Orral Nadjari – mannen bakom miljardkraschen i Britishvolt

Med sig på resor och möten hade han allt som oftast kusinen Deniz Mahshid och hans tidigare kollegor vid Jool Capital, Taygun Kenani och Morten Skönbjerg.

Tillsammans skulle de erövra en värld som ingen av dom hade någon som helst erfarenhet av, de skulle skapa världens ledande batteritillverkare Britishvolt. Nu har ett flertal av de lurade och bedragna tröttnat och beslutat att polisanmäla trion.

Trion Orral Nadjari, Taygun Kenani och Morten Skönbjerg har samtliga försökt freda sig från miljardkraschen med påståendet om konkursförvaltaren i Britishvolt.

Enligt trion har den välrenommerade firman Ernst & Young inte upptäckt några begångna fel i sin första rapport rörande miljardkraschen.

Det är en omständighet som uteslutande beror på att Ernst & Young inte tagit del av ett enda av de tusentals vilseledande meddelanden som lurat aktieköpare i bland annat Sverige att tillsammans investera miljardbelopp i Nadjaris korthus Britishvolt.

Därutöver är det så att med Ernst & Young som konkursförvaltare har man gjort bocken till trädgårdsmästare. Detta då Ernst & Young alltsedan starten var ansvariga för kontroll av ekonomin i Britishvolt. Ett uppdrag som man skött på ett miserabelt sätt.

Britishvolt var i inledningen av sin uppstart när Nadjari utmanövrerade den tidigare ägaren Lars Carlström. Därefter tryckte han gaspedalen i botten för att så snabbt som möjligt, och fullkomligt hänsynslöst, se till att dra in så mycket pengar som möjligt under så kort tid som möjligt.

Till sin hjälp tog han sina tidigare Joolkollegor, Taygun Kenani och Morten Skönbjerg, sprungna ur en kultur där det var tillåtet att överdriva, ljuga och vilseleda i jakten på blåögda och profithungriga investorer.

Trion såg till att berika sig själv på alla tänkbara sätt, släktingar som exempelvis Orral Nadjaris kusin Deniz Mahshid fick anställning och på köpet aktier för miljontals kronor.

Enligt uppgift aldrig deklarerade och förtäckta inkomster. För aktieägarnas pengar köptes det in och leasades lyxbilar till kostnader som skulle få vilken multinationell företagsledning som helst att höja ögonbrynen.

Nadjari och Skönbjergs gemensamma karriär som bondfångare sträcker sig mer än ett decennium tillbaka i tiden.

Redan under 2014 hjälpte de båda Joolsäljarna till med att ordna pengar till sfären kring den ekobrottsdömde finske affärsmannen Johan Ulander. En uppdragsgivare med problem som vid den tiden redan kostat Jools investerarkunder stora pengar.

Enligt tidningen Affärsvärlden var planen då att allt skulle ställas till rätta med hjälp av nya produkter som skulle ge nya, färska pengar till den skuldsatta Ulandersfären.

En av dessa produkter – ett brygglån till bolaget Phoenix Fixed Income – salufördes under 2014 av Jool mot den norska marknaden.

Norges Joolchef Morten Skjønberg, (i bild), hade dock vissa svårigheter att övertyga Jools samarbetspartners – återförsäljare av de finansiella produkterna – om att sälja in Phoenix Fixed Income till sina kunder.
De professionella kunderna ratade nämligen brygglånet varför man diskuterade att rikta in sig mot mindre erfarna investerare. Under ett samtal med en partner hänvisade Skjønberg till sin svenske kollega Orral Nadjari som uppenbarligen satt med mer information om produkten:

”Jag har precis suttit i telefon i en timme med Head of Institutional Sales, Orral, han med glasögonen du träffade där nere i Göteborg”.

”Då frågar jag, Orral OK, vad är nedsidan? Var är catchen? Vad kan gå fel? Jag vill veta eftersom jag måste svara ärligt när mina rådgivare frågar mig.”

Orral Nadjaris hälsning till investerarna var att ingenting kunde gå fel, enligt Morten Skjønberg. Lånet till Phoenix Fixed Income var nämligen säkrat med en kapitalgaranti som i sin tur var försäkrad av ett företag med högsta kreditbetyg.

Skjønberg förklarade att han ”aldrig haft ett så bra case”, att det var helt ”sinnessjukt”, och en “no brainer” att investera.

Vad som sas framgår av inspelade telefonsamtal som offentliggjordes flera år senare i samband med en stämningsprocess mot Jool i norsk domstol. Att det slutade i domstol har att göra med att säkerheterna bakom brygglånet visade sig vara förfalskade och att de investerade pengarna gick upp i rök.

Orral Nadjari började arbeta på Jool när firman startade 2010. Han var redan då en duktig säljare och kom under åren att saluföra en brokig palett obligationer och brygglån till svenska investerare.

Erbjudandena riktades inte sällan mot småföretagare i pensionsåldern som snart kom att göra förluster på allt från flera hundra tusen kronor till miljonbelopp.

Orral Nadjari reste ofta runt i landet, gjorde hembesök och deltog på små lokala golftävlingar för att hitta nya kunder. 2012 gick han några rundor med en potentiell investerare som strax därefter placerade 1 miljon kronor i Jools produkter.

Affärsvärlden lät ingående granska Nadjaris försäljningsmetoder som är helt identiska med de som svenska aktieköpare i Britishvolt senare kom att utsättas för.

”Orral var säljare och agerade mycket, ofta och intensivt. Han var övertygande och kunde prata bort alla tveksamheter”, säger investeraren till Affärsvärlden.

En annan placerare, som hade drabbats av stora förluster, fick löften av Nadjari att en ny högränteprodukt kunde kompensera för den ekonomiska skadan.

”Han försäkrade mig om att det här var hundraprocentigt säkert, att det var en ren ränteplacering. Jag skulle få låna ut pengar till en rejäl ränta och få tillbaka mina pengar. Men så blev det inte alls.”

Frågan är hur medveten Orral Nadjari var om riskerna med produkterna han marknadsförde.

”Jag vet inte, svarar en investerare. Det är ingen tvekan om att han förmedlade lurendrejeriet, men hur pass mycket han var inblandad och kunnig själv, det är jag oklar över. Det var inte någonsin tydligt för mig att han helt förstod vad han höll på med”, säger investeraren.

En tillfrågad investerare var mer säker på sin sak: ”Han spelade mycket på personliga strängar och är otroligt duktig på att dupera folk. Hans affärsmoral är långt under all kritik.”

Det var naturligtvis inte någon tillfällighet att trion Nadjari, Kenani och Skönbjerg skulle komma att misslyckas. Det är däremot smått otroligt hur de på två års tid lyckades förädla fyra miljarder kronor till en värdelös grushög i Northtumberland i nordöstra England.