Menace to society

Michael Badelt hoppade för ett tiotal år sedan av karriären som elithockeyspelare för att bli strippklubbsägare och ekonomisk rådgivare med inriktning på inkassoverksamhet. 

Mikael Badelt som äger strippklubben Club Privé har under de senaste åren figurerat i många av kvällstidningarnas rubriker. De har handlat om rånade stjärnadvokater, en polismans telefon med spaningsmaterial som hamnat i Badelts ägo och polisanmälan mot en polisman som besökt Club Privé och enligt anmälan försökt köpa sex.

Jag har ganska länge försökt få till en intervju med Michael Badelt eller Micke som han föredrar att kallas, men våra scheman har alltid krockat. I vintras trodde jag att jag hade lyckats, men några dagar innan intervjutillfället ringer Mickes hustru upp mig och berättar att Nationella insatsstyrkan gripit Micke i hemmet. Se bilden nedan. Anledningen var en dom för mened där straffet blev sex månaders fängelse som skulle avtjänas på anstalten Kirseberg. Nyligen utsläppt ser det ut som att han använt tiden till rekreation och träning.

/wp-content/uploads/content/portratt/menace/Skarmavbild 2012-09-29 kl. 01.42.48.png

– Jag vill tacka rättsväsendet för att dom dömde mig oskyldigt, jag mår bättre än någonsin, säger Micke med ett skratt när vi träffas.

– Åh fan, du är en av dom som alltid är oskyldiga?

– Absolut inte, jag har varit skyldig till allt det andra jag dömts för, säger Micke allvarligt.

Svaret är en absolut förutsättning för att kunna genomföra intervjun. Har träffat alltför många personer som dömts upprepade gånger, men där ingenting någonsin varit deras val eller ansvar.

I Mickes fall är det precis tvärtom. Han berättar öppet om sina domar som innefattar så pass grova brott som utpressning, människorov och mened. Vidare har han varit misstänkt för och i vissa fall hörts upplysningsvis om tre mord, anstiftan till två mord, allmän ödeläggelse och dråpförsök.

/wp-content/uploads/content/portratt/menace/Box-PortratBeskurt_II(sm).jpg

Talangen

Att Michael Badelt skulle komma att äga en strippklubb och leva i en värld där våldet aldrig känns långt borta, var långt ifrån en självklarhet. Som ung grabb var har en mycket lovande ishockeyspelare. Han gjorde resan som många hockeyspelande småkillar drömmer om; TV-pucken, tidigt a-lagsspel, juniorlandslag och elitseriespel.

Micke skapade rubriker redan som ung. Många handlade om den talangfulle backen, men en stor del skvallrade om att han stängts av från viktiga matcher på grund av festande, att han dömt ut tränarikonen Leif Boork eller att Rögle stängt av honom på grund av kontraktsbråk.

Efter spel i Rögle, Hammarby och tyska ligan hoppade Micke som tjugotreåring av hockeyn helt. Anledningen var att han några år tidigare börjat följa med kamrater på torpeduppdrag, där de med våld drev in pengar när normala samhällssystem gått bet.

– Jag tjänade pengar på uppdragen, samtidigt som det var en spänning i det hela. Spänningen låg inte bara i att banka på någon utan jag såg även en möjlighet att utveckla hela verksamheten. Den här huliganmentaliteten med våld, gap och skrik var värdelös. Jag började läsa lagboken och förfina verksamheten.

– Det här måste väl rimligtvis varit svårt att kombinera med hockeyn?

– Både ja och nej. Ja, på det sättet att mina tankar inte längre var på hockeyn. Men nej på det sättet att många av mina kunder var kontakter jag knutit inom hockeyn. Du skulle bara veta hur många sponsorer jag har hjälpt att få tillbaka pengar dom trodde var förlorade.

Brott

Mickes brottslighet tog fart redan under tiden han spelade i Hammarby hockey. Träningar på dagtid varvades med kriminalitet på kvällstid.

– Jag tjänade snabba pengar, allt var så lätt, 100 000 kronor på ett kick. Efter ett tag började jag märka att mina kamrater var riktiga chickens. Det är så förljuget alltihop, alla spelar tuffa. Det är så många i dagens läge som kan följa med ett gäng och banka på någon för att få respekt. Jag gjorde det för att tjäna pengar. Respekt är något du får för att du jobbar och bidrar med något. Den som jobbar hårt mellan 07 och 16 är den som är värd respekt.

Mickes berättelse tar med mig till en värld som är svår att förhålla sig till för en vanlig yrkesarbetande människa. En värld fylld av kriminalitet, våld och skottlossningar.

– Jag körde hela racet, förklarar Micke. Jag hade så mycket kontakter överallt, Sverige, Ryssland, överallt. Detta gjorde att jag kunde fixa vad som helst; vapen, anabola steroider, allt utom narkotika. Jag har alltid aktat mig för narkotika, än idag skulle jag välja bort att umgås med någon som håller på med det.

– Kan du förklara det närmare?

– Säg så här, narkotika har dålig avans, hårda straff och extremt låg bevisbörda, allt är fel. Jag tjänar mycket pengar och vill därför inte förknippas med någon som håller på med det. Polisen har redan försökt sätta dit mig för det. Jag har en film där man ser en polisman lägga in en vit påse i min bil, filmen lämnades in till polisens internutredning men anmälan ledde som vanligt inte till någonting.

– Du nämnde skottlossningar tidigare?

– Ja?

– Har du varit med i skottlossningar?

– Ja.

– Försök beskriva det här för mig. Jag och jag tror många med mig har otroligt svårt att relatera till en sådan situation, och att man väljer ett liv där skottlossningar ingår.

– Man försöker självklart undvika skottlossning in i det längsta, men blir det oundvikligt måste man vara förberedd. Alla är rädda i dom lägena, den som säger något annat ljuger. Du kan fråga vem som helst som har varit med i en skottlossning; en soldat, en kriminell eller en polis.

Hyckleri

Vid det första av våra möten träffas vi på Mickes ökända strippklubb Club Privé på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Vi träffas vid lunchtid, så lokalen är tom så när på en städerska som rengör speglar och sprider en doft av fönsterputs. Att intervjua Michael Badelt är att kliva in i hans värld för en stund, och i den går det undan. Micke lever i ett rasande tempo. Han talar fort och är alltid på väg någonstans, om än bara för att hämta lunch eller kaffe.

– Jag var just tvungen att avskeda några killar som inte kunde uppföra sig mot tjejerna, säger han när han slår sig ned. Tjugofem procent av tjejerna är tuffa, dom övriga är ofta trasiga själar, så klubben måste vara en frizon för dom, förklarar han.

Strippklubben har över hundra anställda och har sedan Micke tog över ökat lönsamheten markant varje år, får jag veta, och man har långt gångna planer på att expandera.

– Vi ska öppna nya klubbar i både Sverige och utomlands.

– Hur ser samhället på dig som strippklubbsägare?

– Samhället är fullt av hycklare. Om jag träffar några i ett konferensrum spelar dom föraktfulla, när jag sedan träffar samma personer på Club Privé är dom mina bästa vänner.

– Myndigheter då, hur ofta gör Skatteverket revision?

– Varje år, ler Micke, men jag är extremt noggrann med sånt där. Däremot kan jag ge dig ett exempel på statens hyckleri. Jag betalar miljontals kronor i skatt varje år, och ändå tillåts jag inte annonsera efter folk hos arbetsförmedlingen. Är inte det hyckleri? Staten tar tacksamt emot pengarna men sen vill dom inte ha med mig att göra.

Ekonomisk rådgivning

När jag inför intervjun läser det som tidigare skrivits om Michael Badelt står det ofta att han är strippklubbsägare och ekonomisk rådgivare.

– Ja, jag är ju det. Det står till och med i frivårdens papper, säger Micke skrattande.

– Varför ska man vända sig till dig och inte till en som har betyg från Handelshögskolan?

– Därför att jag ser till att motparten har full betalningsförmåga om det gäller en skuld.

– Hur menar du rent konkret?

– Det börjar med att någon kontaktar mig och kanske berättar att de blivit blåsta på pengar, att någon inte har betalat fakturor. Jag stämmer då av med dom att dom har allt på papper för jag gör allt helt lagligt, vilket jag förklarar för dom. Jag är också noga med att den som anlitar mig ska ha rent mjöl i påsen, annars kommer jag att lägga skulden på dom. Och då får dom betala, för jag vill alltid vara korrekt. När det gäller förfaringssättet ser det olika ut från fall till fall. Ibland skickar jag en jurist, i vissa fall räcker det med att skicka ett brev till den som är skyldig pengar.

– Men så enkelt är det väl knappast varje gång?

– Om du söker upp människor är det olaglig inkassoverksamhet och då kan man bli stoppad av polisen. Men jag har alltid lyckats kringgå det där, så dom gjorde om lagen så att man skulle vara tvungen att ha ett finansbolag och senare inkassoföretag. Det kan också gå till så att advokaten jag jobbar med föreslår den skuldsatte förlikning och då följer jag med och presenterar mig och säger att jag också vill vara med och prata ekonomi. Då är jag för dagen anställd av advokaten och då är min roll inte olaglig.

– Vad är det för företag som anlitar dig?

– Fastighetsägare, fondförvaltare, höga chefer som känner sig hotade av andra företag och sedan är det mycket krogar som vill ha hjälp.

– Jag måste återkomma till ditt svar om att den skuldsatte har full betalningsförmåga när du tar dig an ett fall. För mig låter det som att det finns en hotbild i bakgrunden?

– Ja.

– Kan du förklara?

– Man måste göra rätt för sig. Och som jag sa, jag är alltid korrekt vilket har gjort att jag blivit vän med många av dom som tidigare varit skyldiga pengar. Jag kör inte någon jävla bikerstil där jag lägger på en massa på skulden.

På frågan hur mycket som läggs på en skuld kommer jag inte svaret närmare än att det varierar från fall till fall.

Pengarna

Det andra mötet med Micke sker i hans hem en bit ut i skärgården söder om Stockholm. Den här gången är Para§rafs fotograf Carolina med. När vi närmar oss huset kan vi konstatera att strippbranschen måste vara mycket lönsam, huset är gigantiskt och har utsikt över havet. Säkerheten är rigorös så det tar några minuter innan en övervakningskamera godkänt oss och vi kan köra in på uppfarten. På tomten går två sydafrikanska kamphundar omkring och visar med eftertryck att det här är deras hemmaplan. Micke möter oss och föreslår att jag kan få prova att ta mig in på tomten, förbi hundarna. Som en del i förslaget säger han att han har alla skydd som behövs. Jag tackar nej.

– Hur mycket tjänar du på Club Privé?

– Jag tjänar otroligt bra. Tror att jag tog ut en aktieutdelning på närmare 10 miljoner kronor förra året.

Summan rimmar väl med mina egna uppgifter som jag tagit fram och som visar på en aktieutdelning på 6 miljoner kronor 2010. Micke saknar inte attribut som visar på ekonomisk framgång. Han äger flera lyxbilar, en nyinköpt båt och han bär en halskedja runt halsen som skulle mätta en medelstor by.

– Hur stor del av dina inkomster kommer från Club Prive respektive andra branscher?

 Jag tjänar väldigt mycket pengar på ekonomisk rådgivning och inkasso, men den största delen av mina inkomster kommer från Club Privé.

– Vad gör du med pengarna?

– Ser till att min familj är tryggad. Jag har placerat pengarna så att familjen är säkrad vad som än händer. Menar du yrkesmässigt, så lånar jag ut pengar. Kapitalet får arbeta, förklarar Micke.

Vännerna

Jag har träffat Micke ett antal gånger genom åren och varje gång är det en sak som slår mig. Det går aldrig särskilt lång tid innan Mille Markovic ringer upp honom, eller tvärtom. Det är alltid något som ska dryftas, någon plan eller idé som måste diskuteras. Jag får känslan av att de är två halvor som behöver varandra för att bli en hel. Kanske är det så i deras värld att den typen av lojalitet är nödvändig.

– Absolut, säger Micke, jag menar verkligen det. Vi backar upp varandra till hundra procent, på liv och död. Skulle någon göra Mille illa skulle jag göra dom illa, och skulle någon göra mig illa skulle Mille vara där för mig.

Dagen då jag och fotografen Carolina besöker Michael i hemmet är Mille där. De ska köra ett sparringpass i boxning i boxningsringen som står uppställd i källaren.

/wp-content/uploads/content/portratt/menace/Box-PortrattBesk2_I(sm).jpg

– Micke börjar bli jävligt bra, säger Mille knappt hörbart med tandskydd i munnen.

Mille om någon borde veta, han har gått några hundra boxningsmatcher. När rondklockan ringer inleds sparringen i hårt tempo. Trots att slagen är hårda hörs bara uppmuntrande rop mellan dem. Det är den väg de har valt i livet, att alltid hjälpa varandra att bli bättre, att komma framåt även om vägen är tuff. De berättar att deras vänskap började med att de stod på var sin sida i en ekonomisk konflikt. Men istället för konfrontation såg de något hos varandra som blev början till en vänskap. Idag är Mille gudfar åt Mickes dotter.

– Mille såg att jag inte var en som backade och det gillade han, så han bjöd mig på lunch på Gullmarsplan. På den vägen är det, förklarar Micke.

Bråk med myndigheter

För några veckor sedan kunde man i Para§raf läsa om hur Michael Badelt och hans hustru Mary polisanmält en polisman för brottsprovokation. Paret hade spelat in polismannen när han lovade Mary att hjälpa henne hitta på brott för att få Micke dömd till fängelse. Det här var långt ifrån första gången Micke anmälde någon inom polismyndigheten för brott. Tidigare har han anmält en polisman för försök till köp av sex på Club Privé, för vilket polismannen senare dömdes. Det mest kända fallet är nog ändå när en telefon tillhörande en polisman i polisens Novagrupp hamnade i Mickes ägo. Telefonen innehöll sekretessbelagt spaningsmaterial som sedermera publicerades i kvällstidningarna.

– Varför hamnar just du alltid i sådana här situationer?

– Därför att jag enligt mig inte har gjort något fel, och då backar jag inte för att göra det jag kan för att visa de olagliga metoder som jag anser att polisen använder sig av. Jag kan ge dig ett exempel, jag är nyligen släppt från ett fängelsestraff, men jag tillåts inte förnya mitt pass. Frivården slår sig för bröstet och säger att dom jobbar med återanpassning, ändå kan jag inte åka till USA för att träffa min dotter. Gör det mig till en bättre människa? När jag vill ha svar, byter man bara ut klienthandläggaren. Alla duckar i det här landet; myndigheter, kriminella, alla. Till och med kriminella gäng som har hög svansföring och menar att de inte skulle gå till polisen, har sprungit och anmält mig.

Att rättsvårdande myndigheter ser Michael Badelt som ett hot står helt klart när jag får se filmen från gripandet av honom i hemmet. Ett flertal specialutrustade poliser från någon specialenhet med kraftig beväpning omringar huset. Att polisen inte tar några risker i samband med gripandet står helt klart.

– Du har valt ett liv mycket långt ifrån ett vanligt Svenssonliv. Skottlossningar, insatsstyrka i hemmet, fängelsestraff, är det värt det?

– Ja, skulle någonting hända mig, har jag tryggat min familjs framtid.

– En sista fråga, hur ser polisen på dig?

– Menace to society.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.