Hela havet stormar I somras berättade en vän, låt oss säga en hen. Hursomhelst, så hade hen läst en avhandling, vilken var skriven av en annan hen, från ett annat europeiskt land. Avhandlingen handlade om olika länders specifika nationella karaktärsdrag, där det enligt hen visade sig att Sverige inte alls var landet lagom, utan istället sticker ut extremt mycket.
Det politiska kravet på kvinnlig nakenhet! I förra veckan rapporterades det att sportkedjan Stadium börjat sälja burkinis och sedan kokade internet över. Precis som det alltid gör när någon tycker att kvinnor ska få klä sig hur de vill.
”Dumma jävla apa!” Minns ni när Gösta Bohman i skrift kallade Olof Palme för ”din dumma jävla apa” eller när Bo Lundgren skrev att Ingvar Carlsson var ”svagbegåvad” och ett ”pucko”? Inte? Det kan bero på att moderata riksdagsmän inte brukade utrycka sig så.
Veckans värsta Avgrundshögerns odemokratiska vrede Är det något som är snöpligt så är det att förlora med minsta möjliga marginal. För Ulf Kristersson och Alliansen måste valresultatet ha känts lite som det gjorde för Juha Mieto när han hade åkt 15 kilometer på längdåkningsskidor och förlorade guldet mot Thomas Wassberg med en hundradel.
Några tankar om tiggeriförbud från Sveriges elakaste skribent Tiggeriförbud är kortfattat uttryckt tanken att man hjälper människor om man först tar ifrån dem deras möjlighet att arbeta och sedan också förbjuder dem att få in pengar på andra sätt.
Då har gränserna flyttats För många år sedan sedan läste jag en artikel om en man som försökte smuggla in arton apor till Mexiko genom att stoppa dem under tröjan. Och man förstår ju hur lätt det är hänt. Alltså, en liten apa kan ju nästan vem som helst råka få med sig och när man väl har stoppat en apa under tröjan så finns det inte direkt något som hindrar att man försöker få dit en till.
Veckans värsta Hanif Balis vapenskrammel och Uppdrag Granskning En vecka full av dumheter, men två händelser utmärkte sig så mycket att jag nog faktiskt måste säga att det blev dött lopp vad gäller Veckans värsta. Först var det Hanif Balis vapenskrammel och därefter Uppdrag gransknings mycket märkliga reportage om invandring och våldtäkter.
Dubbelfel från Hanif Bali Efter ett dubbelfel i Franska öppna 1983 slog John McEnroe sönder kameran för en fotograf. Det ska bli spännande att se om Moderaternas egen känslospelare Hanif Bali slår sönder något mer än sin politiska karriär efter det senaste dubbelfelet.
Sverigedemokraternas vattenpojkar och hejaklacksledare Sverigedemokraternas vattenpojkar är personer med stor medial genomslagskraft som har gjort enormt mycket för att sprida bilden av att det sämsta man kan göra mot Sverigedemokrater är att peka finger åt dem. De är inte alltid pojkar. Ibland är de flickor också. De spelar aldrig med i SD-laget utan nöjer sig med att fylla på partiets energidepåer. Ibland agerar de hejaklacksledare istället. Dessa personer har varit, och är, enormt viktiga för partiets framgångar.
Man måste dra en gräns någonstans Jag tänker på Birger ibland. Vi möttes när jag var 15 år gammal och sommarjobbade som trädgårdsarbetande fastighetsskötare i ett bostadsområde i Hammarkullen. Min kollega Birger var minst dubbelt så gammal som jag och hade en avslappnad syn på såväl arbete som politik.
Veckans värsta – för polisen blev en välkänd helt okänd Att polisen lägger ner anmälningar med både fart och kläm har vi alla nogsamt lagt märke till. Vi har förfasat oss över förhållandet men i alla fall utgått från att polisen läst igenom anmälan innan beslut fattats. Men så dyker det upp ett ärende som rubricerats som olaga hot – och som direkt läggs ner på milt uttryckt svaga grunder.
Riksdagspartiernas etiska policy – vem bryr sig De flesta av våra riksdagspartier har etiska policydokument där deras högt stående moral beskrivs. Man behöver bara skrapa lite på ytan för att se att det bara är politiskt skitsnack. I själva verket accepterar flera av våra etablerade partier att dess representanter beter sig som skitstövlar.
Veckans värsta – snart ramlar Hanif Bali baklänges En vecka full av nya dumheter, men svårslagen är som vanligt den tonårsobstinata Moderatpolitikern Hanif Bali när han går igång. I ett inlägg på Facebook bråkar han på nytt med en lärare. Eftersom jag själv är lärare så har jag sett hans sort många gånger. Oftast längst bak i klassrummet. Bakåtvänd keps. Väger på stolen. Förr eller senare ramlar de baklänges.
Varför kom aldrig snällheten tillbaka? Jag är född i mitten av 70-talet och uppvuxen med seriefiguren Bamse och söndagsskola med Jesus på flanellograf. Sånt sätter sina spår. Det innebär att jag sedan tidiga år har fått tanken inpräntad om att det är viktigt att vara snäll. Den där snällheten föll senare ur modet. Modets växlingar är cykliska och det som en dag är omodernt blir en annan dag modernt. Men varför kom aldrig snällheten tillbaka?
SD vann valet – de fick Lamotte, Heberlein och Bali på köpet Det som hände i september 2014 var att Sverigedemokraterna vann valet. Egentligen gjorde de inte det alls eftersom de bara fick 12,9% av rösterna och ingen ville samarbeta med dem, men i och med det låsta valresultatet förlamades det politiska samtalet. Politiker och opinionsbildare fick därför idén att de skulle anpassa sitt språk och sina åsikter till Sverigedemokraternas väljare. Den gamla taktiken hade varit att gå emot. Den nya taktiken fick bli att gå med.
