Nej, Ungsvenskarna – ni har fel!

Det finns redan mängder av kvinnor som är krigsplacerade i Sverige idag, utan att någonsin ha gjort värnplikt. Alldeles särskilt inom sjukvård och barnomsorg, just eftersom deras kompetens behövs när samhället ska fungera i kris.

Ungsvenskarna blandar ihop två olika betydelser av krigsplacering: 1) krigsplacering efter värnplikt, och 2) krigsplacering genom anställningsavtal inom samhällsviktiga verksamheter.
Det senare är en planeringsåtgärd, inte ett besked om att en person ska skickas iväg från sin familj eller kallas in till fronten. Den som är krigsplacerad i civilt totalförsvar fortsätter oftast med sina vanliga arbetsuppgifter – men med skyldighet att stanna på sin arbetsplats ifall regeringen beslutar om höjd beredskap.

Det gäller tusentals kvinnor idag. Inom vård, omsorg, socialtjänst, barnomsorg, energi, logistik och kommunal verksamhet är en stor del av personalen kvinnor, och många av dem har redan krigsplaceringsbesked.

Det är ett centralt faktum som Ungsvenskarna helt utelämnar, trots att deras argumentation bygger på att “kvinnor inte ska tvingas in i något”. De är redan där. Och de behövs där.

Därtill är kvinnor i militära yrken — soldater, officerare, ingenjörer, it-specialister, redan en självklar del av Försvarsmakten. Att då hävda att kvinnor inte ska omfattas av plikt av hänsyn till barn är både ologiskt och nonchalant respektlöst mot kvinnor som redan bär ansvar för Sveriges totalförsvar, med och utan uniform.

Inte heller stämmer påståendena om att barn skulle behöva “institutionaliseras dygnet runt”. Svensk beredskapsplanering bygger inte på att alla föräldrar mobiliseras samtidigt, och det finns inga krav på dygnet-runt-förskolor för att “ta hand om krigsplacerades barn”. Detta är en grov retorisk överdrift som saknar stöd i lagstiftning, riktlinjer eller myndighetsarbete.

Krigsplacering är inte samma sak som mobilisering, och mobilisering är inte samma sak som fronttjänst. När Ungsvenskarna presenterar alla krigsplacerade som personer som försvinner från sina barn gör de totalförsvaret en otjänst och skapar onödig oro.

Sverige behöver en debatt om plikt och beredskap som bygger på fakta – inte på felaktiga antaganden eller obsolet synsätt om kvinnors roll. Kvinnor är redan en bärande del av totalförsvaret. Sveriges säkerhet stärks inte av att osynliggöra det.

Debattartikeln i Aftonbladet kan du läsa här.

Av: Alina Koltsova, arkivarie

Detta är en debattreplik. Analyser och ställningstaganden är skribentens.