Skarprättaren

Den tjugoförsta berättelsen om kommissarie Sten Wall lever upp till Björn Hellbergs vanliga standard och är mycket läsvärd.

Det är något tryggt med Björn Hellbergs romaner. De ger en bild av verkligheten, av något som skulle kunna vara sant. En för genren nästan unik lågmäldhet gör att man som läsare förstår karaktärerna på en helt annan nivå, de är verkliga på ett sätt som en besinningslös seriemördare aldrig kan bli. Det finns inte heller några superpoliser. Brott löses genom gediget arbete och ofta spelar slumpen en roll, alltså precis som i verkligheten.

I Skarprättaren får en ung kille sin hand klämd i en bildörr av sin far som dessutom utdelar en örfil, detta efter att ha förlorat ett par pingismatcher. En tränare ser detta och gör en polisanmälan. Inom kort hittas tränaren död, fadern blir huvudmisstänkt och in träder kommissarie Sten Wall. Samtidigt släktforskar pensionären Jack Gunnarsson och hittar en mördare i släkten som avrättats. Men när tillsynes slumpmässiga våldsattacker börjar ske runt om i staden undrar Gunnarsson om hans efterforskningar har något med dessa att göra.

Det är spännande läsning, men ändå inte överdrivet. Även om vi personligen oftast söker ett högre tempo när vi läser kriminalromaner/thrillers så är det ibland skönt att slå sig till ro med något annorlunda och då passar Björn Hellbergs romaner bra. Han är en stilsäker författare som i sina deckare skriver med glimten i ögat. Denna tjugoförsta berättelse om kommissarie Sten Wall är inget undantag.

Författare: Björn Hellberg
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2012

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.