Joakim Lamotte vädjar – rösta inte på Sverigedemokraterna! För fyra år sedan skrev Joakim Lamotte en viktig text på sin blogg. På den tiden var han en ganska klok röst i samhällsdebatten. Han hankade sig fram som journalist med olika frilansuppdrag på till exempel SVT och GP, men ville ibland säga mer om vad han själv tyckte i olika frågor och där kom bloggen in i bilden. Ofta stod han upp för jämställdhet och mot rasism.
Sverigedemokraternas vattenpojkar och hejaklacksledare Sverigedemokraternas vattenpojkar är personer med stor medial genomslagskraft som har gjort enormt mycket för att sprida bilden av att det sämsta man kan göra mot Sverigedemokrater är att peka finger åt dem. De är inte alltid pojkar. Ibland är de flickor också. De spelar aldrig med i SD-laget utan nöjer sig med att fylla på partiets energidepåer. Ibland agerar de hejaklacksledare istället. Dessa personer har varit, och är, enormt viktiga för partiets framgångar.
Veckans värsta: Skjutningarna minskar rejält – såg du löpsedlarna? Lördag på Para§raf och turen har kommit till mig att lyfta fram vad jag ser som veckans värsta händelse eller utspel. I särklass mest svårslaget i närtid är Sverigedemokraternas utspel om att införa en angiverilag som ska tvinga människor att anmäla grannar som gömmer flyktingar. Även om utspelet kom i slutet av förra veckan så dröjer orden sig kvar och förpestar luften på samma sätt som när någon glömt att slänga fredagskvällens räkskal.
SD vann valet – de fick Lamotte, Heberlein och Bali på köpet Det som hände i september 2014 var att Sverigedemokraterna vann valet. Egentligen gjorde de inte det alls eftersom de bara fick 12,9% av rösterna och ingen ville samarbeta med dem, men i och med det låsta valresultatet förlamades det politiska samtalet. Politiker och opinionsbildare fick därför idén att de skulle anpassa sitt språk och sina åsikter till Sverigedemokraternas väljare. Den gamla taktiken hade varit att gå emot. Den nya taktiken fick bli att gå med.
Krönika Invandringshatarnas åsiktskorridor Åsiktskorridoren. Smaka lite på ordet. Man riktigt ser hur alla står uppradade som prydliga folkskoleelever i väntan på den stränge magisterns ankomst. Eller hur alla likt lydiga dagisbarn i reflexvästar går hand i hand på ett rakt led. Poängen är att alla gör likadant – eller i det här fallet tycker likadant.
En film om en av våra krönikor Organisationen "SD är lika med rasister" har låtit göra en liten film av en av Para§rafkrönikören Andreas Magnussons krönikor. Den tillför en del förutom vad som fanns med i den skrivna texten. Magasinet Para§raf och "SD är lika med rasister" är från varandra helt fristående men det hindrar inte att det ibland är inlägg på Para§raf som andra kan ta till sig och göra ut i ny form. Så länge allt i den ursprungliga texten finns med och inte förvanskas, har vi inga invändningar mot det.
Låt dem inte skrämmas När jag läser kommentarer till olika artiklar och krönikor på Para§rafs Fb-sida, förvånas jag över en återkommande företeelse. Många vuxna män, att döma av porträtten de satt ut på sig själva, framstår som tonårskillar när de vädrar sina åsikter. Försöker visa hur tuffa och hårda de är. Lite som Hanif Bali och Joakim Lamotte och för den delen även Trump och Nordkoreas diktator Kim Jung Un.
Så radikaliserades Hanif Bali och Joakim Lamotte Hanif Bali, Ann Heberlein, Katerina Janouch, Joakim Lamotte – listan kan göras längre än så. De har alla startat som relativt normala samhällsdebattörer och sedan alltmer radikaliserats till oigenkännlighet. Det som förenar dem idag är ett starkt hat mot det svenska samhället och ett lika starkt hat mot vår invandringspolitik. Vad hände? Varför blev ett gäng helt vanliga medieprofiler och politiker skogstokiga systemkollapsprofeter?
