Den utvalde

Under nittiotalet sa det bara pang. Plötsligt hade den dykt upp från ingenstans och blivit det mest moderna av allt. 

Bakåsträvare hävdade att den inte var mycket att hänga i granen. I själva verket var de nog bara naiva och i brist på bättre vetande. Kanske var de rädda att deras egen konstform gått förlorad i och med detta påfund. Kanske var det till och med så att det var just detta som senare sköt den gamla narrens karriärer i sank.

Det var så pass banbrytande att ingen riktigt visste hur man skulle använda sig av den i början. Skulle folk verkligen förstå vad man menade. Skulle någon kunna ta illa upp. Var det rentav otrevligt och opassande. Det tog en liten stund, sedan var det vardagsmat för oss alla. Ironin hade slagit igenom på bred front. Själv tycker jag att det är fantastiskt roligt. Jag har jämnt och ständigt använt mig av det i dess tryckta form här på min blogg. Precis som Hasse och Tage fnös åt Killinggänget är det vissa av er som gjort detsamma åt mina blogginlägg.

Skenet från den utvalde

Jag måste erkänna att det har tagit mig väldigt hårt. Vissa nätter har jag legat sömnlös och funderat över min egen existens. En kväll stirrade jag in i väggen flera timmar i rad. Helt förtvivlad. Nu har det dock blivit bättre. Dick Sundevall ringde mig nämligen häromdagen och skrek:

– Skenet från den utvalde är för starkt. Jag vill att du blir krönikör på Para§raf.

På den vägen är det. Detta är alltså mitt sista inlägg som bloggare här på Para§raf. I fortsättningen kan ni läsa mina krönikor varje måndag. 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.