Hanif Bali – Magasinet Para§raf

Dubbelfel från Hanif Bali

Efter ett dubbelfel i Franska öppna 1983 slog John McEnroe sönder kameran för en fotograf. Det ska bli spännande att se om Moderaternas egen känslospelare Hanif Bali slår sönder något mer än sin politiska karriär efter det senaste dubbelfelet.

Sverigedemokraternas vattenpojkar och hejaklacksledare

Sverigedemokraternas vattenpojkar är personer med stor medial genomslagskraft som har gjort enormt mycket för att sprida bilden av att det sämsta man kan göra mot Sverigedemokrater är att peka finger åt dem. De är inte alltid pojkar. Ibland är de flickor också. De spelar aldrig med i SD-laget utan nöjer sig med att fylla på partiets energidepåer. Ibland agerar de hejaklacksledare istället. Dessa personer har varit, och är, enormt viktiga för partiets framgångar.

Man måste dra en gräns någonstans

Jag tänker på Birger ibland. Vi möttes när jag var 15 år gammal och sommarjobbade som trädgårdsarbetande fastighetsskötare i ett bostadsområde i Hammarkullen. Min kollega Birger var minst dubbelt så gammal som jag och hade en avslappnad syn på såväl arbete som politik.

Veckans värsta – för polisen blev en välkänd helt okänd

Att polisen lägger ner anmälningar med både fart och kläm har vi alla nogsamt lagt märke till. Vi har förfasat oss över förhållandet men i alla fall utgått från att polisen läst igenom anmälan innan beslut fattats. Men så dyker det upp ett ärende som rubricerats som olaga hot – och som direkt läggs ner på milt uttryckt svaga grunder.

Riksdagspartiernas etiska policy – vem bryr sig

De flesta av våra riksdagspartier har etiska policydokument där deras högt stående moral beskrivs. Man behöver bara skrapa lite på ytan för att se att det bara är politiskt skitsnack. I själva verket accepterar flera av våra etablerade partier att dess representanter beter sig som skitstövlar.

Veckans värsta – snart ramlar Hanif Bali baklänges

En vecka full av nya dumheter, men svårslagen är som vanligt den tonårsobstinata Moderatpolitikern Hanif Bali när han går igång. I ett inlägg på Facebook bråkar han på nytt med en lärare. Eftersom jag själv är lärare så har jag sett hans sort många gånger. Oftast längst bak i klassrummet. Bakåtvänd keps. Väger på stolen. Förr eller senare ramlar de baklänges.

Varför kom aldrig snällheten tillbaka?

Jag är född i mitten av 70-talet och uppvuxen med seriefiguren Bamse och söndagsskola med Jesus på flanellograf. Sånt sätter sina spår. Det innebär att jag sedan tidiga år har fått tanken inpräntad om att det är viktigt att vara snäll. Den där snällheten föll senare ur modet. Modets växlingar är cykliska och det som en dag är omodernt blir en annan dag modernt. Men varför kom aldrig snällheten tillbaka?

SD vann valet – de fick Lamotte, Heberlein och Bali på köpet

Det som hände i september 2014 var att Sverigedemokraterna vann valet. Egentligen gjorde de inte det alls eftersom de bara fick 12,9% av rösterna och ingen ville samarbeta med dem, men i och med det låsta valresultatet förlamades det politiska samtalet. Politiker och opinionsbildare fick därför idén att de skulle anpassa sitt språk och sina åsikter till Sverigedemokraternas väljare. Den gamla taktiken hade varit att gå emot. Den nya taktiken fick bli att gå med.

Hanif Balis stora problem

Om Hanif Bali bara var ett av många högerpopulistiska troll som mycket aktivt sprider sin smygrasism, skulle vi inte bry oss om honom. Det är gott om sådana – men den stora skillnaden är att Hanif Bali har haft förtroendet att sitta i högsta ledningen för ett av de största demokratiska riksdagspartierna, Moderaterna. Alltså har han i högsta grad representerat det partiet. Nu har han sparkats ut från högsta ledningen men är fortfarande medlem och riksdagsman för M.

Krönika

Invandringshatarnas åsiktskorridor

Åsiktskorridoren. Smaka lite på ordet. Man riktigt ser hur alla står uppradade som prydliga folkskoleelever i väntan på den stränge magisterns ankomst. Eller hur alla likt lydiga dagisbarn i reflexvästar går hand i hand på ett rakt led. Poängen är att alla gör likadant – eller i det här fallet tycker likadant.

En film om en av våra krönikor

Organisationen "SD är lika med rasister" har låtit göra en liten film av en av Para§rafkrönikören Andreas Magnussons krönikor. Den tillför en del förutom vad som fanns med i den skrivna texten. Magasinet Para§raf och "SD är lika med rasister" är från varandra helt fristående men det hindrar inte att det ibland är inlägg på Para§raf som andra kan ta till sig och göra ut i ny form. Så länge allt i den ursprungliga texten finns med och inte förvanskas, har vi inga invändningar mot det.

Låt dem inte skrämmas

När jag läser kommentarer till olika artiklar och krönikor på Para§rafs Fb-sida, förvånas jag över en återkommande företeelse. Många vuxna män, att döma av porträtten de satt ut på sig själva, framstår som tonårskillar när de vädrar sina åsikter. Försöker visa hur tuffa och hårda de är. Lite som Hanif Bali och Joakim Lamotte och för den delen även Trump och Nordkoreas diktator Kim Jung Un.

Så radikaliserades Hanif Bali och Joakim Lamotte

Hanif Bali, Ann Heberlein, Katerina Janouch, Joakim Lamotte – listan kan göras längre än så. De har alla startat som relativt normala samhällsdebattörer och sedan alltmer radikaliserats till oigenkännlighet. Det som förenar dem idag är ett starkt hat mot det svenska samhället och ett lika starkt hat mot vår invandringspolitik. Vad hände? Varför blev ett gäng helt vanliga medieprofiler och politiker skogstokiga systemkollapsprofeter?