Björn Ranelid Foto: Stina Stjernkvist/TT

Vad hände egentligen med Björn Ranelid?

Av Andreas Magnusson 2019-09-24

Till Melodifestivalen skrev Björn Ranelid låten med raderna ”om kvinnan motstår mannens säd i sextio år kommer mänskligheten att dö ut”. Nu undrar vi nog alla hur länge vi ska behöva stå ut med Ranelids Facebookinlägg innan de sunkiga värderingar han står för har förpassats till enfaldens kyrkogård.

   Ranelid har kämpat länge för att bli folklig. Utgångsläget har inte varit det bästa. En pretentiös författare med adjektivdiarré går sällan hem i stugorna. Den nya vägen mot folklighet är inte lika vacker som de metaforer han staplar på varandra.

   Ja, vi är många som har noterat att Björn Ranelid på senare tid har försökt bli en finkulturell version av Joakim Lamotte – en ”sitt ner i läsfåtöljen för Sverige”-typ.

   I inlägg efter inlägg på Facebook skriver han numer ungefär samma sorts svamlande dumheter som Svenne Banan och Conny Träkeps gör i den lokala Facebookgruppen mot brottslighet. Fast med fler adjektiv och metaforer då så klart.

   Istället för ”Se upp! Vit skåpbil med polska registreringsskyltar har synts i området” blir det rader som:

”Sveriges ärkebiskop heter Antje Jackelén och hon föddes i dåvarande Västtyskland. Hon är således invandrare. Jag har inte läst eller hört henne tala om den mer eller mindre organiserade brottsligheten som lägger sin olagliga hand över riket. Är inte kyrkan intresserad av vad som sker i Sverige?”

   I ett inlägg på sin officiella Facebooksida 2 augusti menade Ranelid att det pågår ”ett småskaligt eller mer utbrett krig i Sverige.” Han skriver att ”så lyder sanningen vad än förfalskarna av verkligheten säger, skriver och påstår.”

   Om man tror att det pågår ett krig i Sverige så vet man faktiskt inte vad ett krig är. När han medverkade i Nyhetsmorgon 19 september för att prata om den fina äppleskörden i Österlen tycktes hur som helst kriget långt borta. Kanske var viljan att synas större än rädslan att lämna skyddsrummet.

   Ett inlägg från den 30 augusti spann vidare på temat om att Sverige är under belägring och att det råder krigstillstånd:

”När en moder mördas borde alla Sveriges kyrkklockor dåna och alla flaggor halas på halv stång och det borde hållas en tyst minut i alla städer, byar och minsta ställe där människor bor och lever, ty det är krig i riket Sverige. Det är hög tid att vi avskaffar den epidemiskt spridda utsagan att alla människor är lika mycket värda.”

   Till skillnad från Ranelid tror jag inte att lösningen på problemet med mäns våld mot kvinnor ligger i att ifrågasätta FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det går alldeles utmärkt att ta krafttag mot brottslighet utan att påstå att vissa människor är mer värda än andra.

   I ett långt svamlade inlägg 14 september anslöt sig Ranelid till den högerextrema falang som brukar håna statsministern för hans arbetarklassbakgrund – ni vet de som föredrar politiker som i likhet med Jimmie Åkesson aldrig har haft något riktigt jobb:

”Svetsaren Stefan Löfven fäller sitt visir för ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige.”

   Det här inlägget landar till sist i en argumentation kring varför det är viktigt att låta Sverigedemokraterna vara med och bestämma över vår rättspolitik. Argumentationen är rörig men anklagelsen är tydlig. Löfven och Bolund är odemokratiska och vi ska lyssna på Sverigedemokraterna:

”Per Bolund och Stefan Löfven och alla deras gelikar i respektive partier bör inte tillåtas att vara lärare, jurister, advokater, åklagare och fångvaktare i Sverige, eftersom de beter sig och arbetar på ett sätt som strider mot demokratiska principer i riket.
Socialdemokraterna och Miljöpartisterna skjuter sig själva i fötterna med lösa skott när de stänger dörren för Sverigedemokraterna i överläggningarna om vad som bör göras för att motverka den grova och organiserade brottsligheten i Sverige.”

   Tyvärr får vi nog konstatera att ett namn till kan läggas till listan över personer som radikaliserats. Ann Heberlein, Hanif Bali, Joakim Lamotte, Peter Wahlbäck, Katerina Janouch… Och nu också Björn Ranelid.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.