Svek belönas

– Du skulle sitta på isol för jämnan om du åkte in Dick.
Han var en erfaren kåkfarare och syftade på att jag kan vara väldigt tjurskallig och har svårt att ta order från någon, vem det än må vara. Att ställa in mig i ledet har helt enkelt aldrig varit min starka sida.

En sådan läggning gör livet utanför murarna lite krångligt och stökigt då och då. Lösningen är att försörja sig på att skriva böcker. Men innanför murarna, kan det bli rent outhärdligt. För där ska du böja nacken inför rena dumheter, annars kan du hamna i en isoleringscell.

Eller bli ”knallad”, vilket innebär knalltransport. Du får några pappkartonger och en sopsäck inkastat i cellen en tidig morgon. Får några minuter på dig att plocka ihop dina saker, och blir förflyttad till ett annat fängelse.

Godtycket

Även som besökande journalist märker man snabbt av godtyckligheten inom den så kallade kriminalvården.

– Du får inte ta med dig snus in, sa en vakt.

– Det får jag visst, det har aldrig tidigare varit något hinder för det.

– Då ska vi kolla vad det är i snusdosan först.

Nästa gång är det något annat. Och något tredje. Ofta något som ändrats sedan man fått klartecken över telefon avseende vem eller vilka man ska träffa och intervjua – och hur länge.

Jag får stå ut med sånt i några timmar, sedan är jag på utsidan av murarna igen och kan andas fritt. Men de som är kvar där inne får ta sånt skit hela tiden. Om de inte anpassar sig.

Böj nacken

Att anpassa sig innebär att man böjer nacken – mest hela tiden. Blir en ”mink”, alltså en som är mjuk och har böjd rygg. Accepterar att lämna hur många urinprov som helst även om man inte är dömd för narkotikabrott och aldrig blivit ertappad med att ha något konstigt i sig. Finner sig i att inte få närvara vid en närståendes begravning. Inte ens omgiven av vakter. Eller vid sitt barns födsel.

Om man nu inte sköter sig exemplariskt förstås. Vad innebär då det? Ja, det är mycket: Ta skit och dumheter med ett falskt leende. Och helst av allt tjalla på andra intagna när de brutit mot någon av alla regler.

Svek belönas

Det som uppskattas ute i samhället bland arbetskamrater, grannar och vänner – integritet, att man står upp för sina åsikter, inte tar skit och inte pladdrar om något man fått reda på i förtroende – blir i ett fängelse något man ska straffas för. Och tvärtom, att svika förtroenden, smila och finna sig i det mesta – det belönas.

Det här resulterar alltför ofta i ett av två möjliga alternativ:

  1. Du finner dig. Blir en blöt trasa som accepterar allt och sviker allt och alla. En dag muckar du och har lärt dig att sånt belönas. Varvid livet utanför blir svårt, för med sånt beteende blir du en mycket ensam människa.
  2. Du finner dig inte i den här ordningen och hamnar i isoleringsceller eller blir knalltransporterad stup i kvarten. Och du får inga permissioner. Därmed byggs ett hat upp mot omgivningen. Och en dag muckar du.

Kriminalvården som den ser ut idag har i princip inte ändrats på hundra år. Jag kan inte komma på något annat vad gäller samhälleliga åtgärder, som inte har ändrats om och om igen de senaste hundra åren. Förbättrats, omvärderats och ändrats för att det ska fungera bättre – ge bättre resultat.

Men inte kriminalvården. Den står där och stampar innanför betongmurarna. Och misslyckas – gång på gång. Vilket resulterar i samma sak, gång på gång – nya brottsoffer.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.