Semesterterror

Det sociala trygghetssystemet har uppenbarligen tagit semester. Rapport efter rapport från olika delar av landet förskräcker.

På ett ställe finns det ingenstans att ta vägen för misshandlade kvinnor som inte törs gå hem. På andra hänvisas människor som inte har pengar till mat, att gå till kyrkan. Är vi alltså tillbaka i 1800-talets Sverige? Nej, vi befinner oss i semestersverige.

Det finns arbetsplatser, och de är inte få, där man tror att arbetsplatsen finns där för att människor ska sysselsättas. Men så är det inte. En arbetsplats har en utåtriktad funktion. Om det är att ta hand om människor i nöd, eller något annat, så handlar det till sist om att arbetet har en eller annan samhällelig funktion.

Ska avskedas

Det innebär att de enda arbetsuppgifter man kan ta semester ifrån när som helst, är de funktioner som inte egentligen behövs. Inte fyller någon samhällelig funktion.

De chefer på central eller lokal nivå som inte begriper det och därmed inte kan få ihop semestrarna så att det ändå fungerar, ska naturligtvis avsättas. Och de vanliga anställda som inte kan finna sig i att de inte alltid kan ta semester när de passar dem själva bäst, kan säga upp sig. Det finns andra som vill ha deras jobb – även under juli månad.

Arbete eller sysselsättning

Länge har två begrepp blandats ihop i Sverige på ett olyckligt sätt. Arbete och sysselsättning. Det är två helt olika saker:

Arbete är något som behövs för att vi alla ska dra vårt strå till stacken för att samhället ska fungera.

Sysselsättning är att lägga patiens eller sitta på toaletten och läsa en bok.

Var och en som fått uppfattningen att han eller hon har ett arbete för att i första hand själva vara sysselsatta och agerar därefter – utgör ett samhällsproblem.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.