Det värsta brottet

Ytligt sett är det här en ganska vanlig konfirmationsbild från början av 1950-talet. Den är tagen vid Färentuna kyrka på Svartsjölandet utanför Stockholm. Jag har fått bilden av trubaduren och författaren Bengt Sändh, som är trea från vänster i övre raden. Han och nästan alla pojkar på bilden var då intagna på Frälsningsarméns hem för "missanpassade pojkar". Och där, på Sundsgården, blev de som så många andra barnhemsbarn utsatta för misshandel och sexuella övergrepp.

Jag har svårt att komma på något värre brott som den svenska staten gjort mot sina medborgare, än behandlingen av de här barnen. Och då inkluderar jag även oskyldigt dömda som i många år suttit felaktigt i fängelse.

Mördade två poliser och en väktare

Längst till vänster i övre raden står en pojke som på den tiden var Bengt Sändhs bästa vän, Leif Peters. Han skulle ett drygt tjugotal år senare bli rikskänd som polismördare. Han och två andra män ertappades en natt 1967 när de försökte göra inbrott i Handens centrum. Det slutade med att Peters sköt ihjäl två polisen och en väktare. Det här resulterade i ett av de större polispådragen i Sveriges historia.
– Leif var en bra kille när vi var 10-15 år gamla, säger Bengt Sändh nu 2012. Han var en riktig vän.
Leif Peters greps med tiden och dömdes för de tre morden. Efter några år i fängelse började han erkänna mord som han inte kunde ha begått. Därmed flyttades han över till Växjö rättspsykiatriska klinik. Han blev aldrig utsläppt därifrån och dog för några år sedan.

Nummer 85 och 86

– Först var jag på Vidkärrs barnhem i Göteborg i sex år, berättar Bengt. Och där lärde jag känna Leif.
Sedan blev Bengt placerad som fosterbarn hos en bonde under ett halvår.
– Och därefter blev jag internerad på Frälsningsarméns barnhem Sundsgården, där dom hade en föreståndare som var pedofil. Leif kom dit en vecka efter mig. Jag fick nummer LXXXV och han LXXXVI. Dom där jävla numren syddes in i våra kläder. Jag var alltså den 85:e internen sedan hemmets start och Leif den 86:e. Jag blev kvar där i fem år, från 1948 till 1953.
– Du säger intern. Men ni var väl inte dömda för någonting?
– Nej, det hade vi inte hunnit med då. Men interner var ju vad vi var. Inlåsta barn som var rättslösa interner.

Svensk mästare i bilstölder

Bengt har därefter som tonåring och vuxen hunnit med ett 50-tal jobb, som sjöman, sjukvårdare och allt tänkbart. Han utbildade sig med tiden till smed men enligt polisen hann Bengt innan dess sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.
Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor. Några av visorna har varit dödskallemärkta i Sveriges radios arkiv då de varit för fräcka, eller redogjort i detalj för hur man bränner brännvin.
1963 flyttar Bengt till Hagsätra i Stockholms södra förorter. Själv bodde jag då i Rågsved som gränsar mot Hagsätra. Och året därpå lär vi känna varandra inne på Systembolaget i Högdalen, genom att Bengt har synpunkter på hur jag borde krydda den sprit jag precis har köpt.

Lillbrorsan tog livet av sig

Bengt hade en lillebror, Rustan. För honom blev barnhemmen ett större helvete än för Bengt, då Rustan var mer utlevande. Vid fem års ålder blir han inlåst i ett mörkt källarrum i fyra dygn på ett av barnhemmen. Med tiden blev han genuint kriminell och åkte in och ut på landets fängelser. Jag lärde känna Rustan via Bengt och märkte efter ett tag att Rustan var något av ett matematiskt geni. Vilket resulterade i att han läste avancerad fysik och kemi under en del av fängelseåren.
Rustan såg väldigt bra ut och brukade ibland iklädd kostym snatta oxfilé som han stoppade ner i en dokumentportfölj. Kommer ihåg att Bengt spelade lite bekymrad över det där:
– Brorsan kommer att få bristsjukdomar om han bara äter oxfilé, sa han flinande.
Rustan Sändh blev med tiden initiativtagare till föreningen Samhällets styvbarn. Som i sin tur ledde fram till den offentliga ursäkten till barnhemsbarnen, som framfördes i Stockholms stadshus i november 2011. Men det fick inte Rustan uppleva. Han som så många andra barnhemsbarn begick självmord. Rustan tog sitt liv 2007.

Sålde för tio miljoner

Bengt startade 1993 Bengt Sändhs Snusfabrique. Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé. 1999 hade han ledsnat på Sverige, sålde snusfabriken till Swedish Match för tio miljoner och flyttade till spanska Costa del Sol. Där lever han nu med hustru och fyra hundar. Han skriver böcker i skilda ämnen och kommer att leverera krönikor till Para§raf.
När jag träffade honom i Stockholm i samband med att statens ursäkt till barnhemsbarnen skulle framföras, berättade han att han funderar på att skriva en bok om lillbrorsan Rustan. Vi konstaterade också att det nu gått 53 år sedan Bengt blev åtalad för något olagligt.

Fick aldrig en chans

Tillbaka till konfirmationsbilden. Hur mycket visste prästen som sitter där med huvudet på sned? Och hur gick det med de andra barnen på bilden?
Leif Peters som står där längst till vänster framstår inte som värre än någon annan. Var det åren av misshandel, inlåsning och sexuella övergrepp som en natt 1967 resulterade i att allt brast – och han mördade tre människor som bara försökte göra sitt jobb?
Det finns naturligtvis inga ursäkter för att döda tre familjefäder. Men det finns inte heller några ursäkter för hur staten Sverige behandlade de här barnen. Många av dem fick aldrig en riktig chans.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.