Tomas Lappalainen

Frågan är om det finns någon, utanför Italien, som vet och kan mer om italiensk maffia än journalisten och författaren Tomas Lappalainen? När jag för många år sedan läste den första boken, Maffia, slog det mig att det var första gången jag läste en faktabok om grov organiserad brottslighet där författaren aldrig landade i något som liknade pojkboksäventyr.
Samma sak med nästa bok, Camorra. Och den senaste, Ndrangheta.
Lappalainen har förmågan till analys och kunskapen att ge läsaren bakgrund - och därmed förståelse. Det blir en viss logik i vendettorna och mördandet.

Samtidigt förstår man vad Maffia och grov organiserad brottslighet är – och varför den kan vara ett hot mot rättsstatens grundvalar. Och man förstår att något sådant har vi inte i Sverige, ännu – hur gärna polis, försäkringsbolag, säkerhetskonsulter och vissa journalister och författare än vill försöka påskina att det finns något som skulle kunna påstås vara en svensk maffia.

Några författare har fått mig att läsa samtliga böcker de har skrivit: Astrid Lindgren, för mina tre barn. Stig Claesson ”Slas”, August Strindberg och Tomas Lappalainen.
Favoriten är nog Ndrangheta – en bok om maffian i Kalabrien. Den beskriver hur långt det kan gå när maffian tar över viktiga samhällsfunktioner. Tar över statens och kommunernas funktioner. Och inte minst, hur det kunde hända.

Läs den, men missa inte de andra två [-]– eller för den delen även Lappalainens två övriga böcker om Italien: Italien och Se Neapel och sedan dö.

Behöver det sägas att det blev feststämning på redaktionen när vi fick klartecken från Tomas Lappalainen för att publicera hans artiklar i Para§raf? Vi startar idag med, {{news::77}}.

 

Två exempel på recensioner av Thomas Lappalainens böcker:

Om, Se Neapel och sedan dö:
”Låt mig genast säga att detta är en underbar bok.”
Harald Hamrin, Svenska Dagbladet

Om Maffia:
”Den svensk som av en eller annan anledning vill lära sig allt väsentligt om maffian, och därtill njuta en skarpsinnig diskussion om makt och rätt genom historien, har ett utsökt tillfälle. Jag lärde mig mer av Tomas Lappalainens enda bok än de travar jag plöjde, de snårskogar jag inte alltid forcerade, för några år sedan.”
Jan Guillou, Aftonbladet


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.