”Imaginary friends”

Historiska erfarenheter visar att Israel inte har tvekat att skapa politisk splittring och instabilitet även i länder som officiellt betraktar Israel som en nära samarbetspartner. Ett av de mest kända exemplen är Israels relation till USA.

Israels inflytande över amerikansk politik sker inte enbart genom traditionell diplomati, utan också via starka lobbyorganisationer som AIPAC (American Israel Public Affairs Committee).
Denna organisation, tillsammans med andra s.k. ”pro-israeliska” grupper, har investerat enorma summor i valkampanjer och i att påverka vilka politiska kandidater som får tillgång till finansiellt stöd.

Man har inte bara delat ut ekonomiskt stöd för att kandidater ska vinna val, man har likväl lagt ner stora ekonomiska resurser på att stoppa politiska kandidater som kritiserat Israels behandling av palestinier.

Forskning visar hur systematiskt detta påverkansarbete bedrivits. Därtill finns det dokumenterade fall av israeliska underrättelseoperationer på amerikansk mark.

Ett känt exempel är fallet med Jonathan Pollard på 1980-talet, en amerikansk underrättelseanalytiker som greps för spioneri för Israels räkning. Pollard överlämnade stora mängder hemligstämplat material, inte enbart om arabstater utan även om USA:s egna säkerhetssystem.

Det har även rapporterats att israeliska underrättelsetjänsten Mossad bedrivit operationer riktade direkt mot amerikanska politiker. Under 1990-talet avslöjade amerikanska myndigheter försök att samla in komprometterande information om kongressledamöter som kunde påverka bistånds- och säkerhetspolitiken till Mellanöstern.

Sammanfattningsvis står det klart att Israel genom åren bedrivit olika former av påverkansoperationer i syfte att styra den amerikanska politiken och i praktiken begränsa det demokratiska beslutsutrymmet i USA.

I internationella relationer finns en rad etablerade begrepp för att beskriva hur en stat förhåller sig till en annan. Dessa kan vara juridiska, diplomatiska eller politiska. Klassificeringarna är avgörande för vilken typ av information som delas, hur samarbete bedrivs, och vilken lojalitet som kan förväntas.

Exempel på centrala politiska och säkerhetsmässiga klassningar:
Allierad – en formell eller informell säkerhetspartner (t.ex. USA:s relation till NATO-länder).
Strategisk partner – nära samarbete utan bindande allians (t.ex. EU:s relation till Indien).
Vänskaplig stat – ett generellt positivt politiskt förhållande.
Neutral stat – förhåller sig utanför konflikter (t.ex. Schweiz).
Fientlig stat – betraktas som motståndare eller hot (t.ex. Nordkorea i amerikansk retorik).
Rival/konkurrent – politisk eller ekonomisk motpart utan direkt konflikt (t.ex. USA:s syn på Kina).
Sanktionerad stat – föremål för politiska eller ekonomiska restriktioner (t.ex. Ryssland efter invasionen av Ukraina).

I Sverige har vi sett hur flera högerpartier försökt framställa Israel som en allierad partner. Det har skett trots att Israels pågående militära agerande i Gaza av flera internationella observatörer och jurister betecknas som ett pågående folkmord

(Israel är för närvarande föremål för utredning vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för misstänkta brott, inklusive:
Krigsbrott och brott mot mänskligheten (Romstadgan art. 7 och 8).
Kollektiv bestraffning av civilbefolkning (Genèvekonvention IV, art. 33).
Användning av svält som vapen (Tilläggsprotokoll I, art. 54).
Attacker mot civila (Tilläggsprotokoll I, art. 51).
Brott mot barn (Barnkonventionen, art. 6 och 38).)

Att utan kritisk granskning placera Israel i kategorin ”allierad” skulle därför vara ett enormt misstag och ett potentiellt hot mot den svenska demokratin.

Det är avgörande att svenska medier och forskare blir mer aktiva i att granska Sveriges relation till Israel. Det gäller både diplomatiska band, underrättelsesamarbete och de politiska krafter i Sverige som aktivt arbetar för ett närmare samarbete.

Myten om ”underrättelsefördelen”. En seglivad föreställning har varit att ett nära samarbete med Israel är nödvändigt för att få tillgång till kritisk information om terrorism. Erfarenheter från USA visar dock motsatsen: flera gånger har amerikanska beslut påverkats av felaktig eller selektiv underrättelseinformation från Israel.

Ett exempel är tiden före Irakkriget 2003, där israeliska källor överdrev hotet om massförstörelsevapen. Det bidrog till att Bush-administrationen valde en katastrofal krigspolitik, vilket i sin tur ökade den globala terrorismen snarare än att minska den.

Relationen mellan Sverige och Israel måste därför granskas. Att okritiskt omfamna Israel som en ”allierad” riskerar inte bara att försvaga Sveriges demokratiska självständighet, utan även att leda till strategiska misstag med långvariga säkerhetshot, precis som erfarenheterna från USA tydligt visar.

Flera auktoritära stater har utvecklat ett samarbete med Israel eftersom man velat få tillgång till verktyg för att övervaka och kontrollera ländernas medborgare. Det är ett oroväckande scenario, som stärker argumenten för att Sveriges relation till Israel behöver följas upp.

Den senaste tidens utspel från olika regeringspartier och ministrar talar för att Sveriges regering behöver påminnas om att de framför allt annat, har ett ansvar och en skyldighet att skydda Sveriges befolknings rättigheter och friheter.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.