Snabba Cash 2

Babak Najafi är regissören bakom Snabba Cash 2 som har premiär den 17 augusti. Han föredrar att arbeta med en blandning av amatörer och proffs och eftersträvar att det inte ska bli en enda död minut i den färdiga filmen. 

Vi har stämt träff på ett av Götgatans mest populära caféer i Stockholm. Några minuter innan utsatt tid släntrar jag tillsammans med fotografen in i lokalen. Den lättigenkännlige Babak syns inte till någonstans. Efter någon minut kliver han in i lokalen. Han ser avslappnad ut i sin svarta t-shirt och svarta jeans. Med sina gråa stänk i det annars kolsvarta håret är han mellanösterns svar på George Clooney. Fast bakom kameran.

Blev kvar i Sverige

– Babak? Är det ett iranskt namn? frågar jag.

Persiskt faktiskt. Jag kom hit 1987, då jag var elva år. Från början trodde jag att det var semester. Det var inte tänkt att vi skulle bo här. Min farbror hade flyttat hit i början av sjuttiotalet och vi skulle bara besöka honom. Men när vi kom hit var det mitt under pågående krig mellan Iran och Irak. Därför bestämde sig min familj för att stanna kvar i Sverige helt enkelt.

Hur fungerade det?

Från början var det min pappa tillsammans med min farbror som ordnade det mesta. Min farbror hade redan bott i Sverige i några år så de hjälpte oss att ordna lite provisoriska lösningar. Men det var helt klart kärvt i början.

– Du kom till Sverige som elvaåring. Din svenska är helt prickfri och nu jobbar du med språk. Men hur upplevde du den första tiden?

/wp-content/uploads/content/portratt/snabba-cash-2/Skrattar.JPGTack. Fan, det skulle du ha sagt till min svenskalärare, säger Babak skrattande, på bilden till höger. Jag gick i obs-klass och kunde knappt stava. Jag hade precis kommit till Sverige och var näst intill ordblind. Men på den tiden var det inget man tog hänsyn till. Jag fick istället skäll för att jag inte läste mina läxor ordentligt. Det var svårt men samtidigt tyckte jag att det var jättespännande. Jag såg det mer som ett äventyr.

Babak föddes i en stad som på den tiden hade tolv miljoner invånare. Att flytta till Uppsala där det bodde 60.000 var ett rejält miljöombyte. Han tyckte att det var fantastiskt med alla gröna områden där de bodde. I Iran kunde det ta upp till fyra timmar att ta sig hem till min mormor som bodde i andra änden av staden. I Uppsala kunde han gå till skolan.

– Jag är nyfiken på hur det kändes med språket i början. Var det något du såg som en utmaning?

Språket var självklart svårt. Men jag tyckte att det skulle bli väldigt roligt att lära mig ännu ett språk. Jag ville kunna kommunicera med folk. Särskilt tjejer. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig svenska ordentligt. Men plötsligt en natt så drömde jag om min mormor, som tyvärr aldrig kom till Sverige. Hon talade till mig i drömmen och när jag vaknade insåg jag att hon talat till mig på svenska. Jag hade förstått allt och då förstod jag att jag kunde svenska.

Tre filmutbildningar

Efter grundskola och gymnasium började Babak studera dokumentärfilm. Där tog han sina första stapplande steg mot att bli regissör:

– Jag började plugga på folkhögskolan med inriktning på dokumentärfilmning. Att arbeta med dokumentärfilmer var något som jag ville och fortfarande vill göra. Dessutom ville jag hänga med de som var likasinnade. Efter det följde ytterligare två utbildningar inom film. Bland annat på Stockholms filmskola.

Trots alla dessa utbildningar inom film och dramatik har du lyckats att hålla dig borta från den högtravande och pretentiösa tonen i dina filmer. Är det något som du strävat efter?

– Självklart är det något man strävar efter. Det gör att det blir en mer realistisk känsla. Bo Widerberg är en av dom som jag tycker var mycket bra på att just hålla språket på en bra nivå.

Sebbe

Att språket hela tiden förändras var något som han fick lära sig under arbetet med sin första succéfilm ”Sebbe”. Filmen handlar om en femtonårig pojke som lever under svåra förhållanden:

/wp-content/uploads/content/portratt/snabba-cash-2/BakomKameran.jpg– Grabbar pratar på ett helt annat sätt idag än när jag var ung. Dessutom är det stora skillnader i hur de lever i jämförelse med mig själv när jag själv var femton år.

Sebbe var från början ingen stor tittarsuccé i Sverige. Men när den vann pris som bästa debutfilm under Berlins filmfestival så blev det plötsligt stor uppmärksamhet kring filmen. Under förarbetet hade Babak lagt ner enormt mycket tid på att hitta rätt skådespelare till filmen. Han ägnade över ett år till att befinna sig på olika skolgårdar i Stockholmsområdet, för att få det så realistiskt som möjligt. Och det var ett strategiskt val att inte gå ut med informationen om att han var där för att casta skådespelare.

– Människor som inte är medvetna om att dom är iakttagna gör fler misstag och agerar mer naturligt. Det är vad jag är ute efter. Just därför tycker jag om att arbeta med personer som inte är utbildade skådespelare.

Dynamisk process

/wp-content/uploads/content/portratt/snabba-cash-2/GruppStaende.jpgDen första filmen baserad på Jens Lapidus roman Snabba Cash sågs av över 600.000 i Sverige. De flesta av de karaktärer som medverkade i den första filmen finns även med i den kommande. Så även skådespelarna. Det fanns alltså ett redan sammansvetsat gäng när Babak klev in. Det var dock inte något som skrämde honom överhuvudtaget.

– Det var väldigt roligt att få skriva manus tillsammans med flera andra. Det gör processen mer dynamisk. Dessutom får man väldigt snabb feedback. Att skådespelarna redan kände varandra sedan tidigare är även det en fördel. Dom har en historia tillsammans sedan tidigare, vilket gör det lättare att skapa känslor.

Har du full bestämmanderätt under arbetets gång?

Absolut, det fungerar inte annars. Det blir aldrig bra när det är för många som ska vara med och tycka. Om jag inte fått ta de slutgiltiga besluten hade det varit svårare att stå för filmen. Det hade varit svårare att identifiera mig med filmen.

– Kommer man att känna igen dig och din stil i den här filmen, om man sett något du gjort tidigare?

Kanske, den här filmen är ganska olik det jag gjort tidigare. Men jag har pratat med Daniel Espinosa som regisserade den första filmen och lyssnat på vad han haft för tankar. Jag värdesätter hans kunnande högt och det har varit bra för mig att kunna ha en dialog med honom.

Innan Babak hoppade på arbetet som regissör för filmen gjorde han en för honom viktig överenskommelse med producenten, att alla delar av trilogin skulle vara helt fristående från varandra.

– Fristående filmer skapar en komplett trilogi. Man skall kunna sätta sig ner och titta på tvåan nu utan att behöva undra vad som hände i den första filmen. Det blir helt enkelt tre bra filmer.

Vad var det som i övrigt var viktigt för dig under skapandet av filmen?

Jag ville göra en mycket intensiv film. Min vilja var att det inte skulle finnas några döda minuter. Jag strävar alltid efter att skapa filmer med karaktärer som har universiella behov. Att kunna se en film som är gjord i Taiwan men ändå kunna relatera till den. Det tycker jag är skithäftigt.

/wp-content/uploads/content/portratt/snabba-cash-2/BlodigStjorta.jpgFilmer som handlar om kriminella har ibland en tendens att glorifiera deras liv. Under sin research åkte Babak runt till olika anstalter och frågade fångarna vilka deras favoritfilmer var. De flesta svarade ”Scarface” eller ”Gudfadern”. Det gav honom en bild över vad dessa filmer gjort med bilden av den undre världen, vilket var något som han ville undvika.

– Jag ville inte göra en film som blev någon slags kompass för de som befinner sig precis på gränsen till att hamna i den kriminella världen. Utan att snarare skapa en form av avsmak för den livsstilen. Det finns inga vinnare helt enkelt.

Babak berättar att när han väl har sett visningskopian så ser han aldrig om filmen igen. När han lämnar studion för sista gången lämnar han alltså skeppet helt våg för vind. Kanske är det ett tecken på oro. Eller är det kanske ett tecken på det avslappnade självförtroendet han tycks bära med sig.

Hollywood nästa?

Babak Najafis föregångare Daniel Espinosa har efter regisserandet av Snabba Cash nyligen producerat en långfilm i Hollywood.

I filmen sågs bland annat Denzel Washington och Ryan Gossling. På frågan om Babak drömmer om samma sak, får jag ett filosofiskt svar:

– Att vara kreativ handlar om att ha lust. Att göra någonting som man tycker är roligt. Så fort att jag har avslutat ett projekt känner jag mig helt tom. Man lägger ner flera års arbete på ett projekt och allt fokus ligger på att nå målet. Efter ett sånt arbete tar det tid innan man kan formulera en tanke om vad man vill göra härnäst. Just nu befinner jag mig i stadiet där jag fortfarande funderar på vad som skulle vara roligt att göra.

Att Snabba Cash 2 kommer att ses av många svenskar är nog ingen vågad gissning. Jens Lapidus böcker har sålt bra över hela världen och varit en stor succé. Nu återstår bara att se hur Babak Najafi tagit sig an detta fristående manus. Säkert är i alla fall att han kommer bli populär om han lyckas vinna svenska folkets biohjärtan.

Babak Najafi är en spännande svensk regissör. Med sitt lite annorlunda tänkande och avslappnade stil är han kanske precis vad som behövs för att få rätsida på den annars mycket pretentiösa svenska filmscenen. 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.