Vänsterpartiet är till salu

– Jag tror inte på röda linjer. I ett samarbete måste man ge och ta, sade partiledare Nooshi Dadgostar i Ekots lördagsintervju.

Uttalandet har fått ovanligt litet uppmärksamhet — alldeles för litet för att matcha dess politiska sprängkraft. Partiledaren säger ju rakt ut att Vänsterpartiet inte har några principer, vare sig i hjärtefrågor eller humanitära frågor.

Inget annat parti skulle klara sig undan med en sådan formulering. Det signalerar en principlöshet som står i bjärt kontrast till vad många väljare söker: ett parti som faktiskt står för något.

Dadgostar placerar Vänsterpartiet i en svag förhandlingsposition långt innan samtalen ens börjat. Om målet är att driva politiken åt vänster, har hon – åtminstone för de kommande fem åren – gravt försvårat en sådan ambition. Varför skulle S, MP och C ta hänsyn till Vänsterpartiets krav när partiledaren redan deklarerat att inga krav kan ställas?

När partiet deklarerar att man är redo att ge upp vilken fråga som helst bara för ministerposter, kan det bara sluta på ett sätt: pannkaka.

Jag gillar själv pannkakor med mycket socker, grädde och en rejäl klick jordgubbssylt. Hur Dadgostar vill ha sina har jag ingen aning om. Men vad jag vet är att hon just förklarat att Vänsterpartiet inte har någon röd linje för migrationspolitiken — med det sagt kommer Tidöpartiernas migrationspolitik bestå.

Frågan framöver är vilken fråga som blir nästa att offras?Arbetstidsförkortning? Antirasism? Trygg a-kassa?

För några veckor sedan redovisade Demoskop att Vänsterpartiet i en mätning fick 6,2 % av rösterna — partiets lägsta stöd sedan Ohly-tiden. En annan mätning från Demoskop visar att det finns stor potential för ett nytt vänsterparti som är vänster om Vänsterpartiet. Skulle en ny större satsning ske kan ett sådant parti få närmare tre procent nästa val. Efter Dadgostar gick ut med att Vänsterpartiet “är till salu” är det sannolikt att fler väljare börjar blicka efter alternativ.

Flera röda och gröna partier och organisationer diskuterar just nu frågan om en valkoalition till riksdagsvalet. Om diskussionerna bär frukt, man satsar seriöst, bygger en aktiviströrelse, når ut och lockar kända namn — då är det inte otänkbart att Sverige får ett nytt riksdagsparti efter nästa val.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.