”Finns fler dörrar att sparka in.”

Han ger sig på de stora i samhället. Därför möter vi statsåklagare Nils-Eric Schultz i tidningar, på radio och i tv var och varannan dag, under rubriker som, ”Muthärvan i Göteborg”, eller ”Nu överväger Schultz att åtala Volvoledningen”. 

Vi ses hemma i Nils-Eric Schulz kök en söndagsmorgon. Det var den tid som han hade över den veckan. Klockan är tio men Schultz har varit uppe sedan fem.

Vi börjar med alla chefstjänstemän i Göteborgs komun som han åtalat:

– I början blev dom där tjänstemännen förvånade när polisen kom och hämtade dom, berättar han. Men hade vi börjat skicka ut kallelser istället så hade den här härvan pågått i all oändlighet.

– I en artikel läste jag att du hade sagt, ”Det finns fler dörrar att sparka in här”.

– Ja, jo det kanske jag sa ja. För så är det ju.

– Har någon erkänt?

– Nej, vissa tycks inte ens fatta att dom begått brott. Dom tycker att dom bara gjort vad man alltid gjort på den positionen.

Inte speciellt för Göteborg

Tjänstemännen är misstänka för att på Göteborgs skattebetalares bekostnad låtit bygga om sina villor och bostadsrättigheter. Det har blivit nya fina badrum, en ny bastu här och ett garage där med mera. Och kostnaderna har hamnat på fakturor som handlat om arbeten för kommunen. Arbeten och material för kanske bara 10-20 000 på ett ställe, men för mer än 100 000 på nästa. Och som plussats på år efter år. Idag handlar det sammanlagt om ett antal miljoner, kanske tiotals miljoner eller ännu mer.

– Är vi svenskar, och då även polis och åklagare naiva när det gäller korruptionsbrott, och tänker att sånt där håller man bara på med i Sydeuropa och i dom gamla öststaterna?

– Ja, definitivt. Och likaså ni journalister. Och jag har inte varit klokare än någon annan, säger Nils-Eric Schultz. Men nu bubblar mer och mer upp till ytan. Folk hör av sig om vad de vet.

– Så det här är ingenting som speciellt utmärker Göteborg?

– Nej, varför skulle det vara det?

– Tror du att sånt här förekommer i dom flesta större städer?

– Ja, och även i en del mindre.

Mutor är mutor

Så där pratar han. Pang på. Inga undanglidningar. Inga fega ”kanske” eller ”möjligen”. Mutor är mutor och bestickning är bestickning – och ingenting annat, oavsett vem det är som för tillfället är den skyldige. En kommunal tjänsteman i mellanchefsposition eller en vd för ett internationellt storföretag, kan vara detsamma. Har de tagit emot mutor eller mutat någon så blir det en förundersökning, som om möjligt ska leda till åtal och fällande dom.

Konstiga upphandlingar

Vi har kanske lite till mans funderat ibland över hur olika uppköp går till. Som när SJ köper in nya lok från Italien och de sedan inte fungerar när det blir vinter. Det finns rimligen bara två alternativa förklaringar:

  • SJ har inga ingenjörer som vet hur lok ska vara konstruerade för att fungera i vårt vinterklimat. Om så är fallet utgör det ett stort samhällsproblem.
  • Den enda andra rimliga förklaringen är att någon med en central position vid upphandlandet av loken – har blivit mutad.

Likaså när Polisen handlar upp komplicerade kommunikationsenheter eller ett stort sjukhus uppdaterar såväl hårdvara som mjukvara när det gäller sin datautrustning. Eller om någon chefstjänsteman kanske sköter den saken åt samtliga sjukhus i ett landsting?

Det är ju inte ovanligt att det sedan inte fungerar och måste uppdateras för hundratusentals eller miljoner kronor. För att till slut, i några fall, helt bytas ut. Handlar det då om total inkompetens hos dem som sköter upphandlingen, eller finns förklaringen möjligen att söka i någon annan företeelse?

– Ju mer man håller på med det här ju mer luttrad blir man inför olika större inköp, säger Schultz. Vad är det som gör att man väljer just dom här bilarna eller dom där loken? Eller som i Göteborg, med det där datasystemet vi håller på med nu. Där det handlar om en upphandling för en halv miljard. Man blir ju väldigt tveksam.

– Just när det gäller IT har det väl handlat om väldigt stora upphandlingar de senaste åren runt om i Sverige?

– Ja, och alla IT-enheter på olika myndigheter lever sitt eget liv. Ingen vet egentligen vad dom håller på med. Man vet att dom finns. Och när det är något fel på datorn så kommer dom och säger något man inte förstår. Sedan knappar dom in något på datorn och då fungerar det igen.

Lite knorr på tillvaron

Om en sådan enhet sedan kommer och säger att nu måste alla datorer bytas ut, så är det svårt att hävda motsatsen, menar Schultz.

– På Riksantikvarieämbetet håller högsta chefen på med bevarandet av gamla hus och hos oss ska Riksåklagaren bekämpa brott. Så inte kan dom de här frågorna. Ofta har dom där IT-cheferna rekryterats från dataföretagen och har sina kompisar kvar där. Och när dom säger att nu måste vi byta mjukvara, så blir det ännu svårare att argumentera emot.

– Handlar det om att man kan få en större summa insatt på något konto?

– Ja, så kan det nog vara. Men i de fall vi håller på med nu i Göteborg så rör det sig oftast om lite knorr på tillvaron. Förutom att få sin bostad upprustad så kan man bli inbjuden till middagar med förmögna människor och få följa med på någon resa till något exotiskt ställe. Och kanske får man ta med hustrun också på resorna.

Man upplever sig därmed som en viktig person menar Schultz. Men den dagen man går i pension inser man att intresset inte bara svalnar för ens person, utan det blir iskallt över en natt. Den goda vänskapen visar sig vara en fråga om lönsamhet och inget annat.

Självständig

Än idag är Nils-Eric Schultz lite förundrad över att han blev åklagare. Under sin tidiga karriär som jurist när han satt ting, som det heter, hade han inte en tanke på det, tvärtom:

– Mina sympatier hamnade oftast hos den åtalade. Och jag tänkte ofta, hur fasiken kan man välja ett jobb som åklagare och hela tiden hålla på och sätta dit folk?

Men så hamnade han på ett jobb där, som han uttrycker det, inget hände. Mycket prat och många möten men i övrigt ingenting. Vilket gick honom på nerverna. Och då fick han syn på en broschyr som handlade om åklagarväsendet. Och på den vägen är det.

– Hur gick det sedan till när du efter en tid blev statsåklagare? Sökte du till det?

– Nej, som jag minns så sökte man inte, utan man blev tillfrågad. Tanken var att man skulle ha en grupp åklagare som var självständigare än dom andra.

Konkret innebar det att regeringen utsåg dessa åklagare direkt. Och att det därmed fanns åklagare som skulle gå in om till exempel riksåklagaren skulle vara misstänkt för något brott. För riksåklagaren kan inte avskeda en statsåklagare, det kan bara regeringen göra

– Ja, just det, säger Schultz skrattande. Det kan ju vara en fördel. Tanken var att vi skulle ta lite känsligare utredningar, som när höga polischefer är misstänka för brott och liknande. Men jag vet inte om det i praktiken har betytt så mycket. Det är nog en personlighetsfråga hur självständig man är.

Erfarna brottmålsadvokater jag pratat med menar att Nils-Eric Schultz har tagit det där med en mer självständig roll på stort allvar. Som en advokat uttryckte det:

– Honom är det ingen som styr och ställer med.

– Han är en envis som en terrier. Ger sig aldrig, sa en annan.

Rättspatos

Min egen erfarenhet av Nils-Eric Schultz genom åren, är att han har ett starkt personligt rättspatos som gör honom särdeles lämplig för att arbeta med det han nu gör, korruptionsärenden. Det innebär att han till och från har att ge sig på personer i maktställning. Från mellanchefer och uppåt. Ofta lite högre utbildade. Ibland med väldigt framträdande ställning i samhället. Och som därmed är omgivna av en stab av anställda kunniga jurister.

Nu är det Volvo som nu står på tur för Nils-Eric Schultz, får jag reda på efter att jag intervjuat honom. Så jag mejlar och frågar vad det handlar om. Får snabbt svar:

  ”Jag har skickat en skrivelse till justitiedepartementet i US och till en myndighet som heter Securities and Exchange Commission. Skälet är att Volvo ingick ett avtal med amerikanarna 2008. Där erkände de att bolaget betalt så kallad kickbacks till Saddam-regimen. Volvo fick betala 19,6 milj US dollar i böter och man tvingades gå ut med ett pressmeddelande till svenska medier, i vilket man förklarade att man brutit mot FN´s sanktionsbestämmelser.

Ett av många villkor i det amerikanskt tuffa avtalet stadgade att ingen anställd vid Volvo och inte heller deras ombud under en treårsperiod från mars -08 fick förneka att man betalt kickbacks till Saddam-regimen. Det väcktes ett åtal mot Volvo som emellertid skulle vila under denna treårs period. Men om amerikanarna skulle få info om att Volvo inte skötte samtliga villkor så skulle en domstolsprocess kunna komma att äga rum. I min skrivelse till Dep of Just i USA så informerar jag dem om att Volvocheferna i den förundersökning för vilken jag är ansvarig förnekar brott. Min försynta fråga är då om de anser att dessa förnekanden är i överensstämmelse med villkoret i avtalet från -08, enligt vilket de lovat att erkänna brotten mot sanktionsbestämmelserna 

Jag skriver också i mitt brev att jag är beredd att ge amerikanska myndigheter tillgång till all min dokumentation.

Ska bli intressant att se vad som händer. 

Ha det bra/Nisse”

 

/wp-content/uploads/content/portratt/P1010233.JPG

 

Tung motorcykel

Under sommarhalvåret tar sig Nils-Eric Schultz till jobbet, 4,5 mil bort, på sin Suzuki Volusia.

– En förbannat skön hoj, säger han. Och en underbar känsla att i inte alltför hög fart, runt 90 till 110, glida fram och känna vinden och dofter. Man är nära naturen på ett helt annat sätt än när man kör en bil. 

Han fortsätter med en utläggning om hur härligt det kan vara med en helgtur, för att till exempel ta en fika på Rosenhill utanför Södertälje. Och hur smidigt det är att på väg till jobbet ta sig förbi morgonköerna.

– Så du kör bågen in till jobbet i Stockholm och tillbaka varje vardag under sommarhalvåret, och sedan kan du därtill ge dig iväg tio mil eller mer på helgen?

– Ja, absolut. Det handlar ju inte om att åka si eller så många mil, utan om en ren njutning. Och man slipper ju trängselavgifter, tillägger han. Köp dig en hoj!

– Men du är ju gift sedan många år. Hur övertygar man vid mogen ålder en hustru om att man ska köpa en motorcykel och fara omkring på?

– Ja, det där är en historia i sig, säger Schultz skrattande. Nej, det går ju naturligtvis inte. Och jag har den bestämda uppfattningen att alla större inköp resonerar man om och beslutar tillsammans.

Vad som hände var att Schultz efter tre års arbete på EU´s bedrägerienhet (OLAF) i Bryssel, fick ut betydligt mer pengar i avgångsvederlag och liknande, än vad han själv tyckte att han hade gjort sig förtjänt av. Så han förverkligade helt enkelt en gammal dröm och köpte Suzukin – utan att först diskutera det med hustrun.

– Så nu har du bara att nicka och bejaka alla förslag hon har till inköp de närmaste 20 åren?

– Ja, ungefär så, säger Schultz skrattande. Men det var det värt.

Informatörer

Nils-Eric Schultz var den första som slog larm om polisens arbete med att värva unga killar och tjejer för att bli informatörer åt polisen. Fram tills dess hade han varit populär i polisleden. Framåt, offensiv och drivande.

– Men där blev det fnurra på trån, för att uttrycka sig milt, berättar han. För jag accepterade ju inte det där. Polisen kunde komma med uppenbart lögnaktiga anmälningar och rapporter för att dölja en informatör eller infiltratör. Och då skickade jag tillbaka dom och tvingade dom att skriva om.

– Vad är det allvarligast i den här frågan?

– Rättssäkerheten naturligtvis, då det här mörkas inför domstolarna. Viktiga vittnen och därmed bevisning döljs för rätten. Men det är minst lika allvarligt med unga killar och tjejer som riskerar sina liv i unga år, för att dom värvats till det här.

Justitiedepartementet vet vad som pågår

– Tror du att justitiedepartementet och justitieutskottet vet om det här?

– Dom måste veta. Rimligen har de insett vad som pågår, men dom gör ingenting åt det.

– När det då är åklagare som accepterar det här, spelar med, eller blir lurade av polisen och inte vet om vad som hänt bakom kulisserna, så kan väl det innebära att man därmed också döljer en olaglig brottsprovokation som polisen iscensatt?

– Ja, absolut.

– Tror du att det därmed sitter felaktigt dömda i våra fängelser? Personer som har dömts för att dom har lurats av polisen att begå ett brott, som dom kanske inte hade gjort annars?

– Ja, det är jag helt övertygad om, säger Schultz. Och jag kan ju själv ha haft ett antal sådana ärenden utan att ha vetat om det.

Bli advokat

Nils-Eric Schultz har hunnit fylla 64 år och ska alltså inte ha så lång tid kvar som åklagare. Men som så många i dagens Sverige kommer han definitivt inte att vara ”gammal och gaggig” vid 65 års ålder.

– En sista fråga…

– Det sa du förra gången också. Typiskt journalister…

– Hur kommer du att klara av att bli pensionär? Kan du stå ut med det?

– Ja, det är en bra fråga! Slå mig till ro, som det heter, kan jag ju inte. Jag kommer att pensionera mig först vid 67. Därefter kommer jag nog att ägna mig åt att hjälpa dom som blivit informatörer och infiltratörer. Kräva ut skadestånd från staten åt dom och liknande.

– Bli ideellt arbetade advokat alltså?

– Ja, för att visa Peter Althin, Johan Eriksson och dom andra hur jobbet ska göras, säger han och skrattar gott.

– Och åka omkring på bågen?

– Ja, definitivt, avslutar statsåklagare Nils-Eric Schultz.

På vägen hem funderar jag på hur det skulle vara om fler verksamma jurister hade det engagemang som Schultz har. Som kör på utifrån sitt personliga rättspatos och rättsstatens ideal, oavsett vad kollegor, medier eller andra har att säga om saken.

Försöker också se bilden framför mig av en rättegång som ska inledas, där åklagaren, domaren, nämndemännen och advokaterna kommer körande på tunga motorcyklar och parkerar dem utanför domstolen.

Tar dom i hovrätten

Sedan jag gjorde intervjun med Nils-Eric Schultz har några av korruptionsärendena i Göteborg avgjorts i domstol. Och i några fall har de åtalade blivit frikända. Så när vi träffas på ett fik i närheten av åklagarmyndigheten frågar jag:

– Är det för att lagarna om mutor och korruption är så vaga?

– Nja, det är dom visserligen. Men jag är ju en långsint jävel så jag tar dom i hovrätten, säger han med ett skratt.

Framöver kommer Nils-Eric Schultz att skriva krönikor för Para§raf.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.