Varför kom aldrig snällheten tillbaka? Jag är född i mitten av 70-talet och uppvuxen med seriefiguren Bamse och söndagsskola med Jesus på flanellograf. Sånt sätter sina spår. Det innebär att jag sedan tidiga år har fått tanken inpräntad om att det är viktigt att vara snäll. Den där snällheten föll senare ur modet. Modets växlingar är cykliska och det som en dag är omodernt blir en annan dag modernt. Men varför kom aldrig snällheten tillbaka?
SD vann valet – de fick Lamotte, Heberlein och Bali på köpet Det som hände i september 2014 var att Sverigedemokraterna vann valet. Egentligen gjorde de inte det alls eftersom de bara fick 12,9% av rösterna och ingen ville samarbeta med dem, men i och med det låsta valresultatet förlamades det politiska samtalet. Politiker och opinionsbildare fick därför idén att de skulle anpassa sitt språk och sina åsikter till Sverigedemokraternas väljare. Den gamla taktiken hade varit att gå emot. Den nya taktiken fick bli att gå med.
Hanif Balis stora problem Om Hanif Bali bara var ett av många högerpopulistiska troll som mycket aktivt sprider sin smygrasism, skulle vi inte bry oss om honom. Det är gott om sådana – men den stora skillnaden är att Hanif Bali har haft förtroendet att sitta i högsta ledningen för ett av de största demokratiska riksdagspartierna, Moderaterna. Alltså har han i högsta grad representerat det partiet. Nu har han sparkats ut från högsta ledningen men är fortfarande medlem och riksdagsman för M.
Krönika Invandringshatarnas åsiktskorridor Åsiktskorridoren. Smaka lite på ordet. Man riktigt ser hur alla står uppradade som prydliga folkskoleelever i väntan på den stränge magisterns ankomst. Eller hur alla likt lydiga dagisbarn i reflexvästar går hand i hand på ett rakt led. Poängen är att alla gör likadant – eller i det här fallet tycker likadant.
En film om en av våra krönikor Organisationen "SD är lika med rasister" har låtit göra en liten film av en av Para§rafkrönikören Andreas Magnussons krönikor. Den tillför en del förutom vad som fanns med i den skrivna texten. Magasinet Para§raf och "SD är lika med rasister" är från varandra helt fristående men det hindrar inte att det ibland är inlägg på Para§raf som andra kan ta till sig och göra ut i ny form. Så länge allt i den ursprungliga texten finns med och inte förvanskas, har vi inga invändningar mot det.
Låt dem inte skrämmas När jag läser kommentarer till olika artiklar och krönikor på Para§rafs Fb-sida, förvånas jag över en återkommande företeelse. Många vuxna män, att döma av porträtten de satt ut på sig själva, framstår som tonårskillar när de vädrar sina åsikter. Försöker visa hur tuffa och hårda de är. Lite som Hanif Bali och Joakim Lamotte och för den delen även Trump och Nordkoreas diktator Kim Jung Un.
Så radikaliserades Hanif Bali och Joakim Lamotte Hanif Bali, Ann Heberlein, Katerina Janouch, Joakim Lamotte – listan kan göras längre än så. De har alla startat som relativt normala samhällsdebattörer och sedan alltmer radikaliserats till oigenkännlighet. Det som förenar dem idag är ett starkt hat mot det svenska samhället och ett lika starkt hat mot vår invandringspolitik. Vad hände? Varför blev ett gäng helt vanliga medieprofiler och politiker skogstokiga systemkollapsprofeter?
