Livstid

Vi har tidigare recenserat Utsaga, första delen av Ulla Bolinders kriminalromansserie om journalisten David Weber. Då trodde vi att hennes ovanliga författarstil, alltså att utgå ifrån uppdiktade officiella handlingar som exempelvis polisförhör och intervjuer som tillsammans blir en form av fiktiv reportagebok, inte skulle vara intressant mer än en gång. Men vi hade fel, i alla fall delvis.

Flera av uppföljarna har förvisso inte fångat oss och har snarare känts som upprepningar av första boken. Men Livstid, den sjätte och sista delen i sviten, skiljer sig på ett positivt sätt. Allt tar en ny vändning och berättelsen koncentreras nu istället på David Weber som person, han som i tidigare böcker varit den undersökande journalisten. Nu har han gått bort och läsaren får följa hans dotter Hilda när hon reder ut sin fars liv genom alla de dokument som finns kvar. Styrkan är som vanligt att man som läsare kommer på sig själv att tro på det man läser, trots att allt är påhitt. Denna styrka gör att såväl första boken Utsaga som senaste Livstid, är väl värda att läsa, även om böckerna däremellan kan kännas upprepande.

Ulla Bolinders skönlitterära skrivsätt har varit intressant rent stilistiskt, men vi hoppas att hon i nästa roman anammar en mer traditionell stil. Hon är nämligen bra på att tänka ut en bra story, och för att nå en större publik – vilket hennes författande förtjänar – borde hon nu utveckla sin litterära teknik.

Författare: Ulla Bolinder
Förlag: Idus förlag
Utgivningsår: 2012

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.