Det är inte bara de svenska friskolorna som spårat ur!

Betänk att vi även har en kommunal skola som en gång i tiden kommunaliserades av Göran Persson med buller och bång. 

I de kommunala skolorna finns det i runda slängar 290 huvudmän som på sina sätt vill göra besparingar i just skolan. Här finns ett annat slöseri med skattebetalarnas pengar, och frågan är om den öronmärkta skolpengen i sin helhet går till skolorna för elevernas bästa. 

Jodå, jag tycker också att det är åt helvete med alla pengar som anses som vinstmedel i den svenska friskolan ska skickas utomlands för att hamna i fickan hos en girig riskkapitalist. Trots allt tror jag dock, att det är lite galet att bara prata kronor och ören när det gäller den svenska skolan överlag. 

Det är en god undervisning för det uppväxande släktet som gäller och tjafset om pengar hit eller dit är egentligen bara ett ideologiskt spel.

Min fundering i sammanhanget är varför vi i Sverige inte gör som man gjort i Norge, där man lagstiftat om hur många elever det ska finnas per pedagog i skolan. I den norska grund- och gymnasieskolan är siffran 12,0 respektive 12,5 elever per lärare, medan man i förskolan har satt max 3 barn per anställd för barn under tre år (0–3 år), och max 6 barn per anställd för barn över tre år (3–6 år).

Nu är det också ett annat tänk i Norge , här gäller läroplikt (opplæringsplikt) för barn mellan 6 och 16 års ålder, vilket innebär tio års obligatorisk grundskola. Till skillnad från svensk skolplikt fokuserar den norska modellen på att barnet ska få utbildning, inte nödvändigtvis att den sker i en specifik skola, vilket även möjliggör godkänd hemundervisning. 

Att jämföras med den svenska skolplikten i svensk skola där eleverna har en närvaroplikt. Här är pedagogiken glasklar, eleverna i den norska ska få en utbildning för livet.

Om det nu vore lite stake i de liberala Tidöpolitikerna, det är ju som bekant dessa som trasslat till den svenska skolan, tillsammans med Socialdemokraterna, läs gymnasieutredningen med Olof Palme en gång i tiden.

I ett historiskt perspektiv har skolan alltid varit ett sociopolitiskt/pedagogiskt experiment och det tycker jag att fler borde se och fundera över varför vi har tillåtit det. 

Tänker nu främst på Jan Björklunds taffliga försök med nya tankar om undervisning som dels kvaddade skolan, samtidigt som det visade sig att det inte fungerade utan massor av förändringar i en skola som än idag har svårt att fungera.

Jag tror att det är dags att vakna upp och förstå att skolan är bland de viktigaste vi har och att inte låta Liberalerna förstöra mer av den svenska skolan. Här behövs andra tankar och varför inte börja i den ändan som norrmännen har gjort, att lagstifta om hur svensk skola i grunden ska se ut. Detta måste självfallet gälla både den kommunala- och friskolan.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Jan Olof Fällman. Är en 82-årig murvel som på fritiden brukar jorden. Tidigare verksam inom SVT, UR, TV4 och Televerket. Känd för Pohlmanväder i Östnytt, filmen Stockholmsnatt även så som krigsreporter på Sri Lanka, numera krönikör i tidningen Speedwayracing.

Jan Olof presenterar sig gärna som diversearbetare i mediasvängen, läs mer på http://www.nolof.se