Anders Borgs magplask i backspegeln Vad hände egentligen på den där festen? Och vad var det för slags fest? Var den stora medieuppmärksamheten befogad? Och avgick Borg frivilligt från en del oerhört välbetalda styrelseuppdrag? Det är först nu som många av frågorna kan besvaras.
Det måste gå att få upprättelse när det blivit väldigt fel Varje år döms cirka 10 000 personer till fängelsestraff i Sverige. Möjligen får en eller två av dessa efter en tid resning i Högsta domstolen och får därmed sitt fall prövat på nytt. Varje gång det sker har en eller flera journalister granskat fallet och fått fram nya omständigheter. Ska rättssäkerheten bygga på enskilda journalisters arbete? Eller behövs det som Kaj Linna skrev om här på Para§raf i onsdags, ett resningsinstitut?
Fint folk och vi andra Så har då fernissan krackelerat på ännu en framträdande politiker. Och som den sprack. Anders Borg, en gång hyllad och rent beundrad som finansminister, har supit till och blottat sig som en fotbollshuligan eller sverigedemokratisk riksdagsman av värsta sorten. Vad han gjort skulle vi andra bli åtalade och sannolikt dömda för. Brottsrubriceringen skulle vara sexuellt ofredande och olaga hot. Men tillåt mig tvivla på att Anders Borg ens bli åtalad.
Väntade de på att kvinnor med skyddade personuppgifter skulle bli mördade? Redan i juni 2015 började olika personer veta vad som skulle hända. Internrevisionen på Transportstyrelsen försökte stoppa det. Och så småningom Säpo. Under hösten 2015 fick tjänstemän på några departement veta att personer med skyddade uppgifter skulle kunna röjas. Vintern 2016 visste några statsråd vad som hade hänt och enligt vad som påstås var det i januari 2017 som statsministern fick veta det. Men alla höll tyst och mörkade. Vad väntade ni på?
Låt oss se regeringens haveri som en rättegång Det är redan lite av en medierättegång – på gott och ont. Så låt oss fortsätta med vad vi kan få fram om vi tittar närmare på de olika vittnesmålen i form av vad en del ministrar framfört och Säpo-förhören av anställda på Transportstyrelsen. Och därmed försöka komma fram till vilka som rimligen bör avsättas och vilka som inte bör sparkas.
Idyller eller no go-zoner? I två artiklar har Nina Silventoinen och jag tittat närmare på antalet anmälda brott i olika stadsdelar inom Stockholms kommun. Vi har konstaterat att det är väldigt många fler brott, tusentals fler, som anmäls varje år på Norrmalm och Södermalm än det är i Tensta och Rinkeby. En del har ifrågasatt våra artiklar för att de inte för sitt liv vill att det ska vara så. Medan andra på mer saklig grund har ifrågasatt våra slutsatser. Och det är vad den här krönikan ska handla om.
Det blev böter – borde det ha blivit livstid? Transportstyrelsens före detta generaldirektör fick böter som motsvarade ungefär en månadslön efter skatt för att hon bröt mot lagen – och agerade så att främmande makt kunde komma över ytterst känsliga uppgifter om bland annat svenska agenter och militära fordon. Hade någon vanlig medborgare gjort något motsvarande hade han eller hon med stor sannolikhet dömts för grovt spioneri till livstids fängelse.
Det får inte vara så! ”Det får inte vara så att innerstaden är farligare än de förorter där det bor en massa invandrare”. Så kan man sammanfatta mängder av mejl och kommentarer till vår artikel om de farligaste stadsdelarna i Stockholm (se länk nedan). Men så är det. Statistiken är glasklar. ”Men ni tog inte med stenkastningen mot blåljuspersonalen”, skrev en. Men visst gjorde vi det. Och så där fortsatte det.
Stockholms farligaste stadsdelar Gång på gång rapporteras det om särskilt utsatta områden. En del polischefer tar i och benämner dem no go-zoner. Vi bestämde oss för att titta i detalj på de olika stadsdelarna i Stockholm, för att se om de utpekade förortsområdena som Rinkeby och Tensta verkligen var de farliga områden där det begicks mest allvarliga brott. Och då inte minst våldsbrott. Så var det inte alls!
Moderat riksdagsman skulle vara en bättre ledare för Sverigedemokraterna Några troll långt ute på den mörkblåbruna kanten envisas med att skicka ut massmejl till mig och ett antal andra redaktionschefer och chefredaktörer. En av dem skriver i sitt senaste mejl: "Om Sverigedemokraterna hade en ledare som Moderaten Hanif Bali, så skulle det åtminstone kunna finnas ett hopp om partiet och dess vilja att faktiskt avvärja den katastrof som väntar runt hörnet".
Prostitutionen i Almedalen Så var det dags igen. Medierna domineras av Almedalen, eftersom det som vanligt är cirka 700 journalister på plats som försöker ge sken av att något väsentligt händer. Och som vanligt har jag bjudits in till ett antal debatter om rätts- och kriminalfrågor, som jag som vanligt tackat nej till. Det enda nya i år är att polisen ska hålla extra koll på knarkförsäljningen och prostitutionen.
Stalins Sovjet och svenskt polisväsende Vad kan den gamla sovjetstaten under Stalins ledning ha gemensamt med svenskt polisväsende av idag? En hel del visar det sig. Inte minst vad gäller rapporterandet från gatan hela den långa vägen upp till högsta ledningen. Och likaså vad gäller vissa prioriteringar.
Välkomna till landet där man inte behöver arbeta! Han kom fram till mig efter att jag hade hållit föredrag om en av mina böcker och berättade att han och familjen hade flytt från militärjuntans mördande i Chile under 70-talet. Han var då fem år gammal. På Arlanda möttes de av en morbror som sa: "Välkomna till landet där man inte behöver arbeta!"
Högerpopulistisk ordlista – del två Tack alla läsare för era förslag till den nysvenska ordlistan, som kan hjälpa oss att förstå vad rasister och smygrasister egentligen menar. Och inte minst tack till er som i brist på sakliga argument i kommentarer på vår Fb-sida använt begrepp som nu kommit med på listan.
Drygt 2 000 blir felaktigt frihetsberövade varje år i Sverige Två nya rättsskandaler på kort tid. Kaj Linna som dömdes för mord på ytterst tveksamma grunder har äntligen blivit fri. Och om nu fyraårige Kevin blev mördad så lär inte mördaren hittas efter alla dessa år. Människor stämplas felaktigt som mördare och den eller de som utförde morden går fria ute i samhället. Men vem hör någon ledande politiker prata om att vidta åtgärder för ökad rättssäkerhet?
