Offentliga uthängningar – när straffet aldrig tar slut

När är ett straff avtjänat – och vem bestämmer när det är dags att gå vidare?

I Sverige döms människor till straff av domstolar. Men för den som döms för våldtäkt kan konsekvenserna fortsätta långt efter att straffet är avtjänat. På sociala medier sprids namn och uppgifter till en stor publik. Den offentliga uthängningen kan försvåra möjligheten att få arbete, bygga relationer och börja om. Den dömde riskerar att dömas på nytt i offentligheten, gång på gång, utan någon tydlig gräns för när straffet ska anses vara över.

Det väcker frågor som vi behöver våga diskutera: Vilket syfte har uthängningen? Vem tar ansvar för konsekvenserna? Och var går gränsen mellan att uttrycka sin uppfattning och att utdela ett ytterligare straff utanför rättssystemet?

Sedan samtyckeslagen infördes 2018 har omkring 3 000 personer dömts för våldtäkt i Sverige. Bakom varje dom finns människor som påverkas av det som hänt. Men vad händer när konsekvenserna fortsätter långt efter att straffet är avtjänat?

Det handlar inte om att förneka brott eller förminska brottsoffers erfarenheter. Det handlar om att ett rättssamhälle måste hålla fast vid sina principer även när ett brott väcker starka känslor.

En dom måste också kunna diskuteras

Att en person är dömd innebär inte att vi ska utgå från att domen är felaktig. Men det innebär inte heller att rättssystemet aldrig kan göra misstag.

I en rättsstat ska skuld vara bevisad utom rimligt tvivel. Berättelser måste prövas, bevis värderas och domstolar skilja mellan vad som framstår som trovärdigt och vad som faktiskt är tillförlitligt.

I sexualbrottsmål kan bevisläget vara svårt. I vissa fall står två personers uppgifter mot varandra, och bedömningen av deras berättelser får stor betydelse. Det ställer höga krav på en noggrann prövning av samtliga omständigheter. Att diskutera dessa krav är inte att automatiskt misstro den som anmäler. Det är att värna principen att ingen ska dömas utan tillräckliga bevis.

Åklagarens objektivitet och vad en våldtäktsdom innebär

Åklagaren har en skyldighet att vara objektiv. Det innebär att både sådant som talar för den misstänktes skuld och sådant som talar till den misstänktes fördel måste beaktas. Den skyldigheten måste märkas i hur utredningen bedrivs. Om alternativa förklaringar eller omständigheter som försvagar misstanken inte får tillräcklig uppmärksamhet riskerar tilltron till rättsprocessen att skadas. Objektivitetsplikten får inte bara finnas i lagtexten – den måste genomsyra utredningen.

Vad innebär en våldtäktsdom i allmänhetens ögon?

Vi behöver också våga fråga oss vad vi menar när vi talar om våldtäkt. I vardagligt tal förknippar många ordet med ett våldsamt övergrepp där någon med våld eller hot tvingar en annan person till sex. Den juridiska definitionen är bredare och omfattar flera situationer där deltagandet inte är frivilligt. Alla våldtäktsdomar handlar därför inte om samma slags händelseförlopp eller omständigheter.

Det betyder inte att handlingar som omfattas av lagen ska bagatelliseras. Men brottsrubriceringen kan väcka föreställningar hos allmänheten som inte alltid motsvarar omständigheterna i det enskilda fallet. Människor kan dra långtgående slutsatser utan att känna till vad domstolen faktiskt har prövat eller vilken bevisning som funnits. Den dömde kan för alltid förknippas med en bild som omgivningen skapat utan att känna till detaljerna i målet.

Frivillighet, missförstånd och brottsrubriceringar

I sexuella relationer kan människor ibland behöva treva sig fram och lära sig vad den andra personen uppskattar och inte uppskattar. Alla situationer är inte självklara från början, och människor kan uppfatta och kommunicera saker olika. Det måste finnas utrymme för att människor inte alltid förstår varandra omedelbart, utan att varje missförstånd automatiskt tolkas som ett brott.

En person kan ångra ett sexuellt möte eller uppleva situationen annorlunda i efterhand. Men ånger är inte automatiskt detsamma som att deltagandet saknade frivillighet när det hände. Samtidigt måste varje uppgift om ofrivillighet tas på allvar och prövas utifrån omständigheterna och den samlade bevisningen. Frivillighet måste finnas, och var och en måste respektera den andras gränser. Det avgörande måste vara vad som faktiskt hände och om de juridiska förutsättningarna för brott är uppfyllda.

Vi behöver också diskutera om dagens brottsrubriceringar tillräckligt tydligt speglar skillnaderna mellan olika sexuella gärningar. Behövs mer nyanserade juridiska begrepp som bättre skiljer mellan olika typer av gärningar och deras allvar, utan att förminska den utsattas upplevelse? Det handlar inte om att sänka skyddet för den som utsätts för sexuella övergrepp, utan om tydliga lagar och noggranna prövningar.

Falska anmälningar förekommer också

Falska anmälningar förekommer även i sexualbrottsmål, och vid flera tillfällen har det framkommit att anklagelser om sexualbrott varit falska. Sådana anklagelser kan förekomma i samband med konflikter efter separationer, otrohet eller vårdnadstvister. Även ekonomiska intressen, exempelvis i samband med krav på skadestånd, kan vara en omständighet som behöver undersökas.

Det innebär självklart inte att en anmälan är falsk för att det finns en konflikt, att otrohet förekommit eller att skadestånd begärs. Sådana omständigheter bevisar inte i sig att en anklagelse är falsk. Men vi måste kunna erkänna att falska anklagelser förekommer, liksom att människor kan dömas felaktigt. Varje fall måste bedömas utifrån sina egna omständigheter, och ingen ska dömas utan tillräckliga bevis.

Anhöriga blir också drabbade

När en person hängs ut offentligt är det inte bara den personen som påverkas. Anhöriga – fruar, barn, föräldrar och syskon – kan drabbas av hot, trakasserier och andras misstänksamhet trots att de inte själva har gjort någonting.

Barn kan få bära konsekvenserna av en offentlig stämpel som de inte har valt. Även vuxna anhöriga som försöker stötta en närstående riskerar att bli måltavlor. Att den dömde själv bär ansvaret för brottet innebär inte att familjen också ska behöva bära ett straff. En dom ger inte andra människor fria händer att utsätta anhöriga för hot och trakasserier.

Men vem tar ansvar om en dom senare visar sig vara felaktig? Ett namn som spridits på nätet kan vara svårt att få bort. Rättelser når inte alltid samma människor som den ursprungliga publiceringen, och stämpeln kan leva kvar långt efteråt.

Offentlig uthängning kan alltså drabba människor långt utanför den som pekas ut. Den som väljer att sprida namn och uppgifter offentligt måste reflektera över vilka följder det kan få, även för människor som själva inte har valt att hamna i offentlighetens ljus.

Ett avtjänat straff måste betyda något

När ett straff är avtjänat måste det finnas en verklig möjlighet att återvända till samhället. Den som har avtjänat sitt straff ska kunna försöka hitta ett arbete, bygga upp relationer och skapa en ny tillvaro.

Det betyder inte att brottsoffer måste glömma, förlåta eller försonas med den som utsatt dem. Det betyder att samhället behöver skilja mellan rättssystemets straff och en offentlig bestraffning som aldrig tycks ta slut.

Om en människa för alltid ska definieras av sin dom riskerar vi att skapa ett parallellt straffsystem utan tydliga gränser. Det borde oroa oss, oavsett vilket brott det handlar om.

Rättssäkerhet måste gälla även när det är obekvämt

Det är förståeligt att människor känner ilska inför sexualbrott och att brottsoffer vill bli trodda och få upprättelse. Men starka känslor får inte innebära att rättssäkerheten bara försvaras när den passar våra egna uppfattningar.

Vi måste kunna värna brottsoffers rättigheter och samtidigt försvara den tilltalades rätt till en rättvis prövning. Vi måste kunna kräva ansvar av den som begår brott och samtidigt värna möjligheten för den som avtjänat sitt straff att återvända till samhället. Vi måste också kunna diskutera offentlig uthängning utan att automatiskt bli anklagade för att försvara våldtäktsmän.

Ett rättssamhälle visar sin styrka genom att hålla fast vid sina principer även när det är svårt. Rättssäkerheten är inte till för en viss grupp människor. Den ska skydda oss alla mot godtycke, felaktiga beslut och straff utan tydliga gränser.

Rättssäkerhet är inte ett försvar för våldtäktsmän. Det är ett skydd för oss alla.

Av Nina Hamilton
Engagerad i nätverket Mannaminne

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.