Vem läser tidningar?

Har sedan den dagen jag flyttade hemifrån haft en prenumeration på Svenska Dagbladet. Har vänner som uttrycker en enorm skepsis emot mitt läsande av denna tidning. 

Jag har kallats för både pretentiös, lillgammal och även sådant som inte ens går att skriva i en blogg på Sveriges friaste nätmagasin. Ett tiotal gånger har jag fått frågan varför jag lägger fyra tusen kronor om året på en borgerlig skittidning vars intressanta artiklar går att läsa gratis på nätet.

Varje gång bemöter jag den med samma svar.

– Att få sätta tänderna i en nypressad och oläst dagstidning är det bästa jag vet.

I samma stund inser jag varje gång hur pretentiöst och bakåtsträvande det låter. Dock är det inget som förändrar min inställning till den tryckta papperstidningen. När den tjocka lördags- och söndagstidningen med diverse bilagor sedan dimper ned i brevlådan känner jag återigen att vartenda öre av de fyra tusen kronor som prenumerationen kostar, är mycket väl investerade.

Papperstidningarna minskar hela tiden i upplaga och självklart är väl det med tanke på vad internet kan erbjuda. Samtidigt är den tryckta tidningen viktig på ett sätt. För mig skapar den lugn och eftertänksamhet tillsammans med en kopp svart kaffe en tidig lördagsmorgon. För andra skapar samma tidnings bostadsannonser en möjlighet till förändring och dess dödsrunor ett värdigt avslut för någon annan.

Våga inte ta min papperstidning ifrån mig.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.