Populism banar vägen för autokrati

När vi röstar fram populistiska politiker sätter vi en första spik i kistan för demokratin. Populister blir populära genom att ge förenklade lösningar på komplexa problem. De hittar ett område där det finns missnöje. Sedan föreslår de åtgärder som vid en första anblick kan verka attraktiva men som inte åtgärdar de verkliga problemen.

Åtgärderna är skadliga eftersom de bygger på förenklingar, missuppfattningar och fördomar. Eftersom populistiska förslag är ett effektivt sätt att skapa opinion så används de ofta av skrupelfria politiker som vill ha makten.

Problemet med de populistiska förslagen är att de strider mot både vetenskap och allmänt accepterad kunskap. När experter och forskare protesterar blir politikern tvungen att förneka vetenskapen. Ännu värre är att när åtgärder inte ger utlovad effekt blir lösningen att förneka hur verkligheten ser ut och påstå att allt fungerar och att åtgärderna är nödvändiga.

När protesterna växer till en storm så lockas populisten att utnyttja sin auktoritet för att tysta de kritiska rösterna. När detta inte räcker blir steget till att begränsa yttrandefriheten allt kortare.

I förlängningen så startas en nedmontering av demokrati och yttrandefrihet för att behålla makten. På sikt kan populisten endast behålla makten genom att bit för bit omvandlas till en autokrat.

När populisten sitter vid makten blir korruptionen en naturlig del av att behålla den. Genom att berika sig själv och gynna sina vänner behålls stödet från en inre krets av makthavare.

Med tiden skapas en kultur där de som stöttar belönas, de som protesterar straffas och där autokraten anser sig har rätt att personligen disponera över gemensamma resurser. Populister attraherar personer som är så narcissistiska, makthungriga och lättpåverkade att de villigt sviker sina ideal för att bli en del av den gynnade kretsen.

Vi har en regering som i många avseenden agerar populistiskt. Regeringen vägrar att lyssna på experter och forskare i det klimatpolitiska rådet. De förnekar att regeringens åtgärder har ökat koldioxidutsläppen. När experter på elnät inom akademi och industri hävdar att vindkraft och batterilagring är det billigaste och snabbaste sättet att skapa ny stabil elproduktion hävdar vår näringsminister att det krävs ny kärnkraft.

När Lagrådet underkänner ett stort antal lagar och när ett stort antal jurister hävdar att den snabba lagstiftningstakten ger oöverskådliga konsekvenser för rättssäkerheten så hävdar justitieministern att detta är nödvändiga åtgärder. Man vägrar att lyssna på kritik från åklagare, psykologer, socialvård, polis och kriminalvård.

När Trumps krig mot Iran skapar en akut brist på olja så hanterar regeringen problemet genom att sänka skatter och subventionera fossila drivmedel! Detta trots varningar från svenska nationalekonomer och experter inom FN och IEA.

För att försvaga kritiken minskas finansieringen till Public service och presstödet bantas. Tjänstemän och forskare anklagas för att vara aktivister när de yttrar sig baserat på kunskap. Chefer för statlig verksamhet som protesterar misstänkliggörs eller avsätts. Stödet till studieförbund och folkhögskolor dras in. Kulturfinansieringen minskas och kommersialiseras och politiker i maktposition börjar lägga sig i kulturens innehåll.

Privatisering av skolor och sjukvård, äldrevård, apotek osv har blivit ett redskap för vänskapskorruption. Offentliga verksamheter säljs ut för en spottstyver.

Personer i den inre kretsen går från att ha ägande och styrelseposter för privatiserad skola, vård eller omsorg till ministerposter som stiftar lagar för samma verksamheter. När de slutat inom politiken kan de återgå och ta med sig insiderkunskap till reklambyråer och tankesmedjor som utövar lobbying inom samma område. Trots att ca 70% av medborgarna inte vill att skattepengar skall gå till vinster inom skolområdet så saknas det majoritet i riksdagen för att ta bort vinstmöjligheten!

Lyckligtvis har vi ännu en bit kvar till det som hände i Ungern under Orbán men vi befinner oss på samma sluttande plan. Vi har en regering som inte drar sig för uppenbara lögner och som använder hela sin auktoritet och makt för att ogiltigförklara och misstänkliggöra kritikerna.

Därför är valet i september 2026 ett ödesval där vi kan välja att fortsätta tänka kortsiktigt och stötta populismen eller byta till en kunskapsbaserad riktning som ger hopp för framtiden.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.