Aldrig en andra chans

På Newsmill öser en före detta anställd på Fryshusets gymnasium sin bitterhet över verksamheten på temat, ge dem inte en andra chans.

Jag har följt Fryshusets verksamhet från det att de startade i det risiga gamla Fryshuset på Södermalm, fram till dagens hela tiden växande fantastiska hus i Hammarby industriområde.

Resultatet av vad jag sett med den grävande murvelns kritiskt granskande ögon, blev att min yngsta dotter självklart skulle gå i just Fryshusets gymnasium.

Inifrån

För att beskriva det jag upplevt och sett konkreta resultat av kan jag utan att tveka använda ett ord som jag är försiktigt med – fantastiskt.

Väldigt konkret: Min yngsta dotter var lika skoltrött som de flesta andra är i högstadiet. Fick ha extrahjälp med matten och liknande. Det handlade inte om hur många VG hon eventuellt skulle kunna få i betyg, utan om hon skulle klara att få G, alltså godkänt, i alla ämnen. Några MVG fanns inte i våra vildaste fantasier.

Tre år senare gå hon ut ur Fryshusets gymnasium med tio MVG i betyget! Och – det handlade inte en sekund om någon slapp betygsättning. Hon fick jobba hårt för sina betyg. Men hon gjorde det för att hon blev stimulerad av undervisningen och av allt som ryms i begreppet fryshusandan.

Glömmer aldrig det första föräldramötet där jag förvånad insåg att många föräldrar bodde långt ut i landet och hade placerat sina ungar hos släktingar i Stockholm, för att de skulle kunna gå på Fryshusets gymnasium. När vi gick ut efter mötet sa en av mammorna, som bodde långt från Stockholm, medan hon tittade upp på Fryshusets imponerande byggnad:

– Tänk om det hade funnits något sånt här när man själv gick i skolan.

Nya kreativa idéer

På Fryshuset möter man hela tiden nya kreativa idéer. Det pulserar av lust att ge nytänkande eldsjälar en chans att testa sin idé mot verkligheten. Det lyckas inte alltid – men förvånansvärt ofta. Alltså precis som för stora framgångsrika företag.

Den bittra skribenten som nu lång tid efteråt passar på att skriva en artikel på Newsmill när de har stoppat kommenterandet, riktar framförallt in sig på arbetet med före detta kriminella ungdomar. Och att det ibland sker övertramp och misslyckanden från deras sida. Självklart är det så. Allt annat vore mycket underligt.

En fis i universum

Men det utgör en fis i universum i jämförelse med allt som lyckas. Fryshuset har för hundratals unga människor, om inte tusentals, inneburit en vändpunkt i livet. Bevisligen är det så, då de idag har arbete och lever ett hederligt liv. För en del har denna övergång inte alltid varit rak och enkel – hur skulle den kunna vara det? Men på Fryshuset har man inte gett upp om dem och därför har det lyckats.

Dock kan jag vara kritisk mot Fryshuset för en sak: Hur kunde man en gång i tiden anställa en person som den här bittra skribenten, Jan Sjunnesson, som uppenbarligen inte anser att man ska ge människor en andra chans i livet?

Hans artikel har rubriken: Lita inte på Fryshuset och Lugna gatan. Men det är precis vad man kan göra. Allting är naturligtvis inte alltid perfekt. Hur skulle det kunna vara det när så mycket av vad man gör aldrig har prövats tidigare. Men det styrs upp och rättas till när något gått fel.

Så – lita inte på bittra före detta.

Vi kommer här på Para§raf att under hösten publicera en artikelserie på temat ”Frysens barn”.

Vi har beslutat att göra det för att vi ser Fryshusets arbete som ett konkret positivt exempel på att man kan göra något. Något konkret som fungerar. Vi har redan smugit igång den med att titta lite närmare på Fryshusets alltmer framgångsrika teaterverksamhet. Mer kommer.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.