoner och spred dem på sociala medier. Enligt uppgifter har de inspirerats av vuxna som tidigare kallat honom för ”råttan”.

   Egentligen är ordvalet pojkstreck inte särskilt förvånande i ett samhälle där det rasistiska hotet från Sverigedemokrater, NMR och andra ständigt tonas ner med ord som ”man måste ju kunna prata med dem” eller ”vi måste komma bort från den där beröringsskräcken”.

   Som om det vore särskilt konstigt att ha beröringsskräck för det parti vars högsta företrädare i Göteborg har mordhotat en partikollega. Som om det vore särskilt konstigt att vika undan från samarbeten med det parti vars företrädare föreslog en kulspruta på Öresundsbron som en lösning på flyktingkrisen.

   Hatet, våldet och rasismen har normaliserats. I Sverige är det snudd på omöjligt att bilda en regering eftersom en miljon svenskar har valt att företrädas av människor som för bara tjugo år sedan stod och heilade framför hakkors och sverigeflaggor.

   I ett sådant land väger en hemlös mans liv lätt. I ett sådant samhälle upprörs många visserligen över råheten i mordet, men de vägrar att sätta in brottet i ett större sammanhang.

   Men det finns ett sammanhang. Den senaste statistiken visar att antalet anmälda hatbrott aldrig har varit större.

   Särskilt utsatta är människor med annan hudfärg än vit – muslimer, homosexuella och EU-migranter.

   Politiker hetsar mot minoriteter för att locka väljare och opinionsbildare drevar på sociala medier för att få likes. Det är mot denna bakgrund vi måste se mordet på Gica som en varningsklocka och inte som ett pojkstreck.

För övrigt anser jag att…

   Det drev som piskades upp av lynchmobbsjournalisten Joakim Lamotte mot en rektor för en skola i Mellerud visar hur viktigt det är med källkritik mot swishberoende opinionsbildare.

   Lamotte har på ren hörsägen spridit en felaktig uppgift om att Åsens skola ställt in sitt luciafirande. Eftersom Sveriges lättmanipulerade knäppgöksnationalister älskar pepparkaksgubbar och småflickor som klär ut sig till hedersmordsoffret Lucia från Syrakusa så fick utspelet stor effekt.

   Skolans rektor har fått motta en mängd hat och hot. Hon är just nu sjukskriven som en följd av detta.

   Kommunen dementerar Lamottes rykte på sin hemsida. De har INTE ställt in något luciafirande. Det hålls precis som vanligt liksom julavslutningen dit vilken också föräldrarna är välkomna.

   Men Lamotte ber inte om ursäkt. ”För min del är den här debatten över nu”, skriver han på sin Facebooksida. Skillnaden mellan honom och andra är, som han ser det, att han inte ”litar blint på rektorns ord”.

   Kommunen klargör att luciafirandet aldrig har varit inställt, rektorn berättar att luciafirandet aldrig har varit inställt, men för Lamotte räcker inte det. Det kommer inte ens att räcka när alla den 13:e december ser att det inte är inställt.

   Lamotte kommer aldrig att erkänna att han har haft fel och be om ursäkt. Så här skriver han om de journalistkollegor som har uppmärksammat hans felaktiga rapportering:

”Till skillnad från mig så bygger deras journalistik på att stå på maktens sida och naivt strunta i att ifrågasätta uppgifter från högsta ort.”

   Och helt utan ironi tillägger han:

”Dagens journalistkår är sannerligen en drös lättlurade och förvirrade dårar som endast bryr sig om klick och delningar.”

   Ganska många skulle nog säga att han därmed gjort en ytterst träffsäker beskrivning av sig själv.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.