Befogade mord?

– Världen blev inte sämre av att jag tog bort honom Dick, det fattar du väl?
– Det är möjligt, men det gav ju inte dig rätten att vara bödel.

Han satt på Tidaholmanstalten och var inte alls speciellt ångerfull för att han mördat en annan människa. Däremot förbannade han sig själv för att han lämnat spår efter sig som resulterade i en livstidsdom.

Finns det befogade mord? I en av våra stora klassiker, Doktor Glas, hävdar författaren, Hjalmar Söderberg, att så är fallet. Det är mer än hundra år sedan boken skrevs, men den håller än. Så läs den gärna.

Barmhärtighetsmord

Då och då kan man läsa om en typ av mord där i varje fall jag har svårt att se att det var fel. Ett äldre par har levt ihop i hela sitt liv. Nu är de närmare 90 år gamla. Det sista året har en av dem vårdat den andra i hemmet. Men nu börjar även den som vårdat bli så krasslig att det är en tidsfråga innan båda två hamnar i var sin sjuksäng.

De är helt överens om att de inte vill sluta sina liv med en massa slangar i kroppen och liknande, som upprätthåller den sista livsgnistan. Därtill åtskilda från varandra den sista tiden. Så den som har mest krafter kvar hjälper den andra att avsluta livet och tar sedan sitt eget liv.

Är det mord – brottsbalkens grövsta brott? Eller är det tvärtom något vackert? Ett värdigt slut på ett långt liv tillsammans.

Inte helt enkelt

Tro nu inte att jag propagerar för aktiv dödshjälp i största allmänhet. Passiv dödshjälp som praktiseras dagligen på landets sjukhus, har jag däremot inga invändningar mot. Man avslutar helt enkelt all behandling och låter patienten, ofta med morfin i kroppen mot smärtorna, tyna bort.

Min mamma var väldigt bestämd på den punkten när hon avled vid 83 års ålder. Hon ville absolut inte ”ligga där som ett kolli”, som hon uttryckte det. Vilket vi barn, liksom läkarna och syrrorna på Huddinge sjukhus, söder om Stockholm, respekterade. Och därmed fick hon den värdiga död hon önskat sig.

Förstå men inte försvara

Visst – jag har läst mordutredningar där en yngre frisk skitstövel har blivit mördad. Och tänkt den förbjudna tanken, att det var väl inte helt fel att han togs bort från jordens yta. Det finns gränser där man genom sina handlingar har ställt sig utanför all mänsklig gemenskap – och då någon anhörig till ett brottsoffer, tar lagen i egna händer.

Det är begripligt. Det går till och med att se sig själv göra detsamma i en sådan situation. Det är psykologiskt begripligt – men det är definitivt inte juridiskt försvarbart. Vi kan inte ha ett tillstånd av vilda western. Ingen har rätt att utnämna sig själv till bödel.

Vad som däremot inte ens är psykologiskt begripligt och än mindre försvarbart, är när en stat mördar sina medborgare. Att ha dödsstraff och döda medborgare är hur enkelt som helst. Likaså att låsa in någon och kasta bort nyckeln.

Att däremot kunna få en grov brottsling att återvända till gemenskapen genom att bli en hederlig arbetande människa – det kan vara nog så svårt. När det lyckas finns det anledning för både personen själv och de som hjälpt honom, att känna stolthet. Och förhoppningsvis trakasseras han då inte av de grupper av poliser som tycks se som sin huvuduppgift att förfölja och trakassera utvalda personer och grupper.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.