Mord – Magasinet Para§raf

Debatt

Är mäns liv mindre värda än kvinnors?

I tisdags publicerade vi en debattartikel av Ida Dzanovic med rubriken "Mycket prat om mäns våld mot kvinnor – men händer det något?". Det som framfördes där, se länk nedan, ifrågasätter nu Carin Åberg.

Debatt

En funktionell kvinnofrid

Det skrivs mycket om mäns våld mot kvinnor just nu, och för en gångs skull har problematiken nått ända upp till riksdagen. Jag vill gärna vara optimistisk och tänka att nu - äntligen, kommer några kloka lagförslag som kommer att göra skillnad på riktigt.

Tänk om kvinnovåldet är rasisternas fel

Ända sedan kriminalpolitiken blev en penispump för impotenta politiker har den fastnat i ett mantra om gängkriminalitet, dödsskjutningar, sprängdåd och bilbränder. Sådant som osäkra män hellre pratar om än att behöva bry sig om sitt eget och kompisarnas relationsvåld.

”En dödad kvinna resulterar ofta i en notis som är mindre än den åtföljande dödsannonsen”

Under många år har våld mot kvinnor i nära relation fått pågå utan några större polisiära insatser. Detta är i det stora hela ett manligt problem eftersom det är männen som står för våldet och männens kamrater som står för osynliggörandet. Att blunda för kompisens hantering av ”sin” kvinna är ingen ny företeelse utan har pågått i många år.

Moen-saken i Norge

Den nästan dövstumme 35-årige Fritz Moen dömdes 1978 och 1981 för att ha mördat två kvinnliga studenter i Trondheim vid två helt olika tillfällen med ett år emellan. Flickorna kände inte varandra. Efter ett resningsförfarande frikändes Fritz Moen 2004 för det ena av morden.

Har Sverige mesiga straff?

Kommer ni ihåg vilket rabalder det var i höstas när några unga svenska brottslingar dömdes till hårdare straff i Danmark än vad de skulle ha fått i Sverige? Ja, det gör ni troligen eftersom fallet fick omfattande politisk och medial uppmärksamhet. Men minns någon hur det gick med svenskarna som försökte skjuta ihjäl poliser i Finland?

Hög polischef i Finland dömd till livstid för mord

En gång var Jari Aarnio (f. 1957) chef för narkotikapolisen i Helsingfors. Han var en mycket uppburen polischef som år 1987 utsågs till årets polis i Finland och tilldelades även 1995 polisens tjänstekors för sina goda insatser som polis. År 1996 blev han utsatt för ett attentatsförsök då någon kastade en handgranat. Men hans dittills framgångsrika karriär upphörde då han 2013 åtalades för grov narkotikasmuggling och myndighetsmissbruk. Straffet blev 10 års fängelse.

Kvinnan är och skall vara oslagbar

Jag ser i bladet att Centern och många med dom vill satsa hundra miljoner kronor till Kvinnojourer. Kvinnojourer hjälper varje år många kvinnor från en akut hotfull situation. Att satsa miljoner på kvinnojourer är ingen engångsföreteelse utan har pågått i många år. Kvinnojourer kan vara kvinnans sista chans och satsningen är behjärtansvärd – men är det inte dags snart att se var problemet ligger?

Mannen i brunnen

När han efter två år till sist återsåg sin bror kunde han knappt känna igen honom. Vilket med tanke på att han låg uppstyckad på ett obduktionsbord inte var särskilt konstigt.

Har polisen glömt bort det traditionella polisarbetet?

Polisens faiblesse att bortse från det traditionella polisarbetet och helt förlita sig på ny teknik är förödande. Polisen vill ha all ny teknik som drönare och näst intill självkörande bilar som ser och hör allt runt polisbilen. Nu fattas bara en polisbil som helt självsvåldigt kan skicka ut strafföreläggande på uppmärksammade brott. I allt väsentligt tycks polisen glömma det traditionella polisarbetet.

Juridiken

Kan vi lita på att riksåklagaren är objektiv?

Efter att ha tagit del av två yttranden till Högsta domstolen är det märkligt att näst intill inget har lyfts fram som kan läggas till fördel de sökande. Det verkar snarare som att riksåklagaren ser sin uppgift att med näbbar och klor förklara att även om det kommit fram något som ändrar bevisläget till den tilltalades fördel, så ska det inte tas någon vidare hänsyn till det.

Det handlar om simpelt röstfiske

Varför orerar de olika riksdagspartierna och deras ledare så mycket om höjda straff för än det ena och än det andra? Därför att det är enkelt att vinna röster på att framställa sig och partiet som de som tycker mest illa om misshandel, våldtäkt och mord. För vem tycker inte illa om det?

När staten smiter undan sitt ansvar

Jag läser domen mot Daniel Nyqvist där han döms för dubbelmordet i Linköping. Domen i sig är helt följdriktig trots att försök gjordes att brotten skulle anses vara dråp. Detta gick dock tingsrätten inte med på utan han dömdes för mord. Det intressanta i domen är de utdömda skadeståndsanspråken på ett 16 år gammalt brott.

Hur kunde mördaren hålla sig undan så länge?

Så har då äntligen dubbelmördaren i Linköping gripits. Efter 16 år av oro, funderingar och vånda är mördaren fast. Han har erkänt brotten men i övrigt varit förhållandevis återhållsam. Poliserna är nöjda och glada över att ha klarat upp brotten trots att de i detta fall bara tillhandahållit det mest grundläggande varefter olika släktforskare gjort det stora arbetet.

Om straff och döden

För ett tag sedan framträdde en läkare (Staffan Bergström) och bekände att han bistått en man med läkemedel i syfte att mannen skulle ta livet av sig. Läkaren anmälde sig själv och ville provocera fram en tolkning av lag och rätt.