Svart och utvald

Abraham Bolden var den förste svarte medlemmen av enheten inom Secret Service som ansvarade för presidentens säkerhet. I tjänsten förväntades han ta en kula för presidenten, men på resorna till de södra delarna av landet tilläts han inte dela rum med sina vita kollegor. När han försökte vittna om en mordkomplott mot Kennedy, fängslades han.

Abraham Bolden föddes 19 januari 1935 och växte upp i en fattig familj i östra St. Louis, som på den tiden var helt segregerat. Svarta och vita levde i helt olika delar av staden. Efter att ha tagit examen i musik vid Lincoln University gjorde han en tvärvändning i livet och valde att bli polis.

– Som ung man var jag smärtsamt medveten om de orättvisor mitt folk utsattes för. När jag dessutom såg den ökande brottsligheten i vårt område började jag intressera mig för brottsbekämpning och tackade därför ja till ett erbjudande om jobb från Pinkerton National Detective Agency i St. Louis, berättar Bolden för Para§raf.

Rasism

Efter Pinkerton tog Bolden klivet till Illinois State Police. Men livet som polis blev inte som han tänkt sig, de vita poliserna var rasister och såg honom som samma problemmakare som Malcolm X och Martin Luther King. De gav honom ingen chans.

– Det var riktigt illa. I början av varje möte drog de skämt om svarta, de brydde sig inte ett dugg om att jag var i rummet, det gjorde bara det hela roligare i deras ögon. Jag var tvungen att visa dem att de inte kunde köra med mig, jag krävde samma respekt av dem, som jag visade dem, säger Bolden.

Han stannade i fyra år. I slutet av 1950-talet sökte han, och kom in som agent vid Secret Service, stationerad i Chicago.

Handplockas av Kennedy

Under ett uppdrag i Chicago 1961, träffade Abraham Bolden president John F. Kennedy, som inte bara imponerades av Bolden utan också handplockade honom till Vita Huset enheten som ansvarade för Kennedys säkerhet, detta i ett försök att integrera svarta i Secret Service. Därmed blev Bolden den förste svarte Secret Service agenten inom enheten för presidentskydd.

Rasismen upphörde dock inte för Bolden, tvärtom. Nu kom den inte från enskilda agenter utan det amerikanska systemet. Som livvakt förväntades Bolden kasta sig framför presidenten i händelse av ett mordförsök. Han skulle ta kulan istället för Kennedy. Trots den uppoffrande tjänsten tilläts inte Bolden dela rum med sina vita kollegor när de följde med presidenten på resor i den amerikanska södern.

– Hur känns det att skydda presidenten för ett land där man inte är lika mycket värd som en annan människa på grund av hudfärg?

– Man måste förstå att hela USA var i upplösningstillstånd under 1960-talet på grund av rasism, segregation och kampen för lika värde. Detta gjorde att jag såg jobbet att skydda presidenten personligen som sekundär. Det absolut viktigaste blev att försvara det amerikanska styrelseskicket och konstitutionen som garanterar människors lika värde. Alla medborgare är tvungna att axla ansvaret för att bevara en demokrati, alltså fick jag bortse från rasistiska påhopp, säger Bolden i ett försök att förklara.

Klagar hos överordnade

Karriären inom Secret Service blev ändå inte långvarig för Bolden. Han kunde inte stillatigande ta emot att utsättas för rasism hur länge som helst. Bolden såg även andra problem inom Secret Service.

– Jag klagade hos mina överordnade över inställningen till arbetet hos mina kollegor, som inte tog ansvaret att skydda presidenten på allvar. De drack under tjänstetid, slarvade i planeringen och hade en övertro på sig själva, minns Bolden.

När han framförde klagomålen omplacerades han tillbaka till Secret Service i Chicago för att arbeta med rutinärenden.

Mordkomplott mot Kennedy

Några veckor innan John F. Kennedy skjuts till död i Dallas den 22 november 1963, hade Secret Service i Chicago mottagit ett tips om att ett kubanskt mordkommando på fyra personer med höghastighetsgevär skulle försöka utföra ett attentat mot Kennedy den 2 november. Efter mordet på presidenten tillsattes en kommission med uppdrag att utreda mordet. Kommissionen får sitt namn och leds av chefsdomaren i Högsta domstolen, Earl Warren. När Bolden får höra att informationen om tipset i Chicago, där två personer arresterades men senare släpptes, inte nått Warren-kommissionen, vänder han sig dit för att vittna om vad han känner till.

– Secret Service gjorde allt för att jag inte skulle kunna vittna. De såg mig som en säkerhetsrisk eftersom jag klagat så högljutt tidigare och jag blev tillsagd att hålla käften, berättar Bolden.

Bolden ”skvallrar”

Att hålla käften hade dock aldrig varit Boldens starka sida, så han beslutade sig för att åka till Washington för att vittna. Väl där kontaktade han J. Lee Ranking som var medlem i Warren-kommissionen. Längre kom inte Bolden innan han arresterades. Han anklagades för att ha diskuterat mutor med två kända kriminella. Fallet stannade inte vid anklagelser, det hela leder till åtal som slutar med att Abraham Bolden döms till sex års fängelse för att ha tagit emot mutor, trots att det aldrig kunde bevisas att han tagit emot eller innehaft några tvivelaktiga tillgångar. Den enda som ställde sig skiljaktig till domen mot Bolden, var en svart, kvinnlig jurymedlem. När målet togs upp i högre instans var juryn sammansatt av enbart vita. Målet byggde bara på vittnesmål från Frank Jones och Joseph Spagnoli, två kriminella som väntade åtal efter att ha satts dit av Boldens Secret Service-avdelning i Chicago. När domen mot Bolden föll, lades åtalet ner mot Frank Jones.

– Min arrestering och senare dom, var en intrikat del av en plan som gick ut på att minimera skadan av min berättelse och mina klagomål på Secret Service. De ville helt enkelt förstöra min trovärdighet inför det amerikanska folket, säger Bolden nästan sorgset.

/wp-content/uploads/content/narbild/svart-och-utvald/bolden.jpg

Abraham Bolden föreläser om sitt liv.         Foto: Boldens privata

Kampen för upprättelse

När Bolden efter domen försöker kasta ljus över sitt fall isoleras han i fängelset.

– Man försökte få mig att framstå som sinnessjuk, allt för att jag inte var en ”lagspelare”, menar Bolden nästan lite ironiskt.

Men ger Bolden inte upp kampen för upprättelse, och historien ger honom rätt.  Författaren Lamar Waldron beskriver i sin bok Ultimate Sacrifice att han kommit över CIA-dokument som visar att Chicagomaffian var involverade i planen att sätta fast Abraham Bolden i muthärvan. Bolden berättar för Para§raf att han fick jobb inom bilindustrin efter sin frigivning och att livet har varit snällt mot honom, men trots det inte känner att han har fått upprättelse, något som gnager honom.

– Jag har inte fått någon offentlig ursäkt trots att ett av vittnena som vittnade mot mig erkände att myndigheterna medvetet och planerat begått mened mot mig.

2008 gav Abraham Bolden ut boken, The Echo From Dealy Plaza för att lämna sin version till eftervärlden.

– Jag får lämna hoppet och kärleken i guds händer, det är dom som håller i nyckeln till rättvisa, avslutar Bolden.

 

 

Enhanced by Zemanta
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.