Paolo Roberto

Alla tycks vara överens om att avsky Paolo Roberto

Av Andreas Magnusson 2020-05-18

Det var länge sedan jag kände så stark avsky både mot en handling och mot en del människors reaktion på handlingen. En tröst i sammanhanget är att vi ändå allihop tycks vara överens i själva sakfrågan.

Det finns få saker som för människor samman så mycket som förakt, ilska och hat. Kärleken når långt också det måste medges. De mest trogna AIK-supportrarna förenas i kärlek till ett och samma lag. Men – och det här går inte att förneka – kärleken till AIK blir ännu större av att man tillsammans hatar Djurgården.

Att hata Djurgården har sina svagheter. Det kan till exempel visa sig att en person som du lär känna och tycker väldigt mycket om råkar vara Djurgårdare. Det är samma sak för den som väljer att hata invandrarna eller sossarna. Plötsligt dyker det upp någon helskön arbetskamrat från Pakistan som dessutom visar sig vara supersosse.

Det är därför det blir så oerhört mycket starkare när vi tillsammans som kollektiv kan hata något som i princip alla hatar. Eller någon som i princip alla hatar. Det är noll risk att ge sig på Hagamannen, Breivik eller Paolo Roberto. Ingen (förutom rena vettvillingar) kommer att säga emot.

Alla tycker att det är genomvidrigt att bege sig iväg till en lägenhet med femtonhundra spänn på fickan för att köpa sex av en utsatt kvinna från ett av EU:s fattigaste länder.

Alla tycker att det är genomvidrigt att samma man innan ens sperman hunnit torka försöker få sympati genom att göra sig själv till offer i TV4-studion och genom att skriva självhjälps-klyschor på Instagram till tummen upp-bilder.

Jag har uppskattat de inlägg jag har sett i sociala medier av människor som har tagit tillfället i akt att lyfta frågan om mäns våld mot kvinnor. Jag har uppskattat de inlägg jag har sett av människor som har velat prata mer om brottsoffer än gärningsman – de som har velat lyfta blicken och inte låta analysen stanna vid en känsla av äckel inför en enskild gärningsman. För frågan om sexuellt utnyttjande är viktig.

Jag är ledsen om jag nu bryter samförståndsstämningen men jag har problem med att våra sociala medier just nu befinner sig i självsvängning. Det slås in så många öppna dörrar att det är ständigt korsdrag i mitt Facebookflöde.

Det känns som att det sitter hundratusentals Joakim Lamotte och skriker rakt in i kameran eftersom de är så jävla förbannade.

Och det värsta är att det i många fall var samma människor som alldeles nyss tyckte att hans analyser var enfaldiga och drevande – att uthängningar och högt uppvridna känslomässiga utfall mot enskilda individer var av ondo.

Jag gör en paus där för jag vet precis vad som har hänt. Nu fick jag många av er emot mig som vanligen läser mina krönikor och nickar instämmande. Många av er som har hållit med mig när jag har kritiserat Joakim Lamotte, Hanif Bali eller Ebba Busch tycker nu att jag har helt fel. Ni känner er kanske rent av angripna i min text.

Det är bara för att jag är man. Män ska alltid försvara män. Det är typiskt män att relativisera och inte ta tydligt avstånd från en annan mans vidriga övergrepp. Ni håller varandra om ryggen.

Nej. Jag gör ju inte det. Även om jag anstränger mig har jag svårt att frambringa någon som helst sympati för Paolo Roberto. Han förtjänar inte omtanke och förståelse. Om det finns människor som kan ge honom det ändå så tycker jag av mänskliga skäl att det är bra, men jag klarar inte av att göra det.

Men vet ni vad. Hat är en återvändsgränd. När man har skrivit tio inlägg om att Paolo Roberto är ett äckel, vad ska då det elfte inlägget handla om och varför behövs inläggen ens när vi alla ändå är överens?

Som alltid när känsloläget är högt uppvridet skriver människor saker de inte menar. De missförstår medvetet eller omedvetet den de samtalar med eftersom alla nyanser, gråtoner och perspektivbreddningar blir ett hot mot den egna känslan. Därför kommer även denna krönika att missförstås.

Jag kommer att tillskrivas åsikter jag inte har. Man kommer att hävda att jag saknar empati för den utsatta kvinnan, att jag ifrågasätter rimliga reaktioner på en vidrig handling. Men nej. Jag gör inte det. Jag känner liksom er alla empati med kvinnan och antipati med Paolo Roberto. Vi är alla överens.

Det har spridits en skärmdump där Richard Herrey (som jag för övrigt har väldigt lite sympati för trots att jag var utklädd till honom på en klassfest i fyran när vi gjorde Diggiloo Diggiley) stödjer Paolo Roberto.

Det de som sprider skärmdumpen inte berättar är att Herrey gav sitt stöd innan han visste vad som hade hänt. Han stödde alltså inte en sexköpare utan en medmänniska som nyss har postat på Instagram om att han har gjort något jävligt dumt – oklart vad. Men skärmdumpen sprids vidare för att visa att inte bara Roberto utan även Herrey förtjänar vårt hat.

Patriarkatet som håller varandra om ryggen. Det är ett enkelt narrativ och allt för ofta stämmer det, men det betyder inte att det alltid stämmer. Mig veterligen är nog SD-vänliga Nyheter idags chefredaktör Chang Frick den enda som tydligt visat sitt stöd för Roberto och aktivt ägnat sig åt att förminska allvaret i handlingen.

Alla vi andra är överens i själva sakfrågan. Några av oss tycker dock att rättsprocesser bäst avgörs i domstol även om man alltid kan diskutera hur väl domstolar emellanåt lyckas med att skipa rättvisa. Vi känner ändå ett obehag när Facebook blir stupstock, gatlopp och steglingsplats.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.