Henrik Jönsson hade passat bättre som Netflix-drama

I Göteborgs-Posten vill Henrik Jönsson få oss att tro att Sverige styrs av ett vänstermedialt Illuminati som hänger ut en ministerson som nazist för att krossa regeringens integrationspolitik. Det låter som en svensk version av House of Cards – men i verkligheten är det mer Stranger Things: ett hopkok av konspirationer, övernaturliga påståenden och en skurk som bara finns i fantasin.

Låt oss börja med ”vänstermedia”. I Jönssons värld kontrollerar vänstern tidningarna, men i verkligheten är över 70 procent av landets tidningar uttalat borgerliga. Expressen, Dagens Nyheter, Kvällsposten, GT, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan, Norrbottens-Kurien, Västerbottens-Kuriren, Nerikes Allehanda, Helsingborgs Dagblad – alla är de borgerliga. S-märkta Aftonbladet och ett fåtal lokaltidningar tillhör undantagen. Den ”röda” mediekarta Jönsson målar upp är ungefär lika verklig som Mållgan i Alfons Åberg.

Sedan har vi påståendet att vänstern ”hängde ut” en minderårig. Ingen redaktion – inte ens Expo, som gjorde avslöjandet om Aktivklubb-nätverket – har publicerat pojkens namn. Den enda tidning som tidigt skrev ut Johan Forssells namn var… Västerbottens-Kurirens borgerliga ledarsida.

Först när Vänsterpartiet kallade Forssell till socialförsäkringsutskottet började riksmedierna skriva ut hans namn. Dagen därpå gick Forssell själv ut i TV4 och på sociala medier. Sonens namn? Aldrig publicerat.

Och här kommer den detalj Jönsson inte vill kännas vid: Forssells son var inte bara en vilsen tonåring med dåligt sällskap. Han var med i det våldsbejakande nätverket Aktivklubb , delade ut och satte upp propaganda för Nordiska Motståndsrörelsen – terroristklassad av USA – och hade kontakt med dömda våldsbrottslingar i NMR.

När migrationsministern, med risk för rikets säkerhet, har en nära anhörig med sådana band, då är det inte ett privat familjedrama. Det är en fråga om rikets säkerhet. Att inte granska det vore som att leva i The Walking Dead utan att nämna zombies.

Jönsson bygger sin text på tre kulisser: indignation, en påhittad ”vänsterdominans” och sitt eget martyrskap, där han målar ut sig som den modige sanningssägaren. Men skrapar man på ytan blir det tydligt: det här är inte journalistik, inte ens rimlig opinion. Henrik Jönsson är snarare som Netflix när inget nytt kommit ut: mycket drama, en del fantasy och en smula komedi.

Magdalena Andersson ställde en väldigt enkel och intressant fråga om Henrik Jönssons politiska aktivism på sociala medier. Hon undrade bara vem eller vilka som finansierar hans aktivism. För det blev hon utskälld av bland annat Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Barometern, Världen Idag, Fokus och Mats Knutsson i SVT.

Nu lite mer än ett halvår senare vet vi svaret. Henrik Jönsson är sponsrad av lobbyisterna på Svenskt Näringsliv. Hans senaste talkshow har blivit sponsrad med miljontals kronor från friskolekapitalismens okrönta kungapar, makarna Bergström. Här skulle man kunna lägga in ett fyndigt skämt om pressetik men jag avstår. Henrik Jönsson är nämligen ingen journalist. Han är en opinionsbildare.

Om Henrik Jönsson vill leva i ett parallellt universum där vänstern styr allt och terrorstämplade extremister är en privatsak, kan han väl pitcha det som en serie till Netflix. Men i verkligheten förtjänar vi något bättre än att rikets säkerhet reduceras till ett billigt ideologiskt spektakel.

Av: Kim Fredriksson, 44 år, frilansjournalist

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.