Vem ska läsa sagor för Joakim Lamotte?

Och han ville ha betalt. Inte via Swish utan som en vanlig bankinsättning till samma gage som de andra uppläsarna fick. De fick ju minsann åttatusen spänn av kommunen, vilket blir nästan 60 öre per kommuninvånare.

Kommunledningen uppfattade det hela som ett försök till utpressning och tvingades till omfattande åtgärder. Säkerhetschefen arbetade hårt med att försöka hantera den hotbild som har uppstått riktad mot bibliotekspersonal, sagouppläsare och politiker.

Under måndagen uppmanade Lamotte sina Facebookföljare att teckna en prenumeration på hans sida för att få reda på en stor nyhet senare på kvällen. Nyheten, som lättlurade människor betalade riktiga pengar för, visade sig vara följande:

Han hade bara skojat om att han skulle berätta vilka som tidigare har läst böcker på biblioteket om han inte själv fick läsa där. Istället ska han läsa sagor utanför en Ica-butik.

Och Lamotte, som har skapat Facebookevent om den stundande uppläsningen, har nu lovat att klä ut sig och kanske rent av läsa böcker som är kända för att de gamla utgåvorna innehåller ord som till och med små barn förstår är kränkande och rasistiska.

För vad gjorde Pippis pappa i Afrika? Var han kung över några? Vilka var det egentligen? Börjar det på N? Ha ha!

Oj så spännande. Som att få säga pillesnopp i kyrkan eller ropa fitta på barnkalas. 

Någonstans borde kanske kommunledning, säkerhetschef och de sagouppläsare som redan sedan tidigare lever under en hotbild från högerextrema transfober förstått att Lamotte skojade även om hans skämtsamhet inte nödvändigtvis sammanfaller med just humor.

De borde kanske också förstått att bibliotek inte riktigt är Lamottes hemmaplan.

Man får ändå ge Joakim Lamotte att han är en sann entreprenör. Han såg tidigt att det fanns pengar att tjäna på att underblåsa människors rädslor för invandrare, feminister och HBTQ-personer.

Tack vare slarvigt inspelade filmklipp i högt drivet tonläge och med hjälp av raljerande Facebookinlägg har han blivit swish-miljonär på allmosor från människor som inte ens har råd med plastpåseskatt.

Joakim Lamotte har tyvärr redan läst sagor i många år, men för människor som inte precis har gjort sig kända för att ha aktiva bibliotekskort.

Han har ägnat de senaste åren av sitt liv åt att berätta sagor om den svenska systemkollapsen för lättlurade människor med ryggmärgsstyrda swish-appar och tangentbord.

Jag säger tyvärr eftersom Lamotte inte är någon som borde läsa sagor vare sig för vuxna eller barn. Lamotte är någon som andra borde läsa sagor för istället.

Han behöver ett glas mjölk, nybakade bullar och en varm filt. Sen kan han lyssna till den mjuka, trygga rösten hos en man i kvinnokläder som berättar om prinsar, prinsessor, drakar, trollkarlar och magiska väsen.

Framförallt behöver han någon som med ömhet kan berätta att han duger som han är, att han inte måste vara pojken med swishbyxorna som slåss mot väderkvarnar, paraderar i kejsarens nya kläder och äter ikapp med högerextrema mediejättar.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.